Jeremia 50
Svenska 1917
50 Detta är det ord som HERREN talade om Babel, om kaldéernas land, genom profeten Jeremia.
2 Förkunnen detta bland folken och kungören det, och resen upp ett baner; kungören det, döljen det icke. Sägen: Babel är intaget, Bel har kommit på skam, Merodak är krossad, ja, dess avgudar hava kommit på skam, dess eländiga avgudar äro krossade.
3 Ty ett folk drager upp mot det norrifrån, som skall göra dess land till en ödemark, så att ingen kan bo däri; både människor och djur skola fly bort.
4 I de dagarna och på den tiden, säger HERREN, skola Israels barn komma vandrande tillsammans med Juda barn; under gråt skola de gå åstad och söka HERREN, sin Gud.
5 De skola fråga efter Sion; hitåt skola deras ansikten vara vända: »Kommen! Må man nu hålla fast vid HERREN i ett evigt förbund, som aldrig varder förgätet.»
6 En vilsekommen hjord var mitt folk. Deras herdar hade fört dem vilse och läto dem irra omkring på bergen. Så strövade de från berg till höjd och glömde sin rätta lägerplats.
7 Alla som träffade på dem åto upp dem, och deras ovänner sade: »Vi ådraga oss ingen skuld därmed.» Så skedde, därför att de hade syndat mot HERREN, rättfärdighetens boning, mot HERREN, deras fäders hopp.
8 Flyn ut ur Babel, dragen bort ifrån kaldéernas land, och bliven lika bockar som hasta framför hjorden.
9 Ty se, jag skall uppväcka från nordlandet en hop av stora folk och föra dem upp mot Babel, och de skola rusta sig till strid mot det; från det hållet skall det bliva intaget. Deras pilar skola vara såsom en lyckosam hjältes, som icke vänder tillbaka utan seger.
10 Och Kaldeen skall lämnas till plundring; dess plundrare skola alla få nog, säger HERREN.
11 Ja, om I än glädjens och fröjden eder, I som skövlen min arvedel, om I än hoppen såsom kvigor på tröskplatsen och frusten såsom hingstar,
12 eder moder skall dock komma storligen på skam; hon som har fött eder skall få blygas. Se, bland folken skall hon bliva den yttersta -- en öken, ett torrt land och en hedmark!
13 För HERRENS förtörnelses skull måste det ligga obebott och alltigenom vara en ödemark. Alla som gå fram vid Babel skola häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor.
14 Rusten eder till strid mot Babel från alla sidor, I som spännen båge; skjuten på henne, sparen icke på pilarna; ty mot HERREN har hon syndat.
15 Höjen segerrop över henne på alla sidor: »Hon har måst giva sig; fallna äro hennes stödjepelare, nedrivna hennes murar!» Detta är ju HERRENS hämnd, så hämnens då på henne. Såsom hon har gjort, så mån I göra mot henne.
16 Utroten ur Babel både dem som så och dem som i skördens tid föra lien. Undan det härjande svärdet må envar nu vända om till sitt folk och envar fly hem till sitt land.
17 Israel var ett vilsekommet får som jagades av lejon. Först åts det upp av konungen i Assyrien, och sist har Nebukadressar, konungen i Babel, gnagt dess ben.
18 Därför säger HERREN Sebaot, Israels Gud, så: Se, jag skall hemsöka konungen i Babel och hans land, likasom jag har hemsökt konungen i Assyrien.
19 Och jag skall föra Israel tillbaka till hans betesmarker, och han skall få gå bet på Karmel och i Basan; och på Efraims berg och i Gilead skall han få äta sig mätt.
20 I de dagarna och på den tider säger HERREN, skall man söka efter Israels missgärning, och den skall icke mer vara till, och efter Juda synder, och de skola icke mer bliva funna; ty jag skall förlåta dem som jag låter leva kvar.
21 Drag ut mot Merataims land och mot inbyggarna i Pekod. Förfölj dem och döda dem och giv dem till spillo, säger HERREN, och gör i alla stycken såsom jag har befallt dig.
22 Krigsrop höras i landet, och stort brak.
23 Huru sönderbruten och krossad är den icke, den hammare som slog hela jorden! Huru har icke Babel blivit till häpnad bland folken!
