1 Krönikeboken 21-23
Svenska 1917
21 Men Satan trädde upp mot Israel och uppeggade David till att räkna Israel.
2 Då sade David till Joab och till folkets andra hövitsman: »Gån åstad och räknen Israel, från Beer-Seba ända till Dan, och given mig besked därom, så att jag får veta huru många de äro.»
3 Joab svarade: »Må HERREN än vidare föröka sitt folk hundrafalt. Äro de då icke, min herre konung, allasammans min herres tjänare? Varför begär då min herre sådant? Varför skulle man därmed draga skuld över Israel?
4 Likväl blev konungens befallning gällande, trots Joab. Alltså drog Joab ut och for omkring i hela Israel, och kom så hem igen till Jerusalem.
5 Och Joab uppgav för David vilken slutsumma folkräkningen utvisade: i Israel funnos tillsammans elva hundra tusen svärdbeväpnade män, och i Juda funnos fyra hundra sjuttio tusen svärdbeväpnade man.
6 Men Levi och Benjamin hade han icke räknat jämte de andra, ty konungens befallning var en styggelse för Joab.
7 Vad som hade skett misshagade Gud, och han hemsökte Israel.
8 Då sade David till Gud: »Jag har syndat storligen däri att jag har gjort detta; men tillgiv nu din tjänares missgärning, ty jag har handlat mycket dåraktigt.»
9 Men HERREN talade till Gad, Davids siare, och sade:
10 »Gå och tala till David och säg: Så säger HERREN: Tre ting lägger jag fram för dig; välj bland dem ut åt dig ett som du vill att jag skall göra dig.»
11 Då gick Gad in till David och sade till honom: »Så säger HERREN:
12 Tag vilketdera du vill: antingen hungersnöd i tre år, eller förödelse i tre månader genom dina ovänners anfall, utan att du kan undkomma dina fienders svärd, eller HERRENS svärd och pest i landet under tre dagar, i det att HERRENS ängel sprider fördärv inom hela Israels område. Eftersinna nu vilket svar jag skall giva honom som har sänt mig.»
13 David svarade Gad: »Jag är i stor vånda. Men låt mig då falla i HERRENS hand, ty hans barmhärtighet är mycket stor; i människohand vill jag icke falla.»
14 Så lät då HERREN pest komma i Israel, så att sjuttio tusen män av Israel föllo.
15 Och Gud sände en ängel mot Jerusalem till att fördärva det. Men när denne höll på att fördärva, såg HERREN därtill och ångrade det onda, så att han sade till ängeln, Fördärvaren: »Det är nog; drag nu din hand tillbaka.» Och HERRENS ängel stod då vid jebuséen Ornans tröskplats.
16 När nu David lyfte upp sina ögon och fick se HERRENS ängel stående mellan jorden och himmelen med ett blottat svärd i sin hand, uträckt över Jerusalem, då föllo han och de äldste, höljda i sorgdräkt, ned på sina ansikten.
17 Och David sade till Gud: »Det var ju jag som befallde att folket skulle räknas. Det är då jag som har syndat och gjort vad ont är; men dessa, min hjord, vad hava de gjort? HERRE, min Gud, må din hand vända sig mot mig och min faders hus, men icke mot ditt folk, så att det bliver hemsökt.»
18 Men HERRENS ängel befallde Gad att säga till David att David skulle gå åstad och resa ett altare åt HERREN på jebuséen Ornans tröskplats.
19 Och David gick åstad på grund av det ord som Gad hade talat i HERRENS namn.
20 Då Ornan nu vände sig om, fick han se ängeln; och hans fyra söner som voro med honom, gömde sig. Men Ornan höll på att tröska vete.
21 Och David kom till Ornan; när då Ornan såg upp och fick se David, gick han fram ifrån tröskplatsen och föll ned till jorden på sitt ansikte för David.
22 Och David sade till Ornan: »Giv mig den plats där du tröskar din säd, så att jag där kan bygga ett altare åt HERREN; giv mig den för full betalning; och må så hemsökelsen upphöra bland folket.»
