Jeremia 48-49
Svenska Folkbibeln
Profetia om Moab
48 Om Moab. Så säger Herren Sebaot, Israels Gud:
Ve över Nebo, ty det har ödelagts!
Kirjatajim har kommit på skam och intagits,
fästet har kommit på skam och ligger krossat.
2 Moab prisas inte längre.
I Hesbon smider man onda planer mot det:
"Kom, låt oss göra slut på det,
så att det inte mer är ett folk."
Också du, Madmen, skall tystas,
svärdet skall förfölja dig.
3 Klagorop hörs från Horonajim,
förödelse och stor förstörelse.
4 Moab är krossat,
högljutt klagar barnen där.
5 Uppför Halluhots höjd stiger man under gråt,
och på vägen ner till Horonajim
hörs ångestfulla klagorop över förstörelsen.
6 Fly, rädda era liv
och bli som en buske i öknen!
7 Eftersom du förtröstar på dina gärningar och dina skatter
skall också du intagas.
Och Kemosh[a] skall gå i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
8 Ödeläggaren skall drabba varje stad,
och ingen stad skall komma undan.
Dalen skall bli fördärvad och slätten läggas öde,
så som Herren har sagt.
9 Ge Moab vingar,
ty flygande måste han fly.
Hans städer skall bli öde,
och ingen skall bo i dem.
10 Förbannad är den som försumligt utför Herrens verk,
förbannad vare den som
tvekar att bloda ner sitt svärd!
11 I säkerhet har Moab levt från sin ungdom,
han har legat i ro som vin på sin bottensats.
Han har inte blivit tömd ur ett kärl i ett annat,
inte vandrat bort i fångenskap.
Därför har han kvar sin smak,
och hans luktsinne har inte förändrats.
12 Se, därför skall dagar komma, säger Herren, då jag skall sända till honom vintappare, som skall tappa honom och tömma hans fat och krossa hans krukor. 13 Då skall Moab skämmas för Kemosh, liksom Israels folk fick skämmas för Betel som det förtröstade på.
14 Hur kan ni säga:
"Vi är hjältar och tappra män i striden"?
15 Moab skall ödeläggas,
dess städer gå upp i rök
och dess utvalda unga män
stiga ner för att slaktas.
Så säger Konungen,
Herren Sebaot är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
hans olycka jagar fram med hast.
17 Ha medlidande med honom,
alla ni som bor omkring honom,
alla ni som känner hans namn.
Säg: "Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den härliga staven!"
18 Stig ner från din härlighet
och sätt dig på torra marken,
du dotter Dibons folk.
Ty den som ödelägger Moab drar upp mot dig
och förstör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och se dig omkring,
du som bor i Aroer.
Fråga honom som flyr
och henne som kommit undan,
säg: "Vad har hänt?"
20 Moab har kommit på skam,
det är krossat,
jämra er och ropa.
Berätta vid Arnon
att Moab är ödelagt.
21 Domen har kommit över slättlandet, över Holon, Jahas och Mofaat, 22 över Dibon, Nebo och Bet-Diblatajim, 23 över Kirjatajim, Bet-Gamul och Bet-Meon, 24 över Keriot och Bosra och över alla andra städer i Moabs land, vare sig de ligger långt borta eller nära.
25 Avhugget är Moabs horn
och hans arm är sönderbruten,
säger Herren.
26 Gör honom drucken, ty han har upphävt sig mot Herren. Moab skall vältra sig i spyor och bli till åtlöje, också han. 27 Eller var inte Israel till åtlöje för dig? Ertappades han bland tjuvar, eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 Överge städerna
och bygg bo i klippan,
ni Moabs invånare.
Gör som duvan
som bygger sitt näste i sidorna på gapande klyftor.
29 Vi har hört om Moabs högmod,
hans gränslöst stora högfärd,
hans stolthet, högmod och överlägsenhet
och hans hjärtas förhävelse.
30 Jag känner hans fräckhet, säger Herren,
hans tomma skryt och svekfulla handlingssätt.
31 Därför jämrar jag mig för Moabs skull
och klagar över hela Moab.
