Add parallel Print Page Options

29 Job fortsatte sitt försvar:

Jag längtar tillbaka till den tid när Gud tog hand om mig,

när han visade mig vägen så att jag kunde vandra trygg genom mörkret.

Ja, jag tänker på mina unga år, när jag i familjen upplevde Guds vänskap,

när den Allsmäktige fortfarande alltid var med mig, när mina barn fanns runt omkring mig

och när mina planer hade framgång och allt lyckades väl!

På den tiden när jag gick ut till stadsporten för att ta min plats,

såg de yngre mig och gick åt sidan, och till och med de äldre reste sig av respekt för mig.

Furstar stod tysta inför mig utan att säga ett ord.

10 De högsta tjänstemännen i staden hade inget att säga.

11 Alla stämde in i vad jag sa. Alla som såg mig talade väl om mig,

12 därför att jag hjälpte de fattiga i deras nöd och de faderlösa, som inte hade någon att vända sig till.

13 Jag hjälpte alla som hade det svårt, och de välsignade mig. Jag gjorde livet lite lättare för utsatta änkor.

14 Allt jag gjorde var rätt och riktigt, för rättfärdigheten var min dräkt!

15 Jag var den blindes ögon och den lames fötter.

16 Jag var som en far för de fattiga och såg till att också främlingar behandlades rättvist.

17 Jag krossade käkarna på ogudaktiga förtryckare och fick dem att släppa sina offer.

18 Jag trodde att jag skulle få dö stilla och lugnt i mitt eget hus efter ett långt och rikt liv.

19 'Allt jag gör kommer att ha framgång

20 Jag kommer alltid att få ha det så här bra och allt kommer att utvecklas väl.'

21 Alla lyssnade till mig på den tiden, uppskattade mina råd och väntade på mina synpunkter.

22 När jag hade sagt mitt hade ingen något att tillägga, för man var alltid nöjd med mina råd.

23 Man längtade efter att höra min åsikt, som man längtar efter regn under torrtiden, och drack törstigt in varje ord.

24 När de var nedstämda log jag mot dem, och det gav dem nytt mod.

25 Jag talade om för dem vad de skulle göra och visade dem till rätta. Jag var som en kung bland sina trupper och som en tröstare för dem som sörjde.

30 Men i dag hånas jag av unga män, vars fäder jag inte skulle ha satt högre än mina fårhundar.

Vad har jag för nytta av deras styrka när de saknar livskraft?

De är märkta av hunger och har drivits ut i öknar och vildmarker.

Där ute lever de av gräs och rötter,

utstötta från samhällets gemenskap som tjuvar.

Nu bor de i klyftor och grottor i bergen.

De strövar som djur bland buskarna och tränger sig samman i snåren för att få skydd.

De har drivits ut ur landet, namnlösa och utan någonstans att bo.

Deras söner är det som nu hånar mig och gör mig till åtlöje!

10 De föraktar mig och vill inte komma i närheten av mig, och de drar sig inte för att spotta mig i ansiktet.

11 Nu när Gud har gjort mig försvarslös, som en pilbåge utan bågsträng, passar de på att förödmjuka mig.

12 De attackerar mig och lägger fällor för mig.

13 De hindrar mig på vägen och lyckas utan hjälp från andra.

14 De kommer över mig från alla håll. De rusar på mig när jag är värnlös, och hela min tillvaro ligger i ruiner.

15 Numera lever jag i skräck, utan värdighet och trygghet.

16 Livet rinner sakta ur mig, och varje dag är ett lidande.

17 Mina nätter är fyllda av smärta och gnagande oro.

18 Hela natten igenom kastar jag mig av och an.

19 Gud har mig i sitt grepp, och han tvingar mig ner i smutsen och lämnar mig där.

20 Jag ropar till dig, Gud, men du svarar mig inte. Jag står framför dig, men du vill inte ens se åt mitt håll.

21 Du har blivit grym mot mig och förföljer mig med stor makt och styrka.

22 Du kastar in mig i virvelvinden och låter stormen slita i mig.

23 Jag vet att din avsikt är att ta livet av mig.

24 Ändå väntade jag mig att någon skulle fånga upp mig i fallet. Jag hoppades på räddning och att någon skulle fatta min utsträckta hand.