23 Då sade Ornan till David: »Tag den, och må sedan min herre konungen göra vad honom täckes. Se, här giver jag dig fäkreaturen till brännoffer och tröskvagnarna till ved och vetet till spisoffer; alltsammans giver jag.»
24 Men konung David svarade Ornan: »Nej, jag vill köpa det för full betalning; ty jag vill icke taga åt HERREN det som är ditt, och offra brännoffer som jag har fått för intet.»
25 Och David gav åt Ornan för platsen sex hundra siklar guld, i full vikt.
26 Och David byggde där ett altare åt HERREN och offrade brännoffer och tackoffer. Han ropade till HERREN, och han svarade honom med eld från himmelen på brännoffersaltaret.
27 Och på HERRENS befallning stack ängeln sitt svärd tillbaka i skidan.
28 Då, när David förnam att HERREN hade bönhört honom på jebuséen Ornans tröskplats, offrade han där.
29 Men HERRENS tabernakel, som Mose hade låtit göra i öknen, stod jämte brännoffersaltaret, vid den tiden på offerhöjden i Gibeon.
30 Dock vågade David icke komma inför Guds ansikte för att söka honom; så förskräckt var han för HERRENS ängels svärd.
22 Och David sade: »Här skall HERREN Guds hus stå, och här altaret för Israels brännoffer.»
2 Och David befallde att man skulle samla tillhopa de främlingar som funnos i Israels land; och han anställde hantverkare, som skulle hugga ut stenar för att därmed bygga Guds hus.
3 Och David anskaffade järn i myckenhet till spikar på dörrarna i portarna och till krampor, så ock koppar i sådan myckenhet att den icke kunde vägas,
4 och cederbjälkar i otalig mängd; ty sidonierna och tyrierna förde cederträ i myckenhet till David.
5 David tänkte nämligen: »Min son Salomo är ung och späd, men huset som skall byggas åt HERREN måste göras övermåttan stort, så att det bliver namnkunnigt och prisat i alla länder; jag vill därför skaffa förråd åt honom.» Så skaffade David förråd i myckenhet före sin död.
6 Och han kallade till sig sin son Salomo och bjöd honom att bygga ett hus åt HERREN, Israels Gud.
7 Och David sade till sin son Salomo: »Jag hade själv i sinnet att bygga ett hus åt HERRENS, min Guds, namn.
8 Men HERRENS ord kom till mig; han sade: Du har utgjutit blod i myckenhet och fört stora krig; du skall icke bygga ett hus åt mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden, i min åsyn.
9 Men se, åt dig skall födas en son; han skall bliva en fridsäll man, och jag skall låta honom få fred med alla sina fiender runt omkring; ty Salomo skall han heta, och frid och ro skall jag låta vila över Israel i hans dagar.
10 Han skall bygga ett hus åt mitt namn; han skall vara min son, och jag skall vara hans fader. Och jag skall befästa hans konungatron över Israel för evig tid.
11 Så vare nu HERREN med dig, min son; må du bliva lyckosam och få bygga HERRENS, din Guds, hus, såsom han har lovat om dig.
12 Må HERREN allenast giva dig klokhet och förstånd, när han sätter dig till härskare över Israel, och förhjälpa dig till att hålla HERRENS, din Guds, lag.
13 Då skall du bliva lyckosam, om du håller och gör efter de stadgar och rätter som HERREN har bjudit Mose att ålägga Israel. Var frimodig och oförfärad; frukta icke och var icke försagd.
14 Och se, trots mitt betryck har jag nu anskaffat till HERRENS hus ett hundra tusen talenter guld och tusen gånger tusen talenter silver, därtill av koppar och järn mer än som kan vägas, ty så mycket är det; trävirke och sten har jag ock anskaffat, och mer må du själv anskaffa.
15 Arbetare har du ock i myckenhet hantverkare, stenhuggare och timmermän, och därtill allahanda folk som är kunnigt i allt slags annat arbete.
16 På guldet, silvret, kopparen och järnet kan ingen räkning hållas. Upp då och gå till verket; och vare HERREN med dig!»
17 Därefter bjöd David alla Israels furstar att de skulle understödja hans son Salomo; han sade:
18 »HERREN, eder Gud, är ju med eder och har låtit eder få ro på alla sidor; ty han har givit landets förra inbyggare i min hand, och landet har blivit HERREN och hans folk underdånigt.
19 Så vänden nu edert hjärta och eder själ till att söka HERREN, eder Gud; och stån upp och byggen HERREN Guds helgedom, så att man kan föra HERRENS förbundsark och vad annat som hör till Guds helgedom in i det hus som skall byggas åt HERRENS namn.»
23 Och när David blev gammal och levnadsmätt, gjorde han sin son Salomo till konung över Israel.
2 Och han församlade alla Israels furstar, så ock prästerna och leviterna.
3 Och leviterna blevo räknade, de nämligen som voro trettio år gamla eller därutöver; och deras antal, antalet av alla personer av mankön, utgjorde trettioåtta tusen.
4 »Av dessa», sade han, »skola tjugufyra tusen förestå sysslorna vid HERRENS hus, och sex tusen vara tillsyningsmän och domare;
5 fyra tusen skola vara dörrvaktare och fyra tusen skola lovsjunga HERREN till de instrumenter som jag har låtit göra för lovsången.»
6 Och David delade dem i avdelningar efter Levis söner, Gerson Kehat och Merari.
7 Till gersoniterna hörde Laedan och Simei.
8 Laedans söner voro Jehiel, huvudmannen, Setam och Joel, tillsammans tre.
9 Simeis söner voro Selomot, Hasiel och Haran, tillsammans tre. Dessa voro huvudmän för Laedans familjer.
10 Och Simeis söner voro Jahat, Sina, Jeus och Beria. Dessa voro Simeis söner, tillsammans fyra.
11 Jahat var huvudmannen, och Sisa var den andre. Men Jeus och Beria hade icke många barn; därför fingo de utgöra allenast en familj, en ordning.
12 Kehats söner voro Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, tillsammans fyra.
13 Amrams söner voro Aron och Mose. Och Aron blev jämte sina söner för evärdlig tid avskild till att helgas såsom höghelig, till att för evärdlig tid antända rökelse inför HERREN och göra tjänst inför honom och välsigna i hans namn.
14 Men gudsmannen Moses söner räknades till Levi stam.
15 Moses söner voro Gersom och Elieser.
16 Gersoms söner voro Sebuel, huvudmannen.
17 Och Eliesers söner voro Rehabja, huvudmannen. Elieser hade inga andra söner; men Rehabjas söner voro övermåttan talrika.
18 Jishars söner voro Selomit, huvudmannen.
19 Hebrons söner voro Jeria, huvudmannen, Amarja, den andre, Jahasiel, den tredje, och Jekameam, den fjärde.
20 Ussiels söner voro Mika, huvudmannen, och Jissia, den andre.
21 Meraris söner voro Maheli och Musi. Mahelis söner voro Eleasar och Kis.
22 När Eleasar dog, lämnade han inga söner efter sig, utan allenast döttrar; men Kis' söner, deras fränder, togo dessa till hustrur.
23 Musis söner voro Maheli, Eder och Jeremot, tillsammans tre.
24 Dessa voro Levi barn, efter deras familjer, huvudmännen för familjerna, så många av dem som inmönstrades, vart namn räknat särskilt, var person för sig, de som kunde förrätta sysslor vid tjänstgöringen i HERRENS hus, nämligen de som voro tjugu år gamla eller därutöver.
25 Ty David sade: »HERREN, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han har nu sin boning i Jerusalem till evig tid;
26 därför behöva icke heller leviterna mer bära tabernaklet och alla redskap till tjänstgöringen därvid.»
27 (Enligt berättelsen om Davids sista tid räknades nämligen av Levi barn de som voro tjugu år gamla eller därutöver.)
28 De fingo i stället sin plats vid Arons söners sida för tjänstgöringen i HERRENS hus, i vad som rörde förgårdarna och kamrarna och reningen av allt heligt och sysslorna vid tjänstgöringen i Guds hus,
29 vare sig det gällde skådebröden eller det fina mjölet till spisoffret eller de osyrade tunnkakorna eller plåtarna eller det hopknådade mjölet, eller något mått och mål,
30 eller att var morgon göra tjänst genom att tacka och lova HERREN, och likaledes var afton,
31 eller att offra alla brännoffer åt HERREN på sabbaterna, vid nymånaderna och vid högtiderna, till bestämt antal och såsom det var föreskrivet för dem, beständigt, inför HERRENS ansikte.