Över Kir-Heres män må man sucka
32 Mer än Jaeser gråter,
gråter jag över dig, du Sibmas vinstock.
Dina rankor gick över havet
och nådde till Jaesers hav.
Mitt i din sommar och din vinbärgning
har ödeläggaren slagit ner.
33 Glädjen och jublet har tagits bort
från de bördiga fälten och från Moabs land.
På vinet i pressarna har jag gjort slut,
man trampar inte längre vin under glädjerop,
rop hörs men inte glädjerop.
34 Från Hesbon hörs rop ända till Eleale,
ända till Jahas höjer man sin röst
och från Soar ända till Horonajim, till Eglat-Selisia,
ty också Nimrims vatten har blivit torr mark.
35 Jag skall i Moab göra slut på dem
som bär fram offer på offerhöjden
och tänder rökelse åt sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta som en flöjt över Moab,
ja, mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Det som är kvar av vad de förvärvat går förlorat.
37 Alla huvuden är rakade och alla skägg avskurna.
På alla händer finns ristningar
och omkring höfterna bär de säcktyg.
38 På alla Moabs tak och på dess torg
hörs endast dödsklagan,
ty jag har krossat Moab som ett värdelöst kärl,
säger Herren.
39 Hur nerbruten är han inte,
hur jämrar de sig inte!
Hur vänder inte Moab ryggen till av blygsel!
Moab blir ett åtlöje och en skräck
för alla dem som bor omkring honom.
40 Ty så säger Herren:
Se, som en örn svävar han fram,
han breder ut sina vingar över Moab.
41 Keriot intas,
fästena erövras.
Hjärtat hos Moabs hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
42 Moab skall förgöras
så att det inte mer är ett folk,
ty mot Herren har man förhävt sig.
43 Skräck, fallgropar och fällor
väntar er, ni Moabs invånare,
säger Herren.
44 Den som flyr från skräcken
störtar i fallgropen,
och den som kommer upp ur fallgropen
fastnar i fällan.
Ty jag skall låta ett hemsökelsens år
drabba Moab, säger Herren.
45 I Hesbons skugga stannar de,
det är slut med flyktingarnas kraft.
Ty eld gick ut från Hesbon,
en låga från Sichon.
Den förtärde Moabs sida,
hjässan på stridslarmets söner.
46 Ve dig Moab!
Förlorat är Kemosh folk.
Ty dina söner har tagits till fånga,
dina döttrar har förts bort i fångenskap.
47 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Moabs fångenskap,
säger Herren.
Så långt domen över Moab.
Profetia om Ammon
49 Om ammoniterna. Så säger Herren:
Har Israel inga barn,
eller har han ingen arvinge?
Eller varför har deras kung[b]
tagit Gad i besittning,
och varför bor hans folk i dess städer?
2 Se, därför skall dagar komma, säger Herren,
då jag skall låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det skall bli en öde grushög,
och dess lydstäder skall brännas upp i eld.
Israel skall då ta i besittning dem som tog hans arv,
säger Herren.
3 Jämra dig, du Hesbon, ty Ai är ödelagt,
ropa, ni Rabbas döttrar.
Kläd er i säcktyg,
klaga och gå omkring i gårdarna.
Ty deras kung[c] måste vandra bort i fångenskap
och hans präster och furstar med honom.
4 Varför skryter du om dina dalar,
att din dal flödar över,
du trolösa dotter?
Du som litar på dina skatter och säger:
"Vem kan komma åt mig?"
5 Se, jag skall låta fruktan drabba dig,
säger Herren, Herren Sebaot,
från alla dem som bor runt omkring dig.
Och ni skall drivas bort,
var och en åt sitt håll,
och ingen skall samla ihop dem som flyr.
6 Men därefter skall jag göra slut på Ammons fångenskap,
säger Herren.
Profetia om Edom
7 Om Edom.
Så säger Herren Sebaot:
Finns det inte någon vishet mer i Teman?
Har de förståndiga inget råd att ge?
Är deras vishet borta?
8 Fly, vänd om, göm er djupt nere i dalarna,
ni Dedans invånare.
