Timotheos blir medarbetare till Paulus och Silas

16 Paulus och Silas reste först till Derbe och sedan vidare till Lystra. Där träffade de Timotheos, en ung troende som var son till en kristen judinna, men vars far var grek.

² Timotheos hade stort förtroende bland bröderna i Lystra och Ikonion.

³ Därför bad Paulus honom att följa med dem på deras resa. Av hänsyn till judarna i området omskar han Timotheos, innan de reste vidare, för alla visste att hans far var grek och inte hade tillåtit detta förut.

⁴ Sedan reste de från stad till stad och berättade om vad apostlarna och de äldste i Jerusalem beslutat när det gällde icke-judar.

⁵ Och församlingarnas tro växte till för var dag, och allt fler slöt sig till dem.

Paulus leds genom en syn till Makedonien

⁶ Sedan reste de genom Frygien och Galatien. Den helige Ande hade nämligen sagt till dem att inte resa till den turkiska provinsen Asien den här gången.

⁷ Därför följde de gränsen till Mysien och fortsatte därefter till Bithynien, men Jesu Ande tillät dem inte att resa in i den provinsen.

⁸ I stället fortsatte de genom Mysien till staden Troas.

⁹ Den natten fick Paulus se en syn. I sin dröm såg han en man borta i Makedonien i Grekland som ropade och bad: Kom över hit och hjälp oss.

¹⁰ Det avgjorde saken! Vi bestämde oss för att resa till Makedonien. Vi kunde nämligen bara dra den slutsatsen att Gud ville sända oss dit för att predika de goda nyheterna där.

Lydia från Thyatira blir kristen

¹¹ Vi gick ombord på en båt i Troas och seglade direkt till Samothrake och nästa dag till Neapolis.

¹² Till slut nådde vi Filippi, en romersk koloni alldeles innanför den makedoniska gränsen. Där stannade vi i flera dagar.

¹³ På sabbatsdagen gick vi ut ur staden till en flodstrand, där vi visste att en del människor brukade träffas för att be. Vi undervisade några kvinnor som kom dit vad Skriften säger.

¹⁴ En av dem hette Lydia, en affärskvinna från Thyatira, som sålde purpurtyg. Hon hade en uppriktig tro på Gud, och när hon lyssnade till oss öppnade Herren hennes hjärta, så att hon tog emot allt som Paulus sa.

¹⁵ Hon lät döpa sig tillsammans med hela sin familj, och sedan bad hon oss att bli hennes gäster. Om ni verkligen tror att jag tillhör Herren, sa hon, så kom och bo i mitt hem. Och hon gav sig inte förrän vi lydde.

En fångvaktare i Filippi blir frälst

¹⁶ När vi en dag var på väg till det ställe vid floden där vi brukade be, mötte vi en andebesatt slavflicka. Hon hade en spådomsande i sig och tjänade mycket pengar åt sina arbetsgivare.

¹⁷ Flickan följde efter oss och ropade: De här männen är Guds tjänare, och de har kommit hit för att tala om för er hur ni kan få era synder förlåtna.

¹⁸ Detta upprepades varenda dag, tills Paulus en dag blev så upprörd att han vände sig om och sa till den onde anden i henne: Jag befaller dig i Jesu Kristi namn att komma ut ur henne. Och genast lämnade den onde anden henne.

¹⁹ När hennes ägare såg att deras förtjänstmöjligheter gått upp i rök, grep de Paulus och Silas och släpade dem inför domarna på marknadsplatsen.

^20-21 De här judarna vänder upp och ner på vår stad, skrek de. De lär folket att göra sådant som är mot den romerska lagen.

²² Hela folkmassan tog parti mot Paulus och Silas, och domarna befallde att man skulle klä av dem till midjan och piska dem med spön.

²³ Gång på gång ven slagen över deras bara ryggar, och efteråt blev de kastade i fängelset. Fångvaktaren, som riskerade livet om de flydde,

²⁴ tog därför inga risker, utan placerade dem i den innersta fängelsecellen och låste fast deras ben i stockar.