24 Jag lade ut en snara för dig, och så blev du fångad, Babel, förrän du visste därav; du blev ertappad och gripen, ty det var med HERREN som du hade givit dig i strid.
25 HERREN öppnade sin rustkammare och tog fram sin vredes vapen. Ty ett verk hade Herren, HERREN Sebaot, att utföra i kaldéernas land.
26 Ja, kommen över det från alla sidor, öppnen dess förrådskammare, kasten i en hög vad där finnes, såsom man gör med säd, och given det till spillo; låten intet därav bliva kvar.
27 Nedgören alla dess tjurar, fören dem ned till att slaktas. Ve dem, ty deras dag har kommit, deras hemsökelses tid!
28 Hör huru de fly och söka rädda sig ur Babels land, för att i Sion förkunna HERRENS, vår Guds, hämnd, hämnden för hans tempel.
29 Båden upp mot Babel folk i mängd, allt vad bågskyttar heter; lägren eder runt omkring det, låten ingen undkomma. Vedergällen det efter dess gärningar; gören mot det alldeles såsom det självt har gjort. Ty mot HERREN har det handlat övermodigt, mot Israels Helige.
30 Därför skola dess unga man falla på dess gator, och alla dess stridsmän skola förgöras på den dagen, säger HERREN.
31 Se, jag skall vända mig mot dig, du övermodige, säger Herren, HERREN Sebaot, ty din dag har kommit, den tid då jag vill hemsöka dig.
32 Då skall den övermodige stappla och falla, och ingen skall kunna upprätta honom. Och jag skall tända eld på hans städer, och elden skall förtära allt omkring honom.
33 Så säger HERREN Sebaot: Förtryckta äro Israels barn, och Juda barn jämte dem. Alla de som hava fart dem i fångenskap hålla dem fast och vilja icke släppa dem.
34 Men deras förlossare är stark; HERREN Sebaot är hans namn. Han skall förvisso utföras deras sak, så att han skaffar ro åt jorden -- men oro åt Babels invånare.
35 Svärd komme över kaldéerna, säger HERREN, över Babels invånare, över dess furstar och dess visa män!
36 Svärd komme över lögnprofeterna, så att de stå där såsom dårar! Svärd komme över dess hjältar, så att de bliva förfärade!
37 Svärd komme över dess hästar och vagnar och över allt främmande folk därinne, så att de bliva såsom kvinnor! Svärd komme över dess skatter, så att de bliva tagna såsom byte!
38 Torka komme över dess vatten, så att de bliva uttorkade! Ty det är ett belätenas land, och skräckgudar dyrka de såsom vanvettiga människor.
39 Därför skola nu schakaler bo där tillsammans med andra ökendjur, och strutsar skola där få sin boning. Aldrig mer skall det bliva bebyggt, från släkte till släkte skall det vara obebott.
40 Likasom när Sodom och Gomorra med sina grannstäder omstörtades av Gud, säger HERREN, så skall ingen mer bo där och intet människobarn där vistas.
41 Se, ett folk kommer norrifrån; ett stort folk och många konungar resa sig och komma från jordens yttersta ända.
42 De föra båge och lans, de äro grymma och utan förbarmande. Dånet av dem är såsom havets brus, och på sina hästar rida de fram, rustade såsom kämpar till strid, mot dig, du dotter Babel.
43 När konungen i Babel hör ryktet om dem, sjunka hans händer ned; ängslan griper honom, ångest lik en barnaföderskas.
44 Se, lik ett lejon som drager upp från Jordanbygdens snår och bryter in på frodiga betesmarker skall jag i ett ögonblick jaga dem bort därifrån; och den som jag utväljer skall jag sätta till herde över dem. Ty vem är min like, och vem kan ställa mig till ansvar? Och vilken är den herde som kan bestå inför mig?
45 Hören därför det råd som HERREN har lagt mot Babel, och de tankar som han har mot kaldéernas land: Ja, herdegossarna skola sannerligen släpas bort; sannerligen, deras betesmark skall häpna över dem.
