7 När jag helar Israel
    avslöjas Efraims synd
och Samariens brott.
    För de handlar bedrägligt,
tjuvar bryter sig in
    och rövarband härjar där ute.
² Men innerst inne tänker de inte på
    att jag kommer ihåg all deras ondska.
Nu omges de av sina förbrytelser
    som är uppenbara för mig.

³ Med sin ondska gläder de kungen
    och med sina lögner furstarna.
⁴ De är äktenskapsbrytare allesammans,
    heta som bagarens ugn,
som han slutar elda
    från det han blandar degen
tills den har jäst.^[a]
5     På vår kungs högtidsdag
drack furstarna sig febersjuka av vin.
    Själv räckte han bespottarna handen.
⁶ De låter sig närmas,
    deras hjärtan är som en ugn,
fulla av intriger.
    Hela natten sover deras bagare
men flammar upp på morgonen
    som en eldslåga.
⁷ Alla är de heta som en ugn,
    de förtär sina domare
och deras kungar faller,
    men ingen av dem åkallar mig.

⁸ Efraim beblandar sig med andra folk.
    Efraim är en brödkaka som inte vänts.
⁹ Främlingarna har förtärt hans styrka
    men det förstår han inte.
Han har blivit gråhårig,
    men det inser han inte.
¹⁰ Israels stolthet vittnar mot honom,
    men ändå vänder de inte tillbaka
till Herren, sin Gud,
    eller söker honom i allt detta.

¹¹ Efraim är som
    en enfaldig, vettlös duva.
De ropar på Egypten,
    de går till Assyrien.
¹² När de går
    kastar jag mitt nät över dem,
drar ner dem som fåglar ur skyn,
    och fångar dem
när jag hör dem flockas.^[b]
13     Ve dem, de som har flytt bort från mig!
Fördärv över dem,
    för de har vänt sig mot mig!
Jag ville befria dem,
    men de har talat lögner mot mig.
¹⁴ De ropar inte till mig av hjärtat,
    utan klagar från sina bäddar.
De kommer samman^[c] för säd och vin
    men vänder sig bort från mig.
¹⁵ Jag har fostrat dem och gjort dem starka,
    men ändå vänder de sig mot mig med onda anslag.
¹⁶ De vänder sig,
    men inte uppåt.
De är som en obrukbar pilbåge.
    Deras furstar ska falla för svärd
för sina fräcka tungors skull,
    och hela Egypten ska håna dem.^[d]