1 Korinthierbrevet 1-4
Svenska 1917
1 Paulus, genom Guds vilja kallad till Kristi Jesu apostel, så ock brodern Sostenes,
2 hälsar den Guds församling som finnes i Korint, de i Kristus Jesus helgade, dem som äro kallade och heliga, jämte alla andra som åkalla vår Herres, Jesu Kristi, namn, på alla orter där de eller vi bo.
3 Nåd vare med eder och frid ifrån Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
4 Jag tackar Gud alltid för eder skull, för den Guds nåd som har blivit eder given i Kristus Jesus,
5 att I haven i honom blivit rikligen begåvade i alla stycken, i fråga om allt vad tal och kunskap heter.
6 Så har ju ock vittnesbördet om Kristus blivit befäst hos eder,
7 så att I icke stån tillbaka i fråga om någon nådegåva, medan I vänten på vår Herres, Jesu Kristi, uppenbarelse.
8 Han skall ock göra eder ståndaktiga intill änden, så att I ären ostraffliga på vår Herres, Jesu Kristi, dag.
9 Gud är trofast, han genom vilken I haven blivit kallade till gemenskap med hans Son, Jesus Kristus, vår Herre.
10 Men jag förmanar eder, mina bröder, vid vår Herres, Jesu Kristi, namn, att alla vara eniga i edert tal och att icke låta söndringar finnas bland eder, utan hålla fast tillhopa i samma sinnelag och samma tänkesätt.
11 Det har nämligen av Kloes husfolk blivit mig berättat om eder, mina bröder, att tvister hava uppstått bland eder.
12 Härmed menar jag att bland eder den ene säger: »Jag håller mig till Paulus», den andre: »Jag håller mig till Apollos», en annan: »Jag håller mig till Cefas», åter en annan: »Jag håller mig till Kristus.» --
13 Är då Kristus delad? Icke blev väl Paulus korsfäst för eder? Och icke bleven I väl döpta i Paulus' namn?
14 Jag tackar Gud för att jag icke har döpt någon bland eder utom Krispus och Gajus,
15 så att ingen kan säga att I haven blivit döpta i mitt namn.
16 Dock, jag har döpt också Stefanas' husfolk; om jag eljest har döpt någon vet jag icke.
17 Ty Kristus har icke sänt mig till att döpa, utan till att förkunna evangelium, och detta icke med en visdom som består i ord, för att Kristi kors icke skall berövas sin kraft.
18 Ty talet om korset är visserligen en dårskap för dem som gå förlorade, men för oss som bliva frälsta är det en Guds kraft.
19 Det är ju skrivet: »Jag skall göra de visas vishet om intet, och de förståndigas förstånd skall jag slå ned.»
20 Ja, var äro de visa? Var äro de skriftlärda? Var äro denna tidsålders klyftiga män? Har icke Gud gjort denna världens visdom till dårskap?
21 Jo, eftersom världen icke genom sin visdom lärde känna Gud i hans visdom, behagade det Gud att genom den dårskap han lät predikas frälsa dem som tro.
22 Ty judarna begära tecken, och grekerna åstunda visdom,
23 vi åter predika en korsfäst Kristus, en som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap,
24 men som för de kallade, vare sig judar eller greker, är en Kristus som är Guds kraft och Guds visdom.
25 Ty Guds dårskap är visare än människor, och Guds svaghet är starkare än människor.
26 Ty betänken, mina bröder, huru det var vid eder kallelse: icke många som voro visa efter köttet blevo kallade, icke många mäktiga, icke många av förnämlig släkt.
27 Men det som för världen var dåraktigt, det utvalde Gud, för att han skulle låta de visa komma på skam.
28 Och det som i världen var svagt, det utvalde Gud, för att han skulle låta det starka komma på skam. Och det som i världen var ringa och föraktat, det utvalde Gud -- ja, det som ingenting var -- för att han skulle göra det till intet, som någonting var.
29 Ty han ville icke att något kött skulle kunna berömma sig inför Gud.
30 Men hans verk är det, att I ären i Kristus Jesus, som för oss har blivit till visdom från Gud, till rättfärdighet och helgelse och till förlossning,
31 för att så skall ske, som det är skrivet: »Den som vill berömma sig, han berömme sig av Herren.»
2 När jag kom till eder, mina bröder, var det också icke med höga ord eller hög visdom som jag kom och frambar för eder Guds vittnesbörd.
2 Ty jag hade beslutit mig för, att medan jag var bland eder icke veta om något annat än Jesus Kristus, och honom såsom korsfäst.
3 Och jag uppträdde hos eder i svaghet och med fruktan och mycken bävan.
4 Och mitt tal och min predikan framställdes icke med övertalande visdomsord, utan med en bevisning i ande och kraft;
5 ty eder tro skulle icke vara grundad på människors visdom, utan på Guds kraft.
6 Visdom tala vi dock bland dem som äro fullmogna, men en visdom som icke tillhör denna tidsålder eller denna tidsålders mäktige, vilkas makt bliver till intet.
7 Nej, vi tala Guds hemliga visdom, den fördolda, om vilken Gud, redan före tidsåldrarnas begynnelse, har bestämt att den skall bliva oss till härlighet,
8 och som ingen av denna tidsålders mäktige har känt; ty om de hade känt den, så hade de icke korsfäst härlighetens Herre.
9 Vi tala -- såsom det heter i skriften -- »vad intet öga har sett och intet öra har hört, och vad ingen människas hjärta har kunnat tänka, vad Gud har berett åt dem som älska honom».
10 Ty för oss har Gud uppenbarat det genom sin Ande. Anden utrannsakar ju allt, ja ock Guds djuphet.
11 Ty vilken människa vet vad som är i en människa, utom den människans egen ande? Likaså känner ingen vad som är i Gud, utom Guds Ande.
12 Men vi hava icke fått världens ande, utan den Ande som är av Gud, för att vi skola veta vad som har blivit oss skänkt av Gud.
13 Om detta tala vi ock, icke med sådana ord som mänsklig visdom lär oss, utan med sådana ord som Anden lär oss; vi hava ju att tyda andliga ting för andliga människor.
14 Men en »själisk» människa tager icke emot vad som hör Guds Ande till. Det är henne en dårskap, och hon kan icke förstå det, ty det måste utgrundas på ett andligt sätt.
15 Den andliga människan åter kan utgrunda allt, men själv kan hon icke utgrundas av någon.
16 Ty »vem har lärt känna Herrens sinne, så att han skulle kunna undervisa honom?» Men vi hava Kristi sinne.
3 Och jag kunde icke tala till eder, mina bröder, såsom till andliga människor, utan måste tala såsom till människor av köttslig natur, såsom till dem som ännu äro barn i Kristus.
2 Mjölk gav jag eder att dricka; fast föda gav jag eder icke, ty det fördrogen I då ännu icke. Ja, icke ens nu fördragen I det,
3 eftersom I ännu haven ett köttsligt sinne. Ty om avund och kiv finnes bland eder, haven I icke då ett köttsligt sinne, och vandren I icke då på vanligt människosätt?
4 När den ene säger: »Jag håller mig till Paulus» och den andre: »Jag håller mig till Apollos», ären I icke då lika hopen av människor?
5 Vad är då Apollos? Vad är Paulus? Allenast tjänare, genom vilka I haven kommit till tro; och de äro det i mån av vad Herren har beskärt åt var och en av dem.
6 Jag planterade, Apollos vattnade, men Gud gav växten.
7 Alltså kommer det icke an på den som planterar, ej heller på den som vattnar, utan på Gud, som giver växten.
8 Den som planterar och den som vattnar -- den ene är såsom den andre, dock så, att var och en skall få sin särskilda lön efter sitt särskilda arbete.
9 Ty vi äro Guds medarbetare; I ären ett Guds åkerfält, en Guds byggnad.
10 Efter den Guds nåd som blev mig given lade jag grunden såsom en förfaren byggmästare, och en annan bygger nu vidare därpå. Men var och en må se till, huru han bygger därpå.
11 Ty en annan grund kan ingen lägga, än den som är lagd, nämligen Jesus Kristus;
12 men om någon bygger på den grunden med guld, silver och dyrbara stenar eller med trä, hö och strå,
13 så skall det en gång visa sig huru det är med vars och ens verk. »Den dagen» skall göra det kunnigt; ty den skall uppenbaras i eld, och hurudant vars och ens verk är, det skall elden pröva.
14 Om det byggnadsverk, som någon har uppfört på den grunden, bliver beståndande, så skall han undfå lön;
15 men om hans verk brännes upp, så skall han gå miste om lönen. Själv skall han dock bliva frälst, men såsom igenom eld.
