1 Kungaboken 1:1-7:33

nuBibeln (Swedish Contemporary Bible)

Salomos regeringstid

(1:1—11:43)

Salomo blir kung

Adonia försöker ta makten

1 När kung David blev mycket gammal, var han frusen av sig och kunde inte bli varm hur många filtar man än bredde på honom. ² Hans tjänare sade då till honom: ”Herre, låt oss leta reda på en ung jungfru åt kungen, en som ska ta hand om dig, kung, och sköta om dig! Hon kan ligga i din famn så att du, min herre och kung, blir varm!”

³ Man sökte över hela landet för att få tag på en ung, vacker flicka och slutligen fann man Avishag från Shunem som fördes till kungen. ⁴ Hon var mycket vacker och hon tog hand om kungen och passade upp honom, men kungen hade inget intimt umgänge med henne.

⁵ Adonia, vars mor var Haggit, upphöjde sig själv och talade om att han skulle bli kung. Han skaffade sig vagnar och ryttare och femtio män att springa före vagnen. ⁶ Hans far hade aldrig velat gå till rätta med honom och fråga varför han uppförde sig så. Adonia såg mycket bra ut och han var född efter Absalom. ⁷ Han förhandlade med Joav, Serujas son, och prästen Evjatar och de gav honom sitt stöd. ⁸ Men prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, profeten Natan, Shimi, Rei och Davids livgarde höll inte med Adonia.

⁹ Adonia offrade får, tjurar och gödkalvar vid Ormstenen nära Rogelkällan. Han bjöd alla sina bröder, kungens söner och alla de män i Juda som var i kungens tjänst. ¹⁰ Men han bjöd inte in profeten Natan, Benaja, livgardet och sin bror Salomo.

¹¹ Då frågade profeten Natan Salomos mor Batseba: ”Känner du till att Haggits son Adonia nu är kung och att vår herre David inte ens vet om det? ¹² Om du vill rädda ditt eget och din son Salomos liv, så ska du göra som jag råder dig. ¹³ Du ska genast gå till kung David och fråga honom: ’Min herre och kung, har du inte med en ed lovat mig, din tjänarinna, att min son Salomo ska bli kung efter dig och sitta på din tron? Hur kan det då komma sig att Adonia nu blivit kung?’ ¹⁴ Medan du talar med honom ska jag komma in och bekräfta allt du säger.”

¹⁵ Batseba gick till den gamle kungen i hans rum där Avishag skötte om honom. ¹⁶ Batseba bugade sig djupt för honom och böjde knä. David frågade henne: ”Vad önskar du?”

¹⁷ ”Min herre och kung”, svarade hon. ”Du svor inför Herren, din Gud, och lovade mig, din tjänarinna, att min son Salomo skulle efterträda dig på tronen, ¹⁸ men nu har Adonia blivit kung i stället utan att du ens vet om det! ¹⁹ Han har offrat oxar, gödkalvar och en mängd får och han har bjudit alla dina söner och prästen Evjatar och Joav, överbefälhavaren för hären, men inte din tjänare Salomo. ²⁰ Nu är hela Israels ögon riktade mot dig, min herre och kung, för att du ska kungöra vem som ska efterträda dig på tronen. ²¹ Annars kommer min son Salomo och jag att betraktas som brottslingar så snart du, min herre och kung, är borta och vilar hos dina fäder.”

²² Medan hon fortfarande talade med kungen, kom profeten Natan. ²³ Man meddelade kungen att profeten Natan var där och Natan kom in till kungen. Han bugade sig djupt för kungen med ansiktet mot marken ²⁴ och frågade: ”Min herre och kung, har du utsett Adonia att bli kung efter dig? ²⁵ I dag har han gått ner och offrat mängder av tjurar, gödkalvar och får och han har inbjudit kungasönerna, befälhavarna för hären och prästen Evjatar. De äter och dricker tillsammans med honom och ropar: ’Länge leve kung Adonia!’ ²⁶ Men mig, din tjänare, prästen Sadok och Benaja, Jojadas son, och din tjänare Salomo har han inte bjudit. ²⁷ Har detta skett med din vetskap, kung, utan att du sagt ett ord till dina tjänare om vem som ska efterträda dig på tronen?”

David gör Salomo till tronföljare

²⁸ ”Kalla tillbaka Batseba!” sa David. Batseba kom omedelbart och gick fram till kungen igen.