32 De skulle iakttaga vad som var att iakttaga vid uppenbarelsetältet och vid det heliga, vad Arons söner, deras bröder, hade att iakttaga vid tjänstgöringen i HERRENS hus.
1 Krönikeboken 21-23
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Förberedelser för templet
(21:1—29:20)
Folkräkning och upptäckten av tempelplatsen
(2 Sam 24:1-17)
21 Men så reste sig Satan mot Israel och fick David att börja en folkräkning i Israel.
2 David sa till Joav och folkets överbefälhavare: ”Gå och räkna israeliterna från Beer Sheva till Dan och meddela mig resultatet, så att jag får veta deras antal!” 3 Men Joav svarade: ”Må Herren föröka sitt folk hundra gånger! Är de inte alla dina undersåtar, min herre kung? Varför begär du, min herre, detta? Varför dra skuld över Israel?”
4 Joav fick dock böja sig för kungens ord, så Joav gick och besökte hela Israel och återvände sedan till Jerusalem. 5 Han rapporterade resultatet av mönstringen till David: i hela Israel fanns det 1 100 000 svärdbeväpnade män och 470 000 svärdbeväpnade män i Juda, 6 men han räknade inte med Levis och Benjamins stammar, för han fann kungens befallning avskyvärd. 7 Denna befallning misshagade också Gud, och han straffade därför Israel.
8 Då sa David till Gud: ”Jag har begått en svår synd när jag gjort detta. Förlåt mig, din tjänare, min skuld! Jag har gjort något mycket dåraktigt.”
9 Då sa Herren till Gad, Davids siare: 10 ”Gå och säg till David: ’Så säger Herren: ”Tre ting lägger jag fram för dig. Välj ett av dem, så låter jag det drabba dig.” ’ ”
11 Gad gick till David och sa till honom: ”Så säger Herren: ’Gör ditt val: 12 tre års hungersnöd, tre månaders flykt för dina fiender utan att undkomma deras svärd, eller tre dagar av Herrens svärd, en dödlig pest som Herrens ängel ska låta komma över varje del av landet.’ Tänk över vilket svar jag ska ge honom som har sänt mig.”
13 ”Jag är i stor vånda”, sa David till Gad. ”Låt mig falla i Herrens händer, för Herrens barmhärtighet är stor. I människors händer vill jag inte falla.”
14 Herren sände då en pest över Israel och 70 000 män dog av den. 15 Gud sände en ängel för att förstöra Jerusalem, men när han skulle förstöra staden, såg Herren det och ångrade det onda och sa till ängeln som dödade folket: ”Det är nog! Dra tillbaka din hand!” Herrens ängel stod just då vid jevusén Ornans[a] tröskplats.
16 David fick se Herrens ängel stå där mellan himmel och jord och peka mot Jerusalem med sitt dragna svärd. Då föll han och de äldste ner på sina ansikten, klädda i säcktyg.
17 David sa till Gud: ”Jag var väl den som gav befallning om folkräkningen! Jag är den som har syndat och gjort det onda. Men vad har denna min hjord gjort? Herre, min Gud, låt ditt straff drabba mig och min familj, men låt inte ditt eget folk plågas!”
18 Herrens ängel befallde då Gad att säga till David att gå upp och bygga ett altare åt Herren på jevusén Ornans tröskplats. 19 Då gick David, som Gad hade talat i Herrens namn. 20 Ornan, som höll på att tröska vete, vände sig om och såg ängeln. Hans fyra söner som var med honom gömde sig. 21 När David kom till Ornan och han såg honom, lämnade han tröskplatsen och bugade sig till marken för David.
