Add parallel Print Page Options

Gud ska straffa Assyrien

10 Ve de domare som är orättfärdiga, och ve dem som utfärdar orättvisa lagar,

så att det inte finns någon rättvisa för fattiga, änkor och föräldralösa, säger Herren.

Vad tänker ni göra den dag då jag besöker er och låter förödelse drabba er från ett avlägset land? Vem ska ni då vända er till för att få hjälp? Var ska ni förvara era skatter, så att de är i trygghet?

Jag tänker inte hjälpa er. Ni kommer att stappla fram som fångar eller ligga bland de slagna. Och inte heller då kommer det att vara slut på min vrede, utan min hand ska fortfarande vara knuten mot er för att slå er.

5-6 Assyrien ska bli min vredes gissel! Dess militära styrka ska vara mitt vapen mot denna gudlösa nation, som är dömd till undergång. Assyrien ska göra mitt folk till slavar och plundra dem och trampa dem under sina fötter.

Men den assyriske kungen ska inte förstå att det är jag som har sänt honom. Han ska i stället mena att hans anfall mot mitt folk är en del av hans plan att erövra världen.

Han kommer att förklara att alla hans furstar snart ska bli kungar, som var och en regerar över ett besegrat land.

Vi ska besegra Kalno, precis som vi gjorde med Karkemis, kommer han att säga. Hamat kommer att falla för oss precis som Arpad gjorde. Vi ska ödelägga Samaria på samma sätt som Damaskus.

10 Ja, vi har besegrat kungariken med avgudar mycket större än de som finns i Jerusalem och Samaria.

11 När vi har besegrat Samaria och dess avgudar, ska vi fortsätta mot Jerusalem och de avgudar som finns där.

12 När Herren använt sig av kungen i Assyrien för att fullborda sin plan, kommer han att vända sig mot honom och straffa honom för hans högmod

13 och därför att han har skrutit om sin makt och sagt: Med kraft och vishet har vi vunnit alla dessa segrar. Vi har flyttat på nationers gränser, avsatt deras kungar och fört bort deras skatter.

14 Med makt har vi plundrat dem på deras rikedomar och lagt kungariken under oss, som man plundrar ett fågelbo på ägg. Ingen kunde röra ett finger för att hindra oss och ingen vågade protestera!

15 Men Herren säger: Kan en yxa lyfta sig själv över den som använder den? Är sågen större än den som sågar? Skulle en käpp eller en klubba på egen hand kunna slå den som lyfter den?

16 Därför att du skryter på detta sätt, du assyriske kung, ska Herren, härskarornas Gud, sända pest bland dina stolta trupper och slå dem.

17 Han som är Israels ljus och dess Helige ska vara den eld som brinner och förtär dig och ditt folk som tistlar och törne på en enda dag för att du ödelade Israels land.

18 Assyriens stora armé är som en väldig skog, men ändå ska den förstöras. Herren ska utrota assyrierna som när en sjuk människa tynar bort.

19 Bara några få i denna väldiga armé ska bli kvar, ja, så få att ett litet barn ska kunna räkna dem!

20 Till slut ska då den kvarleva som återstår i Israel och i Juda tro på Herren, den Helige i Israel, i stället för att vara rädda för assyrierna.

21 En kvarleva ska återvända till den mäktige Guden.

22 Även om Israel nu är så många som sandkornen på stranden, ska bara ett fåtal av folket bli kvar och vända om till Herren vid den tiden. Gud har bestämt sig för att låta en rättvis förödelse drabba dem.

23 Ja, Herren, härskarornas Gud, har redan beslutat att låta ett straff komma över dem.

24 Därför, säger Herren, härskarornas Gud: Ni, mitt folk i Jerusalem, ska inte vara rädda för assyrierna, när de förtrycker er på samma sätt som egyptierna gjorde för länge sedan.

25 Det kommer inte att pågå så länge. Snart ska min vrede mot er vara över, och då kommer den i stället att vända sig mot dem för att förgöra dem.

26 Herren, härskarornas Gud, kommer att slå dem med sin piska i en strid, liknande den då Gideon segrade över Midjan vid Orebs klippa, eller som när Gud dränkte egyptiernas armé i havet.

27 På den dagen ska Gud göra slut på ert slaveri. Ni har då blivit så starka att han ska låta er bryta sönder slavoket.

28-29 Se, nu kommer de, härarna från Assyrien! Nu är de vid Ajat, och nu vid Migron. De lämnar en del av sin utrustning i Mikmas och går över passet och stannar i Geba över natten. I staden Rama är folk rädda. Alla som bor i Gibea, Sauls stad, flyr för sina liv.

30 Ni kan ropa i skräck, ni som bor i Gallim! Varna Laisa! Den väldiga hären är på väg! Du arma Anatot, vilket öde är det inte som väntar dig!

31 Folket i Madmena flyr bort, och invånarna i Gebim förbereder sig för flykt.

32 Men fienden stannar i Nob för resten av dagen. Han knyter näven mot Jerusalem och berget Sion.

33 Men se, se vad Herren gör! Härskarornas Gud hugger ner detta mäktiga träd! Han förgör varenda en i hela denna väldiga armé, både hög och låg, officer och menig.

