Add parallel Print Page Options

I Ahasveros' tid -- den Ahasveros' som regerade från Indien ända till Etiopien, över ett hundra tjugusju hövdingdömen --

under den tiden, medan konung Ahasveros satt på konungatronen i Susans borg, tilldrog sig följande.

I sitt tredje regeringsår gjorde han ett gästabud för alla sina furstar och tjänare, varvid Persiens och Mediens härförare och hans förnämsta män och furstarna i hövdingdömena voro samlade inför honom.

Och han lät dem under många dagar se sin konungsliga härlighet och rikedom och sin storhets glans och prakt -- under ett hundra åttio dagar.

Och när dessa dagar hade gått till ända, gjorde konungen ett sju dagars gästabud för allt det folk som fanns i Susans borg, både stora och små, i den inhägnade trädgård som hörde till konungapalatset.

Där hängde tapeter av linne, bomull och mörkblått tyg, uppsatta med vita och purpurröda snören i ringar av silver och på pelare av vit marmor. Soffor av guld och silver stodo på ett golv som var inlagt med grön och vit marmor och med pärlglänsande och svart sten.

Och dryckerna sattes fram i gyllene kärl, det ena icke likt det andra, och konungsligt vin fanns i myckenhet, såsom det hövdes hos en konung.

Och när man drack, gällde den lagen att intet tvång skulle råda; ty konungen hade befallt alla sina hovmästare att de skulle rätta sig efter vars och ens önskan.

Samtidigt gjorde ock Vasti, drottningen, ett gästabud för kvinnorna i konung Ahasveros' kungliga palats.

10 När då på sjunde dagen konungens hjärta var glatt av vinet, befallde han Mehuman, Bisseta, Harebona, Bigeta, Abageta, Setar och Karkas, de sju hovmän som gjorde tjänst hos konung Ahasveros,

11 att de skulle föra drottning Vasti, prydd med kunglig krona, inför konungen, för att han skulle låta folken och furstarna se hennes skönhet, ty hon var fager att skåda.

12 Men drottning Vasti ville icke komma, fastän konungen befallde henne det genom hovmännen. Då blev konungen mycket förtörnad. och hans vrede upptändes.

13 Och konungen frågade de vise som voro kunniga i tidstecknens tydning (ty konungens ärenden plägade så läggas fram för alla i lag och rätt kunniga;

14 och han hade vid sin sida Karsena, Setar, Admata, Tarsis, Meres, Marsena och Memukan, de sju furstar i Persien och Medien, som voro konungens närmaste män och innehade främsta platsen i riket); han frågade:

15 »Vad skall man efter lag göra med drottning Vasti, då hon nu icke har gjort vad konung Ahasveros befallde genom hovmännen?»

16 Memukan svarade inför konungen och furstarna: »Icke mot konungen allena har drottning Vasti gjort illa, utan mot alla furstar och alla folk i alla konung Ahasveros' hövdingdömen.

17 Ty vad drottningen har gjort skall komma ut bland alla kvinnor, och skall leda till att de förakta sina män, då de ju kunna säga: 'Konung Ahasveros befallde att man skulle föra drottning Vasti inför honom, men hon kom icke.'

18 Ja, redan i dag skola furstinnorna i Persien och Medien, när de få höra vad drottningen har gjort, åberopa detta inför alla konungens furstar, och därav skall komma förakt och förtret mer än nog.

19 Om det så täckes konungen, må han därför låta en kunglig befallning utgå -- och må denna upptecknas i Persiens och Mediens lagar, så att den bliver orygglig -- att Vasti icke mer skall få komma inför konung Ahasveros' ansikte; och hennes konungsliga värdighet give konungen åt en annan, som är bättre än hon.

20 När så den förordning som konungen utfärdar bliver kunnig i hela hans rike, så stort det är, då skola alla kvinnor giva sina män tillbörlig ära, både stora och små.»

21 Detta tal behagade konungen och furstarna, och konungen gjorde såsom Memukan hade sagt.

22 Skrivelser blevo sända till alla konungens hövdingdömen, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål, att envar man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks tungomål.

Efter en tids förlopp, sedan konung Ahasveros' vrede hade lagt sig, tänkte han åter på Vasti och vad hon hade gjort, och vad som var beslutet om henne.

Då sade konungens män som betjänade honom: »Må man för konungens räkning söka upp unga och fagra jungfrur,

och må konungen i sitt rikes alla hövdingdömen förordna vissa män som samla tillhopa alla dessa unga och fagra jungfrur till fruhuset i Susans borg och överlämna dem åt konungens hovman Hege, kvinnovaktaren, och man give dem vad nödigt är till deras beredelse.

Och den kvinna som konungen finner behag i blive drottning i Vastis ställe.» Detta tal behagade konungen, och han gjorde så.

I Susans borg fanns då en judisk man som hette Mordokai, son till Jair, son till Simei, son till Kis, en benjaminit;

denne hade blivit bortförd från Jerusalem med de fångar som fördes bort tillsammans med Jekonja, Juda konung, när denne fördes bort av Nebukadnessar, konungen i Babel.

Han var fosterfader åt Hadassa, som ock kallades Ester, hans farbroders dotter; ty hon hade varken fader eller moder. Hon var en flicka med skön gestalt, fager att skåda; och efter hennes faders och moders död hade Mordokai upptagit henne såsom sin egen dotter.

Då nu konungens befallning och påbud blev kunnigt, och många unga kvinnor samlades tillhopa till Susans borg och överlämnades åt Hegai, blev ock Ester hämtad till konungshuset och överlämnad åt kvinnovaktaren Hegai.

Och flickan behagade honom och fann nåd inför honom; därför skyndade han att giva henne vad nödigt var till hennes beredelse, så ock den kost hon skulle hava, ävensom att giva henne från konungshuset de sju tärnor som utsågos åt henne. Och han lät henne med sina tärnor flytta in i den bästa delen av fruhuset.

10 Men om sitt folk och sin släkt hade Ester icke yppat något, ty Mordokai hade förbjudit henne att yppa något därom.

11 Och Mordokai gick var dag fram och åter utanför gården till fruhuset, för att få veta huru det stod till med Ester, och vad som vederfors henne.

12 Nu var det så, att när ordningen kom till den ena eller andra av de unga kvinnorna att gå in till konung Ahasveros, sedan med henne hade förfarits i tolv månader såsom det var påbjudet om kvinnorna (så lång tid åtgick nämligen till att bereda dem: sex månader med myrraolja och sex månader med välluktande kryddor och annat som var nödigt till kvinnornas beredelse),

13 när alltså en kvinna gick in till konungen, då fick hon taga med sig ifrån fruhuset till konungshuset allt vad hon begärde.

14 Och sedan hon om aftonen hade gått ditin, skulle hon om morgonen, när hon gick tillbaka, gå in i det andra fruhuset och överlämnas åt konungens hovman Saasgas, som hade vakten över bihustrurna. Hon fick sedan icke mer komma in till konungen, om icke konungen hade funnit sådant behag i henne, att hon uttryckligen blev kallad till honom.

15 Då nu ordningen att gå in till konungen kom till Ester, dotter till Abihail, farbroder till Mordokai, som hade upptagit henne till sin dotter, begärde hon intet annat än det som konungens hovman Hegai, kvinnovaktaren, rådde henne till. Och Ester fann nåd för allas ögon, som sågo henne.

16 Ester blev hämtad till konung Ahasveros i hans kungliga palats i tionde månaden, det är månaden Tebet, i hans sjunde regeringsår.

17 Och Ester blev konungen kärare än alla de andra kvinnorna, och hon fann nåd och ynnest inför honom mer än alla de andra jungfrurna, så att han satte en kunglig krona på hennes huvud och gjorde henne till drottning i Vastis ställe.

