Paulus arbete i Thessalonike

2 Kära bröder, ni vet själva hur värdefullt det besöket var.

² Ni vet hur illa vi blev behandlade i Filippi just innan vi kom till er, och hur mycket vi fick lida där. Men Gud gav oss mod att än en gång predika evangeliet, trots att vi var omgivna av fiender.

³ Ni måste förstå att vi inte hade några falska motiv eller bedrägliga avsikter i sinnet när vi predikade för er. Vi var fullständigt rättframma och uppriktiga.

⁴ Vi talar nämligen som budbärare från Gud, och han har gett oss uppdraget att berätta sanningen. Vi ändrar inte det minsta på det budskap han gett oss, för att det ska passa bättre för dem som hör det. Vi tjänar bara Gud, som genomskådar våra hjärtans innersta tankar.

⁵ Inte en enda gång försökte vi vinna er genom att ställa oss in hos er, och Gud vet att vi inte låtsades vara era vänner, för att ni skulle ge oss pengar.

⁶ Vi har aldrig strävat efter att få beröm av er eller någon annan,

⁷ även om vi som Kristi apostlar verkligen skulle ha rätt att bemötas med en viss respekt av er. Men vi var lika kärleksfulla mot er som en mor som vårdar och sköter sina barn.

⁸ Vi älskar er innerligt, så innerligt att vi inte bara gav er budskapet från Gud utan också våra egna liv.

⁹ Ni kommer nog ihåg, kära bröder, hur hårt vi arbetade bland er. Dag och natt slet vi och släpade för att tjäna tillräckligt för vårt uppehälle. Vi ville inte att våra utgifter under tiden som vi predikade Guds goda nyheter bland er, skulle bli till en börda för någon.

¹⁰ Och ni själva, liksom Gud, är vittnen att vi har varit rena, ärliga och fläckfria inför er allesammans.

¹¹ Vi talade till er som en far talar till sina egna barn. Kommer ni inte ihåg det? Vi förmanade er, uppmuntrade er och vädjade till er

¹² att leva så att det blev till ära och glädje för Gud, som har bjudit er in i sitt rike för att dela hans härlighet.

¹³ Och vi ska aldrig sluta att tacka Gud, för när vi predikade för er, så trodde ni inte att det vi sa bara var våra egna ord, utan ni tog emot det som Guds ord. Det var det naturligtvis och det förvandlade era liv.

¹⁴ Och sedan, kära bröder, fick ni lida på samma sätt som församlingarna i Judeen fick göra. Ni förföljdes av era egna landsmän, på samma sätt som de blev plågade av sina landsmän, judarna.

¹⁵ Sedan de först hade dödat sina egna profeter, avrättade de till och med Herren Jesus. Och nu har de förföljt oss lika hänsynslöst och drivit bort oss. De är fiender till både Gud och människor,

¹⁶ och de försöker hindra oss från att predika Guds ord för dem som inte är judar. De gör det av rädsla för att några bland dem ska bli frälsta. På så sätt blir deras synd allt större. Men nu har Guds vrede till slut drabbat dem.

¹⁷ Kära bröder, när vi hade lämnat er och varit borta från er en liten tid, fast ni fanns alltid i våra tankar, gjorde vi stora ansträngningar för att komma tillbaka och hälsa på er igen.

¹⁸ Vi ville väldigt gärna komma, och jag, Paulus, försökte gång på gång, men Satan hindrade oss.

¹⁹ Vi lever ju för er, det är ni som är vårt hopp och vår glädje, vår belöning och vår segerkrans. Ni ska vara vårt stora glädjeämne då vi tillsammans står inför vår Herre Jesus Kristus den dag han kommer tillbaka.

²⁰ Ja, ni är verkligen vår segerlön, vår ära.