Add parallel Print Page Options

Jeremia gråter över folket

Om jag hade tårar och kunde gråta, då skulle jag gråta dag och natt över de slagna bland mitt folk.

Om jag ändå kunde gå bort och glömma dem och bo undangömd i öknen, för de är allesammans otrogna och falska.

De spänner sina tungor som bågar och skjuter iväg sina lögnpilar. De bryr sig inte alls om vad som är rätt. Det blir bara värre och värre, och mig vill de inte veta av, säger Herren.

Akta dig för din granne och för din bror! Alla utnyttjar varandra och sprider fruktansvärda lögner.

Med slipade tungor lurar och bedrar de varandra. De tröttar ut sig med alla sina synder.

De lägger missgärning till missgärning och lögn till lögn och vägrar envist att komma till mig, säger Herren.

Därför säger Herren, härskarornas Gud: Jag ska rena dem och pröva dem. Vad skulle jag annars kunna göra med dem?

Deras lögnaktiga tungor är ju som giftpilar. De talar så vänligt till sin medmänniska, medan de planerar ont mot henne.

Skulle jag inte straffa dem för sådana gärningar? frågar Herren. Skulle jag inte få hämnas på ett sådant folk?

10 Snyftande och gråtande pekar jag mot deras berg och betesmarker, som nu ligger öde utan en enda levande varelse. Borta är boskapens råmande. Fåglar och vilda djur finns inte så långt man kan se. Alla har flytt.

11 Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög och ett tillhåll för ökenrävar. Juda städer kommer att bli tomma och helt övergivna.

12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Var finns Herrens sändebud som kan förklara det? Varför har landet blivit en sådan ödemark, att ingen längre vågar resa igenom det?

13 Därför att mitt folk har övergett min lag och inte hört på mig, säger Herren.

14 I stället har de gjort vad som fallit dem in och tillbett Baalerna, precis som deras förfäder lärde dem.

15 Därför säger Herren, Israels Gud: Se, jag ska fylla dem med bitterhet och låta dem dricka gift.

16 Jag ska förskingra dem över hela världen, så att de får bo som främlingar i avlägsna länder. Och till och med där ska de bli förföljda med svärd ända tills jag har utplånat dem.

17-18 Härskarornas Gud säger: Skicka efter gråterskor! Gör det nu! Gråt och sörj med många tårar!

19 Hör, Jerusalem gråter i förtvivlan: Vi är ruinerade! Olycka har kommit över oss! Vi måste lämna vårt land och våra hem!

20 Hör Herrens ord, ni kvinnor som klagar! Lär era döttrar och era grannar att gråta.

21 Döden har smugit sig in och överraskat er. Barnen leker inte längre på gatorna, och de unga träffas inte längre på torgen.

22 Tala om för dem, säger Herren, att döda kroppar ska spridas ut som gödsel på fälten, som kärvar efter en som skördar, och att ingen vill begrava dem.

23 Herren säger: Låt inte den vise mannen sola sig i sin vishet och inte heller den mäktige mannen i sin makt eller den rike i sin rikedom.

24 Nej, den som vill berömma sig ska berömma sig av att han känner mig och förstår att jag är Herren, som är nådig, rättvis och rättfärdig. En sådan människa gläder jag mig åt.

25-26 En tid kommer när jag ska straffa alla dem som är omskurna till kroppen men inte i anden, säger Herren. Egyptier, edomiter, ammoniter, moabiter och araber omskär sig, och till och med ni, Juda folk, gör det. Men om ni inte låter omskära era hjärtan och älskar mig, är er omskärelse inte mer värd än en hednisk sedvänja.

O, om mitt huvud vore en vattenbrunn
    och mitt öga en källa av tårar,
då skulle jag gråta dag och natt
    över de fallna bland mitt folk.
Om jag ändå hade en rastplats i öknen,
    om jag kunde lämna mitt folk och gå bort från dem,
för de är äktenskapsbrytare allesammans,
    en samling trolösa.

