Add parallel Print Page Options

Maria i Betania smörjer Jesus fötter med dyrbar olja

(Matt 26:6-13; Mark 14:3-9; Luk 7:37-39)

12 Sex dagar före påsken kom Jesus till Betania, där Lasaros bodde, han som Jesus hade uppväckt från de döda. Man ordnade där en festmåltid för honom. Marta serverade, och Lasaros var en av dem som åt tillsammans med Jesus vid bordet.

Då tog Maria en flaska[a] välluktande, dyrbar äkta nardusolja och smorde Jesus fötter och torkade dem med sitt hår. Och hela huset fylldes av doften från oljan.

Men Judas Iskariot, den av lärjungarna som senare skulle förråda honom, sa då: ”Varför sålde man inte den här oljan för trehundra denarer och gav pengarna till de fattiga?”[b] Detta sa han inte för att han brydde sig om de fattiga, utan därför att han var en tjuv. Han skötte om kassan och brukade ta pengar därifrån.

Men Jesus svarade: ”Lämna henne ifred! Hon sparade den här oljan för min begravning. De fattiga kommer ni alltid att ha ibland er, men mig har ni inte alltid.”

Read full chapter

Footnotes

  1. 12:3 Ett romerskt pund, dvs. 375,45 gr. eller cirka 0,5 liter.
  2. 12:5 En denar motsvarade en dagslön.

12 Sex dagar före påsk kom nu Jesus till Betania, där Lasarus bodde, han som av Jesus hade blivit uppväckt från de döda.

Där gjorde man då för honom ett gästabud, och Marta betjänade dem, men Lasarus var en av dem som lågo till bords jämte honom.

Då tog Maria ett skålpund smörjelse av dyrbar äkta nardus och smorde därmed Jesu fötter; sedan torkade hon hans fötter med sitt hår. Och huset uppfylldes med vällukt av smörjelsen.

Men Judas Iskariot, en av hans lärjungar, den som skulle förråda honom, sade då:

»Varför sålde man icke hellre denna smörjelse för tre hundra silverpenningar och gav dessa åt de fattiga?»

Detta sade han, icke därför, att han frågade efter de fattiga, utan därför, att han var en tjuv och plägade taga vad som lades i penningpungen, vilken han hade om hand.

Men Jesus sade: »Låt henne vara; må hon få fullgöra detta för min begravningsdag.

De fattiga haven I ju alltid ibland eder, men mig haven I icke alltid.»

Read full chapter