Add parallel Print Page Options

Guds ord och Guds lagar

119 Lyckliga är de som är förståndiga nog att följa Guds lagar i allt.

Lyckliga är de som söker efter Gud och alltid gör hans vilja,

de som vägrar att kompromissa med det onda och helhjärtat följer hans vägar.

Du har gett oss dina lagar för att vi ska följa dem.

Vad jag längtar efter att helt och fullt kunna lyda dem!

Då skulle jag inte längre behöva skämmas, utan ha ett gott rykte.

När du nu har tillrättavisat mig, vill jag tacka dig genom att leva på rätt sätt!

Jag tänker verkligen lyda dig! Överge mig inte, och hindra mig från att falla i synd!

Hur kan en ung man bevara sitt liv rent? Jo, genom att läsa ditt ord och följa dina bud.

10 Jag har gjort mitt bästa för att finna dig. Hjälp mig så att jag inte vandrar bort från dig!

11 Jag har tänkt mycket på dina ord och lagt dem på minnet, för att de ska hålla mig borta från synden.

12 Käre Herre, lär mig dina bud!

13 Jag har läst dina lagar och

14 är mera glad för dem än för rikedom.

15 Jag tänker på dem och vill hålla mig till dem.

16 Jag är glad för dem och jag skall aldrig glömma dem.

17 Var god mot mig, som är din tjänare, och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att följa ditt ord.

18 Öppna mina ögon, så att jag kan se allt underbart som står där.

19 Jag är bara en vandringsman här på jorden. Jag behöver vägledning, och dina bud är karta och kompass för mig.

20 Jag längtar efter dina råd mer än jag kan tala om.

21 Du tillrättavisar de stolta, dem som vägrar att lyssna till dina bud.

22 Låt dem inte få håna mig för att jag lyder dina lagar!

23 Till och med furstar sitter och talar illa om mig, men jag tänker fortsätta att gå dina vägar.

24 Din lag är både mitt ljus och min rådgivare.

25 Jag har helt tappat modet. Ja, jag är totalt uppgiven. Håll mig vid liv genom ditt ord.

26 Jag berättade för dig om mina planer, och du svarade mig. Ge mig nu ditt råd!

27 Låt mig förstå vad det är du vill, så jag kan se dina under!

28 Jag gråter hämningslöst. Mitt hjärta är tungt av sorg. Säg något upp-muntrande till mig!

29-30 Bevara mig när jag är i fara. Hjälp mig att orubbligt följa dina lagar. Jag har ju beslutat mig för att göra det rätta.

31 Jag släpper inte tanken på dina befallningar. Herre, låt mig inte fördärva alltsammans!

32 Om du bara gör mig villig att lyda dig, kan jag bättre följa dina lagar.

33-34 Tala bara om för mig vad jag ska göra, så gör jag det. Så länge jag lever vill jag lyda dig av hela mitt hjärta.

35 Se till att jag går på rätta vägar, för jag vet verkligen hur underbara de är.

36 Ge mig kärlek till ditt ord och låt inte mitt habegär ta överhanden.

37 Vänd mig bort från det som är värdelöst och utan mening, och bevara mitt liv.

38 Säg mig än en gång att dina löften gäller mig, för jag litar på dig och tjänar dig.

39 Jag är så rädd att bli hånad för att jag lyder dina lagar, även om de är rätta och goda.

40 Jag längtar efter att lyda dem!När du håller vad du lovat, så får jag liv på nytt.

41-42 Ja, Herre, du älskar mig och har lovat att frälsa mig! Hjälp mig nu i din godhet och kärlek. Då kommer jag att kunna svara dem som hånar mig, för att jag litar på det du sagt.

43 Må jag aldrig glömma dina ord! Till dem sätter jag mitt hopp!

44-46 Därför ska jag fortsätta att alltid lyda dig. Det kommer att göra mig fri. Till och med för kungar kommer jag att tala om vad din lag säger utan att skämmas.

