5 Mosebok 13-15
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Tillbe inte främmande gudar
13 Om en profet framträder bland er, eller någon som tyder drömmar
2 och profeterar om tecken och under, ska ni vara försiktiga. Även om hans förutsägelser slår in, men han säger: 'Kom, så tillber vi de andra folkens gudar
3 ska ni inte lyssna till honom. Det är Herren som prövar er, för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och hela er själ.
4 Ni får aldrig tillbe någon annan Gud än Herren. Följ hans bud och håll fast vid honom.
5 Men den som försökt förleda er måste dö, för han har försökt få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Genom att döda honom skiljer ni er från det onda.
6-7 Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig att du ska följa med och tillbe dessa främmande gudar,
8 får du lyssna eller visa förbarmande. Låt rättvisan ha sin gång! Dölj inte ett så fruktansvärt tilltag.
9 Avrätta honom! Din hand ska vara den första att lyftas för att döda, och sedan ska alla andra följa ditt exempel.
10 Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten.
11 Hela Israel ska höra om hans avskyvärda brott och frukta för att göra något liknande igen.
12-14 Om ni får höra att det i någon av era städer ryktas att några har lyckats förleda folket att tillbe främmande avgudar, ska ni först noga undersöka om ryktet är sant. Om ni upptäcker att det faktiskt är så,
15 ska ni genast ingripa mot den staden och förgöra alla dess invånare med svärd och till och med all boskap.
16 Ni ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp det och hela staden som ett brännoffer till Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen.
17 Inget av bytet får finnas kvar bland er! Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot er och ha medlidande med er och göra er till ett mäktigt folk, som han lovade era förfäder,
18 därför att ni håller hans bud, som jag ger er i dag, och gör det som är rätt i Herrens ögon.
Ren och oren mat
14 Eftersom ni är Guds folk ska ni inte rista några märken på er, som hedningarna gör när de tillber sina gudar, eller raka främre delen av huvudet när ni har sorg.
2 Ni tillhör Herren och endast Herren, er Gud. Han har utvalt er till att vara hans egendom, mer än något annat folk på jorden.
3-5 Ni får inte äta av något som jag har förklarat vara orent. Av dessa djur får ni däremot äta:Nötkreatur, får och getter, hjort, gasell, råbock, vildget, stenbock, antilop och bergsfår.
6 De djur som både har klövar och idisslar får ni äta, men inga andra.
7 Därför ska ni inte äta kamel, hare eller kanin. De idisslar, men har inte klövar.
8 Svin är också orena, för även om de har klövar, idisslar de inte. Ni ska inte ens röra vid de döda kropparna av dessa djur.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. Allt annat är orent för er.
10-18 Fåglar kan ni äta med undantag av följande arter: Örn, lammgam, fiskgjuse, vråk, falk av alla arter, korp av alla arter, struts, nattskärra, fiskmås, hök av alla arter, uggla, uv, tinsemetfågel, pelikan, asgam, dykfågel, häger, regnpipare av alla arter, härfågel och fladdermus.
19-20 Med vissa undantag är bevingade insekter orena och får inte ätas.
21 Ät ingenting som har självdött. Men en utlänning bland er kan äta det. Ni kan ge det eller sälja det till honom, men själva får ni inte äta det, för ni är heliga inför Herren, er Gud.Ni ska inte koka en killing i dess moders mjölk.
Tionde
22 Varje år ska ni ge tionde av all er skörd.
23 Bär fram ert tionde inför Herren, er Gud, och ät det på den plats som han utväljer som sin helgedom. Detta gäller tiondet av säden, det nya vinet, olivoljan och det förstfödda från era hjordar. Avsikten med tiondet är att ni ska lära er att alltid sätta Gud främst i era liv.
24 Om den plats Herren utser som sin helgedom ligger så långt borta att det blir besvärligt att bära tiondet dit,
25 kan ni sälja tiondet av er säd och er hjord och ta med pengarna till Herrens helgedom.
