Hesekiel 24-26
Svenska Folkbibeln
Jerusalem liknas vid en kokande gryta
24 Herrens ord kom till mig i det nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden.[a] Han sade: 2 "Du människobarn, skriv upp namnet på denna dag, just denna dag, ty kungen i Babel har just i dag ryckt fram mot Jerusalem. 3 Tala till det upproriska folket i en liknelse. Säg till dem: Så säger Herren, Herren:
Sätt på grytan, ja, sätt på den
och häll vatten i den.
4 Lägg köttstyckena i den,
alla slags utvalda bitar, lår och bog,
och fyll den med utsökta ben.
5 Du skall ta det bästa av hjorden.
Lägg så ved under grytan för att koka benen.
Låt den koka starkt,
så att även benen blir kokta.
6 Därför säger Herren, Herren:
Ve över blodstaden,
den rostiga grytan,
som inte kunnat befrias från rost!
Tag bort ur den köttstycke efter köttstycke
utan att kasta lott om ordningen.
7 Ty hennes blod är ännu kvar därinne.
På den kala klippan lät hon det rinna ner.
Hon göt inte ut det på marken
så att mullen har kunnat dölja det.
8 För att vreden skulle ha sin gång
och hämnd utkrävas,
lät jag det blod hon utgöt
komma på kala klippan,
där det inte kunde döljas.
9 Så säger Herren, Herren:
Ve över blodstaden!
Jag skall lägga mer bränsle under den.
10 Ja, lägg på mer ved,
tänd upp eld,
låt köttet kokas väl,
låt spadet koka in
och benen bli förbrända.
11 Sätt sedan grytan tom på den glödande kolen
till dess den blir så upphettad
att kopparn glödgas
och orenheten smälts bort ur den
och ärgen försvinner.
12 Den har vållat mig mycket arbete
men ändå har den myckna rosten inte gått bort.
In i elden med rosten!
13 Din orenhet är skamlig, och därför att du inte blev ren, hur jag än försökte rena dig, skall du nu inte mer bli fri från din orenhet, förrän jag har släckt min vrede på dig. 14 Jag, Herren, har talat. Det kommer! Jag skall göra det! Jag skall inte släppa efter, inte visa mildhet och inte ångra mig. Efter ditt sätt att leva och efter dina gärningar skall man döma dig, säger Herren, Herren."
Profetens handlande - ett tecken
15 Herrens ord kom till mig. Han sade: 16 "Du människobarn, se, genom plötslig död skall jag ta ifrån dig dina ögons lust, men du skall inte klaga eller gråta eller fälla tårar. 17 I tysthet får du sörja, men du skall inte hålla sorgefest som efter en död. Sätt på dig din huvudbindel och tag skor på dina fötter. Skyl inte ditt skägg och ät inte sorgebröd."
18 Nästa morgon talade jag till folket, men på aftonen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld. 19 Då sade folket till mig: "Vill du inte säga oss vad det du gör betyder?" 20 Jag svarade dem: " Herrens ord kom till mig. Han sade: 21 Säg till Israels hus: Så säger Herren, Herren: Se, jag skall vanhelga min helgedom, er stolta härlighet, era ögons lust och er själs längtan. Och era söner och döttrar, som ni har tvingats överge, skall falla för svärd. 22 Då skall ni göra som jag har gjort. Ni kommer inte att skyla skägget och inte äta sorgebröd. 23 Ni skall behålla huvudbindlarna på era huvuden och skorna på era fötter. Ni skall inte hålla dödsklagan eller gråta utan tyna bort genom era missgärningar och sucka med varandra. 24 Hesekiel skall vara ett tecken för er. Som han har gjort, skall ni komma att göra. När detta händer, skall ni inse att jag är Herren, Herren.
25 Men du människobarn skall veta, att på den dag då jag tar ifrån dem deras värn, deras härliga fröjd, deras ögons lust och deras själs begär, deras söner och döttrar, 26 den dagen skall en räddad flykting komma till dig och förkunna detta. 27 Den dagen skall din mun öppnas, och du skall tala till flyktingen och inte mer vara stum. Du skall vara ett tecken för dem, och de skall inse att jag är Herren."