16 Veten I icke att I ären ett Guds tempel och att Guds Ande bor i eder?
17 Om nu någon fördärvar Guds tempel, så skall Gud fördärva honom; ty Guds tempel är heligt, och det templet ären I.
18 Ingen bedrage sig själv. Om någon bland eder menar sig vara vis genom denna tidsålders visdom, så blive han en dåre, för att han skall kunna bliva vis.
19 Ty denna världens visdom är dårskap inför Gud. Det är ju skrivet: »Han fångar de visa i deras klokskap»;
20 så ock: »Herren känner de visas tankar, han vet att de äro fåfängliga.»
21 Så berömme sig då ingen av människor. Allt hör ju eder till;
22 det må vara Paulus eller Apollos eller Cefas eller hela världen, det må vara liv eller död, vad som nu är, eller vad som skall komma, alltsammans hör eder till.
23 Men I hören Kristus till, och Kristus hör Gud till.
4 Såsom Kristi tjänare och såsom förvaltare av Guds hemligheter, så må man anse oss.
2 Vad man nu därutöver söker hos förvaltare är att en sådan må befinnas vara trogen.
3 För mig betyder det likväl föga att I -- eller överhuvud någon mänsklig domstol -- sätten eder till doms över mig. Ja, jag vill icke ens sätta mig till doms över mig själv.
4 Ty väl vet jag intet med mig, men därigenom är jag icke rättfärdigad; det är Herren som sitter till doms över mig.
5 Dömen därför icke förrän tid är, icke förrän Herren kommer, han som skall draga fram i ljuset vad som är fördolt i mörker och uppenbara alla hjärtans rådslag. Och då skall var och en undfå av Gud den berömmelse som honom tillkommer.
6 Detta, mina bröder, har jag nu för eder skull så framställt, som gällde det mig och Apollos; ty jag vill att I skolen i fråga om oss lära eder detta: »Icke utöver vad skrivet är.» Jag vill icke att I skolen stå emot varandra, uppblåsta var och en över sin lärare.
7 Vem säger då att du har något företräde? Och vad äger du, som du icke har fått dig givet? Men har du nu fått dig givet vad du har, huru kan du då berömma dig, såsom om du icke hade fått det dig givet?
8 I ären kantänka redan mätta, I haven redan blivit rika; oss förutan haven I blivit sannskyldiga konungar! Ja, jag skulle önska att I verkligen haden blivit konungar, så att vi kunde få bliva edra medkonungar.
9 Mig tyckes nämligen att Gud har ställt oss apostlar här såsom de ringaste bland alla, såsom livdömda män; ett skådespel hava vi ju blivit för världen, för både änglar och människor.
10 Vi äro dårar för Kristi skull, men I ären kloka i Kristus; vi äro svaga, men I ären starka; I ären ärade, men vi äro föraktade.
11 Ännu i denna stund lida vi både hunger och törst, vi måste gå nakna, vi få uppbära hugg och slag, vi hava intet stadigt hemvist,
12 vi måste möda oss och arbeta med våra händer. Vi bliva smädade och välsigna likväl; vi lida förföljelse och härda dock ut;
13 man talar illa om oss, men vi tala goda ord. Vi hava blivit såsom världens avskum, såsom var mans avskrap, och vi äro så ännu alltjämt.
14 Detta skriver jag, icke för att komma eder att blygas, utan såsom en förmaning till mina älskade barn.
15 Ty om I än haden tio tusen uppfostrare i Kristus, så haven I dock icke många fäder; det var ju jag som i Kristus Jesus genom evangelium födde eder till liv.
16 Därför förmanar jag eder: Bliven mina efterföljare.
17 Just för denna saks skull sänder jag nu till eder Timoteus, min älskade och trogne son i Herren; han skall påminna eder om huru jag går till väga i Kristus, i enlighet med den lära jag förkunnar allestädes, i alla församlingar.
18 Nu är det väl så, att somliga hava blivit uppblåsta, under förmenande att jag icke skulle komma till eder.
19 Men om Herren så vill, skall jag snart komma till eder; och då skall jag lära känna, icke dessa uppblåsta människors ord, utan deras kraft.
