Add parallel Print Page Options

Dåliga nyheter från Jerusalem

Detta är Nehemjas, Hakaljas sons, berättelse.När jag på vintern under den persiske kungen Artasastas tjugonde regeringsår vistades i Susans borg,

kom Hanani, en av mina judiska bröder, på besök tillsammans med några män från Juda. Jag tog tillfället i akt att höra mig för om hur det stod till i Jerusalem.Hur har man det där hemma? frågade jag. Hur är det med de judar som återvänt härifrån?

De som har kommit tillbaka från fångenskapen har det svårt och är inte väl sedda, fick jag till svar. Stadsmuren är fortfarande nedriven, och dess portar uppbrända.

Nehemja ber för Israel

När jag fick höra detta, satte jag mig ner och började gråta. Under flera dagar fastade jag och sörjde och bad:

Gud, du är stor och fruktansvärd, du håller alla dina löften och är kärleksfull och trofast mot dem som älskar dig och lyder dig!

6-7 Lyssna till min bön! Hör vad din tjänare säger! Hör hur jag natt och dag ber för ditt folk Israel. Jag bekänner att vi har syndat mot dig. Ja, jag och mitt folk har begått en hemsk synd genom att inte lyda de befallningar du gav oss genom din tjänare Mose.

Herre, kom ihåg vad du sa till honom:'Om ni syndar ska jag sprida ut er bland alla folk,

men om ni vänder tillbaka till mig och följer mina lagar, ska jag föra er tillbaka till Jerusalem, även om ni blivit förvisade bort till de mest avlägsna delar av världen. För Jerusalem är den plats jag har utvalt att visa min makt och härlighet.'

10 Vi är ju dina tjänare och ditt folk som du räddat genom din makt och styrka.

11 Herre, hör min bön! Lyssna till dina tjänares böner, till dem som vill ära dig. Hjälp mig nu, när jag ska gå inför kungen med min begäran! Gör så att han blir vänligt inställd till vad jag säger!Jag var vid den tiden kungens munskänk och ansvarade för allt vin och andra drycker som serverades vid hans bord.

Kungen låter Nehemja resa

1-2 En dag på våren fyra månader senare när jag serverade kungen vin, frågade han mig: Varför är du så ledsen? Du är väl inte sjuk? Du ser ut som om du hade stora bekymmer. Tidigare hade jag aldrig vågat visa mig annat än glad i hans närvaro. Först blev jag rädd,

men sedan svarade jag: Ers Majestät, hur skulle jag kunna vara glad? Min hemstad där mina förfäder är begravda ligger i ruiner, och portarna har bränts ner.

Och vad vill du göra åt den saken? frågade kungen.Efter att ha bett en bön till himlens Gud, svarade jag: Om det behagar Ers Majestät, och Ers Majestät skulle vilja låta mig få den förmånen, så skulle jag vilja resa till Juda för att bygga upp mina förfäders stad!

5-6 Hur länge räknar du med att vara borta? frågade kungen, där han satt med drottningen vid sin sida. Och när kan du vara tillbaka? Kungens svar var alltså ett löfte om att jag skulle få resa. Jag talade om för honom hur länge jag räknade med att bli borta.

Sedan hade jag ännu en begäran, och jag sa: Om det behagar Ers Majestät, så skulle jag vilja få med mig ett brev till landshövdingarna väster om floden Eufrat, så att de ger mig tillåtelse att fara genom deras områden på väg till Juda,

och även ett brev till Asaf, uppsyningsmannen för de kungliga skogarna, där han blir uppmanad att ge mig virke till portarna i borgen som finns nära templet, till stadsmuren och till det hus jag ska bo i.Kungen gjorde som jag begärde, för Gud var med mig.

När jag kom fram till provinserna väster om floden Eufrat, överlämnade jag kungens brev. Kungen hade också gett mig en eskort av soldater och ryttare.

10 Men när horoniten Sanballat och den ammonitiske tjänstemannen Tobia fick höra om min ankomst, blev de mycket förargade över att någon hade intresse av att hjälpa israeliterna.

Nehemja undersöker muren

11-12 En natt, tre dagar efter min ankomst till Jerusalem, smög jag mig ut och tog bara några få män med mig. Jag hade ännu inte berättat för en enda människa vilka planer Gud hade lagt på mitt hjärta. Jag tog min åsna och de övriga gick till fots.