²⁹ Kung David gav då ett löfte under ed: ”Så sant Herren lever, han som har räddat mig från alla faror, ³⁰ idag ska jag fullfölja vad jag med ed lovat inför Herren, Israels Gud: din son Salomo ska bli kung efter mig och sitta på min tron.”

³¹ Då bugade sig Batseba djupt inför honom med ansiktet mot marken och sa: ”Må min herre och kung David leva i evighet!”

³² ”Kalla hit prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son”, befallde kungen.

När de kom inför kungen, ³³ sa han till dem: ”Ta med er mina män och för Salomo till Gichon! Han ska rida på min egen mulåsna. ³⁴ Där ska prästen Sadok och profeten Natan smörja honom till kung över Israel. Sedan ska ni blåsa i horn och ropa: ’Länge leve kung Salomo!’ ³⁵ För honom sedan tillbaka hit och han ska sätta sig på min tron som den nye kungen i mitt ställe, för jag har utsett honom till furste över Israel och Juda.”

³⁶ ”Amen! Må Herren min herre kungens Gud bekräfta detta”, svarade Benaja, Jojadas son. ³⁷ ”Må Herren vara med Salomo på samma sätt som han har varit med dig, min herre och kung David, och må hans rike bli ännu mäktigare än ditt!”

³⁸ Prästen Sadok, profeten Natan och Benaja, Jojadas son, gick därifrån med keretéerna och peletéerna och tog med sig Salomo till Gichon och han red på kung Davids egen mulåsna. ³⁹ Sadok tog hornet med olja från tältet och smorde Salomo. Man blåste i horn och allt folket ropade: ”Länge leve kung Salomo!”

⁴⁰ Sedan återvände de alla efter honom under flöjtspel och jubelrop så att marken skakade. ⁴¹ Adonia och hans gäster hörde också all uppståndelsen just som de skulle avsluta sin fest. ”Vad är det för larm som hörs från staden?” frågade Joav när han hörde hornsignalerna.

⁴² Innan han hunnit säga mer, kom prästen Evjatars son Jonatan. ”Kom hit”, sa Adonia. ”En man som du kommer säkert med goda nyheter!” ⁴³ ”Nej”, ropade Jonatan. ”Vår herre kung David har gjort Salomo till kung! ⁴⁴ Han har skickat med honom prästen Sadok och profeten Natan och Benaja, Jojadas son, keretéerna och peletéerna och de har satt Salomo på kungens mulåsna. ⁴⁵ Sadok och Natan har smort honom till kung i Gichon. Nu har de just kommit tillbaka jublande och hela staden firar det. Det är därför det är ett sådant oväsen. ⁴⁶ Salomo sitter redan på tronen ⁴⁷ och de styrande har kommit för att gratulera vår kung David och säger: ’Må din Gud göra Salomos namn ännu större än ditt och hans välde ännu större än ditt!’ Kung David tillbad Herren på sin bädd ⁴⁸ och sa: ’Välsignad vare Herren, Israels Gud, som har utsett en efterträdare på min tron och låtit mig få se det med egna ögon!’ ”

⁴⁹ Då flydde Adonia och hans gäster i panik åt olika håll. ⁵⁰ I sin fruktan för Salomo rusade Adonia fram till altaret och grep tag i dess horn.

⁵¹ Man berättade för Salomo: ”Adonia är rädd för kung Salomo och har gripit tag i altarets horn. Han säger: ’Kung Salomo måste svära att han inte dödar mig, sin tjänare, med svärd!’ ” ⁵² Salomo svarade: ”Om han är en uppriktig man kommer inte ett hår på hans huvud att falla till marken, men om han gör något ont måste han dö.”

⁵³ Kung Salomo lät hämta Adonia från altaret. När han kom, bugade han sig djupt för kungen, men Salomo sa till honom: ”Ge dig iväg hem!”

Davids råd till Salomo

2 När David kände att slutet var nära, förmanade han sin son Salomo:

² ”Nu går jag snart dit varje människa på jorden måste gå en dag. Var stark och visa dig som en man! ³ Håll vad Herren, din Gud, befallt, så att du vandrar på hans vägar! Håll alla föreskrifter, bud, stadgar och förordningar som är nedskrivna i Moses lag, så får du framgång i allt vad du gör och vart du än vänder dig. ⁴ Då ska Herren uppfylla alla de löften han gav mig. Han sa att om mina barn och deras ättlingar är noga med hur de lever och är trogna och helhjärtade mot honom, så kommer alltid någon av dem att sitta på tronen som kung över Israel.