18 Och konungen gjorde ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare, ett gästabud till Esters ära; och han beviljade skattelindring åt sina hövdingdömen och delade ut skänker, såsom det hövdes en konung.

19 När sedermera jungfrur för andra gången samlades tillhopa och Mordokai satt i konungens port

20 (men Ester hade, såsom Mordokai bjöd henne, icke yppat något om sin släkt och sitt folk, ty Ester gjorde efter Mordokais befallning, likasom när hon var under hans vård),

21 vid den tiden, under det att Mordokai satt i konungens port, blevo Bigetan och Teres, två av de hovmän hos konungen, som höllo vakt vid tröskeln, förbittrade på konung Ahasveros och sökte tillfälle att bära hand på honom.

22 Härom fick Mordokai kunskap, och han berättade det för drottning Ester; därefter omtalade Ester det för konungen på Mordokais vägnar.

23 Saken blev nu undersökt och så befunnen; och de blevo båda upphängda på trä. Och detta upptecknades i krönikan, för konungen.

En tid härefter upphöjde konung Ahasveros agagiten Haman, Hammedatas son, till hög värdighet och gav honom främsta platsen bland alla de furstar som voro hos honom.

Och alla konungens tjänare som voro i konungens port böjde knä och föllo ned för Haman, ty så hade konungen bjudit om honom. Men Mordokai böjde icke knä och föll icke ned för honom.

Då sade konungens tjänare som voro i konungens port till Mordokai: »Varför överträder du konungens bud?»

Och när de dag efter dag hade sagt så till honom, utan att han lyssnade till dem, berättade de det för Haman, för att se om Mordokais förklaring skulle få gälla: ty han hade berättat för dem att han var en jude.

När nu Haman såg att Mordokai icke böjde knä eller föll ned för honom, uppfylldes han med vrede.

Men det syntes honom för ringa att bära hand allenast på Mordokai, sedan man berättat för honom av vilket folk Mordokai var, utan Haman sökte tillfälle att utrota alla judar som funnos i Ahasveros' hela rike, därför att de voro Mordokais landsmän.

I första månaden, det är månaden Nisan, i Ahasveros' tolfte regeringsår, kastades pur, det är lott, inför Haman om var särskild dag och var särskild månad intill tolfte månaden, det är månaden Adar.

Och Haman sade till konung Ahasveros: »Här finnes ett folk som bor kringspritt och förstrött bland de andra folken i ditt rikes alla hövdingdömen. Deras lagar äro olika alla andra folks, och de göra icke efter konungens lagar; därför är det icke konungen värdigt att låta dem vara.

Om det så täckes konungen, må fördenskull en skrivelse utfärdas, att man skall förgöra dem. Tio tusen talenter silver skall jag då kunna väga upp åt tjänstemännen till att läggas in i konungens skattkamrar.»

10 Då tog konungen ringen av sin hand och gav den åt agagiten Haman, Hammedatas son, judarnas ovän.

11 Därefter sade konungen till Haman: »Silvret vare dig skänkt, och med folket må du göra såsom du finner för gott.»

12 Så blevo då konungens sekreterare tillkallade på trettonde dagen i första månaden, och en skrivelse, alldeles sådan som Haman ville, utfärdades till konungens satraper och till ståthållarna över de särskilda hövdingdömena och till furstarna över de särskilda folken, till vart hövdingdöme med dess skrift och till vart folk på dess tungomål. I konung Ahasveros' namn utfärdades skrivelsen, och den beseglades med konungens ring.

13 Sedan kringsändes med ilbud brev till alla konungens hövdingdömen, att man skulle utrota, dräpa och förgöra judarna, både unga och gamla, både barn och kvinnor, alla på en och samma dag, nämligen på trettonde dagen i tolfte månaden, det är månaden Adar, varvid ock deras ägodelar såsom byte skulle givas till plundring.

