Add parallel Print Page Options

Israel ska få skörda storm

Låt larmsignalen ljuda! Nu kommer de! Som en rovfågel slår fienden ner på Guds folk, därför att de har brutit mitt förbund och trotsat mina lagar.

Nu vänder sig Israel till mig och ber: Hjälp oss, du som är vår Gud!

Men det är alldeles för sent! Israel har försuttit sin chans, och nu kommer fienden efter henne.

Israel har valt sina kungar och furstar utan mitt samtycke. De har åsidosatt mig och min hjälp genom att tillbe avgudar de själva tillverkat av silver och guld.

Samarien, överge dina guldkalvar! Min vrede är riktad mot dig.

Hur länge ska det dröja innan man kan finna en ärlig och uppriktig människa hos dig? När vill du medge att den kalv du tillber är gjord av människohänder? Den är inte Gud, och därför måste den slås i bitar.

De har sått vind, och de ska skörda storm. Deras säd är tomma strån utan ax. De kan inte ge mjöl, och om det vore något av värde i dem skulle främlingar komma och ta det.

Israel är förstört. Det ligger där bland nationerna som en sönderslagen kruka.

Israel är som en ensam vildåsna på vandring. De enda vänner hon får är sådana som kan köpas för pengar. Assyrien är en av hennes köpta älskare.

10 Men även om Israel har bjudit ut sig till många länder, ska jag sända folket i landsflykt. Under en tid ska de förtryckas av en mäktig kung!

11 De har byggt många altaren, men inte för att tillbe mig utan för att synda mot mig.

12 Mina lagar har de struntat i som om de gällde ett annat folk.

13 Visst offrar de till mig och äter av offerköttet, men jag är inte nöjd med dem. De ska få minnas sina synder och än en gång hamna i fångenskap. Det ska bli för dem som att återvända till Egypten.

14 Israel har byggt stora palats och Juda väldiga befästningar till sitt försvar, men man har glömt bort sin Skapare. Därför ska jag bränna upp alla deras byggnader och fästningar i eld.

Israel döms för sin avgudadyrkan

Sätt hornet till din mun!
    Som en örn slår fienden ner
Herrens hus,
    därför att de har brutit mitt förbund
och trotsat min lag.
    De ropar till mig:
’Min Gud! Vi i Israel känner dig.’
    Israel har förkastat det goda,
och nu förföljer fienden det.
    De har valt kungar utan mitt samtycke
och furstar utan min vetskap.
    Av sitt silver och guld
har de tillverkat åt sig avgudar,
    till sitt eget fördärv.
Förkastlig är din tjurkalv, Samarien!
    Min vrede brinner mot dem.
Hur länge ska de vara oförmögna till någon renhet?
    Och kalven har kommit från Israel!
En hantverkare har gjort den,
    någon gud är den inte.
Den ska krossas i bitar,
    denna Samariens kalv.

De sår vind
    och skördar storm.
Deras säd är tomma strån utan ax.
    De kan inte ge mjöl,
och om de skulle ge något,
    slukas det av främlingar.
Israel är uppslukat,
    och bland nationerna ska det betraktas
som ett värdelöst kärl.
    De gick till Assyrien,
likt en ensam vildåsna på vandring.
    Efraim har köpta älskare.
10 Men även om de köpslår bland folken
    ska jag samla ihop dem.
De ska börja tyna bort
    under storkungens börda.[a]

11 ”Eftersom Efraim har byggt många altaren för att synda,
    har dessa också blivit honom till synd.
12 Jag har skrivit mycket i mina lagar för honom,
    men det har man betraktat som något främmande.
13 De offrar kött till mig
    och äter av köttet,[b]
men Herren är inte nöjd med dem.
    Han minns nu deras skuld
och straffar deras synder.
    De måste återvända till Egypten.
14 Israel har glömt bort sin skapare
    och byggt palats.
Juda har byggt många befästa städer.
    Men jag ska sända en eld mot dess städer
och bränna upp dess fästningar.”

Footnotes

  1. 8:10 I versens senare del är grundtextens innebörd osäker.
  2. 8:13 Satsens början är svårförståelig i grundtexten och översättningen därför osäker.