26 När ni kommer fram, ska ni använda pengarna till att köpa mat, till exempel en ko, ett får, lite vin eller starka drycker och ordna en fest inför Herren, er Gud, och glädjas med era familjer.
27 Glöm inte att dela er inkomst med leviterna i samhället, för de har ingen egendom och ingen egen skörd att bära fram.
28 Vart tredje år ska ni lagra hela ert tionde i staden där ni bor:
29 Ge av det till leviterna, som inte har något arv bland er, till främlingar, änkor och föräldralösa i er stad, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, er Gud, att välsigna er och ert arbete.
Lån och skulder
15 Vid slutet av vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas.
2 Varje långivare ska skriva av fordringar på israeliter, för Herren har befriat från skuld.
3 Detta gäller dock inte främlingar.
4-5 Ingen ska behöva vara fattig. Om ni följer Herrens bud, ska han välsigna er rikligen i det land han ger er. Den enda förutsättningen för hans välsignelse är att ni mycket noga tar vara på alla de Herrens bud, som jag i dag ger er.
6 Han kommer att välsigna er, som han har lovat. Ni ska låna ut pengar till många folk, men själva kommer ni aldrig att vara i behov av lån. Ni ska regera över många folk, men ingen ska härska över er.
7 Men om det finns någon bland er som är fattig när ni kommer in i det land som Herren ska ge er, får ni inte stänga dörren för honom.
8 Låt honom låna vad han behöver.
9 Se till att ni inte vägrar att låna ut pengar bara för att friåret närmar sig! Om ni vägrar att bevilja lån och den som är i behov av lånet ropar ut sin nöd för Herren, kommer det att tillräknas er som synd.
10 Ni måste låna honom vad han behöver utan att klaga, för om ni lånar ut pengar i ett sådant fall, kommer Herren att välsigna er i allt vad ni gör.
11 Det kommer alltid att finnas sådana som är fattiga bland er. Det är därför som det här budet är nödvändigt. Ni måste frivilligt låna ut pengar till dem.
Slavar
12 Om en israelit, man eller kvinna, har sålt sig som slav till dig, måste du frige en sådan vid slutet av det sjätte året
13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt.
14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord, din olivpress och din vinpress. Dela med dig åt honom i förhållande till hur Herren din Gud, har välsignat dig.
15 Kom ihåg att ni var slavar i Egypten och att Herren, er Gud, räddade er. Detta är anledningen till att jag ger dig detta bud.
16 Men om denne slav inte vill lämna dig och säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus,
17 då ska du ta en syl och genomborra hans örsnibb mot dörrposten. Detta är tecknet på att han är din för alltid. På samma sätt ska du göra med en kvinnlig slav.
18 Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Tänk i stället på att han under dessa sex år har kostat dig mindre än hälften av vad det skulle ha kostat att ha en anställd. Och Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör, därför att du friger honom.
Förstfödda djur
19 Allt förstfött av hankön från dina hjordar ska du avskilja åt Herren. Använd inte det förstfödda bland din boskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte det förstfödda bland dina får och getter.
20 I stället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, vid hans helgedom.
21 Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det.
22 Då ska du i stället använda det som mat hemma, till din familj. Alla, även den som för tillfället inte är ren, kan äta det, precis som han kan äta gasell eller hjort.
23 Men ät inte blodet, utan häll ut det på marken som vatten.
5 Moseboken 13-15
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Tredje budet: Du ska inte missbruka din Guds namn
13 Om en profet eller någon med drömmar träder fram hos dig och utlovar tecken eller under 2 och detta tecken eller under faktiskt också inträffar och han då säger: ”Låt oss följa andra gudar, gudar som du inte känner, och låt oss tjäna dem,” 3 ska du inte lyssna på en sådan profet eller drömtydare. Det är Herren som prövar er för att se om ni verkligen älskar honom av hela ert hjärta och av hela er själ. 4 Ni ska följa Herren, er Gud. Frukta honom, håll hans bud, lyd honom, tjäna honom och håll fast vid honom!
5 Men profeten eller drömtydaren måste dö, eftersom han försökte få er att göra uppror mot Herren, er Gud, som ledde er ut ur slaveriet i Egypten. Han ville locka dig bort från den väg Herren, din Gud, har befallt dig att gå. Gör dig av med det onda bland folket!
6 Inte ens om din bror, din son, din dotter, din älskade hustru eller närmaste vän viskar till dig och säger: ”Låt oss gå och tjäna andra gudar” som varken du eller dina fäder har känt, 7 gudar som andra folk runt omkring er dyrkar nära eller fjärran på olika håll på jorden, 8 får du ge efter eller lyssna eller visa förbarmande. Skydda honom inte. 9 Döda honom! Du ska börja och sedan ska de andra i folket följa ditt exempel. 10 Stena honom till döds! Han har försökt att dra dig bort från Herren, din Gud, som ledde dig ut ur slaveriet i Egypten. 11 Hela Israel ska höra om detta och känna fruktan, så att ingen mer gör något så ont hos dig.
12 Om du får höra rykten från någon av de städer Herren, din Gud, ger dig att bo i, 13 att några onda män bland folket har lyckats förleda de andra att tillbe främmande gudar som du inte känner, 14 ska du först noga höra dig för, utforska och undersöka om ryktet är sant. Om du upptäcker att det är så, att något så avskyvärt har inträffat hos dig, 15 ska du genast ingripa mot staden med svärd och viga alla dess invånare åt förintelse, ja, till och med boskapen. 16 Du ska stapla upp allt byte mitt på torget och bränna upp både det och resten av staden som ett heloffer åt Herren, er Gud. Den staden ska för alltid ligga i ruiner och får aldrig byggas upp igen 17 och inget av det som vigts åt förintelse får du behålla. Bara då kan Herrens vrede upphöra. Han kommer att vara barmhärtig mot dig och ha medlidande med dig och göra dig till ett mäktigt folk, precis som han med ed lovade dina förfäder, 18 om du lyssnar till Herren, din Gud, och håller hans bud som jag idag ger dig och gör det som är rätt i Herrens, din Guds, ögon.
Ren och oren mat
(3 Mos 11:1-23)
14 Eftersom ni är Herrens, er Guds, barn ska ni inte rista er blodiga eller raka främre delen av huvudet när ni sörjer era döda.[a] 2 Du är ett för Herren, din Gud, helgat folk och han har utvalt dig bland alla folk på jorden till att vara hans egendom.
3 Du får inte äta av något avskyvärt. 4 Av följande fyrfotadjur[b] får ni äta: nötkreatur, får och get, 5 hjort, gasell, dovhjort[c], stenget, vildoxe, antilop och vildfår. 6 De djur som både idisslar och har klövar som är delade i två delar får ni äta men inga andra. 7 Dock ska ni inte äta följande, trots att de idisslar eller har kluvna klövar: kamel, hare eller klippgrävling. De idisslar[d] men har inga klövar. De är orena för er. 8 Svin är också orena, för även om de har klövar, så idisslar de inte. Ni ska inte äta kött från dessa djur eller ens röra vid deras döda kroppar.
9 Av det som lever i vatten får ni bara äta det som har fenor och fjäll. 10 Ni får inte äta något som saknar fenor och fjäll, för det är orent för er.
11 Ni kan äta alla rena fåglar. 12 Men de här ska ni inte äta: örn, lammgam, grågam, 13 raafågeln, falken, gladan av alla arter, 14 korp av alla arter, 15 berguv, jorduggla, hornuggla, hök av alla arter, 16 kattuggla, tornuggla och minervauggla; 17 vidare: pelikan, asgam, fiskuv, 18 häger, alla arter av pipare, härfågel och fladdermus.[e]
19 Alla flygande smådjur är orena och får inte ätas. 20 Men alla rena flygande djur får ni äta.
21 Ät inga självdöda djur. Ge dem till främlingen som bor hos dig; han kan äta det. Du kan också sälja det till någon utlänning. För du är ett folk som är helgat åt Herren, din Gud.
