På flykt men ändå räddad

^1-2 En psalm av David, när han flydde från sin son Absalom. Herre, överallt stöter jag på fiender. Det är många som försöker skada mig och

³ många som säger att Gud aldrig kommer att hjälpa mig.

⁴ Men du, Herre, är min sköld, min härlighet och mitt enda hopp. Bara du kan lyfta upp mitt huvud, som nu är nerböjt av skam.

⁵ Jag ropade till Herren, och han hörde mig från sitt tempel i Jerusalem.

⁶ Därför kan jag sova lugnt hela natten, för Herren vakar över mig.

⁷ Nu är jag inte längre rädd, trots att tusentals fiender har omringat mig.

⁸ Jag ropar till honom: Stå upp, Herre! Fräls mig, min Gud! Då kommer han att slå dem i ansiktet och slå ut deras tänder.

⁹ Ja, Herren lämnar oss aldrig i sticket. Han låter oss uppleva glädje och fred!

Gud beskyddar mig

^1-2 Gud, du har alltid försvarat mig och gett mig rätt. Du har alltid tagit hand om mig i mina svårigheter. Hör mig nu än en gång, när jag ropar till dig! Var barmhärtig mot mig och hör min bön!

³ Herren Gud frågar: Ni människor, som har makten i landet, hur länge ska ni förolämpa mig och tillbe dessa löjliga avgudar, som inte kan göra någonting och som är helt och hållet falska?

⁴ Lägg märke till att Herren har utvalt de rättfärdiga åt sig. Därför kommer han att lyssna till mig och svara när jag ropar till honom.

⁵ Bäva inför Herren, och synda inte mot honom. Tänk på detta när du ligger tyst i din säng!

⁶ Lita på Herren, och bär fram de offer som han tycker om.

⁷ Många säger att det aldrig ska bli bättre för oss. Bevisa att de har fel, Herre, genom att låta ditt ansiktes ljus lysa över oss!

⁸ Trots deras rika skördar är den glädje vi fått mycket större än deras.

⁹ När jag lägger mig somnar jag lugnt, även om jag är ensam, för du, Herre, beskyddar mig.

Gud håller vad han lovat

^1-2 Herre, hjälp oss! Det finns snart inga gudfruktiga människor längre. Var i hela världen kan man träffa på någon som man kan lita på?

³ Alla ljuger och förtalar varandra. Det tycks inte finnas någon ärlighet kvar.

^4-5 Men Herren kommer inte att se mellan fingrarna med de människor som handlar på det sättet. Han ska förgöra dessa högfärdiga lögnare som säger: Vi kan ljuga oss till vad som helst. Vi säger vad vi vill, och vem kan hindra oss?

⁶ Herren svarar: Jag kommer att resa mig och försvara de förtryckta, de fattiga och dem som har det svårt. De har längtat efter att jag ska befria dem.

⁷ Herrens löfte är sant. Han säger inget förhastat. Hans ord är klart och tydligt, det är som äkta silver som renats sju gånger.

⁸ Herre, vi vet att du alltid ska se till att dina egna är utom räckhåll för onda människor,

⁹ även om dessa stryker omkring dem på alla sidor i detta land där uselheten applåderas.

Hur länge till, Herre

^1-2 Hur länge, Herre, ska jag vara glömd av dig? I evighet? Hur länge ska du gömma dig för mig?

³ Hur länge måste jag stå ut med alla mina bekymmer som plågar mig natt och dag? Hur länge ska mina fiender ha övertaget?

⁴ Svara mig, Herre, min Gud! Skingra mitt mörker, annars dör jag!

⁵ Mina fiender ska inte få triumfera och säga: Vi har besegrat honom! Låt dem inte få njuta av mina motgångar.

⁶ Jag litar alltid på dig och på din barmhärtighet, och jag är glad över din frälsning. Jag vill sjunga till din ära, Herre, för du har varit god mot mig.

Herre, tig inte!

