1 Mosebok 17
Svenska 1917
17 När Abram var nittionio år gammal, uppenbarade sig HERREN för honom och sade till honom: »Jag är Gud den Allsmäktige. Vandra inför mig och var ostrafflig.
2 Jag vill göra ett förbund mellan mig och dig, och jag skall föröka dig övermåttan.»
3 Då föll Abram ned på sitt ansikte, och Gud talade så med honom:
4 »Se, det förbund som jag å min sida gör med dig är detta, att du skall bliva en fader till många folk.
5 Därför skall du icke mer heta Abram, utan Abraham skall vara ditt namn, ty jag skall låta dig bliva en fader till många folk.
6 Och jag skall göra dig övermåttan fruktsam och låta folkslag komma av dig, och konungar skola utgå från dig.
7 Och jag skall upprätta ett förbund mellan mig och dig och din säd efter dig, från släkte till släkte, ett evigt förbund, så att jag skall vara din Gud och din säds efter dig;
8 och jag skall giva dig och din säd efter dig det land där du nu bor såsom främling, hela Kanaans land, till evärdlig besittning, och jag skall vara deras Gud.
9 Och Gud sade ytterligare till Abraham: »Du åter skall hålla mitt förbund, du och din säd efter dig, från släkte till släkte.»
10 Och detta är det förbund mellan mig och eder och din säd efter dig, som I skolen hålla: allt mankön bland eder skall omskäras;
11 på eder förhud skolen I omskäras, och detta skall vara tecknet till förbundet mellan mig och eder.
12 Släkte efter släkte skall vart gossebarn bland eder omskäras, när det är åtta dagar gammalt, jämväl den hemfödde tjänaren och den som är köpt för penningar från något främmande folk, och som icke är av din säd.
13 Omskäras skall både din hemfödde tjänare och den som du har köpt för penningar; och så skall mitt förbund vara på edert kött betygat såsom ett evigt förbund.
14 Men en oomskuren av mankön, en vilkens förhud icke har blivit omskuren, han skall utrotas ur sin släkt; han har brutit mitt förbund.»
15 Och Gud sade åter till Abraham: »Din hustru Sarai skall du icke mer kalla Sarai, utan Sara skall vara hennes namn.
16 Och jag skall välsigna henne och skall också med henne giva dig en son; ja, jag skall välsigna henne, och folkslag skola komma av henne, konungar över folk skola härstamma från henne.»
17 Då föll Abraham ned på sitt ansikte och log, ty han sade vid sig själv: »Skulle barn födas åt en man som är hundra år gammal? Och skulle Sara föda barn, hon som är nittio år gammal?»
18 Och Abraham sade till Gud: »Måtte allenast Ismael få leva inför dig!»
19 Då sade Gud: »Nej, din hustru Sara skall föda dig en son, och du skall giva honom namnet Isak; och med honom skall jag upprätta mitt förbund, ett evigt förbund, som skall gälla hans säd efter honom.
20 Men angående Ismael har jag ock hört din bön; se, jag skall välsigna honom och göra honom fruktsam och föröka honom övermåttan. Tolv hövdingar skall han få till söner, och jag skall göra honom till ett stort folk.
21 Men mitt förbund skall jag upprätta med Isak, honom som Sara skall föda åt dig vid denna tid nästa år.»
22 Då Gud nu hade talat ut med Abraham, for han upp från honom.
23 Och Abraham tog sin son Ismael och alla sina tjänare, de hemfödda och de som voro köpta för penningar, allt mankön bland Abrahams husfolk, och omskar på denna samma dag deras förhud, såsom Gud hade tillsagt honom.
24 Och Abraham var nittionio år gammal, när hans förhud blev omskuren.
25 Och hans son Ismael var tretton år gammal, när hans förhud blev omskuren.
26 På denna samma dag omskuros Abraham och hans son Ismael;
27 och alla män i hans hus, de hemfödda tjänarna och de som voro köpta för penningar ifrån främmande folk, blevo omskurna tillika med honom.