Du ska inte koka en killing i dess moders mjölk.[f]
Fjärde budet: Sabbatsdagen och sabbatsår
22 Varje år ska du lägga undan en tiondel av all din skörd. 23 Detta ska du äta[g] inför Herren, din Gud, på den plats som han väljer ut åt sig, den plats där han ska låta sitt namn bo: tiondet av säden, det nya vinet och oljan, samt det förstfödda från din boskap och dina hjordar. Så ska du lära dig att alltid frukta Herren, din Gud. 24 Men om platsen som Herren, din Gud, har utvalt som boning för sitt namn ligger så långt borta att du inte kan bära dit det Herren välsignat dig med, 25 kan du sälja det du samlat ihop och istället ta med pengarna till den plats Herren, din Gud, väljer ut. 26 Där kan du sedan köpa det du önskar, en ko, ett får, vin eller andra jästa drycker och hålla måltid inför Herren, din Gud, och vara glad, du och din familj. 27 Glöm inte heller att dela med dig till leviterna som bor i dina städer, för de har inget eget område eller egendom.
28 I slutet av vart tredje år ska du lagra hela ditt tionde av årets skörd i städerna. 29 Det ska du sedan ge till leviterna som inte har något område bland er och till främlingarna, änkorna och de faderlösa i dina städer, så att de kan äta och bli mätta. Då kommer Herren, din Gud, att välsigna dig och ditt arbete.
Lån och skulder
15 Vart sjunde år ska alla skulder efterskänkas. 2 Det ska gå till så här: Varje långivare ska avskriva de lån han har gett till andra. Han får inte kräva igen ett lån av sin broder eller landsman efter att man utlyst den allmänna skuldavskrivningen, Herrens friår. 3 Du kan kräva återbetalning av en främling, men din broders skuld ska du efterskänka.
4 Hos dig ska ingen behöva vara fattig, för Herren, din Gud, vill välsigna dig rikligen i det land som han ger dig till egendom, 5 om du bara lyssnar till Herren, din Gud, och noga följer hela den lag som jag idag ger dig. 6 Herren, din Gud, kommer att välsigna dig som han har lovat. Du ska låna ut pengar till många folk, men själv kommer du aldrig att vara i behov av lån. Du ska härska över många folk, men ingen ska härska över dig.
7 Men om det skulle finnas någon hos dig som är fattig, en landsman, i någon av städerna i det land som Herren, din Gud, vill ge dig, får du inte vara hård och vägra att hjälpa honom. 8 Öppna din hand för honom och låt honom få låna vad han behöver. 9 Se till att du inte låter en ond tanke växa fram inom dig bara för att det sjunde året, avskrivningsåret, närmar sig, så att du ser med ont öga på din fattige broder och vägrar att låna ut pengar. Annars kommer den fattige att ropa ut sin nöd inför Herren och du får en synd att svara för. 10 Ge honom det han behöver utan att klaga, för då kommer Herren att välsigna ditt arbete och allt vad du gör. 11 Det kommer alltid att finnas fattiga i landet och därför ger jag dig detta bud: Ge med öppen hand till din broder, till den fattige och den som är i nöd i ditt land.
Slavar
(2 Mos 21:2-6)
12 Om någon av ditt folk, en hebreisk man eller kvinna, har sålt sig till dig som slav, ska han tjäna dig i sex år och sedan måste du frige honom eller henne det sjunde året 13 och du får inte skicka i väg slaven tomhänt. 14 Ge honom en ordentlig avskedsgåva från din hjord och av det som kommer från din tröskplats och din vinpress. Dela med dig åt honom av den välsignelse du själv har fått från Herren, din Gud. 15 Kom ihåg att du själv var slav i Egypten och att Herren, din Gud, befriade dig. Det är därför jag ger dig denna befallning.
