Förlåt mig mina synder

25 Till dig, Herre, sätter jag mitt hopp.

² Lämna mig inte i sticket, Herre, för jag litar på dig! Låt inte mina fiender lyckas i sina uppsåt! Låt dem inte triumfera över mig!

³ Jag vet att ingen som tror på Gud någonsin behöver skämmas. Men alla som sviker dig ska stå där med sin skam.

⁴ Herre, visa mig vad jag ska göra! Låt mig förstå vilken väg jag ska gå!

⁵ Led mig och undervisa mig, för du är en Gud som räddar mig! Det är bara på dig jag kan hoppas!

^6-7 Herre, tänk på att du förr har visat mig din godhet och kärlek, förlåt mig för att jag syndade i min ungdom.

⁸ Herren är god, och alla de som har gått vilse undervisar han med glädje om den rätta vägen.

⁹ Han undervisar de ödmjuka om sin väg.

¹⁰ Med trofasthet och kärlek leder han alla som lyder hans befallningar.

¹¹ Men Herre, vad ska jag göra med mina synder! De är alltför många! Förlåt mig, för ditt namns skull!

¹² Var finns den människa som fruktar Herren? Gud kommer att undervisa henne om vilken väg hon ska välja.

¹³ Hon ska få välsignelse och lycka, och hennes barn ska ärva landet.

¹⁴ Herren är vän med dem som fruktar honom, och de får insyn i hans hemligheter.

¹⁵ Jag ser alltid upp till Herren och väntar på hans hjälp, för bara han kan rädda mig ur fällorna.

¹⁶ Kom, Herre, och visa mig din barmhärtighet, för jag känner mig hjälplös, nertyngd och ensam!

¹⁷ Min ångest blir allt värre. Befria mig från denna börda!

¹⁸ Se hur jag lider och se vilket elände jag har! Förlåt mig alla mina synder!

¹⁹ Se hur många fiender jag har och hur våldsamt de hatar mig!

²⁰ Rädda mitt liv undan dem! Låt ingen säga att jag i onödan har litat på dig!

²¹ Låt godhet och ärlighet bli mina livvakter, för mitt hopp står till dig.

²² O, Gud, befria Israel från alla dess svårigheter.

När Herrens röst ljuder

29 Prisa Herren, ni alla änglar! Prisa hans ära och hans kraft!

² Prisa honom för hans härliga namn! Böj er inför honom och sätt på er högtidskläder.

³ Herrens röst hörs över haven. Gud, den upphöjde, dundrar från skyn.

⁴ Vad väldig hans röst är, vad stark och majestätisk den är!

^5-6 Den knäcker stora träd. Den splittrar Libanons cedrar. Den skakar Libanons och Sirjons berg, så att de hoppar och skuttar som unga kalvar!

⁷ Herrens röst är en ljungande blixt.

⁸ Den ljuder genom öknarna och skakar Kades ödemark.

⁹ Herrens röst fäller de mäktiga ekarna och löven virvlar omkring i luften. I hans tempel ropar alla: Äran, äran tillhör Herren.

¹⁰ Redan syndafloden kom på Herrens befallning, och som kung fortsätter han att avslöja sin makt.

¹¹ Han ska ge sitt folk styrka. Han ska välsigna dem med frid.

Herren regerar

33 Ni alla rättfärdiga, låt er glädje välla fram i lovprisning till Herren, för det är rätt att prisa honom!

² Spela lovsånger på stränginstrument och harpor!

³ Sjung nya sånger för honom, spela på alla era instrument och sjung av glädje!

⁴ Allt vad Herren säger det menar han, och allt han gör kan man lita på.

⁵ Han älskar allt som är gott och rätt. Överallt på jorden kan man njuta av hans godhet.

⁶ Han uttalade bara ett ord, och himlen formades. Solen, månen och stjärnorna kom till på hans befallning.

⁷ Han samlade haven till en plats, och han fyllde havsdjupen med deras vatten.

⁸ Alla i hela världen, män, kvinnor och barn, frukta Herren och visa vördnad för honom.

⁹ När han talade skapades världen. Den kom till på hans befallning.

¹⁰ Med ett enda andetag kan han förgöra alla planer som smids av dem som står emot honom,

¹¹ men hans egen plan består för evigt. Hans avsikter är desamma generation efter generation.

