³ Förbarma dig, Gud, i din nåd,
    ta bort mina överträdelser i din stora barmhärtighet.
⁴ Rena mig från min överträdelse,
    gör mig ren från all min synd.

⁵ Jag känner mina överträdelser,
    min synd är alltid inför mig.
⁶ Det är mot dig, och endast mot dig, jag har syndat
    och gjort det som är ont i dina ögon.
Du visar dig vara rättfärdig när du talar
    och rättvis när du dömer.
⁷ Jag är född i synd,
    i synd formades jag i min mors livmoder.
⁸ Du har behag till sanning i mitt inre,
    så lär mig vishet i mitt innersta^[a].

⁹ Rena mig med isop, så att jag blir ren igen.
    Tvätta mig, så att jag blir vitare än snö.
¹⁰ Låt mig få höra glädje och fröjd,
    låt den^[b] du har krossat få jubla.
¹¹ Göm ditt ansikte för mina synder,
    och ta bort alla mina överträdelser.

¹² Skapa^[c] i mig ett rent hjärta, Gud,
    ge mig på nytt ett stadigt sinne.
¹³ Förskjut mig inte ur din närhet
    och ta inte din heliga Ande ifrån mig.
¹⁴ Låt mig på nytt få glädjas över din frälsning,
    stöd mig och ge mig ett villigt sinne.

¹⁵ Då ska jag undervisa syndare om dina vägar,
    och de ska vända om till dig.
¹⁶ Rädda mig från blodskuld, Gud, min frälsnings Gud,
    Då ska jag lovsjunga din rättfärdighet.
¹⁷ Herre, öppna min mun,
    jag vill sjunga ditt lov.
¹⁸ Slaktoffer behagar dig inte
    om jag skulle ge dig sådana,
    och brännoffer bryr du dig inte om.
¹⁹ Offret till Gud är en förkrossad ande,
    och den som i sitt inre är förkrossad och bedrövad
    föraktar du inte, Gud.

²⁰ Låt det i din godhet gå väl för Sion,
    och bygg upp Jerusalems murar.
²¹ Då kommer du att glädjas över rättfärdiga offer,
    brännoffer och heloffer,
och tjurar ska offras på ditt altare.

³ Varför skryter du över det onda, du mäktige?
    Guds nåd består för alltid.^[d]
4 Din tunga tänker ut fördärv,
    den är vass som en rakkniv,
    och liksom dina handlingar full av svek.
⁵ Du älskar det onda mer än det goda,
    lögn mer än sanning. Séla
⁶ Du älskar ord som ger skada
    och tal som är svekfullt.

⁷ Men Gud kommer att slå ner dig för alltid,
    gripa dig, dra iväg dig från ditt tält
    och utrota dig från de levandes land. Séla
⁸ De rättfärdiga ska se det och bli rädda.
    De kommer att skratta åt honom:
⁹ ”Se, här är en man som inte gjorde Gud till sin fästning,
    utan litade på sin rikedom
    och sökte styrka i sitt fördärv.”

¹⁰ Men jag är som ett olivträd,
    som grönskar i Guds hus.
För alltid och i evighet
    förtröstar jag på Guds nåd.
¹¹ Jag vill för evigt prisa dig för vad du gjort,
inför dina fromma hoppas på ditt namn,
    ty det är gott.

² Dåren säger för sig själv: ”Det finns ingen Gud!”
    De är onda, deras handlingar är fördärvliga,
    det finns ingen som gör det goda.

³ Från himlen ser Gud ner på människorna
    för att se om det finns någon med förstånd,
    någon som frågar efter Gud.
⁴ Men alla har vänt sig bort,
    alla är lika korrumperade.
    Det finns ingen som gör det goda, inte en enda.

⁵ Förstår de då ingenting, de som gör orätt,
    de som äter mitt folk som man äter bröd,
    de som inte ber till Gud?

⁶ Men de ska bli skräckslagna,
    när ingenting finns att frukta.
Gud strör omkring deras ben som lägrar sig mot dig.
    Du låter dem komma på skam, för Gud förkastar dem.
⁷ O, att det från Sion kom räddning för Israel!
    När Gud återupprättar sitt folk från dess fångenskap
    ska Jakob glädja sig och Israel jubla.