Ty över Esau skall jag låta olycka komma
när jag straffar honom.
9 Om vinbärgare kommer till dig
skall de inte lämna någon efterskörd kvar.
Om tjuvar kommer om natten
skall de fördärva så mycket de kan.
10 Ty det är jag som har klätt av Esau,
jag har avslöjat hans gömställen
och han skall inte kunna hålla sig dold.
Ödeläggelse har drabbat hans barn,
hans bröder och grannar.
Han finns inte mer.
11 Lämna dina faderlösa,
jag skall hålla dem vid liv,
dina änkor kan förtrösta på mig.
12 Ty så säger Herren: Se, de som inte hade blivit dömda att dricka ur bägaren, de tvingas att dricka. Skulle då du bli ostraffad? Nej, du skall inte bli ostraffad utan tvingas att dricka ur den. 13 Ty jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra skall bli till häpnad och vanära. Det skall ödeläggas och bli till en förbannelse, och alla dess lydstäder skall bli ödemarker för all framtid.
14 Ett budskap har jag hört från Herren,
en budbärare har sänts ut bland hednafolken:
"Kom samman och drag emot det
och stå upp till strid."
15 Ty se, liten skall jag göra dig bland hednafolken,
föraktad bland människorna.
16 Den förfäran du väckte och ditt hjärtas högmod
har bedragit dig,
du som bor bland bergsklyftorna
och har ditt tillhåll uppe på höjden.
Om du än byggde ditt bo så högt som örnen
skulle jag ändå störta dig ner därifrån,
säger Herren.
17 Edom skall bli till häpnad. Var och en som går där förbi skall häpna och vissla vid tanken på alla dess plågor. 18 Som när Sodom och Gomorra med sina grannstäder ödelades, säger Herren, så skall ingen bo där mer och ingen människa vistas där.
19 Se, likt ett lejon skall han dra upp upp från Jordanbygdens täta snår till frodiga betesmarker. Ja, på ett ögonblick skall jag jaga bort dem därifrån. Och den som är utvald skall jag sätta över dem. Ty vem är min like och vem kan ställa mig till svars? Eller vem är den herde som kan stå mig emot? 20 Hör därför vad Herren har beslutat om Edom och de tankar som han har tänkt om dem som bor i Teman:
Även de minsta i hjorden skall släpas bort,
och deras betesmark skall häpna över dem.
21 Vid dånet av deras fall bävar jorden.
Man skriar så att ljudet hörs ända till Röda havet.
22 Se, som en örn lyfter han,
han svävar fram och breder ut sina vingar över Bosra.
Hjärtat hos Edoms hjältar blir på den dagen
som hjärtat hos en kvinna i barnsnöd.
Profetia om Damaskus
23 Om Damaskus.
Hamat och Arpad kommer på skam,
ty ett ont budskap har de hört.
De fylls av ångest,
likt ett upprört hav som inte kan bli stilla.
24 Damaskus har tappat modet
och vänt sig om till flykt,
skräcken har fått grepp,
ångest och vånda lik en barnaföderskas har kommit.
25 Hur övergiven är inte den berömda staden,
min glädjes stad?
26 Därför måste de unga männen falla på gatorna,
och alla krigsmän förgöras på den dagen,
säger Herren Sebaot.
27 Jag skall tända eld på Damaskus murar,
och den skall förtära Ben-Hadads palats.
Profetia om Kedar och Hasor
28 Om Kedar och Hasors riken som besegrades av Nebukadressar, kungen i Babel.
Så säger Herren:
Stå upp, drag upp mot Kedar
och fördärva Österlandets söner.
29 Deras hyddor och hjordar skall rövas bort,
deras tält och allt deras bohag,
deras kameler skall föras bort ifrån dem,
och man skall ropa över dem:
Skräck från alla håll!
30 Fly, vandra långt bort,
göm er djupt ner, ni Hasors invånare, säger Herren,
ty Nebukadressar, kungen i Babel,
har fattat beslut om er
och tänkt ut en plan mot er.
31 Stå upp, säger Herren, och drag ut
mot ett bekymmersfritt folk som bor i trygghet,
utan både portar och bommar.
