Add parallel Print Page Options

1-4 Josefs stammars (Efraims och halva Manasses stam) södra gräns sträckte sig från floden Jordan vid Jeriko genom öknen och bergsbygden till Betel. Från Betel gick den mot Lus och sedan till Atarot i arkiternas område. Därefter gick den västerut ner till jafletiternas område ända ner till Nedre Bet-Horons område, sedan till Gerer, och vidare ut mot Medelhavet.

5-6 Gränsen för Efraims stam började i öster vid Atrot-Addar. Därifrån gick den till Övre Bet-Horon och ut mot Medelhavet. Den norra gränsen började vid Medelhavet och sträckte sig österut förbi Mikmetat och fortsatte sedan förbi Taanat-Silo och Janoa.

Från Janoa gick den söderut till Atarot och Naara, träffade Jeriko och gick ut vid Jordan.

Den västra hälften av den norra gränsen gick från Tappua och följde Kanabäcken till Medelhavet.

Efraim fick också en del av de städer som låg inom det område som tillhörde Manasses stam.

10 Kananeerna, som bodde i Geser, blev aldrig bortdrivna, och därför bor de kvar bland folket än i dag och är dess slavar.

17 Manasse var Josefs äldste son. Manasses äldste son Makir, som var far till Gilead, hade redan fått Gileads land och Basan på östra sidan om floden Jordan, för han och hans släkt var verkliga stridsmän.

Landet på västra sidan Jordan gavs åt Abiesers, Heleks, Asriels, Sikems, Hefers och Semidas familjer.

Men Hefers son Selofhad (sonson till Gilead, sonsons son till Makir och sonsons sonson till Manasse) hade inte några söner. Han hade i stället fem döttrar, som hette Mahela, Noa, Hogla, Milka och Tirsa.

Dessa kvinnor gick till prästen Eleasar och till Josua och till Israels ledare och sa:Herren sa till Mose att vi skulle få lika stora områden som männen i vår stam.

5-6 Då fick de lika mycket land som sina farbröder, precis som Herren sagt till Mose, och hela arvslotten kom att omfatta tio landområden förutom Gileads och Basans områden på andra sidan Jordan.

Manasses stams södra gräns sträckte sig från Aser fram till Mikmetat, som ligger öster om Sikem. Därifrån gick gränsen till En-Tappua.

(En-Tappua tillhörde Manasse, men själva staden på gränsen till Manasses land tillhörde Efraims stam.)

Från Tappua sträckte sig gränsen vidare ner till Kanabäcken och söder om den fram till Medelhavet. Flera städer söder om bäcken tillhörde Efraims stam, fastän de var belägna inom Manasses område.

10 Landet söder om bäcken var avsett för Efraim, och landet norr om bäcken tillföll Manasse. I väster var Medelhavet gräns för Manasses område. I norr gränsade det till Asers område och i öster till Isaskars område.

11 Manasses stam fick också följande städer, som låg på Isaskars och Asers områden: Bet-Sean, Jibleam, Dor, En-Dor, Taanak, Megiddo och de tre höjdernas land, med deras respektive kringliggande byar.

12 Men eftersom Manasses ättlingar inte kunde fördriva folket som bodde i dessa städer, kom kananeerna att bo kvar där.

13 När Israels barn senare blev starkare tvingade de kananeerna att arbeta som slavar.

14 Då kom Josefs två stammar till Josua och frågade: Varför har du bara gett oss en del av landet, när Herren har gjort vårt folk så talrikt?

15 Om bergsbygden i Efraim inte räcker till för er kan ni röja i skogsområdet där perisseerna och rafaeerna bor, svarade Josua.

16-18 Bra, sa Josefs stammar. Kananeerna i dalbygden runt Bet-Sean och i Jisreels dal är alldeles för starka för oss. Och de har stridsvagnar av järn.Ni ska ta skogstrakterna upp mot bergen, svarade Josua. Och eftersom ni är en sådan stor och stark stam kommer ni säkert att klara av att bo där. Jag är övertygad om att ni skulle kunna driva ut kananeerna ur dalarna också, även om de är starka och har stridsvagnar av järn.

