12 Herre, du är rättfärdig,
    när jag lägger fram mitt fall inför dig.
Ändå vill jag tala med dig om dina domslut:
    Varför har de gudlösa en sådan framgång?
Varför får de trolösa leva så trygga?
²     Du planterar dem.
De växer och bär frukt.
    Du finns ofta på deras läppar
men är fjärran från deras hjärtan.
³     Men Herre, du känner mig och ser mig,
du prövar mina attityder gentemot dig.
    För bort dem som får att slaktas!
Avskilj dem för att dödas!
⁴     Hur länge måste landet sörja
och gräset på marken vissna bort?
    För invånarnas ondskas skull
går boskap och fåglar under.
    De menar: ”Han ser inte vad som händer med oss.”

⁷ Jag har övergett mitt hus,
    lämnat mitt arv,
överlämnat min älskade i hennes fienders hand.
⁸     Min arvedel har blivit mot mig
som ett skogens lejon,
    som höjt rösten mot mig,
och som jag därför hatar.
⁹     Har inte min arvedel blivit för mig
som en spräcklig rovfågel,
    som omringas och attackeras av andra fåglar?^[b]
Gå, samla alla vilda djur,
    låt dem komma och äta!
¹⁰ Många herdar har fördärvat min vingård,
    trampat ner mitt land.
Mitt ljuvliga land
    har de förvandlat till en öde öken.
¹¹ De har gjort det till en ödemark.
    Sörjande och öde ligger det framför mig,
    och ingen bryr sig om det.
¹² Över de kala höjderna i öknen
    drar förhärjare fram.
Herrens svärd förtär allt
    från den ena ändan av landet till den andra.
    Det finns ingen fred för någon.
¹³ De har sått vete
    men fått skörda törne.
De har tröttat ut sig,
    men till ingen nytta.
Bär så skammen för er skörd,
    för Herrens glödande vredes skull.”