Add parallel Print Page Options

Glöm inte att Gud har hjälpt dig

1-2 Lyssna till mig, Israel! I dag ska du gå över floden Jordan och fördriva folken på andra sidan. De är mycket större och mäktigare än du! De bor i städer med väldiga murar. Där finns också de välkända jättarna, anakiterna, som ingen kan stå emot.

Men Herren, din Gud, ska gå före dig som en förtärande eld och förgöra dem, så att du snabbt ska kunna besegra dem och driva ut dem.

När sedan Herren har gjort allt detta för dig, ska du inte säga: 'Herren hjälpte mig därför att jag är så rättfärdig!' Nej, det är på grund av de andra folkens ogudaktighet som han gör det.

Det är inte alls för att du är ett så enastående folk, som Herren driver bort dem och sätter dig i deras ställe. Nej, det är för att de är så ogudaktiga och för att Gud vill uppfylla löftet till era förfäder, Abraham, Isak och Jakob.

Jag säger det igen: Herren, din Gud, ger dig inte detta härliga land därför att du är god. Sanningen är att du är ett envist folk.

Tänk på och glöm aldrig hur du många gånger har fått Herren, din Gud, att bli förargad i öknen, från den dag du lämnade Egypten till nu! Hela tiden har du varit upprorisk mot honom.

Tänk på hur du gjorde honom rasande vid berget Horeb! Han var beredd att utplåna dig.

När jag gick upp på berget för att ta emot stentavlorna där alla lagar och regler fanns nedtecknade, som rör det förbund som Herren upprättat med dig, blev jag kvar där i fyrtio dagar och fyrtio nätter. Jag varken åt eller drack under hela denna tid.

10-11 Efter dessa fyrtio dygn gav Herren mig stentavlorna med de budord som ni själva hört honom ge er när ni hörde hans röst ur elden som täckte berget.

12 Han sa åt mig att skynda mig ner från berget, därför att folket som jag hade lett ut ur Egypten hade orenat sig och redan vänt sig bort från Guds lagar och gjort sig en avgud av gjuten metall.

13-14 'Lämna mig ifred nu, så att jag kan förgöra detta onda, envisa folk!' sa Herren till mig. 'Jag ska utplåna dess namn, och sedan ska jag göra ett mäktigt folk av dig, större än de skulle ha blivit.'

15 Jag gick ner från berget medan det var höljt i eld. De båda tavlorna med budorden höll jag i mina händer.

16 När jag kom ner fick jag se den kalv som ni hade gjort i er fruktansvärda synd mot Herren, er Gud. Tänk så snabbt ni vände er bort från honom!

17 Jag lyfte tavlorna högt över huvudet och krossade dem mot marken! Ja, jag slog sönder dem framför ögonen på er!

18 Sedan låg jag inför Herrens ansikte i ytterligare fyrtio dagar och nätter, utan bröd eller vatten, för ni hade gjort det Herren hatade mest av allt och på så sätt orsakat hans vrede.

19 Jag var fruktansvärt rädd för er skull. Herren var beredd att förgöra er, men han lyssnade på mig också den gången.

20 Aron var i stor fara, därför att Herren var arg på honom. Men jag bad för honom, och Herren skonade honom.

21 Jag tog er synd, kalven ni hade gjort, och brände upp den och krossade den till fint damm och kastade detta i det vatten som rann ner från berget.

22 I Tabeera och i Massa och likaså i Kibrot-Hattaava, hände samma sak. Herren blev rasande på er.

23 Och när Herren vid Kades-Barnea sa till er att gå in i landet, som han hade gett er, satte ni er på tvären och ville inte tro att han skulle hjälpa er. Ni vägrade att lyda honom.

24 Ja, ni har satt er upp mot Herren från första dagen jag lärde känna er.

25 Det var därför jag låg där inför honom i fyrtio dagar och nätter, när han var beredd att förgöra er.

26 Jag bad honom att inte utplåna sitt eget folk. Jag sa: 'Det är ditt arv, som räddats från Egypten genom din väldiga makt och underbara styrka.

27 Kom ihåg dina löften till dina tjänare Abraham, Isak och Jakob! Ha överseende med detta hårda folks ondska och synd,

28 för om du utrotar dem kommer egyptierna att säga att det hände därför att Herren inte kunde leda dem in i landet som han hade lovat dem, eller att han utrotat dem därför att han hatade dem och att han ledde ut dem i öknen för att döda dem.

29 Herre, de är ju ditt folk, ditt arv, som du har lett ut ur Egypten genom din väldiga makt och starka arm.'