Add parallel Print Page Options

Ropa fritt; vem finnes, som svarar dig, och till vilken av de heliga kan du vända dig?

Se, dåren dräpes av sin grämelse, och den fåkunnige dödas av sin bitterhet.

Jag såg en dåre, fast var han rotad, men plötsligt måste jag ropa ve över hans boning.

Ty hans barn gå nu fjärran ifrån frälsning, de förtrampas i porten utan räddning.

Av hans skörd äter vem som är hungrig, den rövas bort, om och hägnad med törnen; efter hans rikedom gapar ett giller.

Ty icke upp ur stoftet kommer fördärvet, ej ur marken skjuter olyckan upp;

nej, människan varder född till olycka, såsom eldgnistor måste flyga mot höjden.

Men vore det nu jag, så sökte jag nåd hos Gud, åt Gud hemställde jag min sak,

åt honom som gör stora och outrannsakliga ting, under, flera än någon kan räkna,

10 åt honom som låter regnet falla på jorden och sänder vatten ned över markerna,

11 när han vill upphöja de ringa och förhjälpa de sörjande till frälsning.

12 Han är den som gör de klokas anslag om intet, så att deras händer intet uträtta med förnuft;

13 han fångar de visa i deras klokskap och låter de illfundiga förhasta sig i sina rådslag:

14 mitt på dagen råka de ut för mörker och famla mitt i ljuset, likasom vore det natt.

15 Så frälsar han från deras tungors svärd, han frälsar den fattige ur den övermäktiges hand.

16 Den arme kan så åter hava ett hopp, och orättfärdigheten måste tillsluta sin mun.

17 Ja, säll är den människa som Gud agar; den Allsmäktiges tuktan må du icke förkasta.

18 Ty om han och sargar, så förbinder han ock, om han slår, så hela ock hans händer.

19 Sex gånger räddar han dig ur nöden, ja, sju gånger avvändes olyckan från dig.

20 I hungerstid förlossar han dig från döden och i krig undan svärdets våld.

21 När tungor svänga gisslet, gömmes du undan; du har intet att frukta, när förhärjelse kommer.

22 Ja, åt förhärjelse och dyr tid kan du då le, för vilddjur behöver du ej heller känna fruktan;

23 ty med markens stenar står du i förbund, och med djuren på marken har du ingått fred.

24 Och du får se huru din hydda står trygg; när du synar din boning, saknas intet däri.

25 Du får ock se huru din ätt förökas, huru din avkomma bliver såsom markens örter.

26 I graven kommer du, när du har hunnit din mognad, såsom sädesskylen bärgas, då dess tid är inne.

27 Se, detta hava vi utrannsakat, och så är det; hör därpå och betänk det väl.

Elifas vill att Job ska bekänna

Ropa om du vill, men vem ska svara dig?
    Vem av de heliga kan du vända dig till?
Förbittring tar kål på den dumme,
    och avund dödar den oförståndige.
Jag har sett den dumme ha framgång,
    och snart förbannade jag hans hus.
Hans barn är fjärran från frälsning,
    de krossas vid porten[a] och ingen försvarar dem.
Hans skördar äts upp av den hungrige,
    som tar dem även bland törnen.[b]
Den törstige flämtar efter deras rikedom.
    Olycka växer inte ur jorden,
ofärd skjuter inte upp ur marken.
    Ändå föds människan till elände,
lika säkert som eldslågorna flammar mot höjden.[c]

Om det gällde mig själv, skulle jag vädja till Gud
    och lägga fram min sak för honom.
Han gör under, större än någon kan fatta
    och fler än någon kan räkna.
10 Han sänder regnet över jorden
    och vattnar åkrarna.
11 Han upphöjer de ringa
    och för de sörjande till frälsning.
12 Han hindrar de listiga att genomföra sina planer,
    så att deras händer inte får framgång.
13 Han fångar de kloka i deras slughet,
    han gör de svekfullas planer om intet.
14 Mörker kommer över dem mitt på ljusa dagen,
    mitt på dagen famlar de som om det var natt.
15 Han räddar från svärdet i deras mun,
    den fattige från den mäktiges hand.
16 Så får till slut den fattige hopp,
    och orättfärdigheten måste tystna.

17 Välsignad är den människa som Gud tuktar.
    Förakta inte den Väldiges tillrättavisning!
18 Han sårar, men förbinder också;
    han slår, men hans händer botar igen.
19 Han räddar dig ur sex olyckor,
    ja, sju slipper du.
20 Han räddar dig från döden i hungersnöden
    och undan svärdet i krigstid.
21 Du kommer att vara skyddad från förtalets slag
    och inte behöva oroa dig för förödelsen.
22 Du kommer att le åt förödelse och hungersnöd,
    och du behöver inte frukta för jordens vilda djur.
23 Du står i förbund med markens stenar.
    Markens vilddjur lever i fred med dig.
24 Du ska veta att ditt tält står tryggt
    och när du granskar din egendom saknas ingenting.
25 Dina söner kommer att bli många,
    dina ättlingar som gräset på marken.
26 Du ska komma till graven i mogen ålder[d],
    liksom kärven som skördas när tiden är inne.

27 Detta har vi utforskat och funnit att det är så det är.
    Lyssna, och ta det till dig!

Footnotes

  1. 5:4 Porten (stadsporten) var en rättsplats och en plats för offentliga handlingar.
  2. 5:5 Grundtextens innebörd är osäker.
  3. 5:7 Grundtextens innebörd är osäker.
  4. 5:26 Grundtextens innebörd är osäker.