46 När man ropar: »Babel är intaget», då bävar jorden, och ett skriande höres bland folken. här namn på Kaldeen.
Jeremia 50
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom över Babylonien
50 Detta är vad Herren talade angående Babylonien, kaldéernas land, genom profeten Jeremia:
2 ”Förkunna bland folken,
låt det höras,
höj banéret och ropa ut,
tig inte, säg:
’Babylon ska intas,
Bel står med skam
och Marduk krossas.
Avgudarna står med skam
och belätena krossas.’
3 För ett folk från norr anfaller
och ödelägger landet
så att ingen kan bo där längre.
Både människor och djur flyr bort.
4 Då, på den tiden,
säger Herren,
ska Israels folk komma vandrande
tillsammans med Judas folk
och gråtande söka Herren, sin Gud.
5 De ska fråga efter Sion
och vända blicken ditåt.
De ska komma och förena sig med Herren
i ett evigt förbund som aldrig ska glömmas.
6 Mitt folk har varit förlorade får.
Deras herdar har fört dem vilse
och fått dem att irra omkring bland bergen.
De strövade från berg till höjd
och glömde sin egen viloplats.
7 Alla som råkade på dem
slukade dem,
och deras fiender sa:
’Vi är oskyldiga,
för de har syndat mot Herren,
rättfärdighetens betesmark,
Herren, sina förfäders hopp.’
8 Fly från Babylonien,
lämna kaldéernas land.
Gå som bockar som leder hjorden.
9 Nu ska jag resa upp en här av väldiga folk
från landet i norr och leda den mot Babylon.
De gör sig redo för strid,
norrifrån ska det erövras.
Deras pilar är som en skicklig hjältes,
som inte vänder tillbaka med oförrättat ärende.
10 Kaldéen ska bli plundrat
tills alla har fått tillräckligt med byte, säger Herren.
11 Ni är glada och jublar,
ni som plundrar min arvedel.
Ni hoppar som kvigor på tröskplatsen
och frustar som hingstar.
12 Er mor ska få stå med stor skam,
hon som födde er ska bli vanärad.
Hon ska bli det minsta bland folken,
en vildmark och ett torrt ökenland.
13 På grund av Herrens vrede
ska det vara obebott
och bli till ett ensligt ödeland.
Alla som far förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser dess förödelse.
14 Förbered er för strid mot Babylon,
från alla sidor, ni bågskyttar!
Skjut mot det, spara inte på pilarna,
för det har syndat mot Herren.
15 Höj segerrop mot det från alla sidor!
Man ger upp!
Tornen faller, murarna rasar.
Detta är Herrens hämnd.
Hämnas på Babylonien,
gör mot henne som hon själv har gjort!
16 Förinta ur Babylonien den som sår
och den som brukar skära i skördetiden.
Undan förtryckarens svärd
ska var och en återvända till sitt eget folk
och fly till sitt eget land.
17 Israel är som ett vilsegånget får,
jagat av lejon.
Den förste att sluka det var kungen av Assyrien,
och sedan krossade Nebukadnessar,
kungen av Babylonien, dess ben.”
18 Därför säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Jag ska straffa den babyloniske kungen och hans land,
precis som jag straffade den assyriske kungen.
19 Men jag ska leda Israel tillbaka till dess betesmarker.
Det ska gå i bet på Karmel och Bashan
och äta sig mätt på Efraims berg och i Gilead.
20 Då, på den tiden, säger Herren,
ska man söka efter Israels skuld,
men den ska inte finnas mer, och Judas synder
ska inte heller gå att finna,
för jag ska förlåta dem som jag har skonat.
21 Anfall Meratajims land
och invånarna i Pekod.[a]
Döda dem! Vig dem åt förintelse! säger Herren.
Gör så som jag har befallt dig!
22 Det är stridslarm i landet,
en stor förödelse.
23 Ack, bräckt och krossad
är den slägga som slog hela världen!
Babylons öde väcker stor fasa bland folken.
24 Jag gillrade en fälla för dig, Babylon,
och du greps innan du hann märka något.
Man fann dig och tillfångatog dig,
därför att du satt dig upp mot Herren.
25 Herren har öppnat sitt vapenförråd
och tagit fram sin vredes vapen,
för Herren, härskarornas Herre,
har ett verk att utföra i kaldéernas land.
