Goljat utmanar Israel

17 Filisteerna gjorde nu sin armé klar för strid och slog läger vid Soko och Aseka vid Efes-Dammim.

² Saul å sin sida samlade sina styrkor i Ekdalen.

³ Filisteerna och israeliterna gjorde sig stridsberedda från varsin kulle och det var bara en dal som skilde dem åt.

^4-7 Då steg Goljat fram, en filisteisk kämpe från Gat. Han var som en jätte, över tre meter lång! Han hade en kopparhjälm, en rustning som vägde åttio kilo, benskydd av koppar och ett spjut av brons på ryggen. Hans lans var en decimeter tjock med en spets av järn som vägde tio kilo. Framför honom gick hans vapendragare med en stor sköld.

⁸ Han skrek till israeliterna på andra sidan: Behöver ni verkligen en hel armé för att avgöra detta? Jag strider för filisteerna. Välj ut någon som vill möta mig!

⁹ Om han kan döda mig, så ska vi bli era slavar! Men om jag dödar honom måste ni bli våra slavar!

¹⁰ Jag utmanar Israels arméer! Har ni någon som vågar strida mot mig?

¹¹ När Saul och den israelitiska armén hörde detta blev de rädda och kände sig illa till mods.

¹² David, som var son till efraimiten Isai från Betlehem i Juda, hade sju äldre bröder.

¹³ De tre äldsta, Eliab, Abinadab och Samma, hade redan frivilligt anmält sig för att strida mot filisteerna i Sauls armé.

^14-15 David var Isais yngste son. Han återvände ofta till Betlehem från sin tjänst hos Saul för att hjälpa sin far med fåren.

¹⁶ Två gånger om dagen, morgon och kväll under fyrtio dagar, steg den filisteiske jätten fram inför Israels arméer.

¹⁷ En dag sa Isai till David: Gå till dina bröder och ta med dig en säck rostade ax och dessa tio bröd.

¹⁸ Ge dessa tio ostar till befälhavaren. Se efter hur mina söner har det och ta med dig något tillbaka som en hälsning från dem!

¹⁹ Saul och den israelitiska armén har slagit läger i Ekdalen.

²⁰ Tidigt nästa morgon lämnade David fåren till en annan herde, packade sin utrustning och gav sig iväg. Han kom fram till utkanten av lägret precis när den israelitiska armén gjorde sig klar att gå till stridsfältet med rop och härskrin,

²¹ och snart stod israeliter och filisteer uppställda mot varandra.

²² David lämnade sin packning i förvar hos den officer som var ansvarig för förråden och skyndade sig till trupperna för att träffa sina bröder.

²³ Medan de pratades vid, såg han hur den väldige Goljat steg fram ur de filisteiska leden och ropade ut sin utmaning till Israels armé.

²⁴ Så snart israeliterna såg honom, flydde de förskräckta.

²⁵ Har du sett jätten? frågade soldaterna.Han har förolämpat hela Israels armé. Och har du hört om den stora belöningen, som kungen har erbjudit den som dödar honom? Kungen tänker ge honom en av sina döttrar, och hela hans familj kommer att slippa betala skatt!

²⁶ David talade med några andra som stod där, för att få uppgiften bekräftad. Vad får den man som dödar den där filisteen och gör slut på hans förolämpningar mot Israel? frågade han dem. Vem är den där hedniske filisteen, eftersom man tillåter honom att utmana den levande Gudens arméer?

²⁷ Han fick då samma svar som förut.

²⁸ Men när Davids äldste bror Eliab hörde David tala med männen, blev han arg. Vad gör du här egentligen? röt han. Varför är du inte hemma och tar hand om fåren? Jag vet vilken högfärdig typ du är. Du är säkert här bara för att se på striden!

²⁹ Men vad är det nu då? invände David. Jag råkade ju bara ställa en fråga!

³⁰ Sedan gick han fram till några andra, frågade samma sak och fick samma svar.

³¹ Men någon talade om för kung Saul vad David sagt, och kungen skickade då efter honom.

David dödar Goljat

³² Var inte orolig, sa David till Saul. Jag ska ta hand om den här filisteen.

