Psaltaren 60-62

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

³ Gud, du har förkastat oss och brutit ner oss.
    Du har varit vred, men upprätta oss igen!
⁴ Du har skakat landet och fått det att rämna.
    Hela nu dess sprickor, för det bävar.
⁵ Du har låtit ditt folk erfara hårda ting,
    du har gett oss vin att dricka så att vi raglar.
⁶ Men åt dem som fruktar dig har du rest ett banér
    att fly till undan pilbågen. Séla

⁷ Befria dina älskade,
    rädda oss med din starka hand, hjälp oss.
⁸ Gud har talat i sin helgedom:
    ”Jag ska triumfera,
    dela ut Shekem och mäta upp Suckotdalen.
⁹ Gilead är mitt och Manasse är mitt,
    Efraim är min hjälm och Juda min spira.
¹⁰ Moab är mitt tvättfat,
    mot Edom ska jag kasta min sko,
    och över filistéerna ska jag höja ett segerrop.”^[c]

¹¹ Vem kan leda mig till den befästa staden?
    Vem kan leda mig till Edom?
¹² Har inte du, Gud, förkastat oss
    och inte längre velat gå ut med våra härar?
¹³ Hjälp oss nu mot fienden,
    för människor kan inte rädda.
¹⁴ Med Gud på vår sida ska vi vinna,
    för han kommer att trampa ner våra fiender.

² Gud, lyssna till mitt rop!
    Hör min bön!

³ Från jordens ände ropar jag till dig i min svaghet.
    Led mig upp på klippan, som är högre än jag.
⁴ Du är min tillflykt,
    ett starkt torn mot fienden.

⁵ Jag vill för alltid bo i ditt tält
    och ta min tillflykt under dina vingars skugga. Séla
⁶ Du har hört mina löften, Gud,
    och du har gett mig deras arv som fruktar dig.

⁷ Ge kungen ett långt liv,
    många år från generation till generation.
⁸ Låt honom sitta på sin tron inför Gud i evighet.
    Låt din nåd och trofasthet bevara honom.

⁹ Då ska jag ständigt prisa ditt namn.
    Dag efter dag ska jag uppfylla mina löften.

² Bara hos Gud finner jag ro,
    från honom kommer min räddning.
³ Endast han är min klippa,
    min räddning och min borg.
    Jag ska aldrig vackla.

⁴ Hur länge ska ni ansätta en människa,
    kasta er över honom allesammans,
som mot en lutande vägg,
    eller en mur som snart störtar samman?
⁵ De tänker störta ner honom från hans höga plats,
    och de gillar lögn.
Med sin mun välsignar de,
    men i sitt inre förbannar de. Séla

⁶ Bara hos Gud finner jag ro,
    från honom kommer mitt hopp.
⁷ Endast han är min klippa,
    min räddning och min borg.
        Jag ska aldrig vackla.
⁸ Min frälsning och min ära finns hos Gud.
    Han är min tillflykt, min starka klippa.
⁹ Förtrösta alltid på honom, du folk!
    utgjut ditt hjärta för honom, för Gud är vår tillflykt. Séla

¹⁰ Människobarnen är bara en vindpust,
    även de höga bland dem är en lögn.
I vågskålen väger de lätt,
    ja, mindre än luft.
¹¹ Sätt inte er tillit till våld
    eller ert hopp till stöldgods.
Om er rikedom växer,
    fäst inte ert hjärta vid den.

¹² Ett har Gud talat, två saker har jag hört:
    att Gud har styrkan,
¹³ och att du, Herre, är nådig
    och lönar var och en efter vad han gjort.