⁵ Du vet också vad Joav, Serujas son, gjorde mot mig och vad han gjorde mot de två överbefälhavarna för hären i Israel, Avner, Ners son, och Amasa, Jeters son. Han dödade dem i fredstid och lät deras blod flyta som om det varit krig. Han fläckade med blod bältet om sin midja och sandalerna på sina fötter. ⁶ Du ska nu handla efter din vishet och inte låta honom bli gråhårig och gå ner i dödsriket i frid.

⁷ Men var barmhärtig mot gileaditen Barsillajs söner! Låt dem få vara ständiga gäster vid ditt bord, för de tog hand om mig när jag flydde från din bror Absalom. ⁸ Och vidare har du hos dig Shimi, Geras son, benjaminiten från Bachurim. Han uttalade en fruktansvärd förbannelse över mig när jag var på väg till Machanajim. När han sedan kom ner till mig vid Jordanfloden, lovade jag med ed inför Herren att inte döda honom med svärd. ⁹ Men du ska inte låta honom gå ostraffad. Du är en vis man och vet hur du ska göra med honom. Låt nu denne gå ner i dödsriket med blod i sitt grå hår.”

¹⁰ Sedan dog^[a] David och han begravdes i Davids stad. ¹¹ Han hade regerat över Israel i fyrtio år, sju år i Hebron och trettiotre år i Jerusalem. ¹² Salomo blev kung efter sin far David och satte sig på hans tron och hans makt blev starkt befäst.

Salomo undanröjer oppositionen

¹³ En dag kom Haggits son Adonia på besök till Salomos mor Batseba. ”Har du kommit i fredliga avsikter?” frågade hon honom. ”Ja”, svarade han. ¹⁴ ”Jag vill bara tala med dig om en sak.” ”Säg vad du har på hjärtat!” sa hon.

¹⁵ ”Som du vet var kungariket mitt”, sa Adonia. ”Hela Israel väntade att jag skulle bli den nye kungen. Men så ändrades allting och min bror blev kung, för det var så Herren ville ha det. ¹⁶ Nu har jag en bön till dig och avvisa mig inte!”

”Vad vill du?” frågade hon. ¹⁷ ”Be kung Salomo – dig avvisar han inte – att han ger mig Avishag från Shunem till hustru”, svarade han. ¹⁸ ”Ja, jag ska tala med kungen om dig”, lovade Batseba.

¹⁹ Kungen reste sig när hon kom in för att tala med honom om Adonia. Han bugade sig för henne, satte sig sedan på sin tron och lät hämta en stol^[b] åt kungamodern och hon satte sig på hans högra sida.

²⁰ ”Jag hoppas du inte visar bort mig, när jag nu kommer med en liten begäran till dig”, sa hon. ”Kom med din begäran, mor”, sa han. ”Jag ska inte avvisa dig.” ²¹ ”Låt då din bror Adonia få Avishag från Shunem till hustru”, svarade hon.

²² Kung Salomo svarade sin mor: ”Varför begär du bara Avishag från Shunem åt Adonia? Du skulle lika gärna kunna be om kungadömet åt honom. Han är ju min äldre bror och har prästen Evjatar och Joav, Serujas son, på sin sida.”

²³ Kung Salomo svor då en ed inför Herren: ”Gud må straffa mig både nu och i framtiden om inte Adonia får betala med sitt liv för denna begäran! ²⁴ Så sant Herren lever, han som har gett mig min far Davids tron och byggt ett kungarike åt mig enligt sitt löfte, Adonia ska dö i dag!”

²⁵ Sedan beordrade kung Salomo Benaja, Jojadas son, att avrätta Adonia och denne högg ner honom så att han dog.

²⁶ Till prästen Evjatar sa kungen: ”Gå tillbaka till dina ägor i Anatot! Du förtjänar att dö, men jag vill inte avrätta dig nu. Du bar ju Herrens ark inför min far David och du fick lida med honom under alla hans svårigheter.”

²⁷ Så tvingade Salomo Evjatar att lämna sin ställning som Herrens präst och på så sätt gick Herrens ord vid Shilo beträffande Elis ättlingar i uppfyllelse.

²⁸ När Joav, som hade varit med i Adonias kupp men inte hade slutit sig till Absalom, fick höra detta, flydde han till Herrens tält och grep tag om altarets horn. ²⁹ När kung Salomo fick höra att Joav hade flytt till Herrens tält och stod intill altaret, skickade han iväg Benaja, Jojadas son, med ordern att hugga ner honom också.