³³ Det klarar du inte av, svarade Saul. Hur skulle en pojke som du kunna strida mot en man som han? Du är bara en tonåring, och han har varit i armén sedan han var ung!

³⁴ Men David stod på sig och sa: När jag vaktar min fars får och ett lejon eller en björn kommer och tar ett lamm från flocken,

³⁵ så förföljer jag det, slår ner det och rycker bort lammet ur djurets käftar. Om det vänder sig mot mig, så tar jag det i käken och slår ihjäl det.

³⁶ Jag har dödat både lejon och björnar, och jag ska göra likadant med den här hedniske filisteen, för han har smädat den helige Gudens armé!

³⁷ Herren, som räddade mig från lejon och björnar, kommer också att rädda mig undan denne filisté!Saul gav till slut med sig. Gå och försök! sa han. Herren vare med dig!

^38-39 Sedan gav Saul sin egen rustning och kopparhjälm till David. David satte den på sig, spände fast svärdet utanpå rustningen och tog ett par steg på prov, för han hade aldrig någonsin varit klädd i en rustning.Jag kan ju knappt röra mig i den här! utropade han och krängde den av sig.

⁴⁰ Sedan plockade han upp fem släta stenar från en bäck och lade dem i sin herdeväska, och utrustad med bara herdestav och slunga gick han för att möta Goljat.

^41-42 Under tiden hade Goljat närmat sig med sin sköldbärare framför sig. Han drev med den unge och rödkindade pojken.

⁴³ Tror du att jag är en hund, vrålade han mot David, eftersom du kommer mot mig med en käpp? Han förbannade David i sina gudars namn.

⁴⁴ Kom hit, så ska jag ge ditt kött till fåglarna och de vilda djuren! skrek Goljat.

⁴⁵ Du kommer mot mig med svärd och spjut, ropade David till svar, men jag kommer mot dig i Herrens namn, han som härskar över himlens och Israels armé, den Gud som du har utmanat.

⁴⁶ I dag kommer Herren att besegra dig, och jag ska döda dig och hugga huvudet av dig. Sedan ska jag ge dina mäns döda kroppar till fåglarna och de vilda djuren, och hela världen ska veta att det finns en Gud i Israel!

⁴⁷ Och Israel kommer att lära sig att Herren inte är beroende av svärd och spjut för att utföra sina planer. Han handlar utan att vara begränsad av mänskliga möjligheter, och han kommer att ge dig till oss!

^48-49 När Goljat närmade sig, sprang David ut för att möta honom. David stack ner handen i sin herdeväska och tog fram en sten och sköt iväg den med sin slunga. Stenen träffade filisteen i pannan och trängde djupt in, och Goljat stupade med ansiktet mot marken.

^50-51 David besegrade alltså den filisteiske jätten med bara en slunga och en sten. Eftersom han inte hade något svärd, sprang han fram och drog Goljats svärd ur skidan. Med det dödade han honom, och sedan högg han huvudet av honom! När filisteerna såg att deras hjälte hade fallit, vände de om och flydde.

⁵² Då gav israeliterna upp ett härskri och rusade efter filisteerna och jagade dem ända bort till Gat och Ekrons portar, och kropparna av dödade och sårade filisteer låg utströdda längs hela vägen till Saaraim.

⁵³ Därefter återvände den israelitiska armén och plundrade det övergivna fiendelägret.

⁵⁴ David tog Goljats huvud till Jerusalem, men hans rustning gömde han i sitt tält.

⁵⁵ När Saul såg David gå ut för att strida mot Goljat, hade han frågat sin general Abner: Vem är den här unge mannens far? Det vet jag faktiskt inte, sa Abner.

⁵⁶ Ta reda på det åt mig! bad kungen.

⁵⁷ Medan David fortfarande bar på Goljats avhuggna huvud fick Abner tag i honom och tog honom med sig till Saul.

⁵⁸ Berätta för mig om din far, min vän, sa Saul.David svarade: Han heter Isai, och vi bor i Betlehem.

