A A A A A
Bible Book List

Josua 22-24 Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Stammarna i öster bygger ett altare

22 Josua sammankallade nu trupperna från Rubens och Gads stammar och från halva Manasses stam

2-3 och höll följande tal till dem:Ni har gjort allt vad Herrens tjänare Mose befallde er, och ni har följt varje order jag gett er, varje order från Herren, er Gud. Under den här långa tiden har ni inte övergett era bröder utan hållit ihop.

Nu har Herren låtit oss få fred, som han lovade. Vänd nu tillbaka hem till det land som ni fått av Herrens tjänare Mose, landet på andra sidan floden Jordan!

Men var angelägna om att också i fortsättningen följa alla de befallningar Mose gav er. Älska Herren och följ hans plan med era liv! Håll fast vid honom och tjäna honom innerligt och med entusiasm!

Sedan välsignade Josua dem och skickade hem dem.

7-8 Mose hade tilldelat ena halvan av Manasses stam landet Basan, och den andra halvan av stammen hade fått land på västra sidan av Jordan. När Josua välsignade trupperna uppmanade han dem att dela med sig av sina rikedomar till sina släktingar där hemma. De hade nämligen fört med sig byte av boskap, silver, guld, koppar, järn och kläder.

Trupperna från Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam lämnade Israels armé i Silo i Kanaan och gick över floden Jordan till sitt hemland Gilead.

10 Men innan de gick över till andra sidan av floden byggde de ett stort monument som alla kunde se, och det var utformat som ett altare.

11 Men när de övriga bland Israels stammar fick höra detta

12 drog de samman en armé i Silo och förberedde krig mot sina bröder.

13 Först skickade de emellertid iväg en delegation, som leddes av Pinehas, prästen Eleasars son. De gick över floden och började överläggningar med Ruben, Gad och Manasse.

14 I delegationen fanns tio högre tjänstemän från Israel, en från varje stam, och dessa var också huvudmän för sina familjer.

15 När de kommit in i Gileads land, sa de till Ruben, Gad och ena hälften av Manasses stam:

16 Hela Herrens församling vill veta varför ni syndar mot Gud och vänder er bort från honom genom att bygga ett altare.

17-18 Var det inte nog med att vi syndade vid Peor? Var inte denna synd, som vi ännu inte blivit helt renade från trots alla plågor, tillräckligt stor utan att ni nu ska behöva göra uppror mot Herren igen? Ni vet mycket väl, att om ni reser er upp mot Herren i dag, kommer han att straffa oss alla i morgon.

19 Om ni behöver ett altare därför att ert land är orenat, då kan ni komma över till vår sida av floden, där Herren bor bland oss i sitt tält, och då ska vi dela vårt land med er. Men sätt er inte upp mot Herren genom att bygga ett annat altare än det som redan finns rest till den sanne Guden!

20 Kommer ni inte ihåg, att när Akan, Seras son, syndade mot Herren, blev hela nationen straffad tillsammans med den man som hade syndat?

21-23 Vi svär inför Herren, himlens Gud, att vi inte har byggt detta altare för att sätta oss upp mot honom, svarade Rubens och Gads stammar och ena hälften av Manasses stam. Han vet, och låt också hela Israel få veta det, att vi inte rest detta altare för att offra brännoffer eller spisoffer eller tackoffer. Må Herrens förbannelse vila över oss, om vi hade gjort det.

24-25 Vi har rest altaret därför att vi älskar Herren och därför att vi är rädda för att era barn i framtiden ska säga till våra barn: 'Vilken rätt har ni att tillbe Herren, Israels Gud, eftersom Herren har låtit Jordan bli en gräns mellan oss! Ni har ingen del i Herren!' Era barn kanske får våra barn att sluta tillbe Herren.

26-27 Därför beslöt vi att bygga altaret, inte som en offerplats, utan som ett tecken för att visa våra barn och era barn att vi också tillber Herren. På så sätt ska inte era barn ha någon anledning att säga till våra barn: 'Ni har inte någon rätt att tillbe Herren'.

28 Om de skulle säga detta, kan våra barn svara: 'Se på altaret som våra förfäder byggde med Herrens altare som förebild. Det är inte avsett för brännoffer eller tackoffer utan står som ett tecken på den gemenskap som både ni och vi har med Herren.'