³⁰ Benaja gick in i Herrens tält och sa till Joav: ”Kungen befaller dig att komma ut!” ”Nej, jag vill dö här”, svarade han. Benaja talade om för kungen att Joav svarat så.

³¹ ”Gör som han vill”, svarade kungen. ”Hugg ner honom och begrav honom! Befria så mig och min fars ätt från skulden för det oskyldiga blod Joav utgjutit. ³² Herren ska låta hans blod komma tillbaka över honom själv för att han utan min far Davids vetskap dödade två oskyldiga män, Avner, Ners son och överbefälhavare för Israels här och Amasa, Jeters son och överbefälhavare för Judas här, dessa som var rättfärdigare och bättre än han själv. ³³ Blodsskulden för detta ska för alltid vila över Joav och hans efterkommande, men sin frid ska Herren ge till David och hans efterkommande, hans ätt och hans tron för all framtid.”

³⁴ Benaja, Jojadas son, gick då och högg ner Joav som sedan begravdes på sin egen mark^[c] i öknen.

³⁵ Sedan utsåg kungen Benaja, Jojadas son, till överbefälhavare över hären och Sadok till präst i stället för Evjatar.

³⁶ Kungen skickade därefter bud till Shimi och lät säga: ”Bygg dig ett hus här i Jerusalem och stanna här! Du får inte gå någon annanstans. ³⁷ Den dag du lämnar staden och går över bäcken Kidron, kommer du att dö. Skulden är då din egen.”

³⁸ ”Jag, din tjänare, ska göra som du säger, min herre och kung”, svarade Shimi kungen. Shimi bodde sedan en lång tid i Jerusalem.

³⁹ Men tre år senare rymde två av hans slavar till kung Akish, Maakas son, i Gat. När Shimi fick reda på att hans slavar befann sig i Gat, ⁴⁰ sadlade han sin åsna för att fara till Akish i Gat för att söka efter sina slavar. Så gick han och hämtade tillbaka sina slavar från Gat.

⁴¹ När Salomo fick höra att Shimi hade gått till Gat och nu återvänt till Jerusalem, ⁴² kallade han honom till sig och sa: ”Lät jag dig inte svära vid Herren och varnade jag dig inte för att, om du gick härifrån, skulle du alldeles säkert dödas? Och du svarade att du skulle göra som jag befallde. ⁴³ Varför har du då inte hållit eden vid Herren och lytt min befallning?” ⁴⁴ Kungen sa vidare till Shimi: ”Tänk på allt ont som du gjorde mot min far, kung David! Herren ska nu hämnas din ondska på dig, ⁴⁵ men kung Salomo ska bli välsignad och Davids tron ska bestå inför Herren för all framtid!”

⁴⁶ På kungens befallning ledde sedan Benaja, Jojadas son, ut Shimi och högg ner honom och dödade honom.

Salomos grepp om kungariket blev allt fastare.

3 Salomo ingick en allians med farao, kungen i Egypten, och gifte sig med hans dotter. Han tog henne med sig till Davids stad, där hon bodde tills han hade byggt färdigt sitt palats, Herrens hus och muren runt Jerusalem.

² Folket offrade på höjderna eftersom något tempel åt Herrens namn ännu inte var byggt.

Salomo ber om vishet

(2 Krön 1:3-12)

³ Salomo visade sin kärlek till Herren genom att följa de stadgar han fått av sin far David, bortsett från att han fortsatte att offra på höjderna och tända rökelse där. ⁴ Den främsta offerplatsen fanns i Givon och dit gick kungen och bar fram 1 000 brännoffer på altaret där.

⁵ I Givon uppenbarade sig Herren för Salomo en natt i en dröm och sa: ”Be mig om vad du vill, så ska du få det!”

⁶ Salomo svarade: ”Du har visat stor nåd mot din tjänare David, min far, därför att han var trogen mot dig och rättfärdig och uppriktig i sitt hjärta. Du har fortsatt att visa samma stora nåd genom att ge honom en son som nu sitter på hans tron. ⁷ Herre min Gud, nu har du gjort mig till kung efter min far David, men jag är ju oerfaren som ett barn och vet oftast inte hur jag ska handla. ⁸ Du har satt mig, din tjänare, över ditt utvalda folk, en nation så stor att man inte kan räkna dem. ⁹ Ge mig, din tjänare, nu ett lydigt hjärta och ett sådant förstånd att jag kan regera på rätt sätt över ditt folk och förstå skillnaden mellan rätt och orätt! För vem kan styra ditt folk som är så stort?”

