Add parallel Print Page Options

En glädjesång till Israels Gud

1-2 Herren gör oss starka! Jubla högt inför honom. Låt oss höja glädjerop till Israels Gud.

Stäm upp lovsång och slå på trummor. Spela på lyror och harpor.

Blås i trumpeter! Kom till våra glada fester vid fullmåne och nymåne.

Gud har gett oss dessa högtidsdagar. De finns nerskrivna i Israels lagar.

Redan då, när han kämpade mot egyptierna, gav han dessa lagar till sitt folk.Då hör jag en okänd röst som säger:

Nu ska jag befria er från denna börda! Ni ska få lägga ner er tunga last!

Ni ropade på mig när ni var i nöd, och jag frälste er. Jag svarade er från Sinais berg, mitt gömställe i stormen. Jag prövade er tro vid Meriba, när ni klagade över att det inte fanns något vatten.

Lyssna till mig, mitt folk, och ta emot mina varningar! Israel, om du bara ville lyssna!

10 Ni ska aldrig tillbe någon avgud eller ha främmande gudar ibland er.

11 För det var jag, Herren, er Gud, som ledde er ut ur Egypten. Pröva mig bara! Öppna er mun och se om jag inte kommer att fylla den.

12 Men nej, mitt folk lyssnar inte på mig. Israel vill inte ha med mig att göra.

13 Därför låter jag dem gå sina egna dåraktiga vägar och leva som de själva vill.

14 Tänk om mitt folk bara ville lyssna på mig! Tänk om Israel ville följa mig och vandra på mina vägar!

15 Tänk hur snabbt jag då skulle besegra deras fiender! Jag skulle på en gång krossa deras ovänner!

16 Ja, alla som hatar Herren måste böja sig ner i fruktan, och deras straff ska vara utan ände.

17 Men er skulle han låta skörda det finaste vete, och han skulle låta er få njuta av vildhonung.

En högtidssång

81 För körledaren, enligt gittit. Av Asaf.

Jubla högt inför Gud, vår styrka!
    Höj glädjerop till Jakobs Gud!
Stäm upp musik och slå på trummor,
    spela på ljuvliga lyror och harpor!

Stöt i horn vid nymånadsfester
    och vid fullmåne på vår högtidsdag.
För det är en föreskrift för Israel,
    en bestämmelse av Jakobs Gud.
Han bestämde det till en förordning åt Josef
    när han drog ut ur Egyptens land.

Jag hörde ett språk som jag inte förstod.[a]

”Jag lyfte bördan från hans axlar,
    och hans händer befriades från korgen.
Du ropade i din nöd,
    och jag räddade dig.
Jag svarade från åskmolnet,
    och jag prövade dig vid Merivas vatten. Séla
Hör mitt folk, jag vill varna dig!
    Israel, om du bara ville lyssna!
10 Hos dig får inte finnas någon främmande gud,
    och du får inte tillbe någon utländsk gud.
11 Jag är Herren, din Gud,
    som förde dig ut ur Egypten.
Öppna din mun, och jag kommer att fylla den.

12 Men mitt folk lyssnade inte på mig.
    Israel vill inte ha med mig att göra.
13 Därför lät jag dem gå sina egna hårdhjärtade vägar
    och leva som de själva ville.

14 Om mitt folk ändå ville lyssna på mig,
    ack, om Israel ville följa min väg!
15 Då skulle jag snabbt besegra deras fiender
    och ingripa mot deras ovänner.
16 De som hatar Herren skulle tvingas krypa inför honom
    och deras straff vara för evigt.[b]
17 Men mitt folk skulle jag låta äta det finaste vete
    och mätta dem med honung ur klippan.”

Footnotes

  1. 81:6 Vad som åsyftas är inte känt.
  2. 81:16 I stället för straff står det i grundtexten ordagrant tid. Hur tid och för evigt i detta sammanhang bör förstås är osäkert; här utgår tolkningen ifrån att den senare delen av versen är parallell till den första. En möjlig tolkning är att det syftar på fiendens underkastelse, Hes 22:3.