22 ”Ge mig tröskplatsen”, sa David till Ornan. ”Jag ska bygga ett altare där åt Herren, så att folkets plåga upphör. Låt mig få den för full betalning.” 23 ”Ta den, min herre och kung, och använd den som du vill”, sa Ornan till David. ”Här är boskap till brännoffret och tröskverktygen till ved och vete till matoffret. Jag ger dig alltsammans.” 24 Kung David svarade Ornan: ”Nej, jag vill köpa det till fullt pris. Jag kan inte ta det som är ditt och ge det till Herren eller bära fram ett brännoffer som inte kostat mig någonting.” 25 David betalade 600 siklar[b] i guld för platsen. 26 Där byggde David ett altare åt Herren och offrade brännoffer och gemenskapsoffer på det och ropade till Herren. Och Herren svarade med eld från himlen på brännofferaltaret. 27 Då befallde Herren ängeln att sticka svärdet i skidan.
28 När David såg att Herren hade svarat på hans bön på jevusén Ornans tröskplats, offrade han där. 29 Herrens boning, som Mose hade gjort i öknen, och brännofferaltaret fanns på offerplatsen i Givon vid den här tiden, 30 men David hade inte vågat gå dit och tillbe, av fruktan för Herrens ängels svärd.
David förbereder tempelbygget
22 Sedan sa David: ”Här ska Herren Guds hus och altaret för Israels brännoffer stå!”
2 David gav befallning om att alla främlingar som bodde i Israel skulle sammankallas. Han utsåg bland dem stenarbetare för att hugga ut stenblock till bygget av Guds hus. 3 David skaffade fram stora mängder av järn för att tillverka spikarna för dörrarna i portarna och till deras förstärkningar och så mycket koppar att man inte ens kunde väga den. 4 Och männen från Tyros och Sidon förde med sig ett oräkneligt antal cederstockar till David.
5 ”Min son Salomo är ung och oerfaren”, sa David, ”och Herrens hus måste få en enastående utformning, så att det blir berömt och ryktbart över hela världen. Därför ska jag redan nu börja med planeringen.”
David gjorde omfattande förberedelser före sin död. 6 Han kallade till sig sin son Salomo och gav honom i uppdrag att bygga ett tempel åt Herren, Israels Gud.
7 David talade till Salomo: ”Min son, jag ville bygga ett tempel åt Herrens, min Guds namn, 8 men Herrens ord kom till mig: ’Du har utgjutit mycket blod och fört många krig. Du ska inte bygga något tempel för mitt namn, eftersom du har utgjutit så mycket blod på jorden inför mig. 9 Men du ska få en son, och han ska vara en fridens man, och jag ska låta honom få fred med sina fiender runt omkring. Hans namn ska vara Salomo[c], och jag ska ge Israel frid och ro under hans regering. 10 Han ska bygga ett hus åt mitt namn, han ska vara min son och jag hans far, och jag ska befästa hans kungatron för Israel för alltid.’
11 Min son, må nu Herren vara med dig och göra dig framgångsrik, så att du kan bygga ett hus åt Herren, din Gud, så som han har sagt om dig. 12 Må Herren ge dig vishet och förstånd, så att du, när han sätter dig som härskare över Israel, kan hålla Herrens, din Guds lag. 13 Du kommer att lyckas, om du noga följer alla de bud och förordningar som Herren gav Israel genom Mose. Var frimodig och stark, frukta inte och var inte modlös!
14 Med stor möda har jag samlat in till Herrens hus 3 500 ton guld och 35 000 ton silver[d], så mycket järn och koppar att de inte kunnat vägas, och dessutom trävirke och sten. Mer kan du själv lägga till. 15 Det finns gott om stenhuggare, murare, snickare och alla slags hantverkare 16 i guld och silver, koppar och järn. Sätt nu igång arbetet, och må Herren vara med dig!”
17 Sedan gav David alla Israels ledare order om att bistå Salomo i arbetet: 18 ”Herren, er Gud, är med er. Han har låtit er få fred på alla sidor. Han har överlämnat landets invånare åt mig och lagt landet under Herren och hans folk. 19 Sök nu Herren, er Gud, av hela ert hjärta och med hela er själ. Börja med att bygga Herren Guds helgedom, så kan ni föra in Herrens förbundsark och de heliga kärlen för gudstjänsten i det hus som byggs åt Herrens namn.”
