Job 24-28
Swedish New Living Bible (Nya Levande Bibeln)
Job tycker att Gud är orättvis
24 Varför ordnar Gud inte en rättegång och lyssnar till mitt fall? Varför måste den gudfruktige vänta på honom förgäves?
2 Gränsstenar flyttas och fårhjordar blir stulna,
3 och till och med den faderlöses åsna och änkans oxe blir tagna i pant.
4 De behövande knuffas åt sidan. De måste ur vägen.
5 Precis som vildåsnorna i öknen måste de fattiga använda all sin tid till att skaffa mat för att överleva. I öknen letar de efter mat åt sina barn.
6 De äter vad de kan hitta av sådant som växer vilt och rensar rent i de ogudaktigas vingårdar.
7 Om natten ligger de nakna i kylan utan något att skyla sig med.
8 De blir genomvåta av skurarna från bergen och försöker ta skydd bland klipporna.
9 Faderlösa barn slits från sina mödrars bröst, och den fattige måste ge sitt spädbarn som pant för sin skuld.
10 Det är därför de alla går omkring nakna och tvingas bära andras mat medan de själva svälter.
11 De tvingas pressa olivolja utan att få smaka den och att trampa vinpressen medan de lider av törst.
12 De döendes rop hörs från staden. De sårade ropar på hjälp, och ändå anklagar inte Gud någon för att ha handlat fel.
13 Det finns sådana som alldeles har förlorat känslan för rätt och fel och döljer sig i mörkret.
14-15 När skymningen kommer, stiger mördaren upp för att döda försvarslösa fattiga och nödlidande. Natten är tjuvens och äktenskapsbrytarens tid. I skydd av mörkret och bakom sin förklädnad tror de att ingen ska kunna känna igen dem.
16 De bryter sig in i husen om nätterna och sover på dagarna därför att de inte vill veta av ljuset.
17 Den mörka natten är deras morgon, och de blir till ett med mörkrets fasor.
18 Men hur snabbt försvinner de inte från jordens yta! Deras mark är drabbad av förbannelse. De efterlämnar inga tillhörigheter åt sina barn.
19 Graven suger upp syndaren som värme och torka suger upp snö och smältvatten.
20 Till och med syndarens egen mor ska glömma honom. Maskarna ska äta honom, och ingen ska längre minnas honom. De onda faller som träd i storm,
21 för de har utnyttjat de barnlösa, som saknar det försvar som egna söner innebär, och de har vägrat att hjälpa behövande änkor.
22-23 Ändå ser det ibland ut som om Gud bevarar de rika genom sin makt och låter dem leva, fast andra i samma situation säkert skulle ha gått under. Gud ger dem en falsk känsla av trygghet och styrka, men han ser vad de gör.
24 För en tid är de mäktiga, men snart är de borta som alla andra, nermejade som säd och uppsamlade som sädesax.
25 Är det någon som kan påstå något annat? Vem kan säga att jag ljuger, och vem törs hävda att jag har fel?
25 Bildad från Sua svarade:
2 Gud är stor och mäktig. Han skapar frid i himlen.
3 Vem kan räkna hans skaror? Han låter sitt ljus lysa på jorden.
4 Hur kan en vanlig människa stå inför Gud och påstå sig vara rättfärdig? Hur kan någon i hela världen skryta med att vara ren?
5 Gud är så ren att inte ens månen och stjärnorna i sin glans är rena för honom.
6 Hur kan då en människa, som inte är mer än en mask i hans ögon, påstå att hon är ren?
26 Då svarade Job:
2 Vilka underbara stöttepelare ni är alla tre! Tänk vad ni har uppmuntrat mig i min nöd!
3 Vilka sanningar ni har uttalat, och vilket förstånd ni har bevisat!
4 Vem har hjälpt er att finna alla dessa ord, och i vems anda har ni uttalat dem?
5-6 De döda står nakna och darrar inför Gud på den plats dit de kommit. Döden och dödsriket kan inte dölja något för Gud.
7 Han spänner ut himlen över tomma intet och hänger upp jorden på ingenting.
8 Han samlar regnet i tjocka moln, som inte brister.
9 Han höljer månen i moln.
10 Han sätter en gräns för havet och en gräns för dagen och natten.
11 Himlens pelare darrar vid hans tillrättavisning,
12 och för hans makt upprörs havets vågor. Hans vishet krossar den mäktigaste.