47 Vad jag älskar dina bud! Vad jag är glad över dina befallningar!

48 Jag sträcker mig efter dem och vill att de fyller mitt liv.

49-50 Glöm aldrig dina löften till mig, din tjänare, för de är mitt enda hopp! De ger mig styrka mitt i lidandet. De ger mig nya krafter och ger mig liv!

51 Självbelåtna människor talar föraktfullt om mig så ofta de kan, men jag står oberörd inför dem.

52 Från min tidigaste ungdom har jag försökt lyda dig. Dina ord har varit min tröst.

53 Jag grips av vrede och förtvivlan när jag tänker på de människor som överger dina befallningar,

54 för dina lagar har varit en källa till glädje för mig under denna korta vandring på jorden.

55 Jag kommer ihåg dina bud till och med på natten och tänker på dem, Herre.

56 Det har alltid varit en lycka för mig att lyda dig!

57 Du, Herre, är min! Jag lovar att göra det du vill!

58 Av hela mitt hjärta vill jag ha dina välsignelser.

59-60 Jag märkte hur felaktigt jag levde, men bestämde mig för att på nytt lyda dina bud.

61 Ogudaktiga människor har försökt att få mig på fall, men jag är fast förankrad vid dina lagar.

62 Mitt i natten går jag upp för att tacka dig för dina bud.

63 Den som bekänner och litar på Herren är min vän.

64 Herre, överallt i hela världen kan man uppleva din godhet. Hjälp mig att förstå vad jag ska göra!

65 Herre, du är god mot mig, precis som du har lovat.

66 Ge mig nu både förstånd och kunskap, för dina lagar är mina vägvisare.

67 Jag gick vilse, tills du straffade mig. Nu följer jag noggrant allt du säger.

68 Du är god och gör bara gott. Hjälp mig att förstå din lag!

69 Människor har oförskämt ljugit om mig, men sanningen är att jag har följt dina bud av hela mitt hjärta.

70 Deras sinnen är förmörkade och de förstår inget, men jag förstår att jag måste följa din lag.

71-72 För mig var det bra att jag fick erkänna: Nu är det slut med mig. Då först lärde jag mig vilken hjälp dina bud ger. De är värdefullare för mig än silver och guld!

73 Herre, min Skapare, du har gett mig livet. Ge mig nu insikt så att jag förstår dina lagar!

74 Alla som bekänner och litar på dig ska välkomna mig, eftersom jag också litar på ditt ord.

75-77 Herre, jag vet att dina beslut är rätta och att ditt straff bara gjorde mig gott. Trösta mig nu med din nåd, precis som du har lovat. Förbarma dig och hjälp mig, så att jag får leva. Din lag är ju min stora glädje.

78 Låt dessa oförskämda människor få skämmas, för de har varit orättvisa mot mig med alla sina lögner. Jag däremot vill tänka på dina befallningar.

79 Låt alla andra som ärar och litar på dig komma till mig för att samtala om dina lagar!

80 Hjälp mig att helt och fullt lyda alla dina bud. Då behöver jag aldrig skämmas över mig själv.

81 Jag längtar efter din frälsning, och jag väntar på den hjälp som du har lovat mig.

82 Otåligt längtar jag efter att få se hur dina löften infrias. Och jag frågar: När ska du trösta mig och hjälpa mig?

83 Jag känner mig gammal och utsliten och till ingen nytta. Men fortfarande klamrar jag mig fast vid dina lagar och lyder dem.

84 Hur länge måste jag vänta innan du straffar dem som förföljer mig?

85-86 Dessa fräcka och oförskämda människor, som är likgiltiga inför din sanning och dina lagar. De har grävt gropar för att jag ska falla i dem. De förföljer mig med sina lögner. Hjälp mig, för du älskar bara sanningen!

87 De hade så när tagit livet av mig, och ändå vägrade jag att ge upp och bryta mot dina bud.

88 Visa nåd mot mig och låt mig få leva, så att jag kan fortsätta att lyda dig!

Read full chapter