13 Vi gick ut genom Dalporten, mot Drakkällan och vidare till Dyngporten, för att bilda oss en uppfattning om den nedrivna muren och de förstörda portarna.

14-15 Vi fortsatte till Källporten och Kungsdammen, men där kunde inte åsnan ta sig fram genom ruinerna. Då steg jag av, och vi gick till fots upp genom dalen och undersökte den nedrivna muren. Vi återvände sedan och tog oss in genom Dalporten.

Nehemja uppmanar folket att bygga upp muren

16 Tjänstemännen i staden visste ingenting om min nattliga utflykt eller vad jag hade i sikte. Jag hade inte berättat för någon om mina planer, och inte ens ledarna i staden eller de som skulle hjälpa mig visste något.

17 Men nu avslöjade jag mina planer och sa: Ni känner mycket väl till tragedin med vår stad. Den ligger i ruiner och portarna är nerbrända. Låt oss bygga upp Jerusalems murar igen, så att vi inte mer behöver skämmas för dem!

18 Sedan talade jag om för dem hur god Gud hade varit mot mig och berättade om mitt samtal med kungen och om planen som han hade gått med på.Ja, låt oss bygga upp murarna! svarade alla ivrigt. Arbetet påbörjades omedelbart.

19 Men när Sanballat, Tobia, och araben Gesem fick höra om våra planer, började de håna oss. Vad är det egentligen ni tänker göra? sa de. Ska ni sätta er upp mot kungen på det där sättet?

20 Himlens Gud ska hjälpa oss, svarade jag. Vi är hans tjänare, och vi tänker bygga upp muren. Men vad gäller er, så har ni ingen del i Jerusalem!

Fördelning av arbetet

Översteprästen Eljasib och de andra prästerna byggde upp Fårporten, hängde upp dörrarna på den och invigde den. Därefter byggde de upp muren ända bort till Hammeatornet och Hananeltornet.

Där tog en grupp män från Jeriko vid, och i nästa sektion leddes arbetslaget av Imris son Sackur.

Fiskporten byggdes av Hassenaas söner. De utförde hela arbetet, gjorde i ordning bjälkarna, hängde upp portarna och tillverkade reglar och bommar.

Meremot, som var son till Uria och sonson till Hackos, reparerade nästa sektion av muren, och sedan följde Mesullam, son till Berekja och sonson till Mesesabel, och Sadok, Baanas son.

Efter dem arbetade män från Tekoa på nästa avsnitt, men deras ledare var ovilliga att underordna sig arbetsledningen.

Gamla porten reparerades av Jojada, Paseas son, och Mesullam, Besodjas son. De lade upp bjälkarna, hängde upp portarna och satte bommar och reglar på plats.

Intill dem arbetade män från Gibeon och Mispa, Melatja från Gibeon och Jadon från Meronot.

Guldsmeden Ussiel, Harhajas son, reparerade nästa avsnitt, och Hananja, som var parfymtillverkare, det följande ända fram till Breda muren.

Refaja, Hurs son, borgmästare i en del av Jerusalem, arbetade närmast dem.

10 Jedaja, Harumafs son, reparerade muren intill sitt eget hus, och efter honom tog Hasabnejas son Hattus vid.

11 Malkia, Harims son, och Hassub, Pahat-Moabs son, reparerade Ugnstornet och ytterligare en del av muren.

12 Sallum, Hallohes son, och hans döttrar tog sig an nästa sektion. Han var borgmästare i den andra delen av Jerusalem.

13 Folk från Sanoa, under ledning av Hanun, byggde upp Dalporten, hängde dess portar på plats och satte dit reglar och bommar. De reparerade de 450 meter som återstod fram till Dyngporten.

14 Dyngporten reparerades av Malkia, Rekabs son, borgmästare i Bet-Hackerem, och han hängde också dess portar på plats och satte dit reglar och bommar.

15 Sallun, Kol-Hoses son, borgmästare i Mispa, reparerade Källporten. Han byggde upp den, lade tak på den, hängde upp dess portar och satte dit reglar och bommar. Sedan reparerade han muren från Vattenledningsdammen intill den kungliga trädgården ända fram till de trappor som leder ner från Davids stad.

16 Närmast honom fanns Asbuks son Nehemja, borgmästare i en del av Bet-Sur. Han byggde upp muren ända fram till de kungliga gravarna, vattenreservoaren och Hjältehuset.