29 Vi skulle verkligen inte komma på tanken att vilja vända oss bort från Herren eller att göra uppror mot honom genom att bygga vårt eget altare för brännoffer, spisoffer eller slaktoffer. Det är bara altaret framför tältet som ska användas till detta.

30 När prästen Pinehas och de höga tjänstemännen hörde detta från Rubens, Gads och Manasses stammar, blev de mycket glada.

31 Pinehas svarade dem: I dag vet vi att Herren är mitt ibland oss, eftersom ni inte har syndat mot Herren som vi trodde. I stället har ni frälst oss från undergång!

32 Sedan gick Pinehas och de andra sändebuden tillbaka till de övriga israeliterna och talade om vad som hade hänt.

33 Och alla blev glada och prisade Gud, och sedan talade man inte längre om att börja krig mot Ruben och Gad.

34 Rubens och Gads folk gav altaret namnet Vittnesbördets altare, för de sa: Det är ett vittnesbörd mellan oss och dem, att Herren också är vår Gud.

Josua talar till ledarna

23 Långt senare, när Herren hade låtit Israel få övertag över alla sina fiender och när Josua blivit mycket gammal,

sammankallade Josua ledarna i Israel - de äldste, domarna och officerarna - och sa till dem: Jag är nu en gammal man,

och ni kan se allt som Herren, er Gud, har gjort för er under min livstid. Han har kämpat för er mot era fiender och har gett er landet.

4-5 Jag har fördelat åt er både de landområden som ännu inte är intagna och de områden som ni redan intagit. Allt land från floden Jordan till Medelhavet ska bli ert, för Herren kommer att fördriva alla de folk som bor där nu, och ni ska bo där i stället för dem, precis som han lovat er.

Se till att ni följer alla de föreskrifter som finns i Moses lagbok! Vik inte av från dem ens i den minsta detalj.

Beblanda er inte med de hednafolk som fortfarande bor kvar i landet, och nämn inte namnen på deras gudar! Än mindre ska ni svära vid dem eller tillbe dem.

Följ i stället Herren, er Gud, som ni hittills gjort!

Han har fördrivit stora och mäktiga nationer för er, och ingen har kunnat besegra er.

10 Var och en av er har kunnat få tusen man bland fienden att fly, för Herren, er Gud, har stridit och strider för er som han har lovat.

11 Se därför till att ni fortsätter att älska honom!

12 Om ni inte gör det, och om ni börjar beblanda er med andra folk,

13 ska ni veta att Gud inte längre tänker visa bort dessa folk från ert land. I stället kommer de att bli en snara och en fälla för er, som en piska i ryggen och en tagg i ögat, och ni kommer att utplånas från detta goda land, som Herren, er Gud, har gett er.

14 Snart kommer jag att lämna denna värld. Ni vet mycket väl att alla Guds löften till er har gått i uppfyllelse.

15-16 Men lika säkert som Herren har gett er allt gott han lovade, lika säkert kommer han att låta olycka drabba er om ni inte lyder honom. Om ni tillber andra gudar kommer han att utplåna er från detta goda land, som han själv har gett er. Hans vrede mot er kommer att bli fruktansvärd, och han kommer att förgöra er snabbt.

Josuas talar till hela folket

24 Josua sammankallade sedan allt folket i Israel till Sikem tillsammans med alla ledarna, äldste, domare och övriga befattningshavare, och de kom och ställde sig inför Herren.

Sedan höll Josua följande tal till dem:Herren, Israels Gud, säger: 'Era förfäder tillsammans med Tera, Abrahams och Nahors far, bodde öster om floden Eufrat, och de tillbad andra gudar.

Men jag tog er far Abraham från landet på andra sidan floden och ledde honom in i Kanaans land och gav honom många efterkommande genom hans son Isak.

De barn som jag gav Isak hette Jakob och Esau. Åt Esau gav jag Seirs bergsbygd, medan Jakob och hans barn begav sig till Egypten.

Sedan sände jag Mose och Aron för att framkalla fruktansvärda plågor över Egypten, och därefter ledde jag ut mina barn därifrån som fria människor.

Men när de kom till Röda havet kom egyptierna efter dem med hästar och vagnar.

Då ropade Israel till mig, och jag lät ett mörker komma mellan dem och egyptierna, och jag lät havet komma över egyptierna så att de alla drunknade. Ni såg vad jag gjorde. Sedan bodde Israel i öknen under många år.