De bor för sig själva.
32 Deras kameler skall bli ert byte,
och deras stora boskapshjordar skall bli ert rov.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
männen med det kantklippta håret.
Från alla håll skall jag låta ofärd drabba dem,
säger Herren.
33 Hasor skall bli en boning för schakaler,
en ödemark för alltid.
Ingen skall bo där mer
och ingen människa vistas där.
Profetia om Elam
34 Detta är Herrens ord som kom till profeten Jeremia om Elam i början av Sidkias, Juda kungs, regering. Han sade:
35 "Så säger Herren Sebaot:
Se, jag skall bryta sönder Elams båge,
deras främsta makt.
36 Jag skall låta fyra vindar komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag skall skingra dem åt alla väderstreck,
och inget hednafolk skall finnas
dit de fördrivna från Elam inte skall komma.
37 Jag skall göra elamiterna förfärade för sina fiender
och för dem som står efter deras liv.
Jag skall låta olycka komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag skall sända svärdet efter dem,
till dess jag har gjort slut på dem.
38 Jag skall sätta upp min tron i Elam
och utrota både kung och furstar där,
säger Herren.
39 Men i kommande dagar skall jag göra slut på Elams fångenskap,
säger Herren."
Footnotes
- Jeremia 48:7 Kemosh Moabiternas nationalgud.
- Jeremia 49:1 deras kung Det hebreiska ordet för "deras kung" har samma konsonanter som Milkom, ammoniternas huvudgud.
- Jeremia 49:3 deras kung Det hebreiska ordet för "deras kung" har samma konsonanter som Milkom, ammoniternas huvudgud.
Jeremia 48-49
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Dom över Moab
48 Om Moab:
Så säger härskarornas Herre, Israels Gud:
”Ve över Nebo,
för det har lagts i ruiner.
Kirjatajim har kommit på skam och erövrats,
fästningen har kommit på skam och krossats.
2 Moab prisas inte mer,
i Heshbon har man smidit onda planer för dess fall:
’Kom, låt oss göra slut på Moab som nation.’
Också du, Madmen, ska tystas,
svärdet förföljer dig.
3 Klagorop hörs från Horonajim,
våld och stor förödelse.
4 Moab är krossat.
Dess små klagar högt.[a]
5 Man går uppför Luchits höjd, bittert gråtande.
På vägen ner till Horonajim
hörs ångestfyllda rop över förödelsen.
6 Fly för era liv!
Bli som buskar i öknen!
7 Eftersom du har satt din lit
till dina gärningar och rikedomar,
ska också du erövras.
Kemosh ska föras bort i fångenskap
med sina präster och furstar.
8 Förgöraren ska komma till varje stad,
ingen stad ska komma undan.
Dalen ska läggas i ruiner
och slätten förstöras,
som Herren har sagt.
9 Res en gravsten över Moab,[b]
för det ska jämnas med marken.
Dess städer ska läggas öde
och ingen ska kunna bo där.
10 Förbannad är den
som inte utför Herrens verk helhjärtat!
Förbannad är den som
är rädd för att bloda ner sitt svärd!
11 Moab har levt i trygghet sedan sin ungdom,
ostörd likt vin som lämnats för att vila på dräggen
utan att hällas från kärl till kärl.
Han har aldrig drivits i landsflykt
och har därför bibehållit både arom och smak.
12 Men det kommer en tid, säger Herren,
då jag ska sända vintappare till honom.
De ska tappa vin ur hans fat, tömma och krossa dem.
13 Moab ska skämmas för Kemosh,
precis som israeliterna skämdes för Betel som de förtröstade på.
14 Hur kan ni säga:
’Vi är hjältar och tappra krigsmän’?
15 Men nu ska Moab fördärvas,
och dess städer invaderas.
De bästa av hans unga män drar ut för att slaktas,
säger Konungen,
härskarornas Herre är hans namn.
16 Moabs undergång är nära,
dess olycka kommer med hast.
17 Klaga över honom,
alla ni som finns runt omkring honom,
alla ni som känner hans rykte.
Säg: ’Hur sönderbruten är inte den starka spiran,
den praktfulla härskarstaven!’