Leviterna tilldelas uppgifter
23 När David blev gammal och mätt av år, gjorde han sin son Salomo till kung över Israel. 2 Han sammankallade alla Israels ledare, präster och leviter. 3 Alla leviterna från trettio års ålder och uppåt räknades och de manliga var sammanlagt 38 000.
4 Av dem skulle 24 000 leda arbetet vid Herrens hus och 6 000 vara tjänstemän och domare, 5 4 000 dörrvaktare, och 4 000 lovsjunga Herren med de instrument som David[e] låtit tillverka för lovsången.
6 Sedan delade David upp dem i avdelningar efter Levis söner Gershom, Kehat och Merari.
7 Till Gershoms släkt hörde Ladan och Shimi.
8 Ladans söner var Jechiel, den förste, Setam och Joel, alltså tre.
9 Shimis[f] söner Shelomot, Hasiel och Haran, alltså tre. Dessa var Ladans familjeöverhuvuden.
10 Shimis söner var Jachat, Sisa, Jeush och Beria. Dessa var alltså Shimis fyra söner.
11 Jachat var överhuvudet och Sisa den andre, men Jeush och Beria hade inte många söner och räknades därför som en enda familj, en avdelning.
12 Kehats söner var Amram, Jishar, Hebron och Ussiel, alltså fyra.
13 Amrams söner var Aron och Mose. Aron och hans söner avskildes för all framtid till uppgiften att inviga det högheliga, offra åt Herren, tjäna honom och att välsigna i hans namn för all framtid.
14 Gudsmannen Moses söner räknades till Levis stam. 15 Moses söner var Gershom och Elieser. 16 Gershom hade sonen Shuvael, som var överhuvud, 17 Elieser hade en son, Rechavja, som var överhuvud, Elieser hade inga andra söner, men Rechavja hade många.
18 Jishar hade sonen Shelomot, som var överhuvud.
19 Hebrons söner var Jeria, överhuvud, Amarja den andre, Jachasiel, den tredje och Jekamam, den fjärde.
20 Ussiels söner var Mika, överhuvudet, och Jishia, den andre.
21 Meraris söner var Machli och Mushi. Machlis söner var Elasar och Kish.
22 Elasar dog utan att ha fått några söner, endast döttrar, och de gifte sig med sina kusiner, Kishs söner.
23 Mushis söner var Machli, Eder och Jeremot, alltså tre.
24 Dessa var Levis ättlingar, efter deras familjer, med deras familjeöverhuvuden, så som de registrerades, varje person och namn för sig, de som var tjugo år gamla eller äldre och som gjorde tjänst i Herrens hus. 25 David hade sagt: ”Herren, Israels Gud, har låtit sitt folk komma till ro, och han kommer alltid att bo i Jerusalem. 26 Nu behöver inte längre leviterna bära boningen och dess tillbehör från plats till plats.” 27 Enligt Davids sista anvisningar skulle de leviter räknas som var minst tjugo år gamla.
28 Leviternas uppgift var att assistera Arons ättlingar i tjänsten i Herrens hus. De skötte om förgårdarna och kamrarna, reningen av alla heliga föremål och tjänstgjorde i Guds hus. 29 De svarade för skådebröden, mjölet till matoffren och det osyrade brödet och bakning och tillredning samt alla vikter och mått. 30 Varje morgon och kväll stod de och prisade och lovade Herren. 31 De assisterade vid alla brännoffren åt Herren, på sabbaten, vid nymånadsfester och högtider, och tjänade inför Herren i det antal och som det var föreskrivet att de alltid skulle tjäna inför Herren. 32 Leviterna skötte på detta sätt sina uppgifter i uppenbarelsetältet och i templet och hjälpte prästerna, Arons ättlingar, i tjänsten i Herrens hus.
Footnotes
- 21:15 Detta är en annan variant av samma namn, Aravna, i 2 Sam 24:18.
- 21:25 Motsvarar 7 kilo.
- 22:9 En anspelning på det hebreiska ordet för frid/fred.
- 22:14 På hebreiska: 100 000 talenter guld och en miljon talenter silver.
- 23:5 I grundtexten jag. Versen kan vara ett citat av David, även om det inte framkommer på annat sätt.
- 23:9 Enligt föreslagen rättelse Jechiels, vilket sammanhanget tycks tala för.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.