25 Jag grät över dem som hade problem! Jag var bekymrad för dem som behövde hjälp!

26 Därför förväntade jag mig omtanke, men jag har bara mött elakhet. Jag har väntat på ljus, men mörker härskar.

27 Oron mal i mitt inre, och varje dag är en plåga.

28-29 Jag är mörk i skinnet, men inte av solens strålar. Jag reser mig upp och ropar på hjälp. Men jag kunde lika gärna låta bli, för man lägger inte mer märke till mina rop än till schakalers och ugglors.

30 Min hy är utan glans och flagnar av, min kropp hettar av feber.

31 Jag är nedstämd och ur mig kommer bara klagan.

Job avslutar sitt försvarstal

31 Jag beslutade mig en gång för att aldrig se med begär på en kvinna.

2-3 Jag vet mycket väl att den Allsmäktige Guden i det höga sänder olycka över dem som gör det.

Han ser allt jag gör och varje steg jag tar.

Om jag har ljugit och varit falsk,

låt då Gud få döma mig. Han vet att jag är oskyldig.

7-8 Om jag har gått bort från Guds vägar, om det mina ögon sett har varit mitt hjärtas begär eller om jag gjort mig skyldig till någon annan synd, låt då någon annan skörda säden jag har sått, och låt allt jag har planterat ryckas upp med rötterna.

Om jag har längtat efter en annan mans hustru,

10 låt då min hustru få betjäna en annan man i hans hem, och låt andra män ligga med henne.

11 Begär är en skamlig synd, ett brott som måste straffas.

12 Det är en förtärande eld, som ödelägger jorden och rycker upp med rötterna allt jag har planterat.

13 Hur skulle jag kunna träda fram inför Gud

14 om jag har varit orättvis mot mina tjänare? Vad skulle jag då svara honom?

15 Gud har ju skapat oss alla lika, både herre och tjänare.

16 Om jag hade skadat de fattiga, gett änkor anledning att sörja

17 eller vägrat de föräldralösa mat skulle man ha sak mot mig,

18 men vi har alltid tagit hand om alla dessa och behandlat dem som våra egna.

19-20 Om jag hade sett någon frysa och inte gett honom något att värma sig med,

21 om jag hade utnyttjat en föräldralös och trott att jag skulle kunna klara mig undan,

22 ja, om jag har gjort något av allt detta, skulle jag hellre låta min arm brytas ur led och min axel vridas ur sitt fäste,

23 än att drabbas av Guds dom. Den bävar jag för mer än för något annat. Vad finns det för hopp för mig, om Gud i sin makt är emot mig?

24 Om jag hade litat på pengar

25 och min lycka varit grundad på rikedom,

26 eller om jag hade betraktat solen i sin glans eller månen där den vandrar sin bana,

27 och mitt hjärta i hemlighet hade lockats av detta, så att jag tillbett dem,

28 måste också detta dömas som synd. Då hade jag förnekat himlens Gud.

29 Om jag hade glatt mig åt min fiendes olycka,

30 men jag har ju aldrig förbannat någon eller bett om hämnd!

31 Om mina tjänare någonsin behövt svälta,

32 men jag har ju aldrig ens avvisat en främling från mitt hus!

33 Om jag som Adam försökt dölja min synd

34 av fruktan för människor och deras förakt, och vägrat att kännas vid den och inte vågat hjälpa andra! Om något av detta var sant skulle jag förstå!

35 Tänk om det åtminstone fanns någon som ville lyssna och försöka förstå hur jag ser på saken!Detta framhåller jag till mitt försvar. Låt nu den Allsmäktige visa om jag har fel. Låt honom då bekräfta det som mina fiender har anklagat mig för.

36 Jag skulle foga mig i detta och leva efter det.

37 Jag skulle då kunna göra räkenskap inför honom för varje handling.

38-39 Om marken jag äger anklagar mig för att jag tagit dess frukt utan att ge något tillbaka eller drivit dem som brukat den för hårt,

40 låt då tistlar växa upp i stället för vete och ogräs i stället för korn.Nu hade Job inget mer att säga till sitt försvar.