26 Ja, gå emot det från fjärran!
Bryt upp dess förråd!
Samla allting i en hög och vig det åt förintelse!
Lämna ingenting kvar av det.
27 Döda alla dess tjurar,
för dem till slakt!
Ve dem! Deras tid är inne,
tiden för deras straff.
28 Lyssna till dem som flyr,
de som tar sig ut ur Babyloniens land
för att i Sion berätta
om Herrens, vår Guds, hämnd,
hämnden för hans tempel.
29 Dra samman bågskyttar mot Babylon,
av alla som kan spänna en båge.
Omringa det från alla håll,
så att ingen kan fly!
Ge igen för alla hennes ogärningar,
gör så mot henne som hon själv har gjort,
för hon har satt sig upp mot Herren, Israels Helige.
30 Därför faller de unga männen på gatorna,
och alla hennes soldater stupar den dagen, säger Herren.
31 Jag står dig emot, du högmodiga,
säger Herren, härskarornas Herre,
för nu är tiden för mitt straff inne för dig!
32 Den högmodige stapplar och faller,
och ingen reser honom upp.
Jag ska tända en eld i hans städer,
som ska bränna upp allt som finns där omkring.”
33 Så säger härskarornas Herre:
”Folket i Israel är förtryckt,
och folket i Juda likaså.
Alla de som tagit dem till fånga håller dem fast
och vägrar att låta dem gå.
34 Men deras befriare[b] är mäktig.
Hans namn är härskarornas Herre.
Han ska försvara dem
och låta landet få ro,
men han ger oro åt Babylons invånare.
35 Svärd mot kaldéerna,
säger Herren,
mot Babylons invånare
och dess furstar och visa män!
36 Svärd mot spåmännen,
de ska stå där som dårar!
Svärd mot dess hjältar,
de ska bli förskräckta!
37 Svärd mot dess hästar och vagnar
och mot alla främlingar där inne,
de ska bli som kvinnor!
Svärd mot dess skatter,
de ska rövas bort.
38 Torka[c] över dess vatten,
de ska torka ut!
För detta är avgudarnas land,
de dyrkar skräckens beläten som besatta.
39 Därför ska ökendjur och hyenor bo där,
och berguvar ha sitt tillhåll där.
Aldrig mer ska någon bo där.
Det ska ligga övergivet från generation till generation.
40 Så som Gud ödelade
Sodom och Gomorra och deras grannstäder, säger Herren,
så ska ingen bo där,
ingen vistas där mer.
41 Se, ett folk kommer från norr,
en stor nation och många kungar reser sig
från jordens yttersta ändar.
42 De är beväpnade med båge och lans.
De är grymma och obarmhärtiga.
De låter som havets dån,
på sina hästar drar de fram,
rustade för strid,
mot dig, dotter Babylon!
43 När kungen av Babylonien hör ryktet om dem
står han där handfallen.
Han grips av ångest,
som en kvinna som ska föda barn.
44 Se, likt ett lejon som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska utse för detta?
För vem är lik mig, och vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”[d]
45 Hör därför vad Herren har planerat för Babylon
och tänkt ut mot kaldéernas land:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
betesmarkerna ska förfäras över dem.
46 Jorden bävar vid ropet om Babylons fall.
Ett rop hörs bland folken.
Footnotes
- 50:21 Namnen här är en hebreisk ordlek. Meratajim syftar troligen på en region i södra Babylonien nära Eufrats och Tigris utlopp till Persiska viken och där vattnet hade hög salthalt. På hebreiska betyder namnet dubbelt uppror och kan tolkas som en epitet för Babylonien i sin helhet. Pekod syftar på ett arameiskt folk längre ner på östra sidan om Tigris. De nämns ofta i assyriska texter och även i Hes 3:23 som Babyloniens allierade. På hebreiska betyder namnet straff/hemsökelse och tillämpat på Babylonien att landet skulle straffas för sitt dubbla uppror.
- 50:34 Se not till 4 Mos 35:12.
- 50:38 Eller svärd.
- 50:44-46 Innehållet i dessa verser är nästan identiskt med 49:19-21, se även not där.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.