Saul avundas David

^1-3 När kung Saul hade slutat sitt samtal med David, träffade David Jonatan, och de blev omedelbart mycket goda vänner. Kung Saul behöll nu David i Jerusalem och lät honom inte återvända hem. Jonatan ingick ett förbund med David

⁴ och bekräftade överenskommelsen genom att ge honom sin mantel och skjorta och även sitt svärd, sin båge och sitt bälte.

⁵ David blev Sauls specielle assistent och utförde alltid sina uppdrag framgångsrikt. Saul gjorde honom därför till befälhavare över sina trupper, ett förordnande som uppskattades av armén och allmänheten.

⁶ När den segrande israelitiska armén återvände hem efter Davids seger över Goljat,

⁷ möttes den överallt av kvinnor, som kom från alla städer längs vägen där armén drog fram för att fira segern och möta kung Saul. De sjöng och dansade av glädje med tamburiner och cymbaler, men deras sång skorrade illa i Sauls öron, eftersom texten löd:Saul har slagit sina tusen och David sina tiotusen!

⁸ Vad är detta? sa han mycket upprörd för sig själv. De ger David tiotusen, men jag får bara tusen! Ja, en vacker dag kanske de rentav vill göra honom till kung!

⁹ Från den dagen såg kung Saul med avund på David.

¹⁰ Redan nästa dag kom en ond ande över Saul, och han började uppföra sig mycket obehärskat. David lugnade ner honom genom att spela på sin harpa, och det fick han sedan göra varje gång Saul kom under denna onda påverkan. Saul satt med sitt spjut i handen.

^11-12 Plötsligt kastade han det mot David för att nagla fast honom vid väggen, men David lyckades hoppa åt sidan. Detta upprepades ytterligare en gång. Saul var rädd för David. Han visste att Herren hade lämnat honom och nu i stället var med David.

¹³ Därför skickade han bort David från hovet och gav honom befälet över en avdelning på tusen man, som han sedan anförde under olika uppdrag. Men David blev ännu mer uppmärksammad och populär bland folket.

¹⁴ David fortsatte att lyckas i allt han gjorde, för Herren var med honom.

^15-16 När kung Saul märkte detta, blev han allt mer rädd för honom, men hela Juda och Israel älskade David.

Davids hemgift - 200 döda filisteer

¹⁷ En dag sa Saul till David: Jag är beredd att ge dig min dotter Merab till hustru. Men först måste du bevisa att du är en verklig soldat genom att kämpa för Herren. Saul tänkte nämligen för sig själv: Jag ska sända ut honom att slåss mot filisteerna och låta dem döda honom, så slipper jag göra det själv.

¹⁸ Skulle jag bli svärson åt själve kungen, jag som kommer från en så obetydlig familj och så enkla förhållanden? utbrast David.

¹⁹ Men när det blev dags för bröllopet, lät Saul Adriel från Meholat gifta sig med henne i stället.

²⁰ Under tiden hade Sauls dotter Mikal blivit kär i David, och Saul blev glad när han hörde detta.

²¹ Här kommer ett annat tillfälle att låta filisteerna döda honom, tänkte han för sig själv. Men till David sa han: Du kan fortfarande bli min svärson, för jag tänker ge min dotter Mikal till dig.

²² Sedan bad Saul sina män att tala i enrum med David och låta honom förstå att kungen verkligen tyckte om honom, och att de alla älskade honom och förutsatte att han skulle acceptera kungens förslag och bli hans svärson.

²³ Men David svarade: Hur kan en fattig man som jag, från en okänd familj, ha råd att gifta sig med kungens dotter?

²⁴ När Sauls män rapporterade detta för honom,

²⁵ sa han till dem: Berätta för David att den enda hemgift jag behöver är hundra döda filisteer. Allt jag vill ha är hämnd på mina fiender. Saul räknade med att David skulle dödas i striden.

²⁶ David accepterade villkoret. Innan tidsfristen gick ut

²⁷ hade han och hans män dödat tvåhundra filisteer och överlämnat deras förhudar till kung Saul. Då gav Saul Mikal åt David.

²⁸ När kungen insåg att Herren verkligen var med David och förstod hur populär han var bland folket,

²⁹ blev han ännu mer rädd för honom. Han hatade honom mer och mer för varje dag som gick.