18 Stig ner från härligheten
och sätt dig på den torra marken,
du dotter Divons invånare,
för Moabs fördärvare kommer mot dig
och förgör dina fästen.
19 Ställ dig vid vägen och spana,
du Aroers invånare,
fråga honom som flyr
och henne som försöker komma undan:
’Vad är det som har hänt?’
20 Moab har kommit på skam
och är krossat.
Klaga och gråt!
Berätta vid Arnon
att Moab är förstört.
21 Domen har kommit över slättlandet,
över Holon, Jahas, Mefaat,
22 Divon, Nebo, Bet Divlatajim,
23 Kirjatajim, Bet Gamul, Bet Meon,
24 Keriot och Bosra
och över alla andra städer i Moabs land, både nära och fjärran.
25 Moabs horn har huggits av,
hans arm är bruten, säger Herren.
26 Gör honom drucken,
för han har förhävt sig mot Herren.
Moab ska vältra sig i sina egna spyor
och bli till ett åtlöje för alla, också han.
27 Var inte Israel till åtlöje för dig?
Fann man honom bland tjuvar,
eftersom du skakar på huvudet så ofta du talar om honom?
28 Lämna städerna och bosätt er
i klippan, ni Moabs invånare!
Var som duvan som bygger sitt bo
inne i gapande klippklyftor!
29 Vi har alla hört om Moabs högfärd,
hans måttlösa övermod,
hans stolthet, arrogans, överlägsenhet
och självupphöjelse.
30 Jag känner hans arrogans och tomma prat, säger Herren.
Tomma är deras gärningar.
31 Därför jämrar jag mig över Moab,
klagar över hela Moab och suckar över Kir-Heres män.
32 Mer än över Jaser gråter[c] jag över dig,
du Sivmas vinstock.
Dina rankor sträckte sig ut över havet
och nådde ända till Jasers hav.
Förgöraren har slagit ner
bland din frukt och din vinskörd.
33 Glädjen och jublet är borta
från trädgårdarna, från Moabs land.
Jag har stoppat vinflödet från pressarna,
ingen trampar druvorna längre.
Det hörs rop, men inga glädjerop.[d]
34 Från Heshbon och Elale höjs klagan,
deras rop hörs ända till Jahas,
från Soar till Horonajim och Eglat Shelishia.
Också Nimrims vatten har blivit till uttorkad mark.
35 I Moab ska jag göra slut på dem som bär fram offer på höjderna
och tänder rökelse till sina gudar, säger Herren.
36 Därför klagar mitt hjärta över Moab som en flöjt,
ja mitt hjärta klagar som en flöjt över Kir-Heres män.
Därför är allt deras välstånd som de förvärvat borta.
37 Varje huvud är rakat och varje skägg avklippt.
Varje hand är ristad och var och en har klätt sig i säcktyg.
38 På alla tak och på alla torg i Moab hålls dödsklagan,
för jag har krossat Moab som man krossar en oduglig kruka, säger Herren.
39 ’Ack, Moab är förstört!’ klagar de.
’Moab vänder sig bort i skam.’
Moab har blivit till åtlöje och skräck för alla sina grannar.”
40 För så säger Herren:
”En örn svävar fram
och breder ut sina vingar över Moab.
41 Städerna[e] intas,
fästningarna erövras.
Den dagen är Moabs hjältar ängsliga
som kvinnor i barnsnöd.
42 Moab ska utplånas som folk
på grund av sitt övermod inför Herren.
43 Skräck, fallgrop och snara
ska bli er lott, ni Moabs invånare, säger Herren.
44 Den som flyr undan skräcken
ska falla i gropen,
och den som tar sig upp ur gropen
ska fastna i snaran.
Jag ska låta ett bestraffningens år drabba Moab, säger Herren.
45 I skuggan av Heshbon
står flyktingarna kraftlösa.
En eld har gått ut från Heshbon,
en låga från Sichons mitt,
och förtär Moabs tinning
och hjässan på de larmande stridsmännen.
46 Ve dig, Moab!
Kemoshs folk är slaget,
och dina söner har förts bort i exil,
dina döttrar till fångenskap.
