A A A A A
Bible Book List

4 Mosebok 11-13 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Gud sänder eld över folket

11 Folket började snart klaga över alla svårigheter de mötte under vägen och Herren hörde dem. Han blev förargad på dem för att de klagade ochi sin vrede sände han en eld och utplånade delar av lägrets ytterområden.

Då ropade de till Mose om hjälp, och när han bad för dem, upphörde elden.

Efter detta blev platsen känd under namnet Tabeera, som betyder brand, eftersom Herrens eld hade brunnit bland dem.

Folket klagar och Gud ger dem kött

4-5 Då började främlingarna bland dem att längta efter det goda som fanns i Egypten. Detta ökade missnöjet också bland Israels folk, och de suckade och klagade: Om vi ändå hade lite kött att äta! Tänk om vi hade lite av den goda fisk som vi fick i Egypten. Och minns ni de goda gurkorna och melonerna, purjolöken, rödlöken och vitlöken?

Vi tappar matlusten av att behöva äta manna varenda dag, både morgon och kväll!

Mannat liknade korianderfrö och påminde om kåda.

Folket samlade det från marken och malde det till mjöl eller krossade det i mortlar. Sedan kokade de det eller gräddade kakor av det, och det smakade som om det var tillagat med olivolja.

Mannat föll om natten samtidigt med daggen.

10 Mose hörde hur familjerna stod i sina tältöppningar och grät. Herrens vrede blev allt större, och Mose blev själv mycket illa till mods.

11 Då sa Mose till Herren: Vad har jag gjort för ont eftersom jag måste dras med detta folk?

12 Inte är de väl mina barn? Inte är det väl jag som är far till dem? Varför har du låtit mig bli som en dadda för dem tills vi kommer till det land du lovade deras förfäder?

13 Var ska jag kunna få tag i kött åt alla dessa människor? De gråter ju och säger till mig: Ge oss kött!

14 Jag kan inte själv bära allt detta! Bördan är alltför tung!

15 Om du tänker behandla mig på det sättet är det lika bra att du tar mitt liv nu på fläcken! Det skulle vara barmhärtigare! Låt mig få slippa det här eländet!

16 Då sa Herren till Mose: Kalla samman sjuttio av ledarna i Israel och för fram dem inför mig vid tabernaklet, så att de står där tillsammans med dig.

17 Jag ska komma ner och tala med er där, och jag ska ta av den Ande som är över dig och låta den komma också över dem. De ska dela bördan av folket med dig, så att inte du ensam behöver ha hela ansvaret.

18 Säg också till folket att rena sig, för i morgon ska de få kött att äta. Säg till dem: Herren har hört er gråt och er klagan över allt som ni varit tvungna att lämna bakom er i Egypten, och han tänker ge er kött. Ni ska äta det,

19-20 inte bara en eller två dagar, eller fem eller tio eller ens tjugo! I en hel månad ska ni få kött tills ni får avsmak för det och spyr ut det genom näsan, för ni har förkastat Herren som finns här bland er, och ni har gråtit av längtan efter Egypten.

21 Men Mose sa: Här finns det 600.000 män förutom alla kvinnor och barn, och ändå har du lovat dem kött i en hel månad.

22 Om vi slaktade all vår boskap skulle det ändå inte räcka! Inte ens all fisk i havet är nog!

23 Då sa Herren till Mose: När skulle jag ha blivit så maktlös? Nu ska du få se om mitt ord är sant eller inte!

24 Mose lämnade sedan tabernaklet och gick ut och berättade för folket vad Herren hade sagt. Han samlade de sjuttio ledarna runt tabernaklet.

25 Herren kom ner i molnet och talade med Mose, och han tog av den Ande som var över Mose och lät den komma över de sjuttio. När Anden kom över dem började de profetera, men det hände bara vid det tillfället.

26 Men två av de sjuttio, Eldad och Medad, hade blivit kvar i lägret, och när Anden kom över dem profeterade de där de stod.

27 Några unga män sprang till Mose och berättade detta.

28 Då protesterade Josua, Nuns son, Moses medhjälpare, och sa: Du måste försöka få dem att sluta!

29-30 Men Mose svarade: Är du avundsjuk för min skull? Jag önskar att allt Herrens folk var profeter och att Herren kunde sända sin Ande över dem alla!30Därefter återvände Mose och ledarna till lägret.

31 Sedan sände Herren en vind som förde med sig vaktlar in från havet och lät dem falla i lägret och runt omkring det! Så långt man kunde gå åt alla håll fanns det vaktlar. De flög strax ovanför marken.

32 Folket fångade dem och slaktade dem hela den dagen och natten och även följande dag! Ingen samlade in mindre än två tusen liter, och det låg vaktlar överallt.

33 Men när folket började äta av köttet upptändes Herrens vrede mot dem, och många dog.

34 Platsen kom att kallas Begärets gravar, därför att det var där de människor begravdes som haft begär efter kött.

35 Folket bröt upp och vandrade vidare till Haserot där de stannade en tid.

Mirjam och Aron kritiserar Mose

1-2 En dag började Mirjam och Aron att kritisera Mose därför att hans hustru kom från Etiopien. De sa: Är det bara genom Mose som Herren har talat? Har han inte talat genom oss också? Herren hörde dem,

3-4 och reagerade omedelbart och kallade dem alla tre till tabernaklet. Mose var faktiskt den mest ödmjuka och anspråkslösa människa man kunde tänka sig.