”De spänner sin tunga som en pilbåge.
    Lögn, inte sanning, triumferar i landet.
De går från den ena ondskan till den andra,
    och mig vill de inte veta av, säger Herren.
Var och en bör vara på sin vakt mot sin vän
    och inte ens lita på sin bror.
För varje bror bedrar
    och varje vän skvallrar.
Var och en lurar sin nästa,
    de talar inte sanning.
De har lärt sina tungor att ljuga,
    de tröttar ut sig med att handla fel.[a]
Du bor mitt ibland svek.
    I sitt svek vill de inte veta av mig, säger Herren.”

Därför säger härskarornas Herre:

”Jag ska rena dem och pröva dem.
    Vad skulle jag annars kunna göra med dottern mitt folk?
Deras tunga är en dödande pil.
    Deras mun talar svek.
Var och en talar fredligt med sin nästa
    men lägger i sitt hjärta ut fällor mot honom.
Skulle jag inte straffa dem för sådant?
    säger Herren.
Skulle jag inte hämnas
    på ett sådant folk?”

Klagan över Jerusalem och Juda

10 Jag vill gråta och klaga över bergen,
    sjunga en klagosång över öknens betesmarker.
De ligger förbrända,
    och ingen går där.
Boskapens råmande hörs inte mer,
    och himlens fåglar och de vilda djuren
har flytt och är borta.

11 ”Jag ska förvandla Jerusalem till en ruinhög
    och ett tillhåll för schakaler,
och ödelägga Juda städer
    så att ingen kan bo där.”

12 Vem är så vis att han kan förstå det här? Till vem har Herren talat så att han kan förklara det? Varför har landet fördärvats så, förbränts som en öken där ingen går?

13 Herren svarade: ”Därför att de har övergett min lag som jag ålagt dem. De har inte lyssnat till mig och inte följt min lag 14 utan följt sina egna hårda hjärtan och gått efter baalsgudarna, precis som deras förfäder lärt dem.” 15 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud: ”Se, jag ska ge dem malört att äta och förgiftat vatten att dricka. 16 Jag ska förskingra dem bland folk som varken de eller deras förfäder kände, och jag ska förfölja dem med svärd tills jag har utplånat dem.”

17 Så säger härskarornas Herre:

”Beakta och kalla på gråterskor,
    så att de kommer!
Skicka efter duktiga kvinnor,
    så att de kommer!
18 Låt dem komma fort
    och stämma upp en klagosång över oss,
så att våra ögon fylls av tårar
    och vatten strömmar från våra ögonlock.
19 En klagosång hörs från Sion:
    ’Allt är förött,
vi står här med skam!
    Vi måste lämna vårt land
för de har raserat våra hem.’ ”

20 Hör Herrens ord, ni kvinnor,
    lyssna till orden ur hans mun!
Lär era döttrar en klagovisa,
    lär varandra en sorgesång.
21 Döden har stigit in genom våra fönster,
    trätt in i våra fästningar,
för att rycka bort barnen från gatorna
    och de unga från torgen.

22 Säg: ”Så säger Herren:[b]

’Döda människokroppar ligger som gödsel på fälten,
    som kärvar efter en som skördar,
och ingen vill samla upp dem.’ ”

23 Så säger Herren:

”Den vise ska inte skryta över sin vishet
    och inte heller den starke över sin styrka
eller den rike över sin rikedom.
24     Nej, den som vill skryta
ska skryta över att han har insikt
    och känner mig,
att jag är Herren,
    som verkar i nåd, rätt och rättfärdighet på jorden.
Däri har jag min glädje, säger Herren.

25 En tid kommer, säger Herren, när jag ska straffa alla dem som är omskurna bara till kroppen: 26 Egypten, Edom, ammoniterna, Moab och ökenfolk som har håret klippt vid tinningarna. För de andra folken är oomskurna, och alla israeliter har oomskurna hjärtan.”

Footnotes

  1. 9:5 I Septuaginta skiljer sig texten något; där hör slutet av v. 5 samman med början av v. 6, och översättningen blir, som t.ex. Bibel 2 000: …I sin förvändhet kan de inte [v. 6] vända om. Övergrepp på övergrepp, svek på svek…
  2. 9:22 Denna första del av versen saknas i Septuaginta.