20 Ty Guds rike består icke i ord, utan i kraft.
21 Vilketdera viljen I nu: skall jag komma till eder med ris eller i kärlek och saktmods ande?
1 Korintierbrevet 1-4
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Hälsning
1 Från Paulus, som genom Guds vilja är kallad att vara apostel[a] åt Kristus[b] Jesus, och från vår bror Sosthenes.
2 Till Guds församling i Korinth, till dem som helgats i Kristus Jesus och kallats att vara heliga, tillsammans med alla dem överallt som åkallar vår Herre Jesus Kristus namn, hans, som är både deras och vår Herre.
3 Nåd och frid från Gud, vår Fader, och Herren Jesus Kristus.
Paulus tackar Gud för församlingens tro
4 Jag tackar alltid min Gud för att han har gett er sin nåd i Kristus Jesus. 5 Tack vare honom har ni utrustats med all rikedom i både tal och kunskap, 6 eftersom vittnesbördet om Kristus har fått ett så stadigt fäste hos er. 7 Därför saknas det inget i era olika nådegåvor medan ni väntar på att vår Herre Jesus Kristus ska visa sig igen. 8 Han ska också hjälpa er att hålla fast vid er tro ända till slutet, så att ni är utan skuld på vår Herre Jesus Kristus dag. 9 Gud är trofast, han som har kallat er till gemenskap med sin Son Jesus Kristus, vår Herre.
Splittring i församlingen
10 Men nu uppmanar jag er, syskon, att för vår Herre Jesus Kristus skull, se till att ni är eniga och inte delar upp er i olika grupperingar. Var eniga i ert sätt att tänka och resonera. 11 Jag har nämligen hört ifrån dem som bor i Chloes hus att ni har börjat bråka, mina syskon. 12 Jag menar att var och en av er säger: ”Jag följer Paulus”, eller ”Jag följer Apollos[c]”, eller ”Jag följer Kefas[d]”, eller ”Jag följer Kristus”. 13 Inte kan väl Kristus delas upp? Det var väl inte Paulus som korsfästes för er skull? Och ni döptes väl inte i Paulus namn? 14 Jag är tacksam för att jag inte har döpt några andra än Crispus och Gaius bland er. 15 Därför kan ingen säga att ni har döpts i mitt namn. 16 Jo, jag har faktiskt döpt Stefanas och hans familj också. Men några andra vet jag inte att jag har döpt. 17 Kristus sände mig ju inte för att döpa, utan för att förkunna evangelium, men inte med någon vältalig vishet, som skulle ta bort kraften i budskapet om Kristus kors.
Guds vishet är dårskap för den som inte tror
18 Budskapet om korset är dårskap för dem som går förlorade. Men för oss som räddas är det Guds kraft. 19 Det står skrivet:
”Jag ska förgöra de visas vishet
och de förståndigas förstånd ska jag sätta åt sidan.” [e]
20 Så var finns nu de visa? Och de skriftlärda och denna tidsålderns tänkare? Har inte Gud gjort denna världens vishet till dårskap? 21 I sin vishet lärde inte världen känna Gud i hans vishet, och därför bestämde Gud att genom dårskapen i vår förkunnelse rädda dem som tror. 22 Judarna kräver tecken och grekerna söker vishet. 23 Men vi förkunnar den korsfäste Kristus, som för judarna är en stötesten och för hedningarna en dårskap. 24 Men för de kallade, vare sig de är judar eller greker, är Kristus Guds kraft och Guds vishet. 25 Guds dårskap är visare än människorna och hans svaghet starkare än människorna.
26 Syskon, tänk på hur det var när ni själva blev kallade. Det var inte många av er som mänskligt sett räknades som visa, inte många som hade inflytande eller kom från en fin familj. 27 Nej, Gud valde ut det som är dåraktigt i världens ögon, för att de visa skulle få skämmas, och Gud valde ut det som är svagt i världens ögon, för att de starka skulle få skämmas. 28 Det som har låg status och som världen ser ner på, det som inte är något, det utvalde Gud, för att göra om intet det som anses vara något, 29 för att ingen ska kunna skryta inför Gud.
30 Det är tack vare honom som ni är i Kristus Jesus, som har blivit vår vishet från Gud, vår rättfärdighet, vår helighet, vår befrielse, 31 som det står skrivet: ”Den som vill skryta, ska skryta över Herren.”[f]
Skillnaden mellan Guds vishet och människors vishet
2 När jag kom till er, syskon, var det inte med övertygande vältalighet eller vishet som jag berättade om Guds hemlighet[g] för er. 2 Nej, jag hade bestämt mig för att inte veta av något annat när jag var hos er än Jesus Kristus, och honom som korsfäst. 3 Jag var svag och rädd och bävade djupt när jag stod där inför er. 4 Mitt budskap och min förkunnelse var inga övertygande visdomsord, utan de gav bevis på Ande och kraft, 5 för att er tro inte skulle bygga på mänsklig vishet utan på Guds kraft.
