2 Kungaboken 7

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

7 Elisa svarade: Herren säger att man i morgon vid den här tiden ska kunna köpa åtta kilo mjöl eller sexton kilo säd för en sikel silver vid Samarias stadsport!

² Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster! svarade kungens adjutant.Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta något av det! sa Elisa till honom.

Några spetälska män tar en risk

³ Samtidigt satt fyra spetälska män vid stadsporten, och de funderade: Varför ska vi bara sitta här tills vi dör?

⁴ Inne i staden kommer vi att svälta ihjäl och här är det inte ett dugg bättre. Därför kan vi ju lika gärna gå över till arameerna. Om de låter oss leva är det så mycket bättre och om de dödar oss, har vi inget att förlora, för vi ska ju dö i alla fall.

⁵ I skymningen gick de ut till fiendens läger, men det fanns ingen där!

⁶ Herren hade nämligen låtit arameerna höra dånet av vagnar och galopperande hästar, som om en stor armé närmade sig. Kungen i Israel har lejt hetiterna och egyptierna för att anfalla oss, ropade de.

⁷ De hade flytt i panik den natten och lämnat sina tält, hästar, åsnor och allt annat efter sig, precis som det stod.

⁸ När de fyra spetälska männen kom till utkanten av lägret, gick de in i tält efter tält och åt och drack. De bar också ut silver och guld och kläder som de gömde,

⁹ men till slut sa de till varandra: Det här är inte rätt. Här sitter vi inne med underbara nyheter och låter ingen veta det! Även om vi så bara väntar till i morgon med att berätta dem, kan vi bli straffade. Det är bäst att vi går tillbaka och talar om vad som har hänt!

¹⁰ De återvände till staden och berättade för vakten vad som hade hänt, att de hade kommit ut till lägret och att de inte sett en levande varelse. Jo, hästarna och åsnorna hade stått bundna, och tälten hade stått kvar där som förut, men inte en människa hade synts till.

¹¹ Då ropade vakten genast ut nyheten till dem som fanns inne i palatset,

¹² och kungen steg hastigt upp och sa till sina officerare: Jag förstår nog vad som har hänt. De vet att vi svälter, och nu har de lämnat lägret och gömmer sig någonstans i närheten för att vi ska låta oss luras ut dit. Sedan tänker de anfalla oss, inta staden och göra oss till slavar.

¹³ Det är nog säkrast att vi sänder ut spanare för att se efter, svarade en av hans officerare. Låt dem ta fem av de hästar vi har kvar. Om någonting händer dem är det ju inte värre än om de hade stannat här och dött tillsammans med oss andra!

¹⁴ Man fick fram två vagnar med hästar, och kungen sände iväg dem för att undersöka vart fienden hade tagit vägen.

¹⁵ Ryttarna följde ett spår av kläder och andra tillhörigheter som man kastat ifrån sig under flykten, ända till Jordan. Där vände spejarna tillbaka till kungen och berättade för honom vad de sett.

¹⁶ Då rusade folket i Samaria ut ur staden och plundrade lägret, och det slog alltså in att åtta kilo mjöl och sexton kilo säd den dagen såldes för en sikel silver, precis som Herren hade sagt.

¹⁷ Kungen satte sin adjutant till uppsikt över trafiken vid stadsporten, men han blev nertrampad och dödad av det utrusande folket. Det var detta Elisa hade förutsagt dagen innan, när kungen kom för att arrestera honom.

¹⁸ Då hade ju profeten talat om för kungen att mjöl och säd skulle säljas så billigt följande dag.

¹⁹ Kungens adjutant hade svarat: Det kan inte hända ens om Herren öppnar himlens fönster!Du ska få se det, men du kommer inte att få möjlighet att äta av det! hade profeten svarat honom.

²⁰ Och så blev det! Adjutanten trampades till döds i stadsporten av folket.