Add parallel Print Page Options

19 För sångmästaren; en psalm av David.

Himlarna förtälja Guds ära, och fästet förkunnar hans händers verk;

den ena dagen talar därom till den andra, och den ena natten kungör det för den andra;

det är ej ett tal eller språk vars ljud icke höres.

De sträcka sig ut över hela jorden, och deras ord gå till världens ändar. Åt solen har han gjort en hydda i dem;

och den är såsom en brudgum som går ut ur sin kammare, den fröjdar sig, såsom en hjälte, att löpa sin bana.

Vid himmelens ända är det den går upp, och dess omlopp når intill himmelens gränser, och intet är skylt för dess hetta.

HERRENS lag är utan brist och vederkvicker själen; HERRENS vittnesbörd är fast och gör den enfaldige vis.

HERRENS befallningar äro rätta och giva glädje åt hjärtat; HERRENS bud är klart och upplyser ögonen.

10 HERRENS fruktan är ren och består evinnerligen; HERRENS rätter äro sanning, allasammans rättfärdiga.

11 De äro dyrbarare än guld, ja, än fint guld i mängd; de äro sötare än honung, ja, än renaste honung.

12 Av dem hämtar ock din tjänare varning; den som håller dem har stor lön.

13 Vem märker själv huru ofta han felar? Förlåt mig mina hemliga brister.

14 Bevara ock din tjänare för fräcka människor; låt dem icke få makt med mig, så bliver jag ostrafflig och varder fri ifrån svår överträdelse.

15 Låt min muns tal täckas dig och mitt hjärtas tankar, HERRE, min klippa och min förlossare.

Guds ära i naturen, lovprisning av hans lag

19 För körledaren. En psalm av David.

Himlarna förkunnar Guds majestät,
    himlavalvet vittnar om hans händers verk.
Dag berättar om det för dag,
    natt förklarar det för natt.
Utan tal, utan ord,
    utan att deras röster hörs
når deras röst[a] ut över hela jorden,
    deras ord till världens ände.
Där har han ställt upp ett tält åt solen,
    som är som en brudgum,
som kommer från sin kammare,
    en hjälte som gläds åt loppet på sin bana.
Solen går upp vid himlens ena ände och går runt till den andra,
    och ingenting kan gömma sig för dess hetta.

Herrens lag är fullkomlig,
    den förnyar livet[b].
Herrens förordningar är fasta,
    de gör den okunnige vis.
Herrens stadgar är rätta,
    de ger hjärtat glädje,
Herrens bud är klara,
    de lyser upp ögonen.
10 Herrens fruktan är ren,
    den består för evigt.
Herrens bestämmelser är sanna,
    de är alla rättfärdiga,
11 mer värdefulla än guld,
    mer än mängder av rent guld,
sötare än honung,
    honung som droppar från vaxkakan.
12 Genom dem varnas din tjänare,
    och den som följer dem får en stor lön.

13 Vem ser sina egna felsteg?
    Befria mig från mina hemliga synder,
14 och bevara mig, din tjänare, för avsiktliga felsteg[c],
    så att de inte får makt över mig.
Då blir jag oskyldig och fri från stor överträdelse.

15 Låt mina ord och mina innersta tankar behaga dig,
    Herre, min klippa, min befriare!

Footnotes

  1. 19:5 Den masoretiska grundtexten har deras linje gick ut över hela jorden. Septuaginta samt Rom 10:18 har deras röst som även valts här i denna vers. Den enda skillnaden mellan de två grundtexterna är en enda bokstav.
  2. 19:8 Eller själen, människans innersta.
  3. 19:14 Eller: bevara…för fräcka människor.