14 I skrivelsen stod att i vart särskilt hövdingdöme ett påbud, öppet för alla folk, skulle utfärdas, som innehöll att de skulle vara redo den dagen.

15 Och på grund av konungens befallning drogo ilbuden med hast åstad, så snart påbudet hade blivit utfärdat i Susans borg. Men konungen och Haman satte sig ned till att dricka, under det att bestörtning rådde i staden Susan.

Ester blir drottning

(1:1—2:23)

Drottning Vashti blir avsatt

Detta hände under kung Xerxes[a] tid, som härskade över 127 provinser från Indien ända till Kush. Han regerade från sin tron i borgen i Susa. Under sitt tredje regeringsår ordnade han en stor fest för alla sina furstar och tjänare. Persiens och Mediens militära ledning, adeln och furstarna från provinserna samlades alla hos honom. Under en så lång tid som 180 dagar visade han den enorma rikedom och all den kungliga glans och prakt som fanns i hans rike.

När dessa dagar var över anordnade kungen en sju dagar lång fest för alla i borgen i Susa, från den högste till den lägste, i kungapalatsets inhägnade trädgård. Där hängde draperier av vitt och blått linne, fästa med vita och purpurröda snören i ringar av silver på pelare av marmor. Soffor av guld och silver stod på golvet, som var lagt av grön och vit marmor, pärlemor och annan värdefull sten. Vinet serverades i guldbägare av olika form, ingen lik den andra, och det fanns gott om vin, för kungen var mycket generös. Kungen hade befallt att det inte fick vara något dryckestvång, utan var och en fick dricka så mycket eller lite han själv önskade. Servitörerna hade fått order om detta.

Samtidigt höll drottning Vashti en fest för kvinnorna inne i kung Xerxes palats. 10 På den sjunde dagen, när kungen var upprymd av vinet, befallde han sina sju personliga hovmän – Mehuman, Bisseta, Harvona, Bigta, Avagta, Setar och Karkas –  11 att föra drottning Vashti till honom med krona på huvudet. Hon var mycket vacker, och han ville visa upp hennes skönhet för folken och furstarna. 12 Men när hovmännen framförde kungens befallning, vägrade drottning Vashti att komma.

Kungen blev då rasande och brann av vrede. 13 Han brukade rådgöra med sina visaste experter om saker som gällde lagar och förordningar, och nu vände han sig till dem. 14 Det var de sju furstarna i Persien och Medien: Karshena, Shetar, Admata, Tarshish, Meres, Marsena och Memukan. Alla dessa var högt uppsatta män i landet och stod kungen mycket nära.

15 ”Vad ska man enligt lagen göra med drottning Vashti?” frågade han dem. ”Hon har ju vägrat lyda kung Xerxes order som hans hovmän framfört.”

16 Memukan svarade då inför kungen och furstarna: ”Drottning Vashti har handlat fel, inte bara i kungens närvaro, utan också mot alla furstar och allt folk i kung Xerxes provinser. 17 Nu kommer alla kvinnorna att få kännedom om vad drottningen gjort och förakta sina män och säga: ’Kung Xerxes befallde att drottning Vashti skulle föras till honom, men hon kom inte!’ 18 Innan den här dagen är slut kommer hustrurna till alla furstarna i Persien och Medien att ha hört talas om vad drottningen har gjort, och sedan kommer de att tala till sina män på samma sätt. Följden blir förakt och bråk utan ände.

19 Om du nu, o kung, finner det för gott, så låt det utfärdas en kunglig befallning i Persiens och Mediens lagar, som inte kan ändras, att drottning Vashti aldrig mer får komma inför kung Xerxes. Sedan ska hennes kungliga ställning ges åt någon som är bättre än hon. 20 När denna kungliga befallning blir känd i hans väldiga rike kommer varje kvinna att visa respekt för sin man, från den högste till den lägste.”