47 Men den dagen kommer, säger Herren,
då jag ska återupprätta Moab.”
Så långt domen över Moab.
Dom över Ammon
49 Om ammoniterna.
Så säger Herren:
”Har Israel inga söner,
finns det ingen arvinge?
Varför har Milkom[f] tagit Gad i besittning
och hans folk bosatt sig i dess städer?
2 Men det ska komma en tid,
säger Herren,
då jag ska låta ett stridsrop höras
mot Rabba i ammoniternas land.
Det ska bli till en ruinhög,
och dess grannstäder ska brännas ner.
Sedan ska Israel ta tillbaka sitt arv
av dem som tagit det ifrån dem, säger Herren.
3 Klaga, Heshbon,
för Aj är förstört!
Ropa, ni Rabbas döttrar!
Klä er i säcktyg,
klaga och gå omkring innanför murarna[g].
För Milkom ska bli bortförd i fångenskap
tillsammans med sina präster och furstar.
4 Varför skryter du över dina dalar[h],
din dals överflöd, du trolösa dotter?
Du litar på din rikedom:
’Vem skulle anfalla mig?’
5 Men jag ska låta skräcken drabba dig, från alla sidor,
säger Herren, härskarornas Herre.
Ni ska skingras åt alla håll,
och ingen ska samla de flyende.
6 Men sedan ska jag upprätta ammoniterna, säger Herren.”
Dom över Edom
7 Om Edom.
Så säger härskarornas Herre:
”Finns det inte längre någon vishet kvar i Teman?
Har de kloka inga råd att ge?
Har deras vishet blivit fördärvad?
8 Fly, vänd om!
Göm er djupt nere,
ni Dedans invånare,
för jag ska låta olycka komma över Edom,
jag ska straffa honom när tiden är inne.
9 Om druvplockarna kommer till dig
lämnar de ingen efterskörd.
Om det kommer tjuvar om natten
ska de fördärva de så mycket de kan.[i]
10 Men jag ska klä av Edom,
avslöja hans gömställen,
och han ska inte kunna dölja sig.
Fördärv ska drabba hans barn,
bröder och grannar,
han finns inte mer.
11 ’Men lämna kvar dina faderlösa,
jag ska hålla dem vid liv,
och dina änkor får förtrösta på mig.’ ”
12 Så säger Herren: ”De som inte dömts till att dricka ur bägaren måste dricka. Skulle du då komma undan ostraffad? Nej, du ska inte komma undan. Du måste dricka! 13 För jag har svurit vid mig själv, säger Herren, att Bosra ska bli en ruinhög, till förskräckelse, vanära och förbannelse, och dess lydstäder ska för alltid bli ödelagda.”
14 Jag har hört ett budskap från Herren:
En budbärare har sänts till folken:
”Kom samman och gå mot det!
Stå upp för strid!”
15 ”Jag ska göra dig litet bland folken
och föraktat av människorna.
16 Du har lurats av den förfäran du väckt
och av ditt övermod,
du som bor bland bergsklyftorna
och håller till där högt uppe.
Även om du bygger ditt näste högt som örnen,
ska jag dra ner dig därifrån, säger Herren.
17 Edom ska läggas öde.
Alla som går förbi ska bli förskräckta
och dra efter andan när de ser förödelsen där.
18 Det ska bli som när Sodom och Gomorra
och deras grannstäder ödelades, säger Herren,
ingen ska bo där, ingen ska kunna vistas där mer.
19 Se, likt ett lejon, som kommer från Jordandalens
täta snår till grönskande betesmarker
ska jag plötsligt jaga dem därifrån.
Vem är den utvalde som jag ska ge detta uppdrag?
Vem är min like, vem kan ställa mig till svars?
Vilken herde kan utmana mig?”[j]
20 Hör därför vad Herren har planerat för Edom
och tänkt ut mot dem som bor i Teman:
Även de minsta i flocken ska släpas bort,
ja, betesmarkerna ska rysa över deras öde.
21 Jorden ska bäva vid dånet från deras fall.
Ett rop hörs ända bort till Sävhavet.