Slutligen förde jag in er i amoreernas land på andra sidan Jordan. De stred mot er, men jag förgjorde dem och gav er deras land.

Sedan började kung Balak från Moab krig mot Israel. Han bad Bileam, Beors son, att förbanna er,

10 men jag hörde inte på honom. I stället fick jag honom att välsigna er, och så befriades Israel ur hans hand.

11 Sedan gick ni över floden Jordan och kom till Jeriko. Männen i staden stred mot er, och det gjorde också amoreerna, perisseerna, kananeerna, hetiterna, girgaseerna, hiveerna och jebuseerna. De stred mot er i tur och ordning, men jag besegrade dem alla.

12 Och jag sände getingar framför er för att fördriva amoreernas båda kungar och deras folk. Det var inte era svärd eller bågar som gav er segern!

13 Jag gav er länder som ni inte hade kämpat för och städer som ni inte hade byggt upp, de städer där ni nu bor. Jag gav er vingårdar och olivplanteringar, fastän ni inte hade planterat dem.'

14 Därför ska ni frukta Herren och tjäna honom troget och uppriktigt. Avskaffa för alltid de avgudar som era förfäder tillbad, när de bodde på andra sidan floden Eufrat och i Egypten! Tillbed Herren och ingen annan!

15 Men om ni inte vill lyda Herren, så får ni i dag besluta vem ni tänker lyda. Ska det vara de gudar som era förfäder tillbad på andra sidan Eufrat eller amoreernas gudar här i landet? Jag och min familj tänker i alla fall tjäna Herren.

Hela folket lovar att följa Herren

16 Och folket svarade: Vi skulle inte kunna tänka oss att överge Herren och tillbe andra gudar.

17 För det var ju Herren, vår Gud, som befriade våra förfäder från slaveriet i Egypten. Han är den Gud som gjorde så många märkliga under inför folkets ögon under vandringen genom öknen och som räddade oss från våra fiender, när vi vandrade genom deras länder.

18 Det var Herren som drev ut amoreerna och de andra folken som bodde här i landet. Vi väljer alltså Herren, för det är bara han som är Gud.

19 Men Josua svarade folket: Ni kan inte tillbe Herren, för han är en helig Gud. Han kommer inte att ha överseende med era synder och er olydnad.

20 Om ni överger honom och tillber andra gudar kommer han att förgöra er, fastän han har vårdat sig om er under så lång tid.

21 Vi väljer Herren! svarade folket.

22 Ni har själva sagt det. Ni har nu valt att lyda Herren, sa Josua. Ja, vi har fattat vårt beslut! svarade de.

23 Då måste ni förstöra alla avgudar ni äger, sa Josua till dem. Ni måste lyda Herren, Israels Gud.

24 Ja, vi ska tjäna och lyda Herren och ingen annan, förklarade folket ännu en gång.

25 Josua ingick ett förbund med dem den dagen i Sikem, och han upprättade ett förbund mellan dem och Gud.

26 Josua antecknade folkets svar i Guds lagbok och tog en stor sten och rullade fram den under den stora ek som stod vid Herrens tält.

27 Den här stenen har hört allt Herren har sagt. Den kommer att vittna mot er om ni tar tillbaka era ord, förklarade Josua.

28 Sedan skickade han hem folket till de olika delarna av landet.

29 En tid därefter dog han, 110 år gammal.

30 Han begravdes på sitt eget område i Timnat-Sera i Efraims bergsbygd, på norra sidan av berget Gaas.

31 Israel lydde Herren under hela Josuas livstid och fortsatte att göra det så länge de ledare levde, som hade bevittnat de märkliga under som Herren gjort för Israel.

32 Josefs ben, som Israels folk hade tagit med sig vid uttåget ur Egypten, begravdes i Sikem, på den mark som Jakob hade köpt för 800 kronor av Hamors söner. (Marken tillhörde det område som tilldelats Josefs stam.)

33 Och Eleasar, Arons son, dog och begravdes i Efraims bergsbygd i Gibea, den stad som hans son Pinehas hade blivit tilldelad.

Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln) (SVL)

Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica

  Back

1 of 1

You'll get this book and many others when you join Bible Gateway Plus. Learn more

Viewing of
Cross references
Footnotes