17 En grupp leviter under ledning av Banis son Rehum ansvarade för nästa sektion, och efter dem tog Hasabja vid. Han var borgmästare i en del av Kegila och ledde arbetarna därifrån.

18 Deras grannar från en annan del av Kegila leddes av Bavai, Henadads son, som var borgmästare där.

19 Närmast dem leddes arbetarna av Eser, Jesuas son, borgmästare i Mispa. De arbetade också på mursektionen mitt emot uppgången till förrådet, där muren svänger.

20 Närmast Eser fanns Baruk, Sabbais son, som byggde från kröken på muren fram till översteprästen Eljasibs hus.

21 Urias son Meremot byggde en sektion av muren som sträckte sig från dörren till Eljasibs hus till husets slut.

22 Sedan tog prästerna från stadens omgivningar vid.

23 Benjamin, Hassub och Asarja, Maasejas son och Ananjas sonson, reparerade sektionerna närmast sina egna hus.

24 Sedan kom Binnui, Henadads son, som byggde en sträcka av muren från Asarjas hus ända fram till hörnet.

25 Usais son Palal fortsatte från hörnet till det övre tornet på kungens palats, vid fängelsegården. Pareos son Pedaja

26 och tempelarbetare från Ofel reparerade muren fram till östra Vattenporten och det framskjutande tornet.

27 Tekoaiterna arbetade med sektionen mitt emot slottstornet och bort till Ofelmuren.

28 Prästerna reparerade muren bakom Hästporten, var och en framför sitt eget hus.

29 Immers son Sadok byggde också upp muren alldeles intill sitt eget hus, och efter honom tog Semaja vid, Sekanjas son, som var vakt vid Östra porten.

30 Därnäst arbetade Hananja, Selemjas son, och Hanun, Salafs sjätte son. Mesullam, Berekjas son, byggde upp muren mitt emot sitt eget hus.

31 Malkia, en av guldsmederna, reparerade muren ända bort till tempelarbetarnas och köpmännens hus mitt emot Mönstringsporten och vidare fram till Hörnsalen.

32 De andra guldsmederna och köpmännen gjorde muren färdig från Hörnsalen och fram till Fårporten.

Fienden protesterar

1-2 När Sanballat hörde att vi höll på att bygga upp muren, blev han rasande. Han förlöjligade oss och drev med oss inför sina vänner och inför officerarna i Samaria. Vad tror de där stackars judarna att de är för några? sa han. Tror de att de ska kunna bygga upp muren på en dag, om de offrar tillräckligt många offer? Och titta på de där förbrända stenarna, som de plockar fram ur grushögarna och försöker använda igen!

Ammoniten Tobia vid hans sida gjorde också sina kommentarer. Det behövs bara att en räv springer upp på den där muren de bygger, för att den ska falla ihop, sa han.

Då vände jag mig till Gud och bad: Herre, hör hur de gör narr av oss. Låt deras hån falla tillbaka över dem själva och låt dem bli fångar i ett främmande land!

Kom ihåg deras synd. Utplåna den inte, för de har föraktat dig genom att förakta oss som bygger din mur!

Så småningom hade muren runt hela staden nått hälften av sin ursprungliga höjd. Alla hade arbetat helhjärtat.

Men när Sanballat och Tobia och araberna, ammoniterna och asdoditerna fick höra att arbetet på muren fortsatte och att skadorna hade reparerats, blev de ursinniga,

och snart gjorde de upp planer för att anfalla Jerusalem och orsaka förvirring.

Men vi bad till vår Gud och vaktade staden både dag och natt för att skydda oss.

10 Man kunde märka att många av arbetarna började bli uttröttade av slitet med att röja undan sten och grus.

11 Under tiden planerade våra fiender att gå till anfall mot oss och döda oss för att få arbetet att avstanna,

12 och de judar som bodde nära fienden kom och berättade för oss om deras onda planer.

13 Därför placerade jag vakter beväpnade med svärd, spjut och båge där muren var lägst och svagast.

14 När jag sedan hade tänkt igenom hela situationen sammankallade jag ledarna och folket och talade till dem: Var inte rädda! Kom ihåg att Herren är stark och mäktig. Strid för era vänner, för era familjer och era hem!