22 Som en örn lyfter han,
svävar och breder ut sina vingar över Bosra.
Den dagen är Edoms hjältar ängsliga
som en kvinna i barnsnöd.
Dom över Damaskus
23 Om Damaskus.
”Hamat och Arpad har kommit på skam,
för de har hört ett ont budskap.
De är ängsliga,
rastlösa som ett oroligt hav
som inte kan vara stilla.
24 Damaskus har tappat modet
och vänt om för att fly.
Det har gripits av panik,
ångest och vånda,
som en kvinna i barnsnöd.
25 Varför är den berömda staden övergiven,
min glädjes stad?
26 Dess unga män faller på gatorna,
hela dess armé tystas ner den dagen, säger härskarornas Herre.
27 Jag ska tända en eld vid Damaskus stadsmurar,
och den ska bränna upp Ben-Hadads palats.”
Dom över Kedar och Hasor
28 Om Kedars och om Hasors kungariken, som anfölls av Nebukadnessar, kungen av Babylonien:
Så säger Herren:
”Stå upp, anfall Kedar,
förgör folket i öster.
29 Deras tält och deras hjordar
kommer man att ta,
deras tältdukar och allt deras bohag.
Deras kameler förs bort från dem,
och man ropar till dem:
’Skräck från alla håll!’
30 Fly, ge er av långt bort!
Göm er djupt nere, ni Hasors invånare, säger Herren.
För Nebukadnessar, kungen av Babylonien,
har fattat ett beslut om er,
han har gjort upp en plan mot er.
31 Gå till angrepp mot detta trygga folk
som lever i ostörd ro, säger Herren.
De har varken portar eller bommar
utan bor i avskildhet.
32 Deras kameler ska bli ett byte
och deras stora boskapshjordar ett rov.
Jag ska skingra dem för alla vindar,
dessa med håret klippt vid tinningarna.
Jag ska låta olyckor komma över dem
från alla håll, säger Herren.
33 Hasor ska bli ett tillhåll för schakaler
en ödemark för evigt.
Ingen ska någonsin bo där,
ingen människa ska vistas där.”
Dom över Elam
34 Detta är Herrens ord till profeten Jeremia om Elam, när Sidkia hade blivit kung över Juda:
35 Så säger härskarornas Herre:
”Jag bryter sönder Elams båge,
dess främsta styrka.
36 Jag låter fyra vindar komma mot Elam
från himlens fyra hörn.
Jag ska sprida dem åt alla väderstreck,
och det ska inte finnas något folk dit de elamitiska flyktingarna inte kommer.
37 Jag ska göra Elam förskräckt
för sina fiender
och för dem som är ute efter deras liv.
Jag ska låta det onda komma över dem,
min brinnande vrede, säger Herren.
Jag ska låta svärdet förfölja dem
tills jag har gjort slut på dem.
38 Jag ska sätta upp min tron i Elam.
Jag ska förgöra både kung och furstar, säger Herren.
39 Men det ska komma en tid då jag ska upprätta Elam, säger Herren.”
Footnotes
- 48:4 Enligt Septuaginta Klagoropet hörs ända till Soar.
- 48:9 Grundtextens innebörd i versens första hälft är oviss. Texten här är från Septuaginta. Där kan ordet tolkas som blomma, men i en del senare handskrifter står istället vingar. Moab skulle beströs med salt vilket ofta gjordes i samband med erövringar på den tiden.
- 48:32 Eller: Mer än Jaser gråter…
- 48:33 Grundtextens innebörd i sista satsen är osäker.
- 48:41 Kan också tolkas som ett namn, Keriot, jfr v. 24.
- 49:1 Kan också översättas kungen.
- 49:3 Grundtextens innebörd av gå omkring innanför murarna (eller på gårdarna) är osäker, men av allt att döma är det ett uttryck för sorg.
- 49:4 Grundtextens innebörd är osäker; ett tolkningsalternativ för dalar är styrka.
- 49:9 Eller …lämnar de ju en efterskörd…fördärvar de tills de fått nog.
- 49:19 Grundtextens innebörd är oviss.
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.