4 Hör detta ord, ni Basans kor^[a] på Samarias berg,
    ni som förtrycker de svaga
och krossar de fattiga,
    ni som säger till era män:
"Tag hit, så att vi får dricka."
² Herren, Herren har svurit vid sin helighet:
Se, dagar skall komma över er,
    då man skall hämta upp er med metkrokar
och vad som är kvar av er med fiskkrokar.
³ Då skall ni söka er ut,
    var och en genom närmaste öppning i muren,
och ni skall drivas bort till Harmon,
säger Herren.

⁶ Jag lät er gå med tomma magar^[b] i alla era städer,
jag lät er sakna bröd på alla era orter.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.

⁷ Jag höll tillbaka regnet för er,
    när det ännu var tre månader kvar till skördetiden.
Jag lät det regna över en stad
    men inte över en annan.
    En åker fick regn,
och den åker som inte fick regn torkade bort.
⁸ Två, tre städer stapplade bort till samma stad
för att få vatten att dricka,
    utan att de kunde släcka sin törst.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.

⁹ Jag lät er drabbas av sot och rost.
    Era många trädgårdar och vingårdar,
era fikonträd och olivträd,
    åt gräshopporna upp.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.

¹⁰ Jag sände pest ibland er som i Egypten.
Jag dödade era unga män med svärd
och lät era hästar bli tagna som byte.
Stanken av era fallna skaror
    lät jag stiga upp och komma in i er näsa.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.

¹¹ Jag lät ödeläggelse drabba er,
    liksom när Gud ödelade Sodom och Gomorra.
Ni var som en brand, ryckt ur elden.
Och ändå har ni inte vänt om till mig,
säger Herren.

¹² Därför skall jag göra så med dig, Israel,
och eftersom jag skall göra detta med dig,
så bered dig, Israel, att möta din Gud.
¹³ Ty se, han som danar bergen och skapar vinden
och förkunnar för människan sina tankar,
han som gör morgonrodnaden till mörker
och går fram över jordens höjder -
    Herren, härskarornas Gud, är hans namn.

² "Fallen är hon och kan inte mer stiga upp,
jungfrun Israel!
    Hon ligger övergiven på sin egen mark.
Ingen finns som reser henne upp."
³ Ty så säger Herren, Herren:
    Den stad som tusen brukade dra ut ifrån,
skall få hundra kvar,
    och den som hundra brukade dra ut ifrån,
skall få tio kvar, för Israels hus.

⁴ Så säger Herren till Israels hus:
    Sök mig och ni skall leva.
⁵ Men sök inte Betel,
    kom inte till Gilgal
och gå inte till Beer-Sheba,
    ty Gilgal skall föras bort i fångenskap,
och av Betel skall inget bli kvar.
⁶ Sök Herren och ni skall leva.
    Annars skall han komma över Josefs hus
likt en eld som förtär,
    och ingen kan släcka den
så att Betel räddas.

⁷ Ni förvandlar rätten till malört
    och slår ner rättfärdigheten till marken.
⁸ Han är den som har gjort Sjustjärnorna och Orion,
han som förvandlar djupa mörkret till morgon
och gör dagen mörk som natten,
    han som kallar på havets vatten
och häller ut det över jorden -
    Herren är hans namn.
⁹ Han är den som låter fördärv blixtra fram över de mäktiga,
så att fördärv drabbar befästa borgar.

¹⁰ De hatar den som i porten försvarar det rätta
och den som talar sanning avskyr de.
¹¹ Hör därför, ni som trampar på den fattige
och tar ifrån honom hans säd som skatt:
Ni bygger hus av huggen sten
    men skall inte få bo i dem,
ni planterar ljuvliga vingårdar
    men skall inte få dricka vin från dem.
¹² Ty jag vet att era överträdelser är många
och era synder talrika,
    ni som förtrycker den rättfärdige
och tar mutor
    och i porten hindrar de fattiga att få rätt.
¹³ Därför tiger den förståndige i denna tid,
ty det är en ond tid.

¹⁴ Sök det goda och inte det onda,
    så att ni får leva.
Då skall Herren, härskarornas Gud,
    vara med er,
så som ni säger att han är.
¹⁵ Hata det onda och älska det goda
    och låt rätten härska i porten.
Kanske skall Herren, härskarornas Gud,
vara nådig mot Josefs kvarleva.

¹⁶ Därför säger Herren, härskarornas Gud, Herren:
På alla torg skall klagan höras,
    och på alla gator skall man säga: "Ve, ve!".
Mannen på åkern skall man uppmana till sorg,
och till klagan dem som kan sjunga sorgesång.
¹⁷ I alla vingårdar skall klagan höras,
ty jag skall gå fram mitt ibland er,
    säger Herren.

²¹ Jag hatar era fester, jag föraktar dem,
jag tål inte era högtider.
²² Ty om ni än offrar åt mig både brännoffer och matoffer,
finner jag ingen glädje i dem,
    era gemenskapsoffer av gödda kalvar vill jag inte se.
²³ Tag bort ifrån mig dina sångers buller!
Ditt strängaspel vill jag inte höra.
²⁴ Låt rätten flöda fram som vatten
    och rättfärdigheten som en ständigt rinnande ström.

²⁵ Bar ni fram åt mig slaktoffer och matoffer
under de fyrtio åren i öknen,
    ni av Israels hus?
²⁶ Bar ni då Sickut, er kung och Kijjun,^[c] er guds stjärna,
era gudabilder som ni gjort åt er?
²⁷ Jag skall föra er i fångenskap bortom Damaskus,
säger han vilkens namn är Herren, härskarornas Gud.

⁸ Herren, Herren har svurit vid sig själv,
säger Herren, härskarornas Gud:
    Jag avskyr Jakobs stolthet
och hatar hans palats.
    Jag skall utlämna staden
med allt som finns i den.

¹¹ Ty se, på Herrens befallning
    skall det stora huset slås i stycken
och det lilla huset i spillror.
¹² Springer hästar på klippor
    eller plöjer man där med oxar?
Men ni har förvandlat rätten till gift
och rättfärdighetens frukt till malört.
¹³ Ni gläder er över Lo-Debar^[d] och säger:
"Har vi inte genom vår egen styrka
    intagit Karnajim?"^[e]