3 Mosebok 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Att offra skuldoffer
7 Här följer föreskrifterna angående det högheliga skuldoffret:
2 Offerdjuret ska slaktas på den plats där brännofferdjuren slaktas, och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret.
3 På altaret ska prästen offra allt dess fett och även svansen och fettet som finns runt inälvorna,
4 de båda njurarna och fettet runt dem, nära låren och fettet runt levern, som ska tas ut med njurarna.
5 Prästerna ska bränna detta på altaret, som ett skuldoffer till Herren.
6 Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av den slaktade kroppen, och den måste ätas på en helig plats, för det är ett högheligt offer.
7 Samma föreskrifter gäller beträffande både syndoffret och skuldoffret. Köttet ska lämnas till mat åt den präst som är ansvarig för försoningsceremonin.
8 Om offret är ett brännoffer ska djurets hud också tillfalla prästen.
9 Prästerna som bär fram folkets spisoffer till Herren ska få det som är kvar av offret när ceremonin är över. Denna regel tillämpas alltid, oavsett hur offret är tillrett.
10 Alla andra spisoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller också Arons söner.
Att offra tackoffer
11 Här är föreskrifterna angående de tackoffer som frambärs till Herren:
12 Ett tackoffer ska bestå av bröd bakat utan jäst tillsammans med osyrade rån, smorda med olivolja och bröd av fint mjöl och olivolja som knådats väl.
13 Detta tackoffer, som frambärs som lovoffer, ska också innehålla kakor av syrat bröd.
14 En av varje slag ska bäras fram inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från offerdjuret.
15 Sedan djuret blivit offrat och framburet inför Herren som ett lovoffer, för att speciell tacksamhet visas honom, ska köttet ätas upp samma dag, och ingenting får lämnas kvar för att ätas följande dag.
16 Men om någon bär fram ett slaktoffer, som inte är ett tackoffer utan gör det därför att han avgett ett löfte eller helt enkelt ger det frivilligt till Herren, kan den del som inte äts upp samma dag som offret bärs fram, ätas följande dag.
17-18 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen, måste det brännas. Om något av det äts på den tredje dagen, kommer Herren inte att godkänna det. Offret kommer inte att ha något värde och inte heller räknas den till godo, som bar fram det. Prästen som äter det drar på sig skuld, för det är avskyvärt inför Herren, och den person som äter det måste svara för sin synd.
19 Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas. Kött får bara ätas av den som själv är ren.
20 Om en präst som är oren äter av tackoffret ska han skiljas från sin släkt, för han har orenat det som är helgat.
21 Den som rör vid något som enligt föreskrifterna är orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur, och sedan äter kött från tackoffret, ska utstötas ur sin släkt, för han har orenat det som är heligt.
22 Sedan sa Herren till Mose:
23 Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från oxar, får eller getter.
24 Fettet från ett djur som dör av sjukdom eller blir anfallet och dödat av vilda djur kan användas till annat, men får aldrig ätas.
25 Den som äter fettet från ett djur, som burits fram som eldsoffer till Herren, ska stötas ut ur sin släkt.
26-27 Ät aldrig blod, vare sig från fåglar eller från andra djur, var ni än bor. Den som gör det ska uteslutas ur sin släkt.
28 Och Herren sa till Mose:
29 Säg till Israels folk, att den som vill bära fram ett tackoffer till Herren måste överlämna offergåvan personligen.
30 Han ska bära fram fettet och bringan, och det ska överlämnas till Herren genom att man viftar med det framför altaret.
31 Prästen ska bränna fettet på altaret, men bringan tillhör Aron och hans söner,
32-33 medan det högra låret ska lämnas till den tjänstgörande prästen.
34 Jag har nämligen bestämt att bringan och låret ska vara gåvor från Israels folk till Arons söner. Aron och hans söner måste alltid få denna del av offret.
35 Det är deras betalning. Det ska skiljas från brännoffret och ges till alla som blivit utsedda att tjäna Herren som präster - till Aron och hans söner,
36 för på den dag när Herren smorde dem, befallde han att Israels folk skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider, släkte efter släkte.
37 Så löd föreskrifterna för brännoffret, spisoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och tackoffret.
38 Dessa föreskrifter gavs till Mose av Herren på berget Sinai, för att folket skulle veta hur de skulle bära fram offer till Gud i Sinai öken.
3 Moseboken 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Att offra skuldoffer
7 Detta är lagen om det högheliga skuldoffret: 2 Skuldoffersdjuret ska slaktas på den plats där brännoffersdjuren slaktas och dess blod ska stänkas på alla sidor av altaret. 3 Allt dess fett ska offras, svansen och fettet som finns runt inälvorna, 4 de båda njurarna och fettet runt dem nära låren och fettet runt levern som ska tas ut med njurarna. 5 Prästen ska bränna detta på altaret som ett eldoffer till Herren. Det är ett skuldoffer. 6 Bara manliga medlemmar av prästsläkten får äta av det och det måste ätas på en helig plats för det är högheligt.
7 Samma lag gäller både syndoffret och skuldoffret. Det tillhör den präst som bringar försoning med det. 8 När prästen offrar ett brännoffer för någon, ska djurets hud också tillfalla prästen. 9 Alla matoffer som är bakade i ugn, kokta i gryta eller stekta på plåt ska tillfalla den präst som för fram dem. 10 Alla andra matoffer, vare sig de är blandade med olja eller inte, tillfaller Arons söner likadant åt dem alla.
Att offra gemenskapsoffer
11 Detta är lagen om gemenskapsoffret som frambärs till Herren:
12 Om någon offrar det som tackoffer ska han med det offra osyrade bröd bakade med olja, tillsammans med osyrade tunnbröd, smorda med olja och bröd av fint mjöl och olja som knådats väl. 13 Detta gemenskapsoffer som frambärs som tackoffer ska också innehålla kakor av syrat bröd. 14 En av varje slag ska bäras fram som gåva inför Herren och tillfaller sedan den präst som stänker av blodet från gemenskapsofferdjuret. 15 Sedan ska köttet från gemenskapsofferdjuret som offrats som tackoffer ätas upp samma dag som det offrats och ingenting får lämnas kvar till morgonen.
16 Men om någon bär fram ett slaktoffer som är ett löftesoffer eller ett frivilligt offer ska det ätas samma dag som offret bärs fram, men det som blir över kan ätas följande dag. 17 Om något däremot blir kvar till den tredje dagen måste det brännas. 18 Om något av det äts på den tredje dagen är det inte accepterat. Offret räknas inte den till godo som bar fram det och det är orent. Den som äter det drar över sig skuld.
19 Kött som kommer i beröring med något som är orent får inte ätas utan ska brännas upp. Kött får bara ätas av den som själv är ren. 20 Om någon som är oren äter av Herrens gemenskapsoffer ska han utrotas ur sitt folk. 21 Den som rör vid något orent, vare sig det kommer från en människa eller ett orent djur eller något annat orent och sedan äter kött från Herrens gemenskapsoffer, ska utrotas ur sitt folk.’ ”
22 Sedan talade Herren till Mose: 23 ”Säg till Israels folk att aldrig äta fett, vare sig från nötboskap, får eller getter. 24 Fettet från ett självdött eller ihjälrivet djur kan användas till annat men får aldrig ätas. 25 Den som äter fettet från ett djur som burits fram som eldoffer till Herren ska utrotas ur sitt folk. 26 Ät aldrig blod vare sig från fåglar eller från andra djur var ni än bor. 27 Den som gör det ska utrotas ur sitt folk.”
28 Och Herren talade till Mose: 29 ”Säg till Israels folk att den som vill bära fram ett gemenskapsoffer till Herren, ska av offret bära fram en gåva till Herren. 30 Han ska med egna händer bära fram Herrens eldoffer, fettet och bringan, och lyfta upp bringan till ett offer inför Herren. 31 Prästen ska bränna fettet på altaret men bringan tillhör Aron och hans söner 32 medan det högra låret ska lämnas som gåva av era gemenskapsoffer till prästen. 33 Den av Arons söner som offrar gemenskapsoffrets blod och fett ska ha det högra låret som sin del. 34 Av israeliternas gemenskapsoffer har jag nämligen gett bringan som lyfts upp och låret som lämnats som offergåva till prästen Aron och hans söner. De måste alltid få denna del av offret av israeliterna.”
35 Detta är Arons och hans söners andel av Herrens eldoffer från den dagen de fördes fram och blev Herrens präster. 36 På den dag de smordes befallde Herren att israeliterna skulle ge dessa delar till dem. Detta är deras rätt för alla tider från generation till generation.
37 Detta är lagarna om brännoffret, matoffret, syndoffret, skuldoffret, invigningsoffret och gemenskapsoffret 38 som Herren gav Mose på berget Sinai då han befallde israeliterna att bära fram offer till Herren i Sinai öken.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.