Add parallel Print Page Options

Klagan, bön om räddning

(Ps 71:1-3)

31 För körledaren. En psalm av David.

Till dig, Herre, tar jag min tillflykt,
    låt mig aldrig komma på skam.
    Befria mig i din rättfärdighet.
Lyssna till mig,
    skynda dig att rädda mig.
Var en klippa för mig, en fästning,
    en borg där jag finner frälsning.
Du är min klippa och min borg.
    Led mig, vägled mig för ditt namns skull!
Frigör mig ur nätet som har gillrats åt mig.
    Du är min fästning.
I dina händer överlämnar jag min ande,
    för du befriar mig, Herre, du trofaste Gud.

Jag hatar dem som tillber avgudar.
    Jag förtröstar på Herren.
Jag jublar av glädje för din nåd.
    Du såg mitt lidande
    och du såg min själs ångest.
Du överlämnade mig inte åt min fiende.
    Du ledde mig ut i frihet.

10 Herre, var nådig mot mig, för jag är i nöd,
    mina ögon är matta av sorg,
    likaså min kropp och själ.
11 Mitt liv försvinner i ångest och mina år i suckan,
    min styrka och min kropp håller på
    att tyna bort på grund av min skuld.
12 För alla mina fienders skull hånas jag,
    mina grannar förfärar sig[a] över mig,
    och de som ser mig på gatan flyr från mig.
13 Jag är lika bortglömd som en död,
    jag har blivit som en krossad kruka.
14 Jag hör mångas skvaller,
    skräck finns på alla håll,
de går samman mot mig
    för att röja mig ur vägen.

15 Men jag förtröstar på dig, Herre!
    Jag säger: ”Du är min Gud.”
16 Mina tider ligger i dina händer,
    rädda mig ur mina fienders hand,
    från dem som förföljer mig.
17 Låt ditt ansikte lysa över din tjänare!
    Rädda mig i din nåd!
18 Herre, låt mig inte komma på skam
    när jag ropar till dig.
Låt i stället de gudlösa få skämmas
    och lägga sig stilla i dödsriket,
19 där deras lögnaktiga läppar till sist har tystnat,
    dessa fräcka, som högmodigt och föraktfullt
    talar mot de rättfärdiga.

20 Stor är din godhet
    som du har sparat åt dem som fruktar dig
    och som du inför alla ger dem som tar sin tillflykt till dig.
21 Du gömmer dem hos dig,
    skyddade mot människors sammansvärjning,
du förvarar dem i din hydda
    i trygghet mot elaka tungor.

22 Välsignad vare Herren,
    för han visade mig sin underbara nåd i en belägrad stad.
23 Förskräckt tänkte jag: ”Jag är bortstött från dig.”
    Men du hörde mina böner,
när jag ropade till dig om hjälp.

24 Älska Herren, alla hans fromma.
    Herren bevarar de trogna,
    men dem som handlar i övermod straffar han strängt.
25 Var starka, fatta mod,
    alla ni som hoppas på Herren.

Footnotes

  1. 31:12 Det hebreiska uttryckets innebörd är osäker.