Profetia mot Ammon
25 Herrens ord kom till mig, han sade: 2 "Du människobarn, vänd ditt ansikte mot Ammons barn och profetera mot dem. 3 Säg till Ammons barn: Hör Herrens, Herrens ord: Så säger Herren, Herren:
Eftersom du ropade "ha, ha" mot min helgedom när den blev vanhelgad och mot Israels land när det lades öde och mot Juda hus när det gick i landsflykt, 4 se, därför skall jag ge dig till österlänningarna, så att de får slå upp sina tältläger och sätta upp sina boningar i dig. De skall äta din frukt och de skall dricka din mjölk. 5 Jag skall göra Rabba till en betesmark för kameler och ammoniternas land till en lägerplats för fårhjordar, och ni skall inse att jag är Herren. 6 Ty så säger Herren, Herren: Eftersom du klappar i händerna och stampar med fötterna och med allt det förakt du har i din själ gläder dig över Israels lands olycka, 7 se, därför skall jag räcka ut min hand mot dig och ge dig till byte åt hednafolken. Jag skall utrota dig från folken och utplåna dig ur länderna. Jag skall förgöra dig, och du skall inse att jag är Herren.
Profetia mot Moab
8 Så säger Herren, Herren:
Eftersom Moab och Seir säger: "Se, det är med Juda hus som med alla andra folk", 9 därför skall jag öppna Moabs bergsluttningar så att de blir utan städer, utan sina gränsstäder, landets prydnad: Bet-Hajesimot, Baal-Meon och Kirjatajim. 10 Till besittning åt österlänningarna skall jag ge bort dem tillsammans med ammoniterna, så att man inte mer tänker på Ammons barn bland folken. 11 Moab skall jag döma, och de skall inse att jag är Herren.
Profetia mot Edom
12 Så säger Herren, Herren:
Eftersom Edom har handlat så hämndgirigt mot Juda hus och dragit på sig svår skuld genom sin hämnd, 13 därför, säger Herren, Herren, skall jag räcka ut min hand mot Edom och utrota både människor och djur. Jag skall ödelägga det, och från Teman till Dedan skall de falla för svärd. 14 Jag skall hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de skall handla med Edom enligt min brinnande vrede. Edom skall så få känna min hämnd, säger Herren, Herren.
Profetia mot filisteerna
15 Så säger Herren, Herren:
Eftersom filisteerna har handlat så hämndgirigt och med förakt i själen velat hämnas och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 därför säger Herren, Herren så: Se, jag skall räcka ut min hand mot filisteerna och utrota kereteerna och förgöra dem som finns kvar i Kustlandet. 17 Jag skall hämnas stort på dem, när jag straffar dem i min vrede. Och de skall inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem."
Profetia mot Tyrus
26 I elfte året,[b] på första dagen i månaden, kom Herrens ord till mig. Han sade:
2 Du människobarn, eftersom Tyrus har sagt om Jerusalem:
"Ha, ha, folkens port har brutits ner.
Då vänder man sig till mig,
jag blir rik när hon ligger i ruiner."
3 Därför säger Herren, Herren så:
Se, jag är emot dig, Tyrus.
Jag skall få många hednafolk att resa sig mot dig,
liksom havet låter sina böljor resa sig.
4 De skall förstöra Tyrus murar
och riva ner hennes torn.
Jag skall skrapa bort allt grus från henne
och förvandla henne till en kal klippa.
5 En torkplats för fisknät skall hon bli,
mitt ute i havet,
ty jag har talat, säger Herren, Herren.
Hon skall bli ett byte för hednafolken.
6 Och hennes döttrar på fastlandet
skall dräpas med svärd.
De skall inse att jag är Herren.
7 Ty så säger Herren, Herren:
Se, jag skall låta Nebukadressar, kungen i Babel, kungarnas kung, norrifrån komma över Tyrus med hästar och vagnar och ryttare och med mycket folk.
8 Dina döttrar på fastlandet
skall han dräpa med svärd.
Han skall bygga en belägringsmur mot dig,
kasta upp en vall mot dig
och resa sina sköldar mot dig.
9 Med sin murbräcka skall han rikta stötar mot dina murar,
och dina torn skall han bryta ner med sina vapen.