Herren steg ner till dem i molnet och ställde sig vid ingången till tabernaklet. Kom fram hit, Aron och Mirjam! sa han. De steg då fram,

och Herren sa till dem: Det är genom syner och drömmar som jag talar till er människor, till och med om det är fråga om profeter.

7-8 Men det är inte på det sättet som jag talar med min tjänare Mose. Han har förtroende här i mitt hus, och med honom talar jag ansikte mot ansikte, i klartext och inte i gåtor! Hur vågar ni då kritisera honom?

De hade verkligen lyckats väcka Herrens vrede. När han lämnade dem

10 och molnet flyttade sig från tabernaklet, upptäckte Mirjam plötsligt att hon var alldeles vit som av spetälska. Aron fick se vad som hänt

11 och ropade förtvivlat till Mose: Straffa oss inte för den synd vi begått! Det var vansinnigt, det vi gjorde.

12-14 Låt henne inte vara som en levande död, som en som är född vanställd.13Herre, jag ber dig, gör henne frisk igen! ropade då Mose till Gud. 14Och Herren sa till Mose: Om hennes far hade spottat henne i ansiktet skulle hon ju ha varit oren i sju dagar. Låt henne nu hålla sig utanför lägret i sju dagar, och sedan kan hon få komma tillbaka.

15 Mirjam blev alltså utestängd från lägret och visade sig inte på sju dagar. Folket väntade med att gå vidare, tills hon kom tillbaka. Sedan lämnade de Haserot och slog läger i öknen Paran.

Spejarna sänds ut

13 Herren sa till Mose:

Skicka spejare in i Kanaans land, landet som jag ska ge Israel. Välj en ledare från varje stam.

3-16 Israeliterna hade vid det här tillfället sitt läger i Parans öken. Mose gjorde som Herren hade befallt och sände i väg dessa ledare:Sammua, Sackurs son, från Rubens stam,Safat, Horis son, från Simeons stam,Kaleb, Jefunnes son, från Juda stam,Jigeal, Josefs son, från Isaskars stam,Hosea, Nuns son, från Efraims stam, en del av Josefs stam,Palti, Rafus son, från Benjamins stam,Gaddiel, Sodis son, från Sebulons stam,Gaddi, Susis son, från Manasses stam, en del av Josefs stam,Ammiel, Germallis son, från Dans stam,Setur, Mikaels son, från Asers stam,Nahebi, Vofsis son, från Naftalis stam,Geuel, Makis son, från Gads stam.

17 Det var i detta sammanhang som Mose ändrade Hoseas namn till Josua.

Spejarna utforskar landet

18 Mose sände i väg dem med följande instruktioner: Gå norrut till bergstrakterna vid Negev

19 och se efter hur landet är. Ge akt på människorna som bor i landet, om de verkar starka eller svaga och om de är få eller många.

20 Ta reda på om jorden är bördig eller mager och om städerna är befästa.

21 Låt oss få veta om det är ett rikt eller fattigt land och om det finns skog. Ta med er tillbaka prov på landets frukter. Det var just då dags för den första druvskörden.

22 Männen gav sig alltså i väg och undersökte landet från öknen Sin ända till Rehob i närheten av Hamat.

23 När de drog norrut passerade de först genom Negev och kom fram till Hebron. Där träffade de på ahimaniterna, sesaiterna och talmaiterna, som alla var ättlingar till jätten Anak. Hebron var en mycket gammal stad, byggd sju år före Soan i Egypten.

24 Sedan kom de till den trakt som numera kallas Druvdalen. Där skar de ner en druvklase som var så stor att det behövdes två män för att bära den. De tog den på en stång mellan sig, och de tog också med sig granatäpplen och fikon.

25 Israeliterna kallade dalen för Druvdalen efter den druvklase de hade tagit med sig därifrån.

Folket gör uppror

26 Fyrtio dagar senare återvände de från sin vandring.

27 De rapporterade för Mose, Aron och allt Israels folk i Parans öken vid Kades, och de visade upp frukten som de hade med sig.

28 Så här löd deras rapport: Vi kom fram till landet som du ville att vi skulle undersöka, och det var verkligen underbart, ett land som 'flyter av mjölk och honung'. Här har vi en del frukter därifrån.

29 Men människorna som bor där verkar vara mycket starka. Städerna är stora och har väldiga murar, och vi såg ättlingar efter Anak!

30 Amalekiterna bor i söder, medan hetiterna, jebuseerna och amoreerna bor i bergstrakten, och kananeerna bor utmed Medelhavskusten och i Jordandalen.

31 Men Kaleb lugnade folket där de stod framför Mose. Jag tycker vi ska gå och inta det här landet på en gång, sa han. Jag vet att vi kan segra!

32 Vi kan aldrig besegra ett så starkt folk! sa de andra spejarna. De skulle fullkomligt krossa oss!

33 Deras rapport var alltså till största delen negativ: Landet är fullt av krigare, och människorna är mycket kraftigt byggda.

34 Vi såg en del anakiter där, ättlingar till den gamla jättesläkten. Vi kände oss som myror framför dem, och vi kände hur de föraktade oss.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes