Add parallel Print Page Options

29 Hiskia var tjugufem år gammal, när han blev konung, och han regerade tjugunio år i Jerusalem. Hans moder hette Abia, Sakarjas dotter.

Han gjorde vad rätt var i HERRENS ögon, alldeles såsom hans fader David hade gjort.

I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till HERRENS hus och satte dem i stånd

Och han lät hämta prästerna och leviterna och församlade dem på den öppna platsen mot öster.

Och han sade till dem: »Hören mig, I leviter. Helgen nu eder själva, och helgen HERRENS, edra fäders Guds, hus, och skaffen orenheten ut ur helgedomen.

Ty våra fäder voro otrogna och gjorde vad ont var i HERRENS, vår Guds, ögon och övergåvo honom; de vände sitt ansikte bort ifrån HERRENS boning och vände honom ryggen.

De stängde ock igen dörrarna till förhuset, släckte ut lamporna, tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud.

Därför har HERRENS förtörnelse kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till en varnagel, till ett föremål för häpnad och begabberi, såsom I sen med egna ögon.

Ja, därför hava ock våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur hava fördenskull kommit i fångenskap.

10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med HERREN, Israels Gud, för att hans vredes glöd må vända sig ifrån oss.

11 Så varen nu icke försumliga, mina barn, ty eder har HERREN utvalt till att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom, till att vara hans tjänare och antända rökelse åt honom.»

12 Då stodo leviterna upp: Mahat, Amasais son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas barn; av Meraris barn Kis, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son;

13 av Elisafans barn Simri och Jeguel; av Asafs barn Sakarja och Mattanja;

14 av Hemans barn Jehuel och Simei; av Jedutuns barn Semaja och Ussiel.

15 Dessa församlade nu sina bröder och helgade sig och gingo, såsom konungen hade bjudit i kraft av HERRENS ord, sedan in för att rena HERRENS hus.

16 Men prästerna gingo in i det inre av HERRENS hus för att rena det, och all orenhet som de funno i HERRENS tempel buro de ut på förgården till HERRENS hus; där togo leviterna emot den och buro ut den i Kidrons dal.

17 De begynte att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till HERRENS förhus och helgade sedan HERRENS hus under åtta dagar; och på sextonde dagen i första månaden hade de fullgjort sitt arbete.

18 Då gingo de in till konung Hiskia och sade: »Vi hava renat hela HERRENS hus och brännoffersaltaret med alla dess tillbehör och skådebrödsbordet med alla dess tillbehör.

19 Och alla de kärl som konung Ahas under sin regering i sin otrohet förkastade, dem hava vi återställt och helgat, och de stå nu framför HERRENS altare.»

20 Då lät konung Hiskia bittida om morgonen församla de överste i staden och gick upp i HERRENS hus.

21 Och man förde fram sju tjurar, sju vädurar och sju lamm, så ock sju bockar till syndoffer för riket och för helgedomen och för Juda; och han befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på HERRENS altare.

22 Då slaktade de fäkreaturen, och prästerna togo upp blodet och stänkte det på altaret; därefter slaktade de vädurarna och stänkte blodet på altaret; sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret.

23 Därefter förde de syndoffersbockarna fram inför konungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.

24 Och prästerna slaktade dem och läto deras blod såsom syndoffer komma på altaret, till försoning för hela Israel; ty konungen hade befallt att offra dessa brännoffer och syndoffer för hela Israel.

25 Och han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i HERRENS hus med cymbaler, psaltare och harpor, såsom David och Gad, konungens siare, och profeten Natan hade bjudit; ty budet härom var givet av HERREN genom hans profeter.

26 Och leviterna ställde upp sig med Davids instrumenter, och prästerna med trumpeterna.

27 Och Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret; och på samma gång som offret begynte, begynte ock HERRENS sång ljuda jämte trumpeterna, och detta under ledning av Davids, Israels konungs, instrumenter.

28 Och hela församlingen föll ned, under det att sången sjöngs och trumpeterna skallade -- allt detta ända till dess brännoffret var fullbordat.

29 Och när de hade offrat brännoffret, knäböjde konungen och alla som voro där tillstädes med honom, och tillbådo.

30 Och konung Hiskia och de överste befallde leviterna att lova HERREN med Davids och siaren Asafs ord; och de sjöngo hans lov med glädje och böjde sig ned och tillbådo.

31 Och Hiskia tog till orda och sade: »I haven nu tagit handfyllning till HERRENS tjänst. Så träden nu hit och fören fram slaktoffer och lovoffer till HERRENS hus.» Då förde församlingen fram slaktoffer och lovoffer, och var och en som av sitt hjärta manades därtill offrade brännoffer.

32 Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var sjuttio tjurar, ett hundra vädurar och två hundra lamm, alla dessa till brännoffer åt HERREN.

33 Och tackoffren utgjordes av sex hundra tjurar och tre tusen djur av småboskapen.

34 Men prästerna voro för få, så att de icke kunde draga av huden på alla brännoffersdjuren; därför understöddes de av sina bröder leviterna, till dess detta göromål var fullgjort, och till dess prästerna hade helgat sig. Ty i fråga om att helga sig hade leviterna visat sig mer rättsinniga än prästerna.

35 Också var antalet stort av brännoffer, vartill kommo fettstyckena från tackoffren, så ock de drickoffer som hörde till brännoffren. Så blev det ordnat med tjänstgöringen i HERRENS hus.

36 Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket; ty helt oväntat hade detta kommit till stånd.

Hiskia regerar i Juda

(29:1—32:33)

(2 Kung 18:1-3)

Hiskia öppnar templet igen

29 Hiskia var tjugofem år gammal när han blev kung, och han regerade i tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Avia och var Sakarjas dotter. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, precis som hans förfader David hade gjort.

I första månaden av sitt första regeringsår öppnade han på nytt dörrarna till Herrens hus och reparerade dem. Han kallade sedan samman prästerna och leviterna till den öppna platsen öster om templet och talade till dem:

”Lyssna till mig, leviter! Helga er och helga Herrens, era fäders Guds, hus! För ut allt orent ur helgedomen! Våra fäder har varit trolösa och gjort det som är ont i Herrens, vår Guds, ögon. De har vänt sig bort från Herrens boning och vänt den ryggen. De har stängt dörrarna till förhallen, släckt lamporna, försummat att tända rökelse och att bära fram brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem. Han har gjort dem till ett skräckexempel, förfäran och förakt, som ni kan se med egna ögon. Våra fäder har fallit för svärd, och våra söner, döttrar och hustrur är i fångenskap på grund av detta.

10 Nu vill jag sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, så att hans brinnande vrede viker från oss. 11 Mina söner, försumma ingenting nu, för Herren har utsett er till att vara inför honom, att tjäna honom, göra tjänst åt honom och tända rökelse.”

12 Leviter som började arbeta var Machat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son från Kehats släkt;

från Meraris släkt Kish, Avdis son, och Asarja, Jehallelels son;

från Gershons släkt Joach, Simmas son, och Eden, Joachs son;

13 från Elisafans släkt Shimri och Jeiel, från Asafs släkt Sakarja och Mattanja

14 och från Hemans släkt Jechiel och Shimi och från Jedutuns släkt Shemaja och Ussiel.

15 De samlade nu sina bröder och helgade sig och gick för att rena Herrens hus, som kungen hade befallt i enlighet med Herrens ord. 16 Prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det. De bar ut allt orent de hittade i Herrens hus till förgården, och sedan tog leviterna det och förde ut det till Kidrondalen. 17 De började helgandet den första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit fram till förhallen. Sedan helgade de Herrens hus ytterligare åtta dagar och var färdiga på sextonde dagen i första månaden.

18 Sedan gick de till kung Hiskia och sa: ”Nu har vi renat hela Herrens hus och brännofferaltaret med alla dess tillbehör och även bordet för skådebröden och dess tillbehör. 19 Dessutom har vi återställt och helgat alla de föremål som kung Achas i sin trolöshet tog bort under sin regeringstid. De finns nu vid Herrens altare.”

20 Tidigt nästa morgon samlade kung Hiskia stadens ledande män och gick till Herrens hus. 21 De förde med sig sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar som ett syndoffer för riket, helgedomen och Juda.

Han befallde prästerna, Arons söner, att offra allt detta på Herrens altare. 22 De slaktade tjurarna, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Sedan slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret, och de slaktade lammen och stänkte blodet på altaret. 23 Bockarna till syndoffret fördes därefter fram inför kungen och församlingen, och de lade sina händer på dem.

24 Prästerna slaktade djuren och offrade deras blod som ett syndoffer på altaret till försoning för hela Israel, precis som kungen hade befallt om brännoffret och syndoffret för hela Israel.

25 Han lät leviterna ställa upp sig i Herrens hus med cymbaler, harpor och lyror, i enlighet med Davids och kungens siare Gads och profeten Natans föreskrifter, för befallningen hade kommit från Herren genom hans profeter. 26 Leviterna stod beredda med Davids instrument och prästerna med trumpeter.

27 Hiskia gav order om att brännoffret skulle offras på altaret, och när offrandet började, började också lovsången till Herren att ljuda, tillsammans med Davids, Israels kungs, instrument. 28 Hela församlingen tillbad, sångarna sjöng och trumpetarna spelade. Allt detta pågick tills brännoffret var avslutat. 29 När offret var avslutat böjde kungen och alla de som var där knä och tillbad. 30 Kung Hiskia och de ledande männen uppmanade leviterna att prisa Herren med Davids och siaren Asafs ord. De prisade honom med glädje, sjöng, föll ner och tillbad.

31 Då tog Hiskia till orda och sa: ”Ni har nu helgats åt Herren. För nu fram era slaktoffer och tackoffer till Herrens hus.” Församlingen bar då fram sina slaktoffer och tackoffer, och de som av hjärtat ville det bar också fram brännoffer. 32 Antalet brännoffer som församlingen kom med var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm; alla dessa var brännoffer till Herren. 33 De helgade offren var 600 tjurar och 3 000 får och getter. 34 Men det fanns för få präster för att flå alla brännofferdjuren, så deras bröder leviterna hjälpte dem tills arbetet var färdigt och tills alla präster hunnit rena sig, för leviterna hade varit ivrigare än prästerna att helga sig. 35 Det fanns ett överflöd av brännoffer och fettstycken av gemenskapsoffren och dryckesoffer som hörde till brännoffren.

Så blev tjänsten i Herrens hus återupprättad. 36 Hiskia och allt folket gladde sig över allt Gud hade gjort för folket, för det hade gått så fort.

Hiskia blir kung i Juda

29 Hiskia var tjugofem år när han blev kung, och han regerade tjugonio år i Jerusalem. Hans mor hette Abia och hon var dotter till Sakarja. Han gjorde det som var rätt i Herrens ögon, alldeles som hans fader David hade gjort.

Templet renas och återinvigs

I sitt första regeringsår, i första månaden, öppnade han dörrarna till Herrens hus och satte dem i stånd. Han lät hämta prästerna och leviterna och samlade dem på den öppna platsen mot öster och sade till dem: "Hör på mig, ni leviter: Helga nu er själva och helga Herrens, era fäders Guds, hus och för bort orenheten ur helgedomen. Ty våra fäder var trolösa och gjorde vad ont var i Herrens, vår Guds, ögon och övergav honom. De vände sitt ansikte bort ifrån Herrens boning och vände honom ryggen. De stängde också igen dörrarna till förhuset och släckte lamporna, och de tände ingen rökelse och offrade inga brännoffer i helgedomen åt Israels Gud. Därför har Herrens vrede kommit över Juda och Jerusalem, och han har gjort dem till ett avskräckande exempel, till häpnad och förakt, som ni ser med egna ögon. Ja, därför har också våra fäder fallit för svärd, och våra söner och döttrar och hustrur har kommit i fångenskap. 10 Men nu har jag i sinnet att sluta ett förbund med Herren, Israels Gud, för att hans vredes glöd skall vända sig ifrån oss. 11 Så var nu inte försumliga, mina barn, för Herren har utvalt er att stå inför hans ansikte och göra tjänst inför honom till att vara hans tjänare och tända rökelse inför honom."

12 Då stod leviterna upp: Mahat, Amasajs son, och Joel, Asarjas son, av kehatiternas släkt; av Meraris släkt Kish, Abdis son, och Asarja, Jehallelels son; av gersoniterna Joa, Simmas son, och Eden, Joas son; 13 av Elisafans släkt Simri och Jeguel; av Asafs släkt Sakarja och Mattanja; 14 av Hemans släkt Jehuel och Simei samt av Jedutuns släkt Semaja och Ussiel. 15 Dessa samlade sina bröder och helgade sig och gick sedan för att rena Herrens hus, så som kungen hade befallt i kraft av Herrens ord.

16 Men prästerna gick in i det inre av Herrens hus för att rena det, och all orenhet som de fann i Herrens tempel bar de ut på förgården till Herrens hus. Där tog leviterna emot den och bar ut den i Kidrons dal. 17 De började att helga templet på första dagen i första månaden, och på åttonde dagen i månaden hade de hunnit till Herrens förhus. De helgade sedan Herrens hus under åtta dagar. På sextonde dagen i första månaden var de färdiga. 18 Då gick de in till kung Hiskia och sade: "Vi har renat hela Herrens hus och brännoffersaltaret med tillbehör och skådebrödsbordet med tillbehör. 19 Alla de kärl som kung Ahas under sin regering i trolöshet förkastade har vi återställt och helgat, och de står nu framför Herrens altare."

20 Tidigt på morgonen samlade kung Hiskia furstarna i staden och gick upp i Herrens hus. 21 Man förde fram sju tjurar, sju baggar, sju lamm och sju bockar till syndoffer för landet och helgedomen och för Juda. Och kungen befallde Arons söner, prästerna, att offra detta på Herrens altare. 22 De slaktade då nötboskapen, och prästerna tog blodet och stänkte det på altaret. Därefter slaktade de baggarna och stänkte blodet på altaret. Sedan slaktade de lammen och stänkte blodet på altaret. 23 Så förde de fram syndoffersbockarna inför kungen och församlingen, och de lade händerna på dem. 24 Och prästerna slaktade dem och lät deras blod som syndoffer komma på altaret till försoning för hela Israel. Kungen hade nämligen befallt att dessa brännoffer och syndoffer skulle offras för hela Israel.

25 Han lät leviterna ställa upp sig till tjänstgöring i Herrens hus med cymbaler, psaltare och harpor, så som David och Gad, kungens siare, och profeten Natan hade befallt. Ty Herren hade genom sina profeter givit befallning om detta. 26 Och leviterna ställde upp sig med Davids instrument och prästerna med trumpeterna. 27 Hiskia befallde att man skulle offra brännoffret på altaret. Samtidigt som offret bars fram började Herrens sång att ljuda tillsammans med trumpeterna under ledning av Davids, Israels kungs, instrument. 28 Hela församlingen tillbad medan sången sjöngs och trumpeterna ljöd, och detta pågick till dess att brännoffret var fullbordat. 29 När de hade offrat brännoffret böjde kungen knä, och alla som var tillsammans med honom tillbad. 30 Och kung Hiskia och furstarna befallde leviterna att lova Herren med Davids och siaren Asafs ord, och de lovsjöng med glädje, de böjde sig ner och tillbad.

31 Hiskia tog då till orda och sade: "Ni har nu blivit vigda åt Herren. Kom därför hit och för fram slaktoffer och gemenskapsoffer till Herrens hus." Då förde församlingen fram slaktoffer och gemenskapsoffer, och var och en som i sitt hjärta manades att offra brännoffer gjorde så.

32 Antalet av de brännoffersdjur som församlingen förde fram var 70 tjurar, 100 baggar och 200 lamm - alla dessa var till brännoffer åt Herren. 33 Och gemenskapsoffren utgjordes av 600 tjurar och 3 000 djur av småboskapen. 34 Men prästerna var för få och kunde inte flå alla brännoffersdjuren. Därför hjälpte deras bröder leviterna dem, till dess att detta arbete var fullgjort och till dess att prästerna hade helgat sig. Leviterna var nämligen mer angelägna än prästerna att helga sig. 35 Antalet brännoffer var också stort, och därtill kom fettstyckena av gemenskapsoffren liksom de drickoffer som hörde till brännoffren. På detta sätt blev det ordnat med tjänstgöringen i Herrens hus. 36 Och Hiskia och allt folket gladde sig över vad Gud hade berett åt folket, för plötsligt hade detta hänt.