21 Kungen och furstarna samtyckte till Memukans råd, och kungen gjorde som han föreslagit. 22 Han skickade brev till alla sina provinser, till varje provins med dess egen skrift och till varje folk på dess eget språk, att varje man skulle vara herre i sitt hus och tala sitt folks språk.

Kungen väljer Ester

Efter en tid, när kung Xerxes vrede hade lagt sig, kom han att tänka på vad Vashti hade gjort och vad man beslutat om henne.

”Låt oss leta reda på vackra, orörda flickor åt kungen”, föreslog hans tjänare. ”Kungen bör utse i varje provins tjänstemän som kan samla alla orörda vackra unga flickor till kungens harem i Susas borg. Kungens hovman Hegaj, som har ansvaret för kvinnorna, får ta hand om dem och se till att de får sin skönhetsbehandling. Sedan får den flicka som behagar kungen mest bli drottning i Vashtis ställe.”

Kungen gillade förslaget och följde det genast.

I borgen i Susa fanns det en jude som hette Mordokaj, son till Jair, son till Shimi, son till Kish från Benjamins stam. Han hade deporterats från Jerusalem samtidigt med de fångar som tillfångatogs med Juda kung Jekonja av Nebukadnessar, kungen av Babylonien. Mordokaj var fosterfar till sin kusin Hadassa, eller Ester, som hon också kallades, och som var föräldralös. Hon var välväxt och vacker, och efter hennes föräldrars död hade Mordokaj adopterat henne som sin egen dotter.

När nu kungens befallning och förordning tillkännagavs och många flickor fördes till kungens harem i Susas borg och togs om hand av Hegaj, hämtades också Ester till kungapalatset och togs om hand av Hegaj, som hade ansvaret för kvinnorna. Flickan behagade honom och vann hans välvilja. Han såg genast till att hon fick sina skönhetsbehandlingar och den mat hon skulle ha och sju tjänsteflickor, som valts ut åt henne från kungapalatset. Han flyttade in henne med hennes tjänsteflickor i haremets främsta del.

10 Ester hade inte avslöjat något om sin nationalitet eller sin släkt, eftersom Mordokaj hade förbjudit henne att göra det. 11 Han promenerade varje dag utanför haremsgården för att ta reda på hur Ester hade det och hur hon behandlades.

12 Innan en flickas tur kom att komma in till kung Xerxes, fick hon under tolv månader gå igenom skönhetsbehandlingar, som det var föreskrivet för kvinnorna – först sex månader med myrraolja och sedan sex månader med välluktande kryddor och andra skönhetsmedel för kvinnor. 13 När det sedan var hennes tur att gå till kungen, fick hon ta med sig vad hon ville från haremet till kungapalatset. 14 Hon gick dit på kvällen och återvände nästa morgon till en annan del av haremet och lämnades i hovmannen Shaasgas omsorg, som hade ansvaret för konkubinerna. Sedan kom hon inte in till kungen fler gånger, om hon inte hade behagat honom så mycket att han personligen kallade på henne.

15 När turen att gå in till kungen kom till Ester, Avichajils dotter, som Mordokaj hade adopterat efter sin farbror, begärde hon inget annat än det som kungens hovman Hegaj, som hade ansvaret för kvinnorna, föreslog henne. Hon vann välvilja hos alla som såg henne.

16 Ester blev hämtad till kung Xerxes i palatset i den tionde månaden, tevet, under hans sjunde regeringsår.

17 Kungen blev mer förtjust i Ester än i någon annan kvinna, och hon vann hans välvilja och kärlek mer än någon av de andra flickorna. Han satte den kungliga kronan på hennes huvud och gjorde henne till drottning i stället för Vashti. 18 Kungen anordnade ett stort gästabud för alla sina furstar och tjänare till Esters ära. Han utlyste en allmän ledighet[b] i provinserna och gav kungligt generösa gåvor.