¹⁰ Herren var mycket nöjd med och glad över att Salomo bad om detta. ¹¹ Gud svarade honom: ”Därför att du bad om detta och inte om ett långt liv, rikedom för egen del eller dina fienders undergång, utan bad om förmåga att urskilja vad som är rätt, ¹² ja, därför ska jag ge dig vad du har bett om. Jag ska ge dig större vishet än någon annan någonsin haft eller kommer att få. ¹³ Jag ska dessutom ge dig vad du inte bad om, nämligen ära och rikedom. Ingen i hela världen ska under din livstid bli din like bland kungar, ¹⁴ och om du vandrar på mina vägar och lyder mina lagar som din far David gjorde, så ska jag låta dig få leva länge.”

¹⁵ Sedan vaknade Salomo och förstod att det varit en dröm.

Han återvände till Jerusalem och ställde sig framför Herrens förbundsark. Där bar han fram brännoffer och gemenskapsoffer, och sedan inbjöd han hela hovet till en fest.

Salomo visar prov på sin vishet

¹⁶ Två prostituerade kvinnor kom till kungen och trädde fram inför honom.

¹⁷ ”Hör, min herre, vi bor båda i samma hus”, började en av dem. ”Jag fick ett barn och hon var också där i huset. ¹⁸ Tredje dagen efter att mitt barn fötts fick den här kvinnan också ett barn. Vi var ensamma och det var inga andra i huset. ¹⁹ Men hennes barn dog när hon i sömnen råkade lägga sig på det. ²⁰ Då gick hon upp mitt i natten när jag, din tjänarinna, sov, tog min son som låg bredvid mig till sig och lade det döda barnet i mina armar. ²¹ På morgonen när jag skulle ge mitt barn mat, upptäckte jag att det var dött, men när jag såg närmare på det på morgonen, såg jag att det inte var det barn jag fött.”

²² Den andra kvinnan sa: ”Det var visst hennes egen son och barnet som lever är mitt!” Men den första stod på sig: ”Nej, det döda barnet är ditt och det som lever är mitt!” På det sättet grälade de alltså inför kungen.

²³ Då sa kungen: ”Den ena säger att det levande barnet är hennes och att det döda barnet tillhör den andra. Den andra säger att det levande barnet är hennes och det döda den andras. ²⁴ Ge mig nu ett svärd!” Man hämtade ett svärd till kungen. ²⁵ ”Hugg det levande barnet i två delar och låt de båda kvinnorna få var sin del”, sa kungen.

²⁶ Barnets mor som fylldes av kärlek till sin son, utropade då: ”Nej, min herre! Ge henne barnet i stället! Döda det inte!” ”Nej, varken du eller jag ska ha honom”, sa den andra kvinnan. ”Dela honom mitt itu!”

²⁷ Då befallde kungen: ”Ge den levande pojken till den första kvinnan! Hon är hans mor.”

²⁸ Över hela Israel fick man höra talas om den dom kung Salomo avkunnade och alla visade honom vördnad, för de insåg vilken vishet Gud hade gett honom.

Salomos närmaste män

4 Kung Salomo härskade över hela Israel. ² Dessa var hans närmaste män:

⁷ Det fanns också tolv fogdar vid Salomos hov som var sin månad under året fick sörja för kungens och hovets underhåll.

⁸ Namnen på dessa var:

Salomos välde

²⁰ Juda och Israel var talrika som havets sand och folket åt och drack och var nöjda. ²¹ Kung Salomo regerade över alla rikena från floden Eufrat ända till filistéernas land och ner till Egyptens gräns. De betalade skatt till Salomo och de fortsatte att tjäna honom så länge han levde.

²² För försörjningen i palatset behövdes dagligen 9 000 liter^[e] fint mjöl och dubbelt så mycket vanligt mjöl, ²³ 10 gödda oxar, 20 valloxar och 100 får och getter, förutom hjort, gasell, dovhjort och gödfågel.

²⁴ Salomos välde sträckte sig över alla riken väster om floden Eufrat, från Tifsach till Gaza, och landet hade fred på alla sidor.

²⁵ Under hela Salomos livstid levde Juda och Israel, från Dan till Beer Sheva, i trygghet, var och en under sin vinstock och sitt fikonträd.

²⁶ Salomo ägde 4 000^[f] stallar för vagnshästar och 12 000 hästar.

