Add parallel Print Page Options

Jesus välsignar barnen

15 En dag tog några mödrar med sig sina småbarn till honom för att han skulle lägga sina händer på dem och välsigna dem. Men lärjungarna körde bort dem.

16-17 Då kallade Jesus till sig barnen och tillrättavisade lärjungarna och sa: Låt de små barnen komma till mig! Skicka inte iväg dem. Guds rike tillhör dem som är som små barn och som med fullt förtroende kommer till Gud. Och den som inte har en sådan tro som de, kommer aldrig dit in.

Jesus talar med en rik ung man

18 En gång ställde en rik och ansedd man denna fråga till honom: Gode mästare, vad ska jag göra för att få evigt liv?

19 Förstår du vad du säger när du kallar mig god? frågade Jesus honom. Det är bara Gud som är god och ingen annan.

20 Men när det gäller din fråga om evigt liv så vet du väl vad de tio budorden säger: var inte otrogen i ditt äktenskap, mörda inte, stjäl inte, ljug inte, hedra dina föräldrar och så vidare.

21 Mannen svarade: Jag har hållit vartenda ett av dessa bud sedan jag var ett litet barn.

22 När Jesus hörde detta svarade han: Du saknar fortfarande något. Sälj allt du äger och ge pengarna till de fattiga så får du en skatt i himlen. Kom sedan och följ mig.

23 Men när mannen hörde detta, gick han mycket olycklig därifrån för han hade gott om pengar.

24 Jesus såg efter honom när han gick och sa till sina lärjungar: Hur svårt det är för de rika att komma in i Guds rike!

25 Det är lättare för en kamel att tränga sig igenom ett nålsöga, än det är för den som klamrar sig fast vid sina rikedomar att komma in i Guds rike.

26 De som hörde honom säga detta utropade: Om det är så svårt, kan då någon över huvud taget bli frälst?

27 Han svarade: Det människor inte kan, det kan Gud!

28 Då sa Petrus ivrigt: Vi har lämnat våra hem och följt dig.

29 Ja, svarade Jesus, och alla som har gjort vad du har gjort, alla som lämnat hem, hustru, bröder, föräldrar, eller barn för Guds rikes skull

30 kommer att få det tillbaka många gånger om och dessutom få evigt liv i den värld som ska komma.

Jesus förutsäger för tredje gången hur han ska dö

31 Han samlade sedan de tolv omkring sig och sa till dem: Som ni vet är vi på väg till Jerusalem, och när vi kommer dit ska allt vad de gamla profeterna sagt om Människosonen slå in.

32 Man ska överlämna mig till romarna, och jag ska bli hånad och misshandlad, och man ska spotta på mig

33 och piska mig och slutligen döda mig. Men på den tredje dagen ska jag uppstå från de döda.

34 Men de förstod inte ett dugg vad han talade om, och de tyckte att han talade i gåtor.

Jesus botar från blindhet

35 När de närmade sig staden Jeriko satt en blind man vid vägen och tiggde,

36 och när han hörde att det var många människor som kom vägen fram, frågade han nyfiket vad som stod på.

37 Då han fick höra att det var Jesus från Nasaret som kom,

38 började han ropa: Jesus, Davids son, hjälp mig!

39 Folket som gick framför Jesus försökte tysta mannen, men han ropade bara högre: Davids son, hjälp mig!

40 När Jesus kom fram till platsen stannade han. Hämta den blinde mannen, sa han.

41 Sedan frågade Jesus mannen:Vad vill du att jag ska göra? Herre, bad mannen, jag vill få min syn tillbaka!

42 Då sa Jesus till honom: Du kan se! Din tro har botat dig.

43 Och med detsamma kunde mannen se, och han följde efter Jesus och prisade Gud. Och alla som såg det som hände tackade och lovprisade Gud.

Frälsningen kommer till Sackaios hem

19 När Jesus kom till Jeriko och var på väg genom staden,

försökte en man som hette Sackaios få se en skymt av honom. Han var kontrollant vid det romerska tullverket, och därför en mycket rik man.

Men han var alltför kortväxt för att kunna se över folkhopen.

Därför sprang han i förväg och klättrade upp i ett mullbärsträd vid sidan av vägen, för att kunna se Jesus bättre.

När Jesus kom förbi upptäckte han Sackaios och ropade: Sackaios! Skynda dig ner, för i dag vill jag gästa ditt hem!

Sackaios skyndade sig att klättra ner och tog överlycklig Jesus med sig hem.

Men folket tyckte inte om det. Alla vet ju att Sackaios har stulit pengar och blivit rik. Och ändå går Jesus hem till honom, muttrade de förargat.

Då stannade Sackaios och sa till Jesus: Herre, jag ska ge hälften av det jag äger till de fattiga, och om jag tagit ut för mycket tull av någon, så ska jag betala tillbaka fyra gånger så mycket!

9-10 Jesus sa till honom: Detta är en stor dag för dig och din familj, för Gud har i dag tagit emot er som sina barn. Du var ett av Abrahams förlorade barn. Människosonen har kommit för att söka upp och frälsa sådana människor.

Liknelsen om kungen och hans tio förvaltare

11 Eftersom Jesus närmade sig Jerusalem berättade han denna liknelse. Han visste nämligen att det var många i hans omgivning som räknade med att Guds rike skulle bli en verklighet när han anlände dit.

12 En man av kunglig släkt begav sig iväg på en lång resa för att krönas till kung.

13 Innan han reste kallade han till sig tio av sina anställda och gav var och en av dem en stor summa pengar, och sa: 'Satsa de här pengarna på något som ger mig inkomster. Jag är snart tillbaka.'

14 Men många av hans landsmän ville inte ha honom som kung, och i protest sände de en delegation till honom och meddelade detta.

15 Trots det blev han krönt till kung och kom tillbaka till sitt land. Han kallade då till sig de män som han hade gett pengarna till för att få reda på vad de hade gjort med dem.

16 Den förste mannen rapporterade en väldig vinst - tio gånger så mycket som det belopp han fått.

17 'Bra!

18 Nästa man kunde också rapportera vinst, fem gånger den ursprungliga summan.

19 'Bra!

20 Men den näste i raden lämnade bara tillbaka de pengar han hade fått från början. 'Jag har förvarat dem tryggt

21 'Jag var rädd för dig eftersom du är en hård man att göra affärer med. Du tar det som inte är ditt och skördar där du inte har sått.'

22 'Din late skojare!

23 varför satte du då inte in pengarna på en bank, så att jag åtminstone kunde få ränta på dem?'

24 Sedan vände han sig till dem som stod där: 'Ta pengarna från honom och ge dem till mannen som tjänat mest.'

25 'Men herre

26 'Ja

27 Och när det gäller mina fiender som inte ville ha mig till kung, så för hit dem och avrätta dem här inför mig.'

Jesus rider in i Jerusalem på en åsna

28 Sedan Jesus berättat detta fortsatte han sin vandring mot Jerusalem.

29 I närheten av städerna Betfage och Betania på Oljeberget, skickade han två av lärjungarna i förväg.

30 De fick i uppgift att gå till nästa by och söka efter en åsna som stod bunden vid sidan av vägen. Det skulle vara ett föl som ännu inte var inridet.Ta det, sa Jesus, och led hit det.

31 Och om någon frågar varför ni gör det så säg bara: Herren behöver det.

32 De fann åsnan precis som Jesus sagt.

33 Då de höll på att lösgöra den kom ägarna.Vad gör ni? frågade de. Varför tar ni åsnan?

34 Därför att Herren behöver den, svarade de.

35 De tog åsnan och ledde den till Jesus. Så bredde de ut sina mantlar på åsnans rygg och hjälpte Jesus upp på den.

36-37 Där han sedan kom ridande, lade folket ut sina kläder på vägen. När de så närmade sig den plats där vägen började gå nerför Oljeberget, satte alla igång att ropa och sjunga och lovprisa Gud för alla de märkliga under Jesus hade gjort.

38 Gud har gett oss en kung, jublade de. Och Gud har slutit fred med oss! Ära vare Gud i höjden!

39 Men några upprörda fariseer i folkmassan sa: Herre, säg åt dina lärjungar att de inte ropar på det där sättet. Det är hädelse!

40 Men han svarade dem: Om de tiger, så kommer stenarna att ropa i deras ställe!

41 När de kom närmare Jerusalem, och han såg staden framför sig, brast han i gråt.

42 Tänk om du bara hade förstått hur du skulle kunnat få frid, sa han. Men du var avvisande, och nu är det för sent.

43 Det kommer en dag då dina fiender ska belägra dig och omringa dig och överfalla dig.

44 De ska jämna dig med marken och dina invånare ska bli dödade. Fienderna ska inte låta en enda sten ligga kvar på sin plats, för du tog inte det tillfälle Gud gav dig.

Jesus rensar templet

45 Sedan gick han in i templet och började driva ut affärsmännen från deras stånd

46 och ropade åt dem: Skriften säger: 'Mitt tempel är en böneplats

47 Sedan undervisade han varje dag i templet, men översteprästerna och de religiösa ledarna, liksom affärsmännen, försökte komma på något sätt att göra sig av med honom.

48 Men de kunde inte, för han var omtyckt av människorna, och de slukade vartenda ord han sa.