13 Av hans andedräkt formas skyarna, och hans hand genomborrar den starkaste.
14 Detta är bara något av vad han gör, en stilla viskning om hans makt. Vem kan förstå hans verkliga styrka och kraft?
Jobs slutliga försvarstal
27 Job fortsatte sitt försvarstal:
2 Jag svär vid den levande Guden, som har berövat mig min rätt, och inför den Allsmäktige Guden, som har bedrövat min själ,
3 att så länge jag lever och medan min ande från Gud ännu är i mig,
4 ska inte mina läppar tala något ont och min tunga inte ljuga.
5 Jag kommer aldrig att hålla med om att ni har rätt. Ända till min död ska jag hävda min oskuld.
6 Jag påstår fortfarande att jag är rättfärdig. Mitt samvete är rent, och det kommer aldrig att anklaga mig.
7 Den som säger något annat är min fiende och en ond människa.
8 Men vilket hopp har den gudlöse, när Gud berövar honom livet?
9 Kommer han att lyssna till hans klagan när problemen hopar sig?
10 Hans intresse för den Allsmäktige är ju bara tillfälligt.
11 Jag ska undervisa er om Guds kraft och inte tiga om något,
12 men egentligen behöver jag det inte, för ni har själva kunnat se vem han är. Ändå kommer ni till mig med era meningslösa påståenden.
13 Detta är det öde som väntar den ogudaktige från den Allsmäktiges hand:
14 Hur många barn han än får kommer de alla att dö genom svärd eller svält.
15 De som överlever sin far kommer att dö av sjukdomar och plågor utan att ens deras hustrur sörjer dem.
16 Om han än öser upp silver som vore det grus eller har kläder i överflöd,
17 kommer allt detta att tillfalla den rättfärdige, och den oskyldige kommer att få hand om hans silver.
18 Hans hus är skört som spindelväv och otätt som en lövhydda!
19 Han går till sängs rik men vaknar upp och finner att allt är borta.
20 Skräcken övermannar honom som en stormvind, och för honom bort i natten.
21 Tomheten tar över, och han finns inte mer.
22 Den kastar sig mot honom utan förbarmande, och han måste fly för dess kraft.
23 Man hånar honom med rop och visslingar.
28 Människan vet hur man bryter silver och renar guld,
2 hur man gräver fram järn ur jorden och smälter koppar ur malm.
3-4 Hon vet hur man tänder ljus, så att gruvschakt kan sprängas och malm brytas i jordens djup. Där nere i djupet, långt från hemmets trygghet, gräver hon sig fram och svingar sig över avgrunden i rep.
5 Den jord som ger växt och föda är i sitt inre som omvälvd av eld.
6 Safirer gömmer sig i berget och guldklimpar i gruset,
7 skatter som ingen fågel kan se och inget falköga upptäcka.
8 Inget rovdjur har någonsin trampat på dessa rikedomar och inget lejon varit i deras närhet.
9 Men människan kan spräcka den hårda klippan och borra sig ner i djupen.
10 Hon spränger tunnlar in i bergen och avslöjar dyrbara skatter.
11 Hon dämmer upp vattenströmmar och vaskar fram guld.
12 Men trots att människan kan frilägga dessa skatter, vet hon inte var visheten gömmer sig.
13 Hon inser inte dess oskattbara värde och förstår inte att den inte kan sökas bland människor.
14 'Här finns den inte
15 Visheten kan inte köpas för silver eller guld,
16 inte för guld från Ofir eller för dyrbar onyx eller safir.
17 Den är värdefullare än juveler infattade i guld.
18 Korall och kristall kan inte nämnas som jämförelse. Den är mer värd än rubiner.
19 Topas från Etiopien kan inte betala den och inte heller det allra renaste guld.
20 Var kan vi då få tag i visheten? Var finns förmågan att förstå?
21 Den är gömd för allt levande, inte ens den mest skarpögda fågel i skyn kan upptäcka den.
22 Döden och dödsriket har hört ryktas om den.
23-24 Bara Gud vet var den finns, och bara han kan visa vägen. Han kan se hela jorden och allt under himlen.
25 Han får vinden att blåsa, och han sätter gränser för havet.
26 Han ger regnet dess lagar och visar blixten dess väg.
27 Han vet var visheten finns. Han har granskat den och noga utforskat den.
28 Och han säger till människan: 'Lyssna! Att frukta Herren är sann vishet, och att fly det onda är sant förstånd.'
Copyright © 1974, 1977, 1987, 1995, 2003, 2004 by Biblica