²⁷ Varje månad sörjde fogdarna för underhållet åt kung Salomo och alla som kom till hans bord så att ingenting fattades ²⁸ och de ansvarade också för att hästarna fick korn och halm var kungen än befann sig.

Salomo blir berömd för sin vishet

²⁹ Gud gav Salomo stor vishet och mycket förstånd, omätligt som havets sand. ³⁰ Han var visare än de visaste i Östern och hans visdom var större än hela Egyptens. ³¹ Han var visare än någon annan människa, visare än esrachiten Etan och visare än någon av Machols söner Heman, Kalkol och Darda. Ryktet om honom spred sig till folken runt omkring. ³² Han diktade 3 000 ordspråk och komponerade 1 005 sånger. ³³ Han kunde förklara växternas liv, alltifrån Libanons cedrar till den lilla isopen som tränger fram i murarnas springor. Han undervisade om allt slags djur- och fågelliv, om kräldjur och fiskar. ³⁴ Från alla länder kom människor för att lyssna till Salomos vishet, sända av alla kungar som hört om hans vishet.

Salomo bygger templet

Förberedelser för tempelbygget

(2 Krön 2:1-18)

5 Kung Hiram från Tyros hade alltid varit Davids vän. När han fick höra att Salomo hade smorts till kung efter sin far, sände han sina tjänare till Salomo.

² Salomo sände tillbaka detta budskap till Hiram:

³ ”Du vet att på grund av krig och hot från alla sidor kunde min far inte bygga ett tempel åt Herrens, sin Guds, namn förrän Herren lagt alla fiender under hans fötter. ⁴ Men nu har Herren, min Gud, gett mig fred vid alla gränser, jag har inga fiender och ingen fara hotar. ⁵ Därför planerar jag nu att bygga ett tempel åt Herrens, min Guds, namn, precis som Herren talade till min far David: ’Din son ska bli din efterträdare på tronen och bygga ett tempel åt mitt namn.’

⁶ Ge nu order om att man ska hugga ner cedrar åt mig från Libanon. Mina män ska arbeta tillsammans med dina. Jag ska betala vilken lön du än begär, för som du vet finns det ingen bland oss som är lika skicklig att hugga timmer som sidonierna.”

⁷ Hiram kände sig mycket nöjd med Salomos meddelande. ”Pris ske Herren som gett David en sådan vis son till kung över detta stora folk”, sa han. ⁸ Han svarade Salomo:

”Jag har tagit emot ditt meddelande och jag ska göra allt som du har bett mig och förse dig med både cedrar och cypresser. ⁹ Mina män ska föra virket från Libanon ner till havet för att sedan flotta det utmed kusten och leverera det dit du vill ha det. Jag löser upp flottarna där och så får du ta dem därifrån. Vad beträffar ersättningen, så kan du betala med livsmedel till mitt hushåll.”

¹⁰ Hiram skaffade alltså Salomo allt det virke av ceder och cypress som han önskade ¹¹ och som betalning sände Salomo till hans hushåll 60 000 kubik vete och 6 000 liter^[g] av den finaste olivoljan. Detta gav Salomo Hiram år efter år. ¹² Herren uppfyllde sitt löfte och gav Salomo vishet. Och mellan Hiram och Salomo rådde fred och de slöt ett förbund med varandra.

¹³ Salomo inkallade 30 000 arbetare från hela Israel till arbetet. ¹⁴ Salomo lät dem arbeta i skift om 10 000 man, en månad i Libanon och två månader hemma. Adoniram övervakade arbetet. ¹⁵ Salomo hade 70 000 bärare och 80 000 stenhuggare i bergen. ¹⁶ 3 300^[h] förmän övervakade och ledde arbetet. ¹⁷ På kung Salomos order bröt man stora stenblock av yppersta kvalité för att templets grund skulle kunna läggas med huggen sten. ¹⁸ Salomos och Hirams hantverkare och män från Geval högg timret och avpassade virket och stenblocken för tempelbygget.

Salomo börjar bygga templet

(2 Krön 3:1—5:1)

6 Det var under Salomos fjärde regeringsår och i månaden siv, den andra månaden, 480 år efter det att Israels folk lämnat slaveriet i Egypten, som Salomo började bygga Herrens hus. ² Templet som kung Salomo byggde åt Herren var 30 meter långt, 10 meter brett och 15 meter högt. ³ Utmed hela framsidan av templet fanns en 10 meter bred portal som motsvarade templets bredd och som var 5 meter djup och den låg på framsidan. ⁴ Han gjorde smala, slutna fönster med bjälkramar på templet.