15 När vi förstod att våra fiender fått reda på att vi kände till deras planer och att Gud hade avslöjat dem, återvände vi allesammans till arbetet på muren,

16 men i fortsättningen var det bara hälften av styrkan som arbetade, medan den andra hälften höll vakt.

17 De som bar och fraktade byggnadsmaterial hade alltid ett vapen i ena handen, och de som arbetade på muren hade vapen inom räckhåll

18 eller sitt svärd vid sidan. En trumpetare stod bredvid mig för att kunna blåsa varningssignal om något hände.

19 Muren är lång och vi arbetar på långt avstånd från varandra. Därför måste ni skynda er att samlas när trumpetsignalen ljuder. Herren ska strida för oss, sa jag.

20-21 Vi arbetade från bittida till sent, och hälften av männen stod alltid på vakt.

22 Jag bad alla som bodde utanför murarna att flytta in till Jerusalem, så att de och deras tjänare skulle kunna gå vakt om natten eller arbeta på dagarna.

23 Under hela denna period var varken jag eller mina bröder eller de tjänare eller vakter som var med mig någonsin ur kläderna, och hela tiden var vi beväpnade.

Nehemja på de fattigas sida

Vid den tiden protesterade många mot den ekonomiska orättvisa som rådde i landet, och även kvinnorna engagerade sig.

Det var ont om mat. Många saknade helt utsäde för den nödvändiga försörjningen.

Andra var tvungna att lämna sin mark och till och med sina barn som säkerhet för att låna till utsäde.

Ytterligare andra måste låna för att kunna betala skatten på sina fält och vingårdar.

Vi är deras bröder, och våra barn är lika goda som deras, protesterade de behövande. Ändå måste vi sälja våra barn som slavar för att överleva. Vi har redan sålt en del av våra döttrar, och vi har ingen möjlighet att köpa dem tillbaka, för våra åkrar är också belånade.

Jag blev mycket upprörd när jag fick höra detta,

och sedan jag tänkt på saken tog jag upp den med de rika och välbärgade.Vad gör ni egentligen, undrade jag. Förstår ni inte att ni med ert ocker ruinerar era bröder? Sedan sammankallade jag till ett stormöte.

En del av oss gör allt vi kan för att hjälpa våra judiska bröder, som har kommit tillbaka från sin fångenskap i andra länder, sa jag till dem. Nu gör ni dem till slavar på nytt. Ska vi behöva köpa dem fria igen? Men de hade inget att säga till sitt försvar.

Då fortsatte jag: Det ni gör är en stor synd. Ni borde ha större respekt för Gud! Har vi inte tillräckligt med fiender bland folken runt omkring, som försöker komma åt oss?

10 Några av oss lånar ut pengar och säd till våra judiska bröder utan att begära ränta. Nu måste ni sluta med detta ocker.

11 Lämna tillbaka deras åkrar, vingårdar, olivplanteringar och hem, och avskriv alla fordringar ni har!

12 De gav efter och lovade att bistå sina landsmän. Sedan sammankallade jag prästerna och fick dessa att avlägga en ed på att de skulle hålla sina löften.

13 Jag påminde dem om allvaret i situationen och sa: Gud kommer att vända sig bort från var och en av er som inte håller dessa löften.Amen, ropade alla de närvarande och prisade Herren. De anklagade höll sitt löfte och gjorde vad som förväntades av dem.

14 Under de tolv år jag var landshövding i Juda, från det tjugonde till det trettioandra året under kung Artasastas regering, tog mina medhjälpare och jag själv varken emot lön eller underhåll från Israels folk.

15 Detta i motsats till de tidigare landshövdingarna, som förutom mat och dryck hade begärt 40 siklar silver. Dessutom hade deras tjänare många gånger tyranniserat folket. Men jag lydde Gud och behandlade dem aldrig på det sättet.

16 Jag ägnade mig åt arbetet på muren, och mina tjänstemän var där av samma skäl. Ingen av oss skaffade sig egen mark.

17 Varje dag åt inte mindre än 150 landsmän som arbetade med mig vid mitt bord, förutom alla besökare från andra länder!

18 För varje dag gick det åt en oxe, sex gödda får och åtskilligt med fågel. Var tionde dag fick jag förnya förråden av vin.

19 Herre, kom ihåg allt jag gjort för detta folk, och låt mig få uppleva välsignelser för det!