2 Samuelsboken 7
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Herren lovar David evig makt
7 När Herren slutligen gav landet fred, och Israel inte längre var inblandat i krig med de omgivande länderna,
2 sa David till profeten Natan: Här bor jag i detta underbara palats av cederträ, medan Guds ark får stå ute i ett tält!
3 Gör då vad du har tänkt göra, svarade Natan, för Herren är med dig.
4 Men den natten sa Herren till Natan:
5 Säg till min tjänare David att inte bygga ett hus åt mig!
6 Jag har aldrig haft ett hus. Mitt hem har varit ett tält som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten.
7 Och jag har heller aldrig klagat för Israels ledare, dessa herdar för mitt folk, och frågat: 'Varför har ni inte byggt mig ett vackert tempel av cederträ?'
8 Gå nu och ge detta budskap till David från himlens Herre: 'Jag utvalde dig till att vara ledare för mitt folk Israel redan när du var en herde och vaktade får ute på ängarna.
9 Jag har varit med dig vart du än gått, och jag har slagit ner dina fiender framför dig. Nu ska jag göra ditt namn ännu större, så att det kommer att bli ärat över hela jorden!
10-11 Jag har utvalt ett hemland för mitt folk, ett land som de aldrig ska flytta ifrån. Det ska vara deras eget land, där hednafolken inte kommer att plåga dem, som de gjorde när jag tillsatte domare över mitt folk, och du ska få vila från dina fiender.I kommande generationer ska dina ättlingar regera detta land.
12 Efter dig ska jag sätta en av dina söner på tronen, och jag ska göra hans rike starkt.
13 Han är den som ska bygga ett tempel åt mig, och jag ska bevara hans rike i evighet.
14 Jag ska vara hans far och han ska vara min son, och om han syndar ska jag använda andra folk för att straffa honom,
15 men min kärlek och godhet ska inte vika från honom, som den vek från din företrädare Saul.
16 Ja, din familj ska regera mitt rike i evighet.'
17 Natan gick tillbaka till David och berättade allt som Herren hade sagt.
David tar emot Herrens välsignelse
18 David gick då in i Herrens tält och satte sig där inför Herren och bad: Herre, vem är jag och min familj att du har fört oss så långt?
19 Och nu talar du om att ge mig ett evigt rike förutom allt annat jag fått! Är detta verkligen din väg?
20 Vad mer kan jag säga? Du vet ju hur jag har det!
21 Du gör allt detta bara för att du lovat det, och därför att du vill det!
22 Herre, du är stor och mäktig, och din like finns inte, det vet vi.
23 Vilket annat folk på hela jorden har fått sådana välsignelser som ditt folk Israel? Du har räddat det för att ge ditt namn ära. Du har gjort stora under och befriat Israel från Egypten och dess gudar.
24 Du utvalde Israel till ditt folk i evighet, och du blev vår Gud.
25 Och nu, Herre Gud, gör som du har lovat med mig och min familj.
26 Du ska äras i evighet, när du har upprättat Israel som ditt folk och när du har upprättat min släkt inför dig.
27 Du har uppenbarat för mig, du himlens Gud, Israels Gud, att du ska bygga ett hus åt mig. Det är därför som jag vågar be denna bön,
28 för du är verkligen Gud, dina ord är sanning och du har lovat mig dessa goda ting.
29 Gör därför som du har lovat. Välsigna mig och min familj i evighet! Vi ska alltid regera inför dig, för du, Herre Gud, har lovat det.
2 Samuelsboken 7
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Herren lovar David evig makt
(1 Krön 17:1-15)
7 När David hade bott en tid i sitt nya palats[a] och Herren hade låtit honom få ro för alla hans fiender runt omkring, 2 sa kungen till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Guds ark får stå i ett tält!”
3 ”Gå, gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Herren är med dig.”
4 Men samma natt kom Herrens ord till Natan:
5 ”Gå och säg till min tjänare David: Så säger Herren: Skulle du bygga ett hus åt mig att bo i? 6 Jag har aldrig bott i hus utan i ett tält och i en boning som har flyttats från plats till plats ända sedan jag förde Israels folk ut ur Egypten. 7 Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels stammar, de som jag utsåg till herdar för mitt folk Israel, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?
8 Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: Jag tog dig från betesmarken och fåren när du var en herde och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 9 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra dig ett stort namn, lika ryktbart som de största på hela jorden. 10 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare, 11 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Själv ska du få leva i fred för alla dina fiender.
Nu kungör Herren att han ska bygga ett hus åt dig. 12 När dina dagar är till ända och du vilar hos dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[b] som skall utgå ur ditt liv på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 13 Han är den som ska bygga ett hus åt mitt namn och jag ska befästa hans tron för evigt. 14 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son.[c] Om han syndar, ska jag straffa honom med ris och slag, så som människor agar sina barn, 15 men min nåd ska inte vika från honom, som den vek från Saul som jag tog bort från dig. 16 Din familj och ditt kungavälde ska bestå inför mig i evighet och din tron ska bestå i evighet.’ ”
17 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David tar emot Herrens välsignelse
(1 Krön 17:16-27)
18 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre, Herre, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 19 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, Herre, Herre? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt! Brukar du Herre, Herre, verkligen göra så mycket för människor?[d] 20 Vad ska David mera säga till dig? Du känner din tjänare, Herre, Herre. 21 För ditt eget löftes skull och enligt din vilja har du gjort allt detta stora och låtit mig, din tjänare få veta det. 22 Herre, Herre, du är stor, det finns ingen som du! Det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 23 Vilket folk på jorden är som ditt folk, som Israel? Det är den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig som sin egen, för att göra sitt namn[e] känt genom stora och mäktiga under. Sådant gjorde du när du fördrev andra folk för ditt folk som du har räddat ut ur Egypten, från folk och deras gudar. 24 Du utvalde Israel till ditt eget folk för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
25 Herre Gud, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 26 Då kommer ditt namn att bli ärat i evighet och man ska säga: ’Härskarornas Herre är Gud över Israel’. Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig. 27 Du, härskarornas Herre, Israels Gud, har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be denna bön. 28 Du, Herre, Herre, är Gud! Dina ord skall visa sig sanning, och du har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 29 Välsigna därför din tjänares hus, så att det får bestå inför dig för evigt, så som du, Herre, Herre, har lovat! Låt din välsignelse för evigt bli kvar över din tjänares hus.”
Footnotes
- 7:1 Se 5:11.
- 7:12 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 7:14 Dessa ord användes i mellanöstern förr i tiden då en kung insattes i tjänst, om han lydde under en annan mäktigare kung. För att visa att den nya kungen representerade den kung som styrde hela riket, kallades de far och son.
- 7:19 Innebörden i grundtexten är i den sista satsen i versen osäker. T.ex. Septuaginta och Vulgata översätter (ganska ordagrant): Och detta till lag/norm för människan, Herre.
- 7:23 Eller: dess namn.
1 Krönikeboken 17
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Gud lovar att välsigna David
17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, kallade han en dag till sig profeten Natan och sa: Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ medan Herrens ark får stå i ett tält!
2 Gör vad du har i sinnet, svarade Natan. Herren är med dig!
3 Men samma natt talade Gud till Natan:
4 Gå och säg till min tjänare David: 'Så säger Herren! Du är inte den som ska bygga mig ett tempel.
5 Jag har inte bott i hus sedan jag förde Israel ut ur Egypten.
6 Under hela denna tid har jag aldrig föreslagit någon av Israels ledare, de som jag utsåg till herdar för mitt folk, att bygga mig ett hus av cederträ.'
7 Säg så här till min tjänare David: 'Herren den Allsmäktige säger: Jag tog dig från ängarna och fåren när du var en herde och har gjort dig till kung för mitt folk.
8 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Ditt namn ska tillhöra de största på hela jorden.
9 Jag ska plantera mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde på den tiden
10 när domarna regerade över det. Ja, jag ska kuva alla dina fiender. Jag vill i stället 'bygga ett hus' åt dig.
11 När dina dagar här på jorden är till ända och du har gått till dina fäder, ska jag sätta en av dina söner på din tron, och jag ska göra hans kungarike mäktigt.
12 Han är den som ska bygga templet åt mig, och jag ska befästa hans rike för evigt.
13 Jag ska vara hans far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min kärlek och barmhärtighet vika från honom, som jag lät dem vika från din företrädare Saul.
14 Jag ska sätta honom över mitt folk och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.'
15 Natan berättade allt det som Herren hade sagt för kung David.
David böjer sig för Herrens vilja
16 Då gick David in och satte sig inför Herrens ansikte och sa:Min Herre och Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har gett mig allt detta?
17 Skulle inte det du redan har gjort vara nog? Nu har du också talat om framtiden, och du har beskrivit mig som den mest upphöjde bland människor.
18 Vad ska jag säga inför denna ära? Du känner mig, och ändå har du bestämt dig för att hedra mig!
19 Herre, för min skull och enligt din vilja har du bestämt detta och låtit mig få kännedom om alla dessa löften.
20 Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud! Så har vi lärt känna dig!
21 Och vilket annat folk på hela jorden är som Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har vunnit tillbaka oss som ett folk åt sig själv, för att göra sig känd genom oss och för att göra stora och mäktiga under genom att fördriva andra folk för oss, ditt eget folk, som du också har räddat ut ur Egypten?
22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du har blivit vår Gud.
23 Jag tar nu emot ditt löfte, Herre, att jag och mina barn alltid ska regera över detta folk.
24 Gör som du har sagt, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet, när alla kan se att du håller vad du lovat. Människor kommer att utbrista: 'Den Allsmäktige är verkligen Israels Gud!' Och Israel ska i all framtid regeras av mina barn och deras efterkommande.
25 Nu har jag frimodighet att be till dig, eftersom du uppenbarat det här för mig.
26 Det är ju du själv Gud, som lovat mig allt detta underbara!
27 Din välsignelse ska vila över mina barn för alltid, för när du, Herre, ger välsignelse, så är det en evig välsignelse!
1 Krönikeboken 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Guds löften till David
(2 Sam 7:1-17)
17 När David hade bott en tid i sitt nya palats, sa han till profeten Natan: ”Här bor jag i ett hus med väggar av cederträ, medan Herrens förbundsark får stå i ett tält!” 2 ”Gör vad du har i sinnet”, svarade Natan, ”för Gud är med dig.”
3 Men samma natt kom Guds ord till Natan:
4 ”Gå och säg till min tjänare David: ’Så säger Herren: ”Du är inte den som ska bygga mig ett hus att bo i. 5 Jag har aldrig bott i hus, utan har ständigt bott i tält och flyttat från det ena stället till det andra, ända sedan jag förde Israel ut ur Egypten. 6 Under hela denna tid som jag förflyttat mig med israeliterna har jag väl aldrig frågat någon av Israels ledare[a], de som jag utsåg till herdar för mitt folk, varför de inte byggt mig ett hus av cederträ?” ’
7 Säg så här till min tjänare David: ’Så säger härskarornas Herre: ”Jag tog dig från betesmarken och fåren, när du var en herde, och har gjort dig till furste över mitt folk Israel. 8 Jag har varit med dig vart du än gått. Jag har utrotat dina fiender framför dig. Jag ska göra ditt namn lika ryktbart som de största på hela jorden. 9 Jag ska bereda en plats åt mitt folk Israel i ett land där de kan få ett hem utan att bli störda. Ogudaktiga folk ska inte längre kunna hota dem som de gjorde tidigare 10 på den tiden när jag tillsatte domare över mitt folk Israel. Jag ska kuva alla dina fiender.
Jag förkunnar nu att Herren ska bygga ett hus åt dig. 11 När dina dagar är till ända och du har gått till dina förfäder, ska jag upphöja din avkomling[b], en av dina söner, på din tron, och jag ska befästa hans kungarike. 12 Han är den som ska bygga ett hus åt mig, och jag ska befästa hans tron för evigt. 13 Jag ska vara hans Far, och han ska vara min son, och jag ska aldrig låta min nåd vika från honom, som jag lät den vika från din företrädare. 14 Jag ska sätta honom över mitt hus och över mitt rike för evigt, och hans tron ska bestå i evighet.” ’ ”
15 Natan berättade för David allt det som Herren hade sagt och uppenbarat.
David böjer sig för Herrens vilja
(2 Sam 7:18-29)
16 Då gick kung David in och satte sig inför Herren och sa:
”Herre Gud, vem är jag och vad är min familj, eftersom du har fört mig ända hit? 17 Skulle inte det du redan har gjort vara nog i dina ögon, o Gud? Nu har du också berättat om framtiden för din tjänares ätt, och du har sett mig som den mest upphöjde bland människor, o Herre, Gud[c]!
18 Vad ska David mera säga till dig inför denna ära du visat din tjänare? Du känner din tjänare. 19 Herre, för din tjänares skull och enligt din vilja, har du gjort allt detta stora och låtit mig få veta alla dessa stora ting.
20 Herre, det finns ingen som du och det finns ingen annan Gud än du! Det har vi hört med våra egna öron. 21 Vilket folk på jorden är som ditt folk Israel, den enda nation på jorden med en Gud som har lett och räddat den åt sig, för att göra sitt namn känt genom stora och mäktiga under och genom att fördriva andra folk för ditt folk, som du har räddat ut ur Egypten? 22 Du har gjort ditt folk Israel till ditt eget för evigt, och du, Herre, har blivit deras Gud.
23 Herre, låt nu det ord stå fast som du har talat om mig, din tjänare, och om min ätt, och gör vad du lovat. 24 Låt det stå fast, och ditt namn kommer att bli ärat i evighet. Människor kommer att säga: ’Härskarornas Herre är verkligen Israels Gud!’ Och din tjänare Davids hus kommer att bestå inför dig.
25 Min Gud, du har uppenbarat för mig, din tjänare, att du vill bygga ett hus åt mig. Därför har jag, din tjänare, frimodighet att be till dig. 26 För du, Herre, är Gud, som har lovat mig, din tjänare, allt detta underbara. 27 Nu har du velat välsigna din tjänares hus, så att det för evigt får bestå inför dig, för du, Herre, har välsignat det, och det är för alltid välsignat.”
Footnotes
- 17:6 Ordagrant: domare.
- 17:11 Bokstavligen din säd. Se not till 1 Mos 12:7
- 17:17 Innebörden i den sista delen av versen är oklar och översättningen därför osäker.
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.