16 Men om slaven inte vill lämna dig utan säger att han älskar dig och din familj och trivs bra i ditt hus, 17 då ska du sticka en syl genom hans öra in i dörren. Då blir han din slav för alltid. På samma sätt ska du göra med en slavinna. 18 Beklaga dig aldrig om du måste frige en slav! Du har under dessa sex år sparat in hela den summa[h] det skulle ha kostat dig att ha en anställd på det arbete han utfört åt dig. Herren, din Gud, ska välsigna dig i allt vad du gör.
Förstfödda djur
19 Allt förstfött av hankön från din boskap och dina hjordar ska du avskilja åt Herren, din Gud. Använd inte det förstfödda bland din nötboskap till arbete ute på åkrarna och klipp inte av ullen på det förstfödda bland dina får och getter. 20 Istället ska du och din familj varje år äta dessa djur inför Herren, din Gud, på den plats han väljer ut. 21 Men om det förstfödda djuret inte är felfritt, utan är lamt eller blint eller har något annat fel, ska du inte offra det åt Herren, din Gud. 22 Då ska du istället använda det som mat hemma till din familj. Alla rena och orena kan äta det precis som man äter gasell eller hjort. 23 Men dess blod får du inte äta utan häll ut det på marken som vatten.
Footnotes
- 14:1 Se not till 3 Mos 19:27-28.
- 14:4 Se not till 3 Mos 11:2.
- 14:5 Eller: gasell, rådjur.
- 14:7 Se not till 3 Mos 11:6.
- 14:18 Flera av djuren kan inte identifieras med säkerhet.
- 14:21 Se not till 2 Mos 23:19.
- 14:23 De åt bara en liten del. Resten skulle leviterna ha.
- 15:18 Kan också översättas: den dubbla summan.
Markus 12:28-44
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Frågan om det viktigaste budet
28 En av lagexperterna som stod där och lyssnade till diskussionen var imponerad av det svar Jesus hade gett, och därför frågade han: Vilket är det viktigaste av alla buden?
29 Jesus svarade: Det som säger: 'Hör, Israel, Herren vår Gud är den ende, sanne Guden.
30 Du ska använda all din kraft till att älska honom, och du ska tjäna honom av hela ditt hjärta och med ditt liv och alla dina tankar.'
31 Lika viktigt är det andra budet: 'Älska dina medmänniskor lika mycket som dig själv!' Inga andra bud är mer livsviktiga än dessa två.
32 Lagexperten svarade: Herre, du har sagt ett sant ord när du säger att det bara finns en Gud och ingen annan.
33 Och jag förstår att detta att älska Gud av hela sitt hjärta och av all sin kraft och av hela sitt förstånd, och att älska sina medmänniskor som sig själv, det är större och viktigare än alla slags offer på altaret i templet.
34 När Jesus hörde mannens kloka svar sa han: Du är inte långt borta från Guds rike. Och efter detta vågade ingen annan komma med några fler frågor.
Folkets religiösa ledare kan inte svara Jesus
35 När Jesus senare undervisade folket inne på tempelområdet, frågade han dem:Varför påstår era religiösa ledare att Messias måste vara en ättling till kung David?
36 David har ju själv sagt, ledd av den helige Ande: 'Gud sa till min herre: Sätt dig på min högra sida tills jag har lagt alla dina fiender under dina fötter.'
37 Eftersom David kallar honom sin herre, hur kan han då vara hans son?
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
Hans sätt att argumentera tilltalade folk, och de lyssnade därför ivrigt till honom,38 och han fortsatte sin undervisning:Akta er för lagexperterna! De älskar att gå klädda som förnäma och lärda män och väntar sig att alla ska buga sig för dem när de går över torgen.
