Predikaren 10-12
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
10 En död fluga får en flaska parfym att stinka och jäsa.
På samma sätt kan lite dårskap fördärva vishet och ära.
2 Den vises sinne dras till det som är rätt,
dårens till det som är fel.
3 Var dåren än går saknar han vett,
och han visar alla att han är en dåre.
4 Om en furste rasar mot dig, så lämna inte din plats.
Ett lugnt sinne kan förhindra stora misstag.
5 Det finns ett ont som jag har sett under solen,
ett misstag som begås av härskare:
6 Dårar ges upphöjda positioner,
och rika hamnar på anspråkslösa platser.
7 Jag har sett tjänare rida,
medan furstar har gått till fots som slavar.
8 Den som gräver en grop faller själv ner i den,
och den som bryter ner en mur kan bli biten av en orm.
9 Den som bryter sten kan skada sig av sten,
och den som hugger ved kan skada sig av den.
10 Om yxan är slö och ingen har slipat eggen,
får man använda desto mer kraft.
Men med vishet lyckas man.
11 Om ormen biter innan den blivit tjusad,
är ormtjusaren till ingen nytta.
12 Den vises ord gör gott,
men en dåre fördärvar sig själv genom sitt prat.
13 Redan från början är allt han säger tokigt,
men till slut blir det rena vansinnet.
14 Dåren bara pratar på.
Men ingen vet vad som ska komma.
Vem kan tala om för honom vad som kommer att ske efter honom?
15 Dårens möda tröttar ut honom,
så att han inte ens hittar vägen till staden.
16 Ve dig, du land, som har en yngling till kung,
och vars furstar börjar festa redan på morgonen.
17 Lyckligt är du land, vars kung är en förnäm man
och vars furstar äter vid rätt tid
och för att få styrka och inte för att berusa sig.
18 Den lates tak sjunker in,
för sysslolösa händer regnar det in i huset.
19 En fest ger nöje och vin gör livet glatt,
och för pengar får man ju allt detta.
20 Förbanna inte kungen ens i dina tankar,
och inte heller den rike i ditt sovrum,
för det finns alltid fåglar som gärna kvittrar om vad du har sagt,
och de bevingade för det vidare.
Det lönar sig att vara generös
11 Sänd ditt bröd över vattnen,
för med tiden får du det tillbaka.
2 Dela med dig till många,
för du vet inte vad det är för ont som kan drabba landet.
3 När molnen är fyllda,
tömmer de sitt regn på jorden.
När ett träd faller,
vare sig det faller åt söder eller norr,
så blir det liggande på den plats där det fallit.
4 Den som spanar efter vinden
får aldrig något sått,
och den som betraktar molnen
får ingenting skördat.
5 Lika lite som du förstår vindens vägar
och fostrets tillväxt i livmodern,[a]
lika lite förstår du Guds verk,
hans som gör allting.
6 Så ut din säd på morgonen
och låt inte din hand vila på kvällen,
för du vet inte vilket som lyckas bäst
eller om båda blir lika bra.
Njut av livet varje dag
7 Ljuset är ljuvligt,
och det gör gott för ögonen att se solen.
8 Om människan får leva många år,
bör hon glädja sig åt dem alla
och komma ihåg att de mörka dagarna blir många.
Allt som ligger framför är meningslöst.
Råd till de unga
9 Gläd dig, du yngling, i din ungdomstid,
njut helhjärtat av dina unga år!
Följ ditt hjärtas vägar
och det dina ögon ser,
men tänk på att du ska stå till svars inför Gud
för allt du gör.
10 Låt inte oro och bekymmer finnas i ditt hjärta
och håll allt ont borta från din kropp.
Ungdomens styrka[b] är meningslös.
12 Tänk på din Skapare i din ungdomstid,
innan de onda dagarna kommer
och de år närmar sig om vilka du säger:
”De ger mig ingen glädje”,
2 innan solen och ljuset och månen och stjärnorna blir dunkla,
och molnen återvänder efter regnet.
3 Då darrar väktarna i huset,
de starka männen böjer sig,
malerskorna har slutat mala, när de är så få,
och de som ser ut genom fönstren bara ser mörker.
4 Då stängs dörrarna mot gatan,
och ljudet från kvarnen dämpas.
Man vaknar till fågelsång,
men sångerskorna har sänkt rösten.
5 Då blir man rädd för alla högt belägna platser
och för fasor längs vägen,
när mandelträdet blommar,
gräshoppan släpar sig[c] fram,
och kaprisknoppen har mist sin kraft.
Människan går till sitt eviga hem,
och de sörjande går omkring på gatan,
6 silvertråden brister,
guldskålen slås sönder,
krukan krossas vid källan
och hjulet bryts vid brunnen,
7 stoftet vänder tillbaka till jorden, som det en gång kom från,
och livsanden vänder tillbaka till Gud, som en gång gav den.
Slutord
8 ”Meningslöst! Meningslöst!”
säger Predikaren.