²⁵ När Paulus och Silas mitt i natten bad och sjöng lovsånger till Herren, och de andra fångarna lyssnade,

²⁶ kom plötsligt en kraftig jordstöt. Fängelset skakades ända ner i grunden, alla dörrar flög upp och kedjorna föll av fångarna.

²⁷ När fångvaktaren vaknade och fick se att fängelseportarna stod vidöppna, trodde han att fångarna hade flytt och drog sitt svärd för att begå självmord.

²⁸ Men Paulus ropade till honom: Stopp! Gör dig inget illa! Vi är alla här!

²⁹ Fångvaktaren, som darrade av skräck, bad nu om ljus och rusade till fängelsecellen. Där föll han på knä för Paulus och Silas.

³⁰ Sedan förde han ut dem och frågade: Mina herrar, vad ska jag göra för att bli frälst?

³¹ Tro på Herren Jesus så blir du frälst, du och hela din familj, svarade de.

³² Sedan berättade de för honom och alla andra i hans familj om de goda nyheterna från Herren.

³³ Och fångvaktaren tog genast hand om dem, och mitt i natten tvättade han deras sår och förband dem. Så döptes han och hela hans familj,

³⁴ och därefter bjöd han dem med hem till sig och dukade fram en måltid åt dem. Och både han och hela hans familj var överlyckliga för att de hade kommit till tro.

³⁵ Nästa morgon skickade domarna några polisbefäl till fångvaktaren med beskedet: Släpp de här männen!

³⁶ Fångvaktaren talade då om för Paulus att de var fria och kunde gå.

³⁷ Men Paulus svarade: Så lätt kommer de inte undan! De har utan rättegång piskat oss offentligt och satt oss i fängelse trots att vi är romerska medborgare. Och nu vill de att vi ska lämna fängelset i hemlighet. Aldrig! Be dem komma hit och själva frige oss.

³⁸ Polisbefälen rapporterade detta till domarna, och när de hörde att Paulus och Silas var romerska medborgare blev de mycket rädda.

³⁹ De kom genast till fängelset och förde ut dem och bad och bönade att de skulle lämna staden.

⁴⁰ Men Paulus och Silas gick först till Lydias hus, där de träffade de troende och uppmanade dem än en gång att stå fasta i tron. Sedan lämnade de staden.

Paulus predikar i Thessalonike

17 Därefter tog Paulus och Silas vägen genom städerna Amfipolis och Apollonia och kom till Thessalonike, där det fanns en judisk synagoga.

² Paulus gick som vanligt dit för att samtala med människorna, och under tre sabbatsdagar i rad förmedlade han Skriftens ord till dem.

³ Han förklarade profetiorna om hur Messias måste lida och uppstå från de döda och bevisade att Jesus är Messias.

⁴ Några av de judar som lyssnade blev övertygade och stödde Paulus och Silas. Det gjorde också många greker, liksom ett stort antal förnäma kvinnor med högt anseende i staden.

⁵ Men de judiska ledarna blev avundsjuka och lyckades få en massa löst folk från gatorna att attackera de troende. De stormade fram mot Jasons hus och tänkte ställa Paulus och Silas till svars inför myndigheterna och få dem straffade.

⁶ Eftersom de inte fann dem där, släpade de ut Jason och några av de andra troende och tog i stället med sig dem till myndigheterna. Paulus och Silas har vänt upp och ner på hela världen, och nu är de här och ställer till bråk i vår stad, ropade de.

⁷ Och Jason har låtit dem komma in i sitt hem. Allihop är skyldiga till förräderi för de säger att de har en annan kung än kejsaren, en egen kung som heter Jesus.

^8-9 Folket i staden, liksom domarna, blev mycket oroade av dessa rapporter och släppte dem inte fria förrän de hade fått borgen för dem.