³⁰ Och varje gång den filisteiska armén anföll, var David mer framgångsrik än Sauls övriga officerare. Davids namn blev känt och uppskattat i hela landet.

Jesus undervisar lärjungarna hur de ska be

11 En gång när Jesus hade stannat på ett ställe för att be, kom en av lärjungarna till honom och sa: Herre, lär oss en bön som vi kan be, precis som Johannes lärde sina lärjungar att be.

² Och detta är den bön som Jesus lärde dem: Far, vi ärar ditt heliga namn. Vi ber att ditt rike snart ska komma.

³ Ge oss idag vad vi behöver för att leva,

⁴ och förlåt oss våra synder såsom vi förlåter dem som har gjort orätt mot oss. Skydda oss så vi alltid är trogna mot dig.

^5-6 Han fortsatte att undervisa dem om bön och sa: Tänk dig att du går till en väns hus mitt i natten och knackar på och säger till honom: 'Låna mig lite bröd. En av mina vänner har just kommit på besök, och jag har inget som jag kan bjuda honom på.'

⁷ Han skulle då svara från sitt sovrum: 'Stör mig inte! Dörren är låst för natten. Vi har alla gått och lagt oss och barnen kan vakna. Jag kan absolut inte hjälpa dig den här gången.'

⁸ Men är det inte så att även om han inte gör det för att du är hans vän, så kommer han att stiga upp och ge dig allt du behöver om du bara är envis och fortsätter att knacka.

⁹ Det är likadant med bönen. Fortsätt att be, och ni kommer att få. Fortsätt att söka, och ni kommer att finna. Knacka på och dörren kommer att öppnas.

¹⁰ För alla som ber ska få, och alla som söker ska finna. Och dörren ska öppnas för alla som knackar på.

¹¹ Du som är far, inte ger du din pojke en sten om han ber om bröd? Eller en orm istället för en fisk,

¹² eller en skorpion istället för ett ägg?

¹³ Om till och med syndiga människor som ni själva ger era barn goda gåvor, ska er himmelske Far naturligtvis ge den helige Ande till dem som ber honom om det.

Jesus beskylls för att stå i förbund med djävulen

¹⁴ En gång drev Jesus ut en ond ande ur en man. Anden hade gjort honom stum. Mannen fick nu sin talförmåga tillbaka och folket häpnade.

¹⁵ Men några sa: Inte undra på att han kan driva ut andar. Han får sin kraft från Satan, de onda andarnas kung!

¹⁶ Och några andra som spionerade på honom, krävde att han skulle göra ett tecken på himlen som bevis på att han handlade i Guds namn.

¹⁷ Han förstod vad de tänkte, och därför sa han: Ni vet ju att ett rike faller sönder och slutligen går under när flera makthavare kämpar om makten. Likadant är det med ett hem där man strider och grälar med varandra.

¹⁸ Om därför det ni säger är sant, att Satan ger mig kraft att driva ut hans onda andar, hur kan då hans rike överleva?

¹⁹ Och om jag får kraft av Satan, hur är det då med dem bland er som driver ut onda andar? Fråga dem om ni har rätt!

²⁰ Men om jag driver ut onda andar med Guds kraft, så bevisar det att Guds rike har kommit.

²¹ För när Satan bevakar sitt palats, stark och beväpnad till tänderna, så är det tryggt

²² tills någon som är starkare och har ännu bättre vapen anfaller och besegrar honom och tar ifrån honom hans vapen och tillhörigheter.

²³ Den som inte är för mig, är emot mig. Och om han inte hjälper mig, så skadar han min sak.

²⁴ När en ond ande drivs ut ur en människa, irrar den oroligt omkring tills den finner ett nytt offer. Gör den inte det, återvänder den till den person den lämnat

²⁵ och märker då att dess förra hem är städat och rent.

²⁶ Då går den och hämtar sju andra andar, som är ännu värre, och de flyttar in hos mannen. Och så får den stackars människan det sju gånger värre än hon hade det förut.

²⁷ Medan han talade ropade en kvinna i folkskaran: Lycklig är den kvinna som har fött dig och uppfostrat dig.

²⁸ Men han svarade: Verkligt lyckliga är bara de som hör Guds ord och lever efter det.

Read full chapter