Spejare sänds för att utforska ointagna områden

1-2 Trots att sju av Israels stammar ännu inte fått några områden i det land som Gud hade gett dem, samlades hela Israel i Silo för att sätta upp Herrens tält. De hade nu kontroll över hela landet.

Då frågade Josua: Hur länge tänker ni vänta, innan ni driver ut folket som bor i det land som Gud har gett er?

Utse tre män från varje stam, så ska jag skicka iväg dem att utforska de områden som inte är intagna än. Sedan får de komma tillbaka och rapportera, så vi vet hur vi kan dela upp områdena.

5-6 Männen får dela upp landet i sju delar, och sedan tänker jag dra lott om vilket område varje stam ska få.

Men kom ihåg att leviterna inte ska ha något område, för de är Herrens präster. Det är ett tillräckligt stort arv. Och naturligtvis får inte heller Rubens och Gads stammar och ena halvan av Manasses stam något mer, eftersom de redan har fått områden på östra sidan av Jordan, där Mose lovade dem att de skulle få slå sig ner.

Männen gav sig alltså iväg för att kartlägga landet och sedan komma tillbaka med rapport till Josua. Därefter skulle Herren få bestämma vilka områden som skulle tillfalla de olika stammarna, genom att man drog lott.

Männen gjorde som de blivit tillsagda och delade upp hela området i sju delar och antecknade alla städerna i de olika områdena. Sedan återvände de till Josua i lägret vid Silo.

10 Vid tältet i Silo visade Herren Josua genom lottkastning hur områdena skulle fördelas på de olika stammarna.

De övriga stammarna tilldelas områden

11 Det landområde som tilldelades familjerna i Benjamins stam låg mellan de områden som Judas och Josefs stammar tidigare fått.

12 Den norra gränslinjen började vid floden Jordan och gick norr om Jeriko. Sedan fortsatte den västerut genom bergsbygden och öknen vid Bet-Aven.

13 Därifrån gick gränsen söder om Lus (som också kallades Betel) och fortsatte ner till Atrot-Addar, nära berget som ligger söder om Nedre Bet-Horon.

14 Där svängde gränslinjen mot söder, passerade berget vid Bet-Horon och slutade vid Kirjat-Baal (som också kallas Kirjat-Jearim), en av Judas stams städer. Detta var den västra gränsen.

15 Den södra gränsen sträckte sig från Kirjat-Jearim, över berget Efrom till Neftoavattnets källa

16 och ner till bergsfoten vid Hinnoms sons dal, norrut i Refaims dal. Därifrån fortsatte den tvärs igenom Hinnoms dal och gick söder om den gamla delen av Jerusalem, där jebuseerna bodde, och fortsatte ner till Rogelskällan.

17 Från Rogelskällan gick gränslinjen mot nordost till Semeskällan och vidare till Gelilot, som ligger mitt emot Adummimshöjden. Därefter gick den ner till Bohans sten (Bohan var son till Ruben),

18 vidare utmed norra kanten av Araba

19 och söderut förbi Bet-Hoglas höjd för att sluta vid Döda havets norra vik, som utgör södra änden av floden Jordan.

20 I öster utgjordes gränsen av floden Jordan.

21-28 Följande tjugosex städer ingick också i det land som Benjamins stam fick:Jeriko, Bet-Hogla, Emek-Kesis, Bet-Haaraba, Semaraim, Betel, Avim, Para, Ofra, Kefar-Haammoni, Ofni och Geba, Gibeon, Rama, Beerot, Mispe, Kefira, Mosa, Rekem, Jirpeel, Tarala, Sela, Elef, Jebus (även kallad Jerusalem), Gibeat och Kirjat-Jearim.