39 Vid gudstjänsterna i synagogorna sitter de på de främsta platserna, och vid festmiddagarna slår de sig gärna ner på hedersplatserna.
40 Men fulla av habegär lurar de av hjälplösa änkor deras hus. För att sedan skyla över vilka samvetslösa människor de är, låtsas de vara gudfruktiga genom att be långa böner offentligt. Därför kommer också Gud att straffa dem desto hårdare.
En fattig änka ger allt hon har
41 Sedan gick han fram till kollektkistorna i templet och satte sig ner och tittade på när folk kom och lade sina pengar i dem. Några som var rika lade dit stora summor.
42 Men så kom en fattig änka och lade dit två femöringar.
43 Då kallade han på lärjungarna och sa: Den här fattiga änkan gav mer än alla rika män tillsammans,
44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd, medan hon gav sin sista femöring.
Read full chapter
Markus 12:28-44
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Vilket bud är viktigast?
(Matt 22:34-40; Luk 10:25-28)
28 En av de skriftlärda som stod där och lyssnade till diskussionen var mycket imponerad av det svar Jesus gett, och frågade därför: ”Vilket är det viktigaste av alla buden?”
29 Jesus svarade: ”Det viktigaste budet är: ’Lyssna, Israel, Herren är vår Gud. Herren är en. 30 Du ska älska Herren, din Gud, av hela ditt hjärta, av hela din själ, av hela ditt förstånd och av hela din kraft.’[a]
31 Det näst viktigaste budet är: ’Du ska älska din medmänniska som dig själv.’[b] Inget bud är viktigare än dessa.”
32 Den skriftlärda svarade: ”Mästare, du har rätt. Det är sant att Gud är en, och det finns ingen annan. 33 Och att älska honom av hela sitt hjärta, av hela sitt förstånd och av hela sin kraft och sin medmänniska som sig själv, är viktigare än alla brännoffer och andra offer.”
34 När Jesus hörde hur klokt mannen svarade, sa han: ”Du är inte långt från Guds rike.” Och efter det vågade ingen ställa några fler frågor till honom.
Är Messias ättling till David?
(Matt 22:41-46; Luk 20:41-44)
35 När Jesus senare undervisade folket på tempelplatsen, frågade han:
”Hur kan de skriftlärda säga att Messias är Davids Son? 36 David har ju själv sagt, ledd av Anden:
’Herren sa till min Herre:
Sätt dig på min högra sida
tills jag har lagt dina fiender under dina fötter.’[c]
37 David kallar honom för Herre, hur skulle han då kunna vara hans Son?”
Folkskarorna lyssnade gärna till honom.
Jesus varnar för de religiösa ledarnas dubbelmoral
(Matt 23:1-7; Luk 11:43-46; 20:45-47)
38 Han fortsatte sin undervisning:
”Akta er för de skriftlärda, som gillar att gå omkring i långa dräkter och bli hälsade på torgen, 39 ta plats på främsta raden i synagogan och sitta vid honnörsborden under festerna. 40 De äter änkorna ur husen och ber långa böner för syns skull. De kommer att straffas desto hårdare.”
En fattig änka ger allt hon har
(Luk 21:1-4)
41 Sedan gick Jesus och satte sig mittemot kammaren, där offerkistorna stod, och såg hur folk kom och lade sina pengar i dem. Många som var rika lade dit stora summor. 42 Men så kom en fattig änka och lade dit två kopparslantar, alltså ett öre.
43 Då kallade han till sig sina lärjungar och sa till dem: ”Sannerligen säger jag er: den där fattiga änkan gav mer i offerkistan än alla de andra, 44 för de gav bara en liten del av sitt överflöd. Men hon, som är så fattig, lade dit allt hon ägde, allt vad hon hade att leva på.”
Read full chapterFootnotes
- 12:30 Se 5 Mos 6:4-5.
- 12:31 Se 3 Mos 19:18.
- 12:36 Se Ps 110:1.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.