”Allting är meningslöst.”
9 Men Predikaren var inte bara vis, utan han förmedlade också sin kunskap till folket. Han tänkte också ut, formulerade och författade många ordspråk. 10 Predikaren sökte noga efter de rätta orden och skrev ner rättframma sanningar.
11 De visas ord är som oxpikar, ja som väl islagna spikar är deras tänkespråk. De kommer från en och samme herde. 12 Men jag vill varna dig, min son, för allt annat utöver detta.
Det myckna bokskrivandet har inget slut, och mycket studium är tröttande för kroppen.
13 Mycket har vi nu hört,
och detta blir slutsatsen:
Frukta Gud och håll hans bud,
detta är varje människas plikt.
14 För Gud kommer att döma alla gärningar,
också de fördolda,
goda såväl som onda.
Footnotes
- 11:5 Eftersom vind och ande är ett och samma ord i hebreiskan, kan tanken också vara: Lika lite som du förstår (livs)andens väg till fostret som blir till… Fostret kan översättas mer ordagrant benen eller skelettet.
- 11:10 Det hebreiska ordets betydelse är osäker. Det kan tänkas syfta på någonting mörkt, och i detta sammanhang då ungdomen som en gryningstid. Septuaginta har dumhet, dårskap.
- 12:5 Det hebreiska uttryckets betydelse är osäker.
Galaterbrevet 1
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hälsning
1 Från Paulus, en apostel[a] som inte är utsänd av människor, eller genom någon människa, utan av Jesus Kristus[b] själv och av Gud Fadern som har uppväckt honom från de döda.
2 Jag och alla de troende[c] här hälsar till församlingarna i Galatien.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus, 4 som offrade sig för våra synder för att rädda oss från den här onda tidsåldern, så som vår Gud och Fader ville. 5 Härligheten tillhör honom i all evighet, amen.
Galaterna har övergett det sanna budskapet
6 Jag är förvånad över att ni så snart överger honom som genom Kristus nåd kallade er och vänder er bort till ett annat ”evangelium”, 7 trots att det inte finns något annat. Det är bara några som vill ställa till med förvirring bland er genom att förvränga evangeliet om Kristus.
8 Men om någon, om det så vore vi själva eller en ängel från himlen, förkunnar ett annat ”evangelium” än det vi har förkunnat för er, så må han vara förbannad. 9 Jag upprepar det jag redan tidigare har sagt: om någon förkunnar ett annat ”evangelium” än det ni har tagit emot, så må han vara förbannad.
10 Försöker jag nu hålla mig väl med människor, eller med Gud? Är det människors gillande jag söker? Om jag nu fortfarande försökte hålla mig väl med människor skulle jag inte kunna tjäna Kristus.
Paulus budskap kommer från Jesus själv
11 Syskon, jag försäkrar er att det evangelium som jag har förkunnat inte är något som människor har tänkt ut. 12 Jag har inte heller fått eller lärt mig det genom någon människa, utan genom en uppenbarelse från Jesus Kristus själv.
13 Ni har ju hört hurdan jag var förut, som en övertygad anhängare av den judiska religionen, hur jag förföljde Guds församling och gjorde allt för att utrota den. 14 Jag gick längre i judendom än många jämnåriga i mitt folk och var ivrigare än de att följa alla de traditioner jag ärvt av mina förfäder.
15 Men redan innan jag föddes hade Gud utsett mig, och han kallade mig genom sin nåd. 16 Han lät sin Son visa sig för mig, för att jag skulle förkunna evangeliet om honom till hedningarna. Då sökte jag inte upp någon människa för att fråga om råd. 17 Jag for inte upp till Jerusalem för att leta upp de män som var apostlar före mig. Jag begav mig istället till Arabien[d], och återvände sedan till Damaskus.[e] 18 Det dröjde hela tre år innan jag for upp till Jerusalem för att besöka Kefas[f], och jag stannade då hos honom i två veckor. 19 Några andra apostlar träffade jag inte, förutom Jakob, Herrens bror. 20 Vad jag skriver här är sant. Gud själv kan intyga att jag inte ljuger för er. 21 Sedan fortsatte jag till Syrien och Kilikien. 22 Jag var okänd för Kristus församlingar i Judeen. 23 Det enda de hade hört var ett rykte: ”han som förut förföljde oss förkunnar nu själv den tro han ville utrota.” 24 Och de hyllade Gud för min skull.
Footnotes
- 1:1 Eller sändebud.
- 1:1 Se not till Matt 1:1.
- 1:2 Ordagrant: bröder. Ordet översätts även (tros)syskon.
- 1:17 Nabatéernas land söder om Damaskus och öster om Jordanfloden.
- 1:17 Paulus gick kanske ut i ödemarken för att meditera och återvände sedan till staden där han hade börjat tro på Kristus.
- 1:18 Kefas är det arameiska namnet för Petrus (grek.), och de båda betyder klippa.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.