Mordokaj avslöjar ett mordförsök

19 När man samlade ihop unga flickor en andra gång, satt Mordokaj vid kungens port.

20 Ester hade inte avslöjat något om sin släkt och nationalitet, precis som Mordokaj hade sagt till henne. Hon lydde honom alltjämt, som om hon fortfarande var i hans vård.

21 En dag, när Mordokaj satt i kungens port, blev Bigtan och Teresh, två av de hovmän som höll vakt vid porten, förbittrade på kung Xerxes och sökte efter tillfälle att döda honom. 22 Mordokaj fick reda på det och berättade det för drottning Ester, som i sin tur talade om det för kungen å Mordokajs vägnar. 23 En undersökning av saken visade att det var sant, och då spetsades de två männen på pålar. Detta blev antecknat i krönikan i kungens närvaro.

Hotet mot judarna

(3:1—4:17)

Hamans plan mot judarna

En tid senare upphöjde kung Xerxes Haman, son till agagiten Hammedata, till en position över alla andra furstar. Alla kungens tjänare i hans port böjde sig ner i vördnad för Haman, för så hade kungen befallt, men Mordokaj gjorde det inte.

”Varför följer du inte kungens befallning?” frågade kungens tjänare honom. Dag efter dag talade de med honom, men han brydde sig inte om dem. Slutligen talade de med Haman om saken för att se om Mordokajs skäl skulle godtas, han hade nämligen sagt att han var jude.

Haman blev rasande när han nu upptäckte att Mordokaj inte böjde sig ner för honom i vördnad. Det räckte inte för honom att bara ta livet av Mordokaj, utan när han fick veta vilket folk Mordokaj tillhörde ville han utrota alla judar ur Xerxes rike. I första månaden av året, månaden nisan, i kung Xerxes tolfte regeringsår, kastade man lott, ”pur”, inför Haman, om dag och månad, och lotten föll på[c] adar, den tolfte månaden.

Haman tog så upp saken med kung Xerxes: ”Det finns ett speciellt folk, som är utspritt och skingrat bland alla andra folk i ditt rikes provinser. Deras lagar skiljer sig från alla andra folks, och de följer inte kungens lagar. Det är mot kungens intressen att låta dem fortsätta så. Om du, o kung, finner det för gott, så utfärda en befallning om att de ska utrotas. Då ska jag bidra med 350 ton[d] silver till förvaltarna för den kungliga skattkammaren.”

10 Kungen tog då av sig sin sigillring och gav den till Haman, agagiten Hammedatas son, judarnas fiende. 11 ”Behåll pengarna, men gör vad du anser vara bäst med detta folk”, sa kungen till Haman.

12 Kungens sekreterare tillkallades på trettonde dagen i första månaden, och enligt Hamans befallning utfärdades en skrivelse till kungens satraper, till ståthållarna i de olika provinserna och till furstarna över varje folk, till varje provins på dess eget språk. Skrivelsen undertecknades i kung Xerxes namn och förseglades med hans ring. 13 Brev skickades med ilbud till alla kungens provinser med order om att alla judar skulle förgöras, dödas och utrotas, unga och gamla, barn och kvinnor, på en och samma dag, nämligen den trettonde dagen i månaden adar, årets tolfte månad. Deras ägodelar skulle tas som byte. 14 En avskrift av skrivelsen skulle gälla som lag i varje provins och tillkännages för alla folk, så att de var beredda för den dagen.

15 Ilbuden gick ut omedelbart på kungens befallning, och lagen tillkännagavs i Susas borg. Kungen och Haman slog sig ner för att dricka tillsammans, medan bestörtning rådde i staden Susa.

Footnotes

  1. 1:1 Ahasveros enligt det hebreiska sättet att återge det persiska namnet.
  2. 2:18 Eller efterskänkte skatt, eller möjligen beviljade amnesti.
  3. 3:7 lotten föll på är taget ur Septuaginta för att underlätta den annars svåra översättningen.
  4. 3:9 Ordagrant: 10 000 talenter.