10 Hans hästar är så många
att dammet från dem skall övertäcka dig.
Vid dånet av hans ryttare
och av hans kärror och vagnar
skall dina murar skaka
när han drar in genom dina portar,
så som man drar in i en erövrad stad.
11 Hans hästar skall med sina hovar
trampa sönder alla dina gator.
Ditt folk skall han döda med svärd,
och dina stolta stoder skall störta till marken.
12 Man skall röva bort dina skatter
och plundra dina handelsvaror.
Man skall riva dina murar,
och dina vackra hus skall man bryta ner.
Stenarna, trävirket och gruset skall kastas i havet.
13 Jag skall göra slut på din skräniga sång,
dina harpors ljud skall inte höras mer.
14 Ja, jag skall göra dig till en kal klippa,
en torkplats för fisknät skall du bli.
Aldrig mer skall du byggas upp igen,
ty jag, Herren, har talat,
säger Herren, Herren.
15 Så säger Herren, Herren till Tyrus: Kommer då inte kustländerna att bäva vid dånet av ditt fall, när dina sårade jämrar sig och man begår mord hos dig? 16 Alla furstar vid havet skall stiga ner från sina troner. De skall lägga bort sina mantlar och ta av sig sina broderade kläder. Skräck blir deras klädsel där de sitter på marken. De skall ständigt förskräckas och häpna över dig.
17 De skall stämma upp en klagosång över dig och säga:
"Hur har du inte gått under,
du som var bebodd av sjöfolk,
du berömda stad,
du som var så mäktig på havet,
du och dina invånare,
du som spred skräck hos alla dina invånare.
18 Nu darrar kustländerna
den dag du faller,
och öarna i havet förfäras
den dag du går under."
19 Ty så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, lik städer som ingen bor i, när jag låter havets djup stiga upp över dig så att de stora vattnen övertäcker dig, 20 då störtar jag ner dig till dem som har farit ner i graven, till folk som levde för länge sedan. Likt en plats som sedan länge ligger öde får du ligga där i jordens djup hos dem som har farit ner i graven. Så skall du förbli obebodd medan jag gör härliga ting i de levandes land. 21 Jag skall låta dig få ett fasansfullt slut, och du skall inte mer finnas till. Man skall söka dig men aldrig någonsin finna dig säger Herren, Herren."
Footnotes
- Hesekiel 24:1 nionde året, på tionde dagen i den tionde månaden 15 jan. 587 f. Kr.
- Hesekiel 26:1 elfte året År 586 f. Kr.
Hesekiel 24-26
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Liknelsen om grytan
24 I det nionde året, på tionde dagen i tionde månaden[a] kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, anteckna detta datum, just denna dag, för just denna dag har kungen av Babylonien anfallit Jerusalem. 3 Ge det upproriska släktet denna liknelse, säg: ’Så säger Herren, Herren:
Sätt på en gryta, sätt på den
och häll vatten i den!
4 Lägg i den köttbitar,
de bästa köttbitarna
från lår och bog,
och fyll på med de bästa benen.
5 Ta de bästa i fårhjorden
och lägg ved under grytan
för att koka benen.
Låt den koka
och benen koka med.
6 Så säger Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden,
en rostig gryta vars rost inte går bort!
Ta bort köttstyckena ur den, bit för bit,
utan att kasta lott om dem.
7 Stadens blod som den utgjutit är i dess mitt.
Den har utgjutit det på den kala klippan,
inte på marken där stoft skulle kunna övertäcka det.
8 För att ge utlopp åt min vrede
och hämnas har jag låtit dess eget blod
utgjutas på den kala klippan där det inte kan täckas över.
9 Så säger därför Herren, Herren:
Ve över den blodbefläckade staden!
Jag ska lägga där ved till ett stort bål.
10 Lägg på mer ved, tänd upp eld,
låt köttet koka väl och spadet koka in,
låt benen bli förbrända.
11 Sätt sedan den tomma grytan på den glödande kolen,
tills den blir så upphettad att kopparen glöder
och orenhet och rost bränns bort.
12 Men arbetet är förgäves, den myckna rosten går inte bort, inte ens i elden.
13 Din orenhet är skamlig. Därför att jag nu ville rena dig och du inte ville bli ren, får du förbli oren, tills jag har fullbordat min vrede på dig.
14 Jag, Herren, har talat. Det kommer att ske. Jag ska göra det. Jag ska inte hålla något tillbaka, inte visa skonsamhet, inte ångra mig. Efter dina gärningar ska du dömas, säger Herren, Herren.’ ”
15 Herrens ord kom till mig: 16 ”Du människa, jag kommer att plötsligt ta ifrån dig dina ögons lust. Men du får inte klaga eller gråta, inte fälla några tårar. 17 Sörj bara tyst för dig själv. Håll ingen dödsklagan. Sätt på dig turbanen och skorna, dölj inte ditt ansikte och ät inget sorgebröd[b].”
18 Jag talade till folket på morgonen, och på kvällen dog min hustru. Följande morgon gjorde jag som jag hade blivit befalld.
19 Då sa folket till mig: ”Vill du inte säga oss vad det betyder som du gör?”
20 Jag svarade: ”Herrens ord kom till mig: 21 Säg till israeliterna: ’Så säger Herren, Herren: Jag ska vanhelga min helgedom, ert fäste och er stolthet, era ögons lust, ert käraste. Era söner och döttrar som ni lämnat kvar kommer att falla för svärdet. 22 Ni kommer då att göra som jag har gjort. Ni kommer inte att dölja ert ansikte och inte äta sorgebröd. 23 Behåll turbanen och skorna på era fötter. Ni ska inte sörja eller gråta. Ni ska tyna bort för era synders skull och sucka med varandra. 24 Hesekiel är ett tecken för er. Ni kommer att få göra som han har gjort. Och när det sker, då ska ni inse att jag är Herren, Herren.’
25 Du människa, den dag jag tar ifrån dem deras fästning, glädjen över deras härlighet, deras ögons lust och det käraste de har, deras söner och döttrar, 26 då ska en flykting komma till dig för att tala om detta. 27 Då ska din mun öppnas inför flyktingen, och du kan tala och är inte mer stum. Du ska bli ett tecken för dem, och de ska inse att jag är Herren.”
Budskap till andra länder
(25:1—32:32)
Profetia mot Ammon
25 Herrens ord kom till mig: 2 ”Du människa, vänd dig mot ammoniterna och profetera mot dem. 3 Säg till ammoniterna: ’Hör Herrens, Herrens ord! Så säger Herren: Eftersom du hånade min helgedom när den vanhelgades och Israels land när det ödelades och Juda när det fördes bort i fångenskap, 4 ska jag ge dig till österlänningarna som egendom. De ska slå upp sina tält där och sätta upp sina boningar, äta din frukt och dricka din mjölk. 5 Jag ska förvandla Rabba till betesmark för kameler och Ammon till viloplats för fårhjordar. Då ska ni inse att jag är Herren. 6 Så säger Herren, Herren: Därför att du har applåderat och stampat med fötterna och inom dig bara föraktfullt glatt dig över Israels land 7 ska jag räcka ut min hand mot dig och utlämna dig som byte till andra folk. Jag ska göra slut på dig som nation och utrota dig från länderna. Jag ska förgöra dig. Då ska du inse att jag är Herren.’ ”
Profetia mot Moab
8 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att moabiterna har sagt att folket i Juda har blivit som alla andra folk 9 ska jag utplåna städerna från Moabs bergssluttningar, varenda en av dem, Bet Hajshimot, Baal Meon och Kirjatajim, landets prydnad. 10 Jag ska ge Moab tillsammans med ammoniterna som egendom åt folk från östern, och ammoniterna kommer man inte längre ihåg bland folken. 11 Jag ska låta min dom gå över Moab. Då ska de inse att jag är Herren.’ ”
Profetia mot Edom
12 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att Edom har tagit hämnd på Juda och dragit skuld över sig genom sin hämnd, 13 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot Edom och utplåna därifrån både människor och djur. Jag ska ödelägga det, och från Teman till Dedan ska de falla för svärdet. 14 Jag ska hämnas på Edom genom mitt folk Israel, och de ska göra med Edom så som min vrede och förbittring kräver. De ska få känna min hämnd, säger Herren, Herren.’ ”
Profetia mot filistéerna
15 ”Så säger Herren, Herren: ’Därför att filistéerna har varit hämndgiriga och tagit hämnd med en föraktfull attityd och i sin eviga fiendskap velat fördärva, 16 säger Herren, Herren: Jag ska räcka ut min hand mot filistéerna och utplåna keretéerna och dem som bor kvar utmed kusten. 17 Jag ska hämnas hårt på dem och straffa dem i min vrede. Då ska de inse att jag är Herren, när jag låter min hämnd drabba dem.’ ”
Profetia mot Tyros
26 I elfte året, på första dagen i månaden kom Herrens ord till mig: 2 ”Du människa, Tyros har hånat Jerusalem och sagt: ’Folkens port har brutits ner och öppnats för mig. Jag blir rik när den är ödelagd.’
3 Därför säger Herren, Herren: Jag står emot dig, Tyros, och jag kommer att sända många folk mot dig, liksom havet väller fram med sina vågor. 4 De kommer att förstöra Tyros murar och riva ner dess torn. Jag ska skrapa bort allt stoft därifrån och göra staden till en kal klippa. 5 Den ska bli en torkplats för fiskenät ute i havet. Jag har talat, säger Herren, Herren. Den ska bli ett byte för folken, 6 och dess bosättningar på fastlandet ska hemsökas med svärd. Då ska de inse att jag är Herren.
7 För så säger Herren, Herren: Jag ska låta kung Nebukadnessar av Babylonien, kungarnas kung, komma från norr mot Tyros med hästar och vagnar och en väldig armé. 8 Han ska förgöra dina bosättningar på fastlandet med svärd och bygga en belägringsvall mot dig, han ska bygga en stormningsramp och lyfta sina sköldar mot dig. 9 Han ska använda murbräckan mot dina murar och med sina vapen rasera dina torn. 10 Hans hästar är så många att de ska riva upp damm så att det täcker dig. Dina murar ska skaka av dånet från krigshästar och rullande vagnar och åkdon när de drar fram genom dina portar, som man drar in i en stormad stad. 11 Hans hästars hovar ska trampa sönder alla gator. Han ska döda ditt folk med svärd, och dina starka pelare ska rasa samman.
12 De ska plundra dig på dina rikedomar och roffa åt sig dina handelsvaror, bryta ner dina murar och riva dina präktiga hus och kasta din sten och timmer och jord i havet. 13 Jag ska göra slut på dina skrålande sånger, och ditt harpspel ska inte höras mer. 14 Jag ska göra dig till en kal klippa, en torkplats för fiskenät ska du bli. Du kommer aldrig att byggas upp igen, för jag, Herren, har talat, säger Herren, Herren.
15 Så säger Herren, Herren till Tyros: Ska inte kustländerna bäva vid dånet av ditt fall, när de sårade jämrar sig och blodbadet pågår hos dig? 16 Alla furstar vid havet ska stiga ner från sina troner, lägga av sig sina mantlar och ta av sina broderade kläder. De ska klä sig i skräck och sätta sig på marken, darrande av ständig skräck, förskräckta för din skull. 17 De ska sjunga en klagosång om dig:
’Hur har du inte gått under,
du som beboddes av sjöfolk,
du berömda stad,
mäktig på havet,
du och dina invånare,
som satte skräck i alla som bodde där!
18 Nu darrar kustländerna
när du faller,
öarna i havet skälver
vid din undergång.’
19 Så säger Herren, Herren: När jag gör dig till en ödelagd stad, en sådan där ingen längre bor, när jag låter havsdjupet komma över dig och vattenmassorna täcka dig, 20 då ska jag störta ner dig till dem som gått i graven, till folk som levt för länge sedan. Jag ska låta dig ligga där nere, som forntida ruiner, med alla dem som lagts ner i graven. Aldrig mer kommer du att återvända och ta plats i de levandes land. 21 Jag ska låta dig få ett förskräckligt slut, och du ska inte mer finnas till. Fastän man söker efter dig ska man inte finna dig, säger Herren, Herren.”
1996, 1998 by Stiftelsen Svenska Folkbibeln
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.