1 Moseboken 17
nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)
Förbundet mellan Gud och Abram
17 När Abram var nittionio år gammal, visade sig Herren för honom och sa: ”Jag är Gud den Väldige[a]. Lev i gemenskap med mig och var oförvitlig! 2 Jag ska upprätta ett förbund mellan oss och ge dig ett oräkneligt antal ättlingar.” 3 Då föll Abram ned med ansiktet mot jorden, och Gud sa: 4 ”Detta är mitt förbund med dig: Du ska bli far till många folk. 5 Du ska inte längre heta Abram[b], utan Abraham, för jag ska låta dig bli far till många folk. 6 Jag ska göra dig mycket fruktsam, och folk och kungar ska härstamma från dig. 7 Jag ska upprätta ett förbund mellan mig och dig och dina ättlingar, generation efter generation, ett evigt förbund: jag ska vara din Gud och dina efterkommandes Gud. 8 Jag ska ge hela Kanaans land, där du nu lever som främling, till dig och till dina ättlingar för alltid, och jag ska vara deras Gud.”
9 Gud sa vidare till Abraham: ”Du för din del ska hålla mitt förbund, du själv och dina efterkommande, generation efter generation. 10 Detta förbund mellan mig och er och dina ättlingar innebär att varje manlig individ bland er blir omskuren.[c] 11 Ni ska skära bort förhuden som tecken på förbundet mellan mig och er. 12 Varje pojke, i generation efter generation, ska omskäras på åttonde dagen efter sin födelse, likaså slavar, både de som är födda i ditt hushåll och de som du har köpt från något annat folk och som inte är av din släkt. 13 Alla måste de omskäras, både de som är födda hos dig och de köpta. På kroppen kommer ni så att ha mitt eviga förbund. 14 Den av manligt kön som inte fått förhuden bortskuren ska utrotas ur folket, för han har brutit mitt förbund.”
15 Sedan tillade Gud: ”Din hustru Saraj ska inte längre heta Saraj, utan Sara[d] 16 och jag ska välsigna henne och ge dig en son med henne. Ja, jag ska välsigna henne och göra henne till mor för många folkslag. Även kungar ska finnas bland hennes ättlingar.”
17 Då föll Abraham ner inför Herren, samtidigt som han skrattade till och sa för sig själv: ”Skulle en hundraåring bli far? Och skulle Sara få barn när hon är nittio år?” 18 Men till Gud sa han: ”Bara du låter det gå bra för Ismael!”
19 Gud svarade: ”Din hustru Sara ska få en son, och du ska kalla honom Isak.[e] Jag ska ingå mitt förbund med honom och hans ättlingar, och det ska gälla i evighet. 20 Beträffande Ismael har jag hört dig. Jag ska välsigna honom också, låta honom bli fruktsam och föröka sig mycket. Tolv furstar ska finnas bland hans efterkommande. Jag ska göra honom till ett stort folk. 21 Men mitt förbund upprättar jag med Isak, som ska födas åt dig och Sara nästa år vid den här tiden.”
22 När Gud slutade samtalet med Abraham, lämnade han honom och steg upp igen. 23 Sedan tog Abraham sin son Ismael och alla andra män, som var födda i hans familj eller köpta utifrån, och omskar dem samma dag, precis som Gud hade sagt till honom. 24 Abraham var 99 år gammal när han omskars, 25 och hans son Ismael var 13 år. 26 Båda blev omskurna på samma dag 27 tillsammans med alla andra män och pojkar i hushållet, slavar som var födda i hushållet och de som var köpta utifrån.
Footnotes
- 17:1 Hebreiska: El Shaddaj. Den exakta betydelsen är oklar, men översätts ofta den Väldige. Se även 2 Mos 6:3.
- 17:5 Abram betyder upphöjd far; Abraham betyder far till många.
- 17:9,10 Omskärelsen blev ett outplånligt tecken på ens kropp att man tillhörde Herren och levde i förbund med honom. Omskärelse praktiserades också av andra folk vid den här tiden, men inget annat folk hade ingått förbund med Herren.
- 17:15 Sara betyder furstinna.
- 17:19 Isak är hebreiska för skratta, le; betyder han log.
Swedish Contemporary Bible (nuBibeln) Copyright © 2015 by Biblica, Inc.® Used by permission. All rights reserved worldwide.