Add parallel Print Page Options

Job svarar Elifas

Då svarade Job:

Tänk om min sorg och bedrövelse kunde vägas!

Den är tyngre än havets sand, och det är därför jag talar så obetänksamt.

För Herren har träffat mig med sina pilar. Djupt in i mitt hjärta har han nått med deras gift. Förskräckelse från Gud har kommit över mig.

Inte skriker den vildåsna som har gräs att äta eller den oxe som har tillräckligt med foder.

Inte äter man smaklös mat utan krydda eller ett ägg utan salt.

Jag avstår hellre än att äta sådant som gör mig sjuk.

8-9 Tänk om Gud ville låta mig få göra det jag mest av allt längtar efter, att få dö under hans hand och bli befriad ur hans fruktansvärda grepp.

10 Det enda som ger mig tröst i all min plåga är att jag inte har förnekat den helige Gudens ord.

11 Varför har jag fortfarande kraft att uthärda? Hur kan jag ha ett sådant tålamod?

12 Är jag känslolös som en sten? Är min kropp gjord av koppar?

13 Finns det något att hoppas på, nu när framgången har tagit slut?

14 Du borde vara vänlig och barmhärtig mot en förtvivlad vän, även om han inte fruktar Herren.

15-18 Mina bröder, ni har visat er vara lika opålitliga som en bäck, som rinner fram när det är is och snö men försvinner när hettan kommer. Karavanerna viker av från vägen för att bli uppfriskade av dess vatten, men när de bara träffar på öken går de under.

19-21 När karavaner från Tema och köpmän från Saba stannar för att få vatten där, är det ute med deras hopp. På samma sätt har mitt hopp till dig gått förlorat. Du vänder dig bort från mig i skräck och vägrar att hjälpa mig.

22 Men varför? Har jag någonsin bett dig om den minsta tjänst? Har jag bett om några gåvor?

23 Har jag någonsin bett dig om hjälp?

24 Allt jag begär är att få ett förnuftigt svar, sedan ska jag vara tyst. Tala om för mig vad jag har gjort för fel!

25-26 Det är smärtsamt att höra sanningen, men din kritik är inte byggd på fakta. Tänker du döma mig bara för att jag helt plötsligt ropade ut min nöd i ren desperation?

27 Det vore som att kasta lott om ett hjälplöst, föräldralöst barn eller som att sälja en vän.

28 Titta på mig! Skulle jag kunna ljuga dig rakt i ansiktet?

29 Sluta med att utgå från att jag är skyldig, för jag är rättfärdig. Var inte så orättvis!

30 Skulle inte jag veta skillnaden mellan rätt och orätt? Skulle jag inte erkänna, om jag hade syndat?