28 Jag ber dig om hjälp, Herre, för du är min trygghets klippa. Om du vägrar att svara mig, så kan jag lika gärna ge upp och dö.

² Herre, jag lyfter mina händer mot himlen och ropar till dig om hjälp. Lyssna, Herre!

³ Straffa mig inte tillsammans med alla de ogudaktiga, som talar så vänligt till sina grannar, medan de i själva verket tänker att döda dem.

⁴ Ge dem det straff de förtjänar! Låt deras ondska komma över dem själva!

⁵ De bryr sig inte det minsta om Gud. Vad han har gjort och skapat tycks inte angå dem. Därför kommer Gud att slå dem till marken som man river gamla hus som aldrig mer ska byggas upp.

⁶ Prisa Herren, för han har lyssnat till mitt rop på hjälp!

⁷ Han har gett mig ny kraft, och han skyddar mig för varje fara. Jag litade på honom och han hjälpte mig. Glädjen bubblar nu i mitt hjärta, och jag brister ut i lovsånger till honom.

⁸ Herren skyddar sitt folk och ger seger åt sin smorde kung.

⁹ Försvara ditt folk, Herre! Försvara och välsigna dem som är dina! Led dem som en herde, och bär dem i dina armar för evigt!

När bäste vännen förråder dig

^1-2 Lyssna till min bön, Gud! Göm dig inte när jag ropar till dig! Hör mig, Herre!

³ Lyssna till mig! Jag suckar och gråter under min börda. Sorgen lämnar mig ingen ro.

⁴ Mina fiender väsnas och hotar mig med döden. De förtrycker mig och tänker döda mig. Deras raseri och hat vänder sig mot mig för att uppsluka mig.

⁵ Jag plågas svårt i mitt inre, och dödsångesten griper mig.

⁶ Skräck och fasa gastkramar mig. Jag darrar och är rädd för vad som ska hända mig.

⁷ Tänk om jag hade vingar som duvan, så att jag kunde flyga bort och finna en viloplats.

⁸ Jag skulle flyga till öknarna långt borta och stanna där.

⁹ Jag skulle skynda mig att söka skydd undan denna storm.

¹⁰ Herre, låt mina fiender börja gräla sinsemellan, så att de inte kan göra sig förstådda längre.

¹¹ Fastän de håller vakt på murarna dag och natt har ondskan och oärligheten förskansat sig i staden.

¹² Våldet har tagit överhanden och på gatorna hotar och bedrar man varandra.

¹³ Om det hade varit en fiende som hånat mig, hade jag kunnat stå ut med det. Då kunde jag ha glömt det och flytt.

¹⁴ Men det var du, min vän och följeslagare.

¹⁵ Vilken gemenskap vi hade, och vad mycket intressant vi samtalade om när vi vandrade till Herrens tempel!

¹⁶ Låt döden utan varning ta mina fiender i deras krafts dagar, för synden härskar i deras hem, och de är förgiftade i sina hjärtan.

¹⁷ Men jag vill ropa till Herren, så att han kan frälsa mig, och det kommer han att göra!

¹⁸ Jag vill be till honom både morgon, middag och kväll och jag vill klaga högt inför honom, och han ska lyssna till mig.

¹⁹ Han ger mig lugn och ro. När mina fiender anfaller mig, hur många de än är, kommer ändå inget att hända mig.

²⁰ Gud själv, han som har regerat i evigheter, kommer inte att bli dem svaret skyldig! De vägrar ju att ändra sig och har ingen som helst respekt för honom.

²¹ Min vän, som jag litade på, förrådde mig. Han bröt sina löften.

²² Hans ord var hala som olja, men hans hjärta var fyllt av stridslust. I hans vackra och inställsamma ord fanns dolkar gömda!

²³ Lämna dina bekymmer till Herren! Han ska bära dem. Han tillåter inte de gudfruktiga att snubbla eller falla.

²⁴ Han ska störta ner de ogudaktiga i gravens djup. Mördare och lögnare ska ryckas bort redan innan de nått sina bästa år. Men jag litar på dig, Herre.