6 Vi förkunnar dock vishet för de mogna, men den visheten hör inte till den här tidsåldern eller den här tidsålderns förgängliga makthavare. 7 Nej, vi talar med visdomen från Gud. Den har legat fördold, men sedan tidernas början har Gud bestämt att den skulle bli till härlighet för oss. 8 Ingen av den här tidsålderns makthavare förstod den, men om de hade förstått, skulle de inte ha korsfäst härlighetens Herre. 9 Men det står skrivet:
”Det inget öga har sett,
inget öra har hört
och inget människohjärtat kunnat ana,
det har Gud berett åt dem som älskar honom.”[h]
10 Men Gud har visat oss det genom sin Ande, för Anden utforskar allt, också djupen hos Gud.
11 För vem kan veta vad som finns i människan, förutom människans ande? Inte heller vet någon vad som finns hos Gud, förutom Guds Ande. 12 Men vi har inte fått denna världens ande, utan Guds egen Ande, så att vi kan veta vad Gud i sin nåd har gett oss.
13 När vi berättar om allt detta, använder vi oss därför inte av ord som vi lärt oss genom mänsklig vishet, utan ord som Anden har lärt oss, och vi tolkar det andliga med andliga ord.[i] 14 Men en oandlig människa tar inte emot det som kommer från Guds Ande; det är dårskap för henne, och hon kan inte förstå det, eftersom det måste bedömas på ett andligt sätt. 15 Den andliga människan bedömer allt, men henne själv kan ingen bedöma. 16 Det står ju skrivet:
”Vem känner till hur Herren tänker?
Vem kan ge honom råd?”[j]
Men vi har Kristus sinne.
Paulus vädjar om enhet i församlingen
3 Syskon, jag kunde inte tala till er som till andliga människor, utan jag fick tala till er som till människor som fortfarande drivs av sin mänskliga natur, som till små barn i Kristus. 2 Jag fick mata er med mjölk, inte med fast föda, för den klarade ni inte av. Och den klarar ni inte ens nu, 3 eftersom ni fortfarande har kvar er gamla natur. Om ni är avundsjuka på varandra och bråkar, har ni väl fortfarande kvar er gamla natur och lever som de andra? 4 Är ni inte som alla andra när ni säger: ”Jag följer Paulus” eller ”Jag följer Apollos”?
5 Vad är då Apollos? Eller Paulus? Tjänare, som hjälpte er att börja tro. Var och en av oss har utfört det uppdrag vi fick från Herren.
6 Jag planterade, Apollos vattnade, men det var Gud som gav växten. 7 Varken den som planterar eller den som vattnar är något, utan bara Gud som ger växten. 8 Den som planterar och den som vattnar är ett, och var och en får lön efter sitt arbete. 9 Vi är ju medarbetare till Gud, och ni är Guds åker, hans bygge.
Församlingen är Guds bygge
10 På grund av den nåd Gud gav mig lade jag, som en erfaren byggmästare, grunden, och sedan bygger någon annan vidare på den. Men var och en som bygger måste tänka på hur han bygger. 11 Ingen kan lägga en annan grund än den som redan är lagd, och den grunden är Jesus Kristus själv. 12 På den grunden kan man bygga med guld, silver och ädelstenar, eller med trä, gräs och halm, 13 och det ska visa sig vad man har byggt, när den dagen kommer som ska avslöja det. Hur vars och ens verk är ska elden pröva. 14 Den vars bygge består ska få lön för sitt arbete. 15 Men den vars verk brinner ner blir utan lön. Själv ska han dock bli räddad, men som ur eld.
