A A A A A
Bible Book List

4 Mosebok 35-36 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Leviternas städer

35 Medan Israel hade sitt läger invid Jordan, på Moabs hedar, mitt emot Jeriko, sa Herren till Mose:

Säg till Israels folk att ge till leviterna ett antal städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska vara deras hem, och betesmarkerna är till för deras boskap och övriga husdjur.

Betesmarkerna ska sträcka sig 500 meter från stadsmurarna i varje riktning.

Mät upp 1.000 meter åt varje väderstreck, öster, söder, väster och norr och med staden som centrum. Detta ska vara deras område.

Sex av de städer ni ger leviterna ska vara fristäder, dit en person som ofrivilligt dödat någon kan fly och vara trygg. Dessutom ska ni ge dem fyrtiotvå andra städer.

Sammanlagt ska leviterna ha fyrtioåtta städer med kringliggande betesmarker.

Städerna ska ligga i olika delar av landet. De större stammarna, som har många städer, ska ge fler städer till leviterna än de mindre stammarna.

Fristäder

9-10 Herren sa vidare till Mose: Säg till folket att när de kommer in i landet,

11 ska de utse fristäder så att den som genom en olyckshändelse dödar en medmänniska ska kunna fly dit.

12 Dessa städer ska fungera som skydd mot den dödade mannens släktingar, om de vill hämnas hans död. Mördaren får nämligen inte dödas med mindre än att en domstol genom rättegång har fastslagit hans skuld.

13-14 Tre av dessa fristäder ska vara belägna i Kanaans land och tre öster om floden Jordan.

15 De ska inte bara vara till skydd för israeliter, utan också för utlänningar och besökare.

16 Om någon blir slagen och dödad av ett föremål av järn, bör det betraktas som överlagt mord, och mördaren ska dö.

17 Om någon dödas av en stor sten, så är det också mord, och mördaren ska straffas med döden.

18 Samma straff gäller om någon dödas med ett vapen av trä.

19 Den som vill hämnas den döde ska personligen döda mördaren, när han möter honom.

20 Om någon med ont i sinnet knuffar till någon, kastar något mot en annan

21 eller använder knytnävarna så att hans offer dör, är han en mördare. Den som vill hämnas den döde ska döda mördaren när han möter honom.

22-23 Men om någon blir knuffad eller träffas av en sten oavsiktligt så att han dör, är det att betrakta som en olyckshändelse.

24 Då ska folket döma och avgöra om dråparen ska överlämnas till den dödes hämnare.

25 Om det fastslås att det varit en olyckshändelse kan folket rädda dråparen och tillåta honom att återvända till fristaden. Där måste han sedan bli kvar tills den som då är överstepräst har dött.

26 Om dråparen lämnar fristaden

27 och den som vill hämnas upptäcker honom och dödar honom, så är denne i sin fulla rätt,

28 för dråparen borde ha stannat i staden tills översteprästen dött. Först då kan han återvända till sitt eget land och till sitt eget hem.

29 Detta är lagar som ska gälla i Israel från generation till generation.

30 Alla mördare måste dö, men bara om det finns mer än ett vittne. Ingen ska behöva dö om det bara finns ett enda vittne som vittnar mot honom.

31 När någon döms skyldig till mord måste han dö, ingen lösensumma kan fria honom.

32 Inte heller kan man ta emot betalning från en som tagit sin tillflykt till en fristad för att han ska kunna återvända hem innan översteprästen har dött.

33 På så sätt ska landet hållas rent. Mord förgiftar landet, och ingen försoning kan ges för mördare annat än att de själva dör.

34 Ni ska inte orena landet som ni ska leva i, för jag, Herren, kommer att bo bland er.

Varje stams område ska bevaras

1-2 Ledarna för Gileads familj, som tillhörde släkten Makir av Manasses gren av Josefs stam, kom till Mose och Israels övriga ledare med en begäran: Herren gav dig i uppdrag att dela landet genom att kasta lott bland Israels folk, påminde de Mose, och att ge vår bror Selofhads arvslott till hans döttrar.

Men om de blir ingifta i någon annan stam, följer den mark de äger med dem till den stam de kommer att tillhöra. På så sätt kommer det sammanlagda området för vår stam att minska,

och det kommer då inte att bli återlämnat vid jubelåret.

Då svarade Mose dem offentligt och gav följande instruktioner från Herren: Det är en riktig anmärkning som de här männen från Josefs stam kommer med.

Så här har Herren ytterligare bestämt om Selofhads döttrar: Låt dem gifta sig med vem de vill, så länge det är inom den egna stammen.

På så sätt kommer varken mark eller annan egendom att övergå i främmande händer, utan varje arvslott förblir oförändrad, precis som när den först utlottades.

De flickor som tillhör Israels stammar och som är arvtagare måste gifta sig inom den egna stammen, så att deras landområde inte lämnar stammen.

På så sätt kommer ingen arvslott att gå från en stam till en annan.

10 Selofhads döttrar gjorde som Mose hade befallt.

11-12 Mahela, Tirsa, Hogla, Milka och Noa gifte sig med män från sin egen stam, Manasse. Deras arvslott kom alltså att stanna inom stammen.

13 Dessa är de befallningar och föreskrifter som Herren gav Israels folk genom Mose, medan de hade sitt läger på Moabs hedar vid floden Jordan, mittemot Jeriko.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes