Hesekiel 18-19
Svenska 1917
18 Och HERRENS ord kom till mig; han sade:
2 Vad orsak haven I till att bruka detta ordspråk i Israels land: »Fäderna äta sura druvor, och barnens tänder bliva ömma därav»?
3 Så sant jag lever, säger Herren, HERREN, I skolen ingen orsak mer hava att bruka detta ordspråk i Israel.
4 Se, alla själar äro mina, faderns själ såväl som sonens är min; den som syndar, han skall dö.
5 Om nu en man är rättfärdig och övar rätt och rättfärdighet,
6 om han icke håller offermåltid på bergen, ej heller upplyfter sina ögon till Israels hus' eländiga avgudar, om han icke skändar sin nästas hustru, ej heller kommer vid en kvinna under hennes orenhets tid,
7 om han icke förtrycker någon, utan giver tillbaka den pant han har fått för skuld, om han icke tager rov, utan giver sitt bröd åt den hungrige och kläder den nakne,
8 om han icke ockrar eller tager ränta, om han håller sin hand tillbaka från vad orätt är och fäller rätta domar människor emellan --
9 ja, om han så vandrar efter mina stadgar och håller mina rätter, i det att han gör vad redligt är, då är han rättfärdig och skall förvisso få leva, säger Herren, HERREN.
10 Men om han så föder en son som bliver en våldsverkare, vilken utgjuter blod eller gör allenast något av allt detta
11 som han själv icke gjorde, en som håller offermåltid på bergen, skändar sin nästas hustru,
12 förtrycker den arme och fattige, tager rov, icke giver pant tillbaka, upplyfter sina ögon till de eländiga avgudarna, bedriver vad styggeligt är,
13 ockrar och tager ränta -- skulle då denne få leva? Nej, han skall icke få leva, utan eftersom han bedriver sådana styggelser, skall han straffas med döden; hans blod skall komma över honom.
14 Och om sedan denne föder en son, vilken ser alla de synder som hans fader begår, och vid åsynen av dem själv tager sig till vara för att göra sådant,
15 en som icke håller offermåltid på bergen, icke upplyfter sina ögon till Israels hus' eländiga avgudar, icke skändar sin nästas hustru,
16 en som icke förtrycker någon, icke fordrar pant eller tager rov, utan giver sitt bröd åt den hungrige och kläder den nakne,
17 en som icke förgriper sig på den arme, ej heller ockrar eller tager ränta, utan gör efter mina rätter och vandrar efter mina stadgar, då skall denne icke dö genom sin faders missgärning, utan skall förvisso få leva.
18 Hans fader däremot, som begick våldsgärningar och rövade från sin broder och gjorde bland sina fränder det som icke var gott, se, han måste dö genom sin missgärning.
19 Huru kunnen I nu fråga: »Varför skulle icke sonen bära på sin faders missgärning?» Jo, sonen övade ju rätt och rättfärdighet och höll alla mina stadgar och gjorde efter dem; därför skall han förvisso få leva.
20 Den som syndar, han skall dö; en son skall icke bära på sin faders missgärning, och en fader skall icke bära på sin sons missgärning. Över den rättfärdige skall hans rättfärdighet komma, och över den ogudaktige skall hans ogudaktighet komma.
21 Men om den ogudaktige omvänder sig från alla de synder som han har begått, och håller alla mina stadgar och övar rätt och rättfärdighet, då skall han förvisso leva och icke dö.
22 Ingen av de överträdelser han har begått skall du tillräknas honom; genom den rättfärdighet han har övat skall han få leva.
23 Menar du att jag har lust till den ogudaktiges död, säger Herren, HERREN, och icke fastmer därtill att han vänder om från sin väg och får leva?
24 Men om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, alla sådana styggelser som den ogudaktige gör -- skulle han då få leva, om han gör så? Nej, intet av all den rättfärdighet han har övat skall då ihågkommas, utan genom den otrohet han har begått och den synd han har övat skall han dö.
25 Men nu sägen I: »Herrens väg är icke alltid densamma.» Hören då, I av Israels hus: Skulle verkligen min väg icke alltid vara densamma? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid är densamma?
26 Om den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och gör vad orätt är, så måste han dö till straff därför; genom det orätta som han gör måste han dö.
27 Men om den ogudaktige vänder om från den ogudaktighet som han har övat, och i stället övar rätt och rättfärdighet, då får han behålla sin själ vid liv.
28 Ja, eftersom han kom till insikt och vände om från alla de överträdelser han hade begått, skall han förvisso leva och icke dö.
29 Och ändå säga de av Israels hus: »Herrens väg är icke alltid densamma»! Skulle verkligen mina vägar icke alltid vara desamma, I av Israels hus? Är det icke fastmer eder väg som icke alltid är densamma?
30 Alltså: jag skall döma var och en av eder efter hans vägar, I av Israels hus, säger Herren, HERREN. Vänden om, ja, vänden eder bort ifrån alla edra överträdelser, för att eder missgärning icke må bliva eder till en stötesten.
