Add parallel Print Page Options

Jag är i nöd

17 Var rättvis mot mig, Herre! Jag har varit ärlig och gjort vad som är rätt. Lyssna därför till mitt innerliga rop och

frikänn mig! Du vet vad som är sant.

Du har prövat mig och genomskådat mina hemligaste tankar. Du har till och med kommit om natten och inte funnit något ont hos mig, och du vet att jag har talat sanning.

Jag har lytt dina bud och hållit mig borta från män som brukar våld.

Jag har alltid gått dina vägar.

Jag ber till dig, därför att jag vet att du ska svara mig, Gud! Ja, lyssna till mina ord.

Visa mig hur mycket du älskar mig, du som är en Frälsare för alla som söker din hjälp mot sina fiender!

Skydda mig som din ögonsten, göm mig under dina vingars skugga!

Mina fiender omger mig. De har mord i blicken.

10 De är skoningslösa och visar ingen medkänsla. Hör, hur de skryter!

11 Överallt omringar de mig och kan när som helst slå mig till marken.

12 De är som lejon, ivriga att slita sönder sitt byte, som unga lejon som ligger på lur och väntar på sitt tillfälle.

13-14 Herre, kom och gå emot mina fiender! Slå ner dem! Rädda mig från denna världens människor som har allt de behöver, dessa människor som du här i livet har överöst med dina rikedomar, så att också deras barn och barnbarn kan leva i överflöd.

15 Men min glädje beror inte på att jag är rik, utan på att jag inte gjort något orätt. Och när jag vaknar upp i himlen, kommer jag att vara mer än nöjd, för jag ska då få se dig ansikte mot ansikte.

En oskyldig mans bön

17 En bön av David.

Hör, Herre, min rättfärdiga sak!
    Hör min bön, lyssna! Min bön kommer inte från oärliga läppar.
Jag väntar på min rätt från dig,
    för du ser vad som är rätt.

Du prövar mitt innersta,
    du utforskar mig om natten,
du granskar mig men finner inget.
    Jag vill inte tillåta någon överträdelse komma ur min mun,
som människor gör.
    Jag har hållit de ord som du talat,
    jag har hållit mig borta från män som brukar våld.[a]
Jag har hållit mina steg på dina vägar,
    mina fötter har inte stapplat.

Jag ropar till dig, för du svarar mig, Gud.
    Lyssna på mig, hör vad jag säger.
Visa din underbara nåd,
    du som med din starka hand
räddar dem som tar sin tillflykt till dig
    undan sina motståndare.
Bevara mig som din ögonsten,
    göm mig under dina vingars skugga,
för de gudlösa som anfaller mig,
    mina dödsfiender som omger mig.

10 De har förhärdat sina hjärtan,
    de tar stora ord i sin mun.
11 De omringar oss överallt där vi går,
    med sin blick följer de mig för att slå mig till marken.[b]
12 Han är som ett lejon,
    ivrigt att slita sönder sitt byte,
som unga lejon
    som ligger på lur.

13 Stå upp, Herre, gå emot honom!
    Slå ner honom!
    Rädda mig från de onda med ditt svärd!
14 Herre, rädda mig med din hand från sådana,
    från världens människor,
som har fått sin del här i livet,
    vilkas buk du fyller med din rikedom,
    vilkas söner är många och kan samla rikedom åt sina barn.[c]

15 I rättfärdighet ska jag se ditt ansikte,
    det ska ge mig tröst och tillfredsställelse att få se din likhet när jag vaknar.

Footnotes

  1. 17:4 Grundtextens innebörd är osäker. Det är också osäkert om första delen av versen hör ihop med sista delen i föregående vers eller inte.
  2. 17:11 Grundtextens innebörd är svårtolkad, och det är osäkert huruvida personpronomenet ska vara jag eller vi.
  3. 17:14 Grundtextens innebörd är osäker.