Paulus i Beroia

¹⁰ Samma natt såg de kristna till att Paulus och Silas kom iväg till Beroia. Också där gick de till synagogan för att predika.

¹¹ Människorna i Beroia var mer mottagliga för Guds ord än de i Thessalonike och de lyssnade med glädje till budskapet. De granskade skrifterna varje dag för att kontrollera det som Paulus och Silas predikade, och för att se om det verkligen var riktigt.

¹² Resultatet blev att många av dem började tro, däribland flera välkända grekiska kvinnor och män.

¹³ Men när judarna i Thessalonike fick reda på att Paulus predikade i Beroia, kom de dit och ställde till oro bland folket.

¹⁴ De troende handlade snabbt och skickade Paulus vidare till kusten, medan Silas och Timotheos stannade kvar.

¹⁵ De som följde med Paulus fortsatte med honom till Athen. Sedan återvände de till Beroia med ett meddelande till Silas och Timotheos att de skulle skynda sig att komma efter.

Paulus i Athen

¹⁶ Medan Paulus väntade på dem i Athen, blev han mer och mer upprörd över alla de avgudabilder han såg överallt i staden.

¹⁷ Han gick till synagogan, och där talade han till judarna och de gudfruktiga greker som fanns där, och varje dag talade han på torget till alla som råkade vara där.

¹⁸ Han träffade också några av de epikureiska och stoiska filosoferna. När han berättade för dem om Jesus och att han uppstått från de döda, reagerade de genom att ropa: Han pratar smörja, eller han försöker pracka på oss en främmande religion.

¹⁹ De tog honom med sig till Areopagen. Kom och berätta mer för oss om den här nya religionen, sa de,

²⁰ för det är ganska märkliga saker du har att säga, och allt är nytt för oss.

²¹ Detta var egentligen inget ovanligt för alla athenare, så väl som alla utlänningar i Athen, tycks använda all sin tid till att diskutera de senaste idéerna på modet.

²² Paulus ställde sig alltså framför dem på Areopagen och sa: Athenare, jag har lagt märke till att ni är mycket religiösa,

²³ för när jag har promenerat omkring här har jag sett många altaren. Ett av dem hade inskriften: 'Åt den okände guden'. Ni har bett till honom utan att veta vem han är, och nu vill jag berätta för er om honom.

²⁴ Han skapade världen och allt som finns i den. Eftersom han är himlens och jordens Herre, bor han inte i något tempel som är byggt av människor.

²⁵ Människor kan inte med händer tillfredsställa hans behov, för han har inga behov! Han ger liv och anda åt allt och fyller alla behov som finns.

²⁶ Han skapade alla folk från en enda människa och spred ut dem över hela jordens yta. Han bestämde människornas tider och stakade ut deras gränser.

²⁷ Hans syfte med allt detta var att de skulle söka Gud, och kanske hitta vägen till honom och finna honom. Han är nämligen inte långt borta från någon av oss.

²⁸ För det är i honom vi lever och rör oss och existerar, alldeles som en av era egna poeter säger: 'Vi är Guds barn.'

²⁹ Om detta är sant så bör vi inte tänka oss Gud som en bildstod, som människor tillverkat av silver eller guld eller huggit ut i sten.

³⁰ Gud har haft överseende med människans tidigare okunnighet om detta, men nu vill han att alla ska lämna avgudarna och bara tillbe honom.

³¹ Han har nämligen bestämt en dag, då han rättvist ska döma världen genom den människa han har utvalt. Och han har bevisat detta genom att låta honom uppstå från de döda.

³² När de hörde Paulus tala om en person som hade varit död men uppstått skrattade några, men andra sa: Vi vill höra mer om det där en annan gång.

³³ Det satte punkt för Paulus diskussion med dem,

³⁴ men några förenade sig med honom och kom till tro. Bland dem var Dionysios, en medlem av stadens domstol, och en kvinna som hette Damaris och några till.