31 Kasten bort ifrån eder alla de överträdelser som I haven begått, och skaffen eder ett nytt hjärta och en ny ande; ty icke viljen I väl dö, I av Israels hus?
32 Jag har ju ingen lust till någons död, säger Herren HERREN. Omvänden eder därför, så fån I leva.
19 Men du, stäm upp en klagosång över Israels furstar;
2 säg: Huru var icke din moder en lejoninna! Bland lejon låg hon; hon födde upp sina ungar bland kraftiga lejon.
3 Så födde hon upp en av sina ungar, så att han blev ett kraftigt lejon; han lärde sig att taga rov, människor åt han upp.
4 Men folken fingo höra om honom och han blev fångad i deras grop; och man förde honom med krok i nosen till Egyptens land.
5 När hon nu såg att hon fick vänta förgäves, och att hennes hopp blev om intet, då tog hon en annan av sina ungar och gjorde denne till ett kraftigt lejon.
6 Stolt gick han omkring bland lejonen, ja, han blev ett kraftigt lejon; han lärde sig att taga rov, människor åt han upp.
7 Han våldförde deras änkor, deras städer förödde han. Och landet med vad däri var blev förfärat vid dånet av hans rytande.
8 Då bådade man upp folk mot honom runt omkring från länderna; och de bredde ut sitt nät för honom, och han blev fångad i deras grop
9 Sedan satte de honom i en bur, med krok i nosen, och förde honom till konungen Babel Där satte man honom in i fasta borgar, för att hans röst ej mer skulle höras bort till Israels berg.
10 Medan de levde i ro, var din moder såsom ett vinträd, planterat vid vatten. Och det blev ett fruktsamt träd, rikt på skott, genom det myckna vattnet.
11 Det fick starka grenar, tjänliga till härskarspiror, och dess stam växte hög, omgiven av lövverk, så att det syntes vida, ty det var högt och rikt på rankor.
12 Då ryckte man upp det i vrede, och det blev kastat på jorden, och stormen från öster förtorkade dess frukt. Dess starka grenar brötos av och torkade bort, elden fick förtära dem.
13 Nu är det utplanterat i öknen, i ett torrt och törstande land.
14 Och eld har gått ut från dess yppersta gren och har förtärt dess frukt. Så finnes där nu ingen stark gren kvar, ingen härskarspira! En klagosång är detta, och den har fått tjäna såsom klagosång.
Hesekiel 18-19
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Var och en ska dömas för sin egen synd
18 Herrens ord kom till mig: 2 ”Varför använder ni det här ordspråket om Israels land:
’Fäderna äter sura druvor
och barnen får ömma tänder’?
3 Så sant jag lever, säger Herren, Herren, ska ni inte längre använda det ordspråket i Israel. 4 Alla människoliv tillhör nämligen mig, fädernas såväl som sönernas. Den som syndar ska dö för sin egen synd.
5 Den som är rättfärdig
och gör vad som är rätt och rättfärdigt
6 håller inte offermåltid uppe i bergen
och ser inte upp på israeliternas avgudar.
Han kränker inte sin nästas hustru
och ligger inte med en kvinna under hennes menstruation.
7 Han förtrycker ingen, utan återlämnar låntagarens pant.
Han roffar inte åt sig,
utan ger den hungrige mat och kläder åt den nakne.
8 Han lånar inte ut pengar mot ränta
och ockrar inte.
Han avhåller sig från det som är orätt,
och han dömer rätt mellan människor.
9 Han lyder mina bud och följer troget mina stadgar.
En sådan man är rättfärdig.
Han ska få leva, säger Herren, Herren.
10 Men om han får en våldsbenägen son som är mördare, eller gör något av detta mot sin broder, 11 som han själv aldrig gjorde:
håller offermåltid uppe i bergen,
kränker sin nästas hustru,
12 förtrycker den fattige och behövande,
roffar åt sig, låter bli att återlämna pant,
ser upp på avgudarna och begår avskyvärda handlingar,
13 lånar ut pengar mot ränta och ockrar,
ska han då få leva?
Nej, han ska inte leva!
Han har begått alla dessa avskyvärdheter och måste förvisso dö,
och han är själv skuld till det.
14 Men om han i sin tur får en son som ser alla synder hans far begår, och fastän han ser dem själv avstår från att göra något sådant,
15 om han inte håller offermåltid uppe i bergen
och inte ser upp på israeliternas avgudar,
inte kränker sin nästas hustru,
16 inte förtrycker någon eller tar pant,
inte roffar åt sig, utan ger den hungrige mat
och kläder åt den nakne,
17 avhåller sig från det som är orätt[a]
och inte lånar ut pengar mot ränta eller ockrar,
om han lyder mina bud och följer mina stadgar,
då ska han inte dö på grund av sin fars synder. Han ska få leva.
18 Men hans far, som utövade utpressning och roffade åt sig av sina släktingar
och gjorde orätt bland sitt folk,
ska dö för sin egen synd.
19 Men ni frågar: ’Varför ska inte sonen dela sin fars skuld?’ Därför att sonen har gjort det som är rätt och rättfärdigt och hållit alla mina bud och rättat sig efter dem. Han ska få leva. 20 Den som syndar ska dö. Sonen ska inte dela sin fars skuld, och inte heller fadern sin sons. Den rättfärdige ska få del av sin rättfärdighet och den gudlöse av sin gudlöshet.
21 Men om den gudlöse vänder om från alla sina synder som han har begått och lyder alla mina bud och gör det som är rätt och rättfärdigt, så ska han få leva. Han ska inte dö. 22 Alla hans överträdelser ska vara glömda, och genom det rättfärdiga han har gjort ska han få leva. 23 Skulle den gudlöses död behaga mig? säger Herren, Herren. Skulle jag inte hellre se honom vända om från sina vägar och få leva?
24 Men om en rättfärdig vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt och begår samma avskyvärda handlingar som den gudlöse, ska han då tillåtas leva? All hans tidigare rättfärdighet kommer att bli bortglömd, och för sin trolöshet som han gjort sig skyldig till och för sin synd som han begått ska han dö.
25 Ändå säger ni: ’Herrens väg är inte rätt!’ Lyssna nu, israeliter! Är inte min väg rätt? Är det inte era vägar som inte är rätta? 26 När den rättfärdige vänder om från sin rättfärdighet och börjar göra det som är orätt ska han dö. För det orätta han har gjort ska han dö. 27 Och när den gudlöse vänder om från sin gudlöshet och börjar göra det som är rätt och rättfärdigt, ska han rädda sitt liv. 28 Därför att han kommer till insikt om sina överträdelser och vänder om från dem ska han få leva. Han ska inte dö. 29 Och ändå säger israeliterna: ’Herrens väg är inte rätt!’ Är inte min väg rätt, israeliter? Är det inte era vägar som är orätta?
30 Jag ska döma er, israeliter, var och en efter hans gärningar, säger Herren, Herren. Vänd om, vänd er bort från alla era överträdelser, för att synden inte ska bli till fall för er. 31 Gör er av med era överträdelser som ni har gjort er skyldiga till. Skaffa er ett nytt hjärta och en ny ande. Varför skulle ni dö, israeliter? 32 Jag finner inget behag i någons död, säger Herren, Herren. Vänd om, så får ni leva!
Klagosång över Israels kungahus
19 Sjung en klagosång om Israels furstar: 2 Säg:
’Vilken lejoninna var inte din mor
bland lejonen!
Hon låg bland de unga lejonen
och födde upp sina ungar.
3 En av hennes ungar som hon födde upp
växte upp till ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
4 Folken fick höra om honom,
och han fångades i deras grop.
Med krokar förde de honom
till Egyptens land.
5 När hon såg att hon väntade förgäves,
att allt hopp var ute,
tog hon en annan av sina ungar,
och uppfostrade honom till ett starkt lejon.
6 Han gick omkring bland lejonen
och blev ett starkt lejon.
Han lärde sig att slita sönder sitt byte
och blev en människoätare.
7 Han kände till deras fästningar[b]
och lade deras städer i ruiner.
Landet och alla som fanns där blev förskräckta
när hans rytande hördes.
8 Då kom folken mot honom
från länderna runt omkring.
De bredde ut sitt nät för honom,
och han fångades i deras grop.
9 Med krokar satte de honom i en bur
och tog med honom till kungen i Babylon.
De spärrade in honom,
så att hans rytande aldrig mer skulle höras på Israels berg.
10 Din mor var som en vinstock i vingården,
planterad vid vatten,
och med många grenar och mycket frukt
på grund av överflödet på vatten.
11 Den fick starka grenar,
som kunde bli härskarspiror.
Den var hög,
den höjde sig över lövverken
och syntes på långt håll
för sin höjd och för sina täta rankor.
12 Men den rycktes upp i vrede
och kastades på marken.
Dess frukt torkade ut i östanvinden.
De starka grenarna bröts av, vissnade
och förtärdes av elden.
13 Nu är vinstocken planterad i öknen,
i torkans och törstens land.
14 Från en av dess främsta grenar
spred sig elden,
och förtärde frukten.
Ingen stark gren finns kvar,
ingen härskarspira.’
Denna sång är en klagosång, och en klagosång ska den vara.”
Footnotes
- 18:17 Egentligen inte förgriper sig på den fattige; här följer översättningen Septuaginta. Jfr även v. 8.
- 19:7 Egentligen kränkte (ordagrant kände) deras änkor. Änkor och fästningar/palats är mycket likartade ord i hebreiskan och kan lätt förväxlas. Här talar den poetiska parallellismen för fästningar.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.