⁵ Runt den stora salens väggar och det inre rummet byggdes ett ramverk som avdelades i kamrar. ⁶ Den nedersta våningen var 2,5 meter bred, den mellersta 3 och den övre 3,5 meter bred. Man gjorde avsatser längs utsidan, och på så sätt behövde inte fästhål göras i väggarna.

⁷ Stenarna som användes vid tempelbygget hade huggits färdiga redan vid stenbrottet och därför kunde hela byggnaden uppföras utan ljudet från hammare, yxa eller andra verktyg.

⁸ Ingången till mellanvåningen fanns på templets södra sida. En trappa ledde upp till andra våningen och vidare till den tredje. ⁹ När han hade byggt templet och färdigställt det, lade man på ett tak av bjälkar och klädde alltsammans med paneler av cederträ.^{[i] 10} Han byggde sidokamrarna runt om templets väggar och fäste dem vid byggnaden med cederbjälkar. Varje våning var 2,5 meter hög.

¹¹ Herrens ord kom sedan till Salomo: ¹² ”När det gäller detta hus som du nu bygger, om du gör som jag har sagt och följer alla mina befallningar och instruktioner, så ska jag uppfylla det löfte genom dig som jag gav din far David ¹³ och bo bland Israels folk och aldrig överge mitt folk Israel.”

¹⁴ Salomo byggde så templet färdigt. ¹⁵ Hela insidan från golv till tak klädde han med paneler av cederträ och golven var lagda med brädor av cypressträ. ¹⁶ Det innersta rummet som var 10 meter långt, det allra heligaste i templet, byggde han också med panel från golv till tak av cederträ. ¹⁷ Det stora rummet framför detta rum var 20 meter långt. ¹⁸ Cederträpanelerna på templets insida var överallt dekorerade med utsirningar i form av kurbitsblad och blommor. Allt var täckt med cederträ, så att man inte såg sten någonstans.

¹⁹ Inne i huset ordnade han ett inre rum åt Herrens förbundsark. ²⁰ Detta inre rum var 10 meter långt, 10 meter brett och 10 meter högt. Dess väggar och tak var klädda med rent guld, liksom altaret av cederträ. ²¹ Hela templets interiör klädde han med rent guld och Salomo lät göra guldkedjor som sattes för ingången till det inre rummet som också var klätt med guld. ²² Han klädde alltså hela huset med guld så att allting var täckt av guld, även altaret, som tillhörde det inre rummet, blev klätt med guld.

²³ Därinne gjorde Salomo också två keruber av olivträ, var och en 5 meter hög. ²⁴ Den första kerubens vinge var 2,5 meter lång och likaså den andra vingen, alltså var avståndet mellan vingspetsarna 5 meter. ²⁵ Också den andra keruben var 5 meter hög. Båda keruberna hade samma mått och samma form, ²⁶ den ena liksom den andra var 5 meter hög. ²⁷ Han placerade keruberna i det inre rummet, så att deras utbredda vingar tillsammans räckte från vägg till vägg när de berörde varandra i rummets mitt. ²⁸ Och han klädde båda keruberna med guld.

²⁹ Salomo lät snida reliefbilder av keruber, palmer och olika slags blommor i väggarna i templets båda rum ³⁰ och golven i båda rummen belade han med guld.

³¹ Dörrarna till det inre rummet gjorde han av olivträ och med femkantig infattning. ³² På de båda dörrarna av olivträ lät han snida keruber, palmer och blommor, allt överdraget med hamrat guld.

³³ På samma sätt gjorde han fyrkantiga dörrkarmar av olivträ till det större rummet. ³⁴ Det fanns också två dörrar av cypressträ, var och en med två vridbara dörrhalvor. ³⁵ Han lät snida keruber, palmer och blommor på alla dörrar och de var klädda med hamrat guld.

³⁶ Muren till den inre förgården byggde han i tre lager av huggna stenar och ett lager av huggna bjälkar av cederträ.

³⁷ Grunden till Herrens hus lades fjärde året i månaden siv. ³⁸ Hela byggnaden var färdig in i minsta detalj så som den skulle vara i den åttonde månaden, månaden bul, under Salomos elfte regeringsår. Det tog alltså sju år att bygga templet.

