2 Samuelsboken 1-2

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)

David sörjer Saul och Jonatan

^1-2 När Saul hade dött återvände David till Siklag efter segern över amalekiterna. Han stannade där i två dagar. Den tredje dagen kom en man från Sauls läger med kläderna sönderrivna och jord på huvudet som tecken på sorg. Han föll ner inför David i djup vördnad.

³ Var kommer du ifrån? frågade David.Från Israels armé, svarade mannen.

⁴ Vad har hänt? frågade David. Berätta!Mannen svarade: Hela vår armé flydde. Tusentals män ligger döda och skadade på fälten, och Saul och hans son Jonatan är döda.

⁵ Hur kan du vara så säker på det?

⁶ Jag råkade vara på berget Gilboa. Där såg jag Saul vila sig mot sitt spjut medan fiendens vagnar närmade sig honom.

⁷ När han såg mig, bad han mig komma fram till honom.

⁸ 'Vem är du?' frågade han mig.'En amalekit

⁹ 'Kom och befria mig från mina plågor

¹⁰ Då dödade jag honom, för jag visste att han inte skulle kunna överleva. Sedan tog jag hans krona och hans armband för att överlämna till dig, herre.

¹¹ När David och hans män hörde de dåliga nyheterna slet de sönder sina kläder i sorg.

¹² De fastade, grät och sörjde hela dagen över Saul och hans son Jonatan och över Herrens folk och över Israels soldater, som alla hade dött den dagen.

¹³ Sedan frågade David den unge mannen som hade kommit med nyheterna: Var kommer du ifrån? Han svarade: Jag är en amalekit, och lever här som en främling.

¹⁴ Hur vågade du lyfta din hand mot Guds utvalde kung? frågade David.

¹⁵ Han kallade på en av sina soldater och sa: Döda honom! Soldaten gjorde som David befallt och amalekiten föll ner död.

¹⁶ Du får skylla dig själv, hade David sagt till honom, för du har ju erkänt att du dödade Guds smorde kung.

Davids sång till Saul och Jonatan

^17-18 Sedan sjöng David en sorgesång över Saul och Jonatan, och efteråt befallde han att folket i Israel skulle lära sig sången. Den upptecknades i Den redliges bok.

¹⁹ O Israel, din stolthet och glädje ligger slagen på höjderna.Mäktiga hjältar har fallit.

²⁰ Låt inte filisteerna veta, avslöja inget i Gat och Askelon,för att inte alla där ska skratta av skadeglädje.

²¹ Du Gilboa berg, jag önskar dig varken dagg eller regn,eller skördar på dina sluttningar.Där har den mäktige Saul dött, hans sköld är ej längre smord med olja.

²² Varken Jonatans båge eller Sauls svärd återvände otillfredsställda från slagfältets blod och kampen med mäktiga fiender.

²³ Saul och Jonatan, så älskade och ärade i livet, tillsammans även i döden.

²⁴ Israels döttrar, gråt över Saul, som klädde er så vackert i scharlakan och guld.

²⁵ Mäktiga hjältar har fallit i striden.Jonatan ligger slagen på stridsfältet.

²⁶ Jag sörjer dig, Jonatan, min bror! Du var mig så kär.Din broderskärlek och vänskap var mer för mig än kvinnors kärlek.

²⁷ De mäktiga har fallit, och vapnen är krossade.

Juda kröner David till kung

2 Efter en tid frågade David Herren: Ska jag flytta tillbaka till Juda? Och Herren svarade: Ja!Till vilken stad ska jag flytta? Herren svarade: Till Hebron.

² David flyttade då dit med sina båda hustrur, Ahinoam från Jisreel och Abigail, Nabals änka från Karmel.

³ Han tog också med sig sina män och deras familjer dit.

⁴ Styresmännen i Juda kom till Hebron. De smorde David med olja och krönte honom till kung över hela Juda.När David hörde att männen i Jabes i Gilead hade begravt Saul,

⁵ skickade han dem detta budskap: Herren ska välsigna er för den heder ni visat mot er kung.

⁶ Herren ska vara trofast mot er och belöna er, och det ska jag också göra därför att ni handlat som ni gjort.

⁷ Fortsätt att vara starka och modiga. Saul är död, men Juda har smort mig till er kung.

Abner kröner Is-Boset till kung

⁸ Men Abner, Ners son och Sauls befälhavare, hade gått till Mahanaim för att kröna Sauls son Is-Boset till kung.

⁹ Is-Boset blev kung över Gilead, Asur, Jisreel, Efraim, Benjamins stam och resten av Israel.

^10-11 Han var fyrtio år gammal när han blev kung, och han regerade i Mahanaim i två år.

Inbördeskrig

¹² En dag ledde Abner några av Is-Bosets trupper från Mahanaim till Gibeon.

¹³ Joab, Serujas son, ledde Davids trupper, och de möttes vid Gibeons damm. Där slog de sig ner mitt emot varandra på var sin sida om dammen.

¹⁴ Sedan föreslog Abner Joab: Vi låter några av våra män mötas man mot man!Joab gick med på det,

¹⁵ och tolv män utvaldes från var sida till en strid på liv och död.

¹⁶ Var och en grep sin motståndare i håret och stack sitt svärd i hans sida. Alla dog. Platsen har sedan dess kallats Svärdsåkern.

¹⁷ De två arméerna började sedan att bekämpa varandra. Striden blev hård, men Abner och Israels män besegrades av Joab och Davids trupper.

¹⁸ Joabs bröder Abisai och Asael var också med i striden. Asael kunde springa snabbt som en hjort,

¹⁹ och han började förfölja Abner. Han stannade inte för något utan fortsatte med blicken hela tiden fäst vid Abner.

²⁰ Abner vände sig om och ropade: Är det du, Asael? Ja, det är det, ropade Asael tillbaka.

²¹ Jaga någon annan, ta någon av de yngre! skrek Abner.Men Asael fortsatte att förfölja honom.

²² Då ropade Abner: Ge dig iväg härifrån! Jag skulle aldrig kunna se din bror Joab i ögonen om jag var tvungen att döda dig!

²³ Men Asael vägrade vända om, så Abner genomborrade honom med bakänden av sitt spjut. Det gick rakt igenom hans kropp och kom ut i ryggen. Asael föll till marken och dog omedelbart. Alla stannade upp när de passerade platsen där han låg.

²⁴ Nu började Joab och Abisai jaga Abner. Solen höll just på att gå ner när de kom till Ammakullen nära Gia, längs vägen till Gibeonöknen.

²⁵ Abners trupper från Benjamins stam grupperade sig på kullens topp,

²⁶ och Abner ropade ner till Joab: Måste vi fortsätta att döda varandra i evighet? Hur länge ska du vänta innan du befaller dina män att sluta döda sina bröder?

²⁷ Joab ropade tillbaka: Jag svär vid Gud att om du inte hade sagt något skulle vi ha fortsatt ända till morgonen.

²⁸ Han blåste i sin trumpet, och hans män slutade jaga Israels trupper och striden upphörde.

²⁹ Den natten återvände Abner och hans män genom Hedmarken och över Jordanfloden, och de marscherade utan uppehåll ända till Mahanaim.

³⁰ Joab och hans män återvände också hem, och när de räknade styrkorna saknades bara nitton man, förutom Asael.

³¹ Men själva hade de dödat trehundrasextio män från Benjamins stam som hade varit med Abner.

³² Joab och hans män tog med sig Asaels kropp till Betlehem och begravde honom bredvid hans far. Sedan gick de hela natten och nådde fram till Hebron i gryningen.