34 Han, den Allsmäktige, hugger ner fienden som man hugger träd i Libanons skogar.

10 Ve dem som stiftar orättfärdiga lagar
    och skriver förtryckande stadgar!
De förvränger rättvisan för de utsatta
    och berövar de förtryckta i mitt folk deras rätt.
De gör änkor till sitt byte
    och plundrar de faderlösa.
Vad ska ni göra på räkenskapens dag,
    när förödelsen kommer från fjärran?
Till vem ska ni då fly för att få hjälp?
    Var ska ni lämna era skatter?
Inget annat återstår
    än att huka sig bland de fängslade
eller falla bland de dräpta.

Men inte ens nu har hans vrede lagt sig,
    hans hand är fortfarande lyft.

Herrens vrede med Assur som redskap

”Ve Assur, min vredes käpp,
    min rasande vredes piska!
Jag sänder honom mot ett gudlöst folk,
    mot det folk som gjort mig vred,
för att ta byte och plundra
    och trampa ner dem som gyttja på gatorna.
Men detta var inte hans avsikt,
    innerst inne tänkte han inte så,
utan han var ute efter att förgöra
    och utrota många folk.
För han säger:
    ’Är inte alla mina furstar kungar?
Gick det inte Kalno som Karkemish,
    Hamat som Arpad,
Samaria som Damaskus?
10     När jag nu har besegrat andra avgudariken,
där avgudarna var fler än i Jerusalem och Samaria,[a]
11     skulle jag inte kunna göra mot Jerusalem och dess avgudar
så som jag gjorde med Samaria och dess avgudar?’

12 När Herren har fullbordat allt sitt verk på Sions berg och i Jerusalem, ska jag ställa den assyriske kungen till svars för vad han åstadkommit i sitt övermod och för hans stolta blick och förhävelse, 13 för han säger:

’Med min egen kraft och vishet
    har jag gjort allt detta,
eftersom jag är så klok.
    Jag har flyttat folkens gränser,
plundrat deras förråd
    och störtat härskare från deras troner.[b]
14 Som en hand sträcks ut mot ett fågelbo,
    så har jag sträckt mig efter folkens rikedomar,
och som man samlar övergivna ägg
    har jag samlat hela jorden.
Ingen rörde en vinge
    eller öppnade näbben och pep.’ ”

15 Kan en yxa resa sig mot den som hugger med den?
    Är sågen förmer än den som sågar?
Skulle en käpp kunna svinga den som lyfter den,
    eller en klubba lyfta den som inte är av trä?
16 Därför ska Herren, härskarornas Herre,
    sända en tärande sjukdom bland hans kraftiga män,
och under hans höghet ska en låga brinna,
    som en brännande eld.
17 Israels ljus ska vara en eld
    och dess Helige en låga
som bränner och förtär hans tistlar och törnen
    på en enda dag.
18 Hans skogars och trädgårdars härlighet
    ska han fullständigt förstöra.
Det ska bli som när en sjuk människa tynar bort.
19     De träd som blir kvar
är så få att ett barn kan räkna dem.

Israels rest

20 Den dagen ska den rest som återstår i Israel och de som räddats av Jakobs släkt inte längre förlita sig på honom som slog dem, utan de ska ha en sann tillförsikt till Herren, Israels Helige. 21 En rest av Jakob ska vända om till Gud, den Mäktige. 22 För även om ditt folk, Israel, vore som havets sand, ska bara en rest vända om. En förintelse är bestämd, en rättfärdighetens flod. 23 Herren, härskarornas Herre, genomför den beslutade förintelsen över hela landet.

24 Så säger därför Herren, härskarornas Herre: ”Du mitt folk som bor på Sion, var inte rädd för Assur, när han slår dig med käpp och lyfter sin stav mot dig, på samma sätt som Egypten. 25 Snart ska förbittringen vara över och min vrede vändas till deras fördärv.”

26 Härskarornas Herre, ska då svänga sin piska mot honom, som när han slog Midjan vid Orevs klippa och lyfta sin stav över havet, på samma sätt som i Egypten. 27 På den dagen ska hans börda lyftas från dina axlar och oket på din nacke brytas sönder genom din fetma.[c]

28 Han kommer från Ajat,
    drar fram genom Migron,
lämnar sin tross i Mikmas.
29     De går över passet
och stannar i Geva över natten.
    Rama bävar, Sauls Giva flyr.
30 Ropa, Gallim!
    Lyssna, Lajsha!
    Arma Anatot!
31 Madmena flyr bort,
    och invånarna i Gevim söker skydd.
32 Redan idag ska han stanna i Nov.
    Han knyter näven mot berget Sion,
mot Jerusalems höjd.

33 Men se, Herren, härskarornas Herre,
    hugger ner trädkronorna med våldsam kraft.
De högvuxna fälls,
    de ståtliga huggs ner.
34 Han hugger ner snårskogen med en yxa,
    och Libanon faller för den Mäktige.

Footnotes

  1. 10:10 Grundtextens innebörd är osäker i v. 10, 11.
  2. 10:13 Eller: som den mäktige avsatt kungar.
  3. 10:27 Eller genom din olja. Grundtexten i versens sista del är svårtydd. En möjlighet är att genom din fetma/olja ska tolkas som ett ortnamn, Pene-Shemen, som hör ihop med följande vers: Från Pene-Shemen kommer han, från Ajat, han drar fram genom Mikron…