Salomo bygger sitt palats

7 Sedan byggde Salomo sitt eget hus som det däremot tog tretton år att få färdigt.

² Han byggde Libanonskogshuset som var 50 meter långt, 25 meter brett och 15 meter högt, med fyra rader av cederpelare och med huggna cederbjälkar på pelarna. ³ Taket var av cederträ över bjälkarna som låg på pelarna, 45 bjälkar, 15 i varje rad. ⁴ Fönstren var placerade mitt emot varandra i rader om tre. ⁵ Alla dörröppningar var fyrkantiga och i den främre delen fanns tre dörrar i varje grupp mitt emot varandra.^[j]

⁶ Han gjorde också en pelarhall. Den var 25 meter lång och 15 meter bred och hade ett förrum med en baldakin som hölls upp av pelare.

⁷ Han byggde också tronrummet eller domsalen där Salomo satt när han dömde folket. Det hade panel av cederträ från golv till tak.

⁸ Rummen som han själv skulle bo i längre in i byggnaden var av liknande utseende. Han byggde också ett hus i samma stil åt faraos dotter som var en av hans hustrur. ⁹ Alla dessa byggnader, från grunden till utsidan av den stora förgården, uppfördes av stora stenblock av dyrbar sten som huggits ut efter mått både på insidan och utsidan. ¹⁰ Grundstenarna var utvalda stora stenar 4 till 5 meter långa. ¹¹ Ovanpå dem låg också utvalda stenar uthuggna efter mått och cederträ. ¹² Den stora förgårdsmuren var gjord av tre varv uthuggna stenar och ett varv cederbjälkar på samma sätt som vid den inre förgården till Herrens hus.

Templets utrustning

¹³ Salomo lät sända bud efter Hiram från Tyros, ¹⁴ son till en änka av Naftalis stam och hans far var en kopparsmed från Tyros. Hiram var en skicklig och begåvad konstnär och kunde göra alla slags koppararbeten. Han kom nu för att utföra alla kung Salomos arbeten.

¹⁵ Hiram tillverkade två pelare av koppar, var och en 9 meter hög och med en omkrets av 6 meter. ¹⁶ På toppen av varje pelare gjorde han ett kapitäl av gjuten koppar, 2,5 meter högt. ¹⁷ Varje kapitäl var dekorerat med flätverk med sju kedjor i form av hängprydnader ¹⁸ och han gjorde granatäpplen i två rader runt varje flätverk, likadant på båda kapitälen. ¹⁹ Kapitälen på pelartopparna vid förhuset var liljeformade och 2 meter höga.^{[k] 20} På båda pelarhuvudena ovanför den skålformade delen nära flätverket var 200 granatäpplen i rader som omgav vart och ett av dem.^{[l] 21} Hiram placerade dessa pelare vid templets ingång. Den till höger kallades Jakin^[m] och den till vänster Boas^[n]. ²² Pelarhuvudena var liljeformade. Så blev arbetet med pelarna fullbordat.

²³ Han gjorde Havet av gjutgods, runt, 5 meter i diameter och hälften så högt, med en omkrets på 15 meter. ²⁴ Runt dess kant fanns två rader av kurbitsdekorationer, tio stycken per varje halvmeter, gjutna i samma stycke som själva Havet. ²⁵ Havet stod på tolv oxar. Tre av dem var vända mot norr, tre mot väster, tre mot söder och tre mot öster. Havet vilade på dem, och deras bakdelar var vända inåt. ²⁶ Havet var en handsbredd tjockt och kanten var formad som i en skål, så att den liknade en utslagen lilja. Det rymde 60 000 liter^[o].

²⁷ Därefter gjorde han tio flyttbara ställ. De var 2 meter långa, 2 meter breda och 1,5 meter höga. ²⁸ De var tillverkade på följande sätt: De hade sidoplåtar som var fästa mellan hörnlisterna. ²⁹ Sidoplåtarna var dekorerade med lejon, oxar och keruber, liksom hörnlisterna. Under och över lejonen och oxarna fanns hamrade blomsterkransar. ³⁰ Vart och ett av dessa ställ hade fyra hjul av koppar med axlar av koppar. Vart och ett av dem vilade på fyra gjutna stöd under fatet med blomsterkransar på varje sida. ³¹ På insidan av stället fanns en öppning, en halv meter hög. Dess mitt var rund, 75 centimeter djup, och runt öppningen var utsirade blomsterkransar. Listerna var fyrkantiga, inte runda. ³² Ställen hade fyra hjul som satt under sidoplåtarna på hjulaxlar fästade i ställets hörn. Hjulen var 75 centimeter höga ³³ och gjorda som vagnshjul, i alla delar gjutna i brons, axlar, ekrar, hjulringar och hjulnav.