Förstör inte församlingen genom splittring
16 Förstår ni inte att ni är Guds tempel och att Guds Ande bor i er? 17 Om någon fördärvar Guds tempel, ska Gud fördärva honom. Guds tempel är ju heligt, och det är ni som är det templet. 18 Bedra inte er själva. Den som anser sig vara vis enligt den här tidsålderns sätt att se, måste först bli en dåre för att kunna bli vis. 19 Den här världens vishet är ju dårskap för Gud. Det står ju skrivet: ”Han fångar de kloka i deras slughet”,[k] 20 och: ”Herren känner de visas tankar och vet att de är tomhet.”[l] 21 Skryt därför inte över människor. Allting tillhör er, 22 Paulus, Apollos, Kefas och hela världen, liv och död, nutid och framtid, allting är ert. 23 Ni tillhör Kristus, och Kristus tillhör Gud.
Paulus och Apollos är tjänare åt Kristus
4 Man ska alltså se oss som tjänare åt Kristus, som förvaltare av Guds hemligheter. 2 Och det förutsätts av en förvaltare att han är trogen. 3 Men det har ingen betydelse för mig om ni eller någon mänsklig domstol dömer mig. Jag dömer inte mig själv heller. 4 Mitt samvete är rent, men det innebär inte att jag är frikänd. Det är Herren som dömer mig. 5 Döm därför ingenting förhastat, innan Herren kommer. Han ska dra fram allt i ljuset och visa varje hjärtas avsikter. Då ska var och en få sitt beröm från Gud.
6 Detta har jag, syskon, för er skull tillämpat på mig själv och Apollos, för att ni ska lära er av oss vad ”håll er till Skriften”[m] betyder, så att ingen skryter över en annan. 7 Finns det något som gör dig bättre än andra? Finns det något bland det du äger som du inte har fått? Och om du har fått det, varför skryter du då, precis som om du inte hade fått det som en gåva?
8 Ni är redan mätta och rika och tycks ha blivit kungar utan oss. Ja, jag önskar att ni redan var kungar, så att vi fick regera tillsammans med er. 9 Men nu verkar det istället för mig som om Gud har gett oss apostlar den lägsta statusen av alla. Vi är som dödsdömda på en arena och visas upp inför hela världen, ja, inför både änglar och människor.
10 Vi är dårar för Kristus skull, men ni är förståndiga i Kristus. Vi är svaga men ni starka. Ni är respekterade men vi föraktade. 11 Vi går fortfarande hungriga och törstiga. Vi saknar kläder, vi blir misshandlade och är hemlösa. 12 Vi arbetar hårt med våra egna händer för att försörja oss. När man hånar oss, välsignar vi. När vi blir förföljda, finner vi oss i det. 13 När man talar illa om oss, svarar vi vänligt. Vi blir ständigt behandlade som avfall på världens skräphög, som bortslängda sopor.[n]
14 Men jag skriver inte detta för att få er att skämmas utan för att varna er, som mina kära barn. 15 För även om ni hade tusentals vägledare i Kristus, har ni inte många fäder. Det var ju jag som blev er far i Kristus genom evangeliet. 16 Därför ber jag er nu att ha mig som föredöme. 17 Det är också därför jag skickar Timotheos till er, mitt älskade, trogna barn i Herren. Han ska påminna er om det levnadssätt jag har sammanställt för dem som tillhör Kristus Jesus, och som jag undervisar om överallt i alla församlingar.
18 Vissa verkar ha blivit självsäkra, som om jag aldrig mer skulle komma tillbaka till er. 19 Men jag ska komma till er – och det mycket snart – om Herren vill. Då ska jag ta reda på vad dessa självsäkra människor har för sig, inte vad de säger utan vad de har för kraft. 20 Guds rike är ju inte ord, utan kraft. 21 Vad föredrar ni själva? Ska jag komma till er med ris, eller i kärlek och i en mild anda?
Footnotes
- 1:1 Eller sändebud.
- 1:1 Se not till Matt 1:1.
- 1:12 Apollos står omtalad i Apg 18:24-28; 19:1.
- 1:12 Kefas är arameiska och betyder klippa, det namn Jesus gav sin lärjunge Simon. Jfr Joh 1:42. Petrus är den grekiska översättningen.
- 1:19 Se Jes 29:14.
- 1:31 Se Jer 9:24.
- 2:1 Enligt andra handskrifter: Guds vittnesbörd.
- 2:9 Se Jes 64:4.
- 2:13 Eller: …för andliga människor.
- 2:16 Se Jes 40:13.
- 3:19 Se Job 5:13.
- 3:20 Se Ps 94:11.
- 4:6 Håll er till Skriften var antagligen ett känt uttryck.
- 4:13 Jfr Klag 3:45.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.