¹² Välsignat är det folk vars Gud Herren är, det folk som han har utvalt till sitt eget!

^13-15 Från himlen där Herren bor, ser han varje människa. Han har skapat människornas hjärtan och vakar noggrant över allt de gör.

^16-17 Inte ens den mest välrustade armé kan rädda en kung, för enbart styrka är inte tillräckligt för att rädda någon. En enda stridshäst räcker inte för att vinna seger. Den är stark, men den kan inte rädda någon.

^18-19 Men Herren beskyddar alla som lyder honom, och som litar på hans ständiga kärlek. Han håller dem vid liv, även under hungersnöd!

²⁰ Vi sätter vårt hopp till Herren, för han ska rädda oss.

²¹ Undra inte på att vi är lyckliga i Herren! Vi litar på hans heliga namn!

²² Ja, Herre, låt din ständiga kärlek omge oss, för vi hoppas bara på dig!

Att känna Gud är livet

^1-2 Djupt i de gudlösa människornas hjärtan ligger synden på lur och uppmanar dem ständigt att handla ogudaktigt. De har ingen gudsfruktan som kan hindra dem.

³ De inbillar sig att de kan dölja allt ont de gör och inte bli straffade.

⁴ Men allt de säger är lögn och bedrägeri. De gör inte längre sådant som är rätt och riktigt.

⁵ Ända tills de somnar smider de onda planer. De har medvetet bestämt sig för att göra det som är ont och ingen kan rubba dem.

⁶ Herre, din kärlek är utan gräns, precis som himlen. Din trofasthet sträcker sig bortom molnen.

⁷ Din rättvisa är lika orubblig som väldiga berg. Dina beslut är lika fyllda av vishet som havet med vatten. Både människor och djur är i din hand.

⁸ Vad dyrbar din eviga kärlek är, Gud! Alla människor får skydd under dina vingars skugga.

⁹ Du matar alla med välsignelser från ditt eget bord och låter dem dricka ur dina glädjekällor.

¹⁰ Du är livets källa. Vårt ljus kommer från ditt ljus.

¹¹ Ge oss din kärlek. Den sviker aldrig dem som känner dig! Upphör aldrig med att göra gott mot dem som längtar efter att göra din vilja.

¹² Låt inte dessa stolta män få trampa på mig. Och låt inte dessa ogudaktiga människor få knuffa undan mig med sina händer.

¹³ Titta! De har störtat till marken. De har knuffats omkull och kommer aldrig mer att resa sig.

Nu hoppas jag på dig, Herre!

^1-2 Jag sa för mig själv: Jag ska sluta att klaga! Jag ska hålla tyst, särskilt när de ogudaktiga finns runt omkring mig!

³ Men det hjälpte inte. När jag stod där tyst, vällde oron fram inom mig, och den blev bara större och större.

⁴ Ju mer jag grubblade, desto mer brännande blev elden inom mig. Till slut kunde jag inte längre tiga, utan jag ropade till Gud:

⁵ Herre, hjälp mig att inse hur kort min tid på jorden är! Låt mig förstå att jag bara är här ett ögonblick.

^6-7 Snabbt som en skugga försvinner livet ifrån mig. Hela min livstid är bara som ett ögonblick för dig.Du stolta människa, lika plötsligt som skuggan försvinner du! Hur stark du än är, är du bara som en vindfläkt som drar förbi. Du släpar och sliter och samlar på dig rikedomar som ändå någon annan får slösa bort.

⁸ Därför, Herre, står mitt enda hopp till dig.

⁹ Befria mig från mina synder, för annars kommer till och med dårarna att skratta åt mig!

¹⁰ Herre, nu ska jag hålla tyst. Jag tänker inte öppna munnen och inte heller klaga det minsta, för mitt straff kommer från dig.

¹¹ Herre, plåga mig inte längre, för om du fortsätter dör jag under dina slag.

¹² När du straffar en människa gör du slut på allt som är henne kärt. Det faller sönder som ett tyg som äts upp av mal. Ja, människan är sannerligen inte mer än en vindpust!

¹³ Hör min bön, Herre, lyssna när jag ropar! Slå dig inte till ro och glöm inte mina tårar. Jag är en gäst och en främling här på jorden, precis som mina förfäder.

¹⁴ Straffa mig inte längre, Herre! Låt mig än en gång få nya krafter innan jag dör!