² Herre, straffa mig inte i din vrede,
tukta mig inte i din förtörnelse.
³ Var mig nådig, Herre, ty jag är kraftlös,
hela mig, Herre,
ty ända in i mitt innersta är jag förskräckt.
⁴ Min själ är mycket förskräckt.
    Herre, hur länge?

⁵ Vänd tillbaka, Herre, rädda min själ,
fräls mig för din nåds skull.
⁶ Ty i döden tänker ingen på dig,
    vem tackar dig i dödsriket?
⁷ Jag är trött av mitt suckande,
    var natt blir min bädd genomvåt,
jag dränker sängen med tårar.
⁸ Av sorg är mina ögon förmörkade,
de har åldrats för alla mina fienders skull.

⁹ Vik bort ifrån mig, alla ni ogärningsmän,
ty Herren har hört min högljudda gråt.
¹⁰ Herren har hört mitt rop om nåd,
Herren har tagit emot min bön.
¹¹ Alla mina fiender kommer på skam
och blir mycket förskräckta,
    plötsligt viker de tillbaka med skam.