Add parallel Print Page Options

Jeremia köper mark

32 Följande budskap kom till Jeremia från Herren under den judiske kungen Sidkias tionde regeringsår, vilket var Nebukadnessars artonde regeringsår.

På den tiden var Jeremia fängslad i fängelsehålan under palatset, medan den babyloniska armén belägrade Jerusalem.

Kung Sidkia hade satt honom där, eftersom han fortsatte att profetera om att staden skulle bli intagen av Babylons kung

och att kung Sidkia skulle bli tillfångatagen och bortförd av honom till Babylon för förhör och dom.

Han ska ta dig med sig till Babylon och sätta dig i fängelse där i många år, tills han tar itu med dig. Varför kämpar du emot? Du kommer inte att vinna! Ge i stället upp! sa Jeremia till honom gång på gång.

6-7 Då kom detta budskap från Herren till Jeremia: Din kusin Hanamel, Sallums son, kommer snart för att be dig köpa den egendom han äger i Anatot, för enligt lagen har du möjlighet att köpa den innan den bjuds ut till försäljning.

Hanamel kom, som Herren hade sagt att han skulle, och besökte mig i fängelset. Köp min åker i Anatot i Benjamins land, för lagen ger dig förtur att köpa den, sa han. Då blev jag fullkomligt övertygad om att budskapet jag hört kommit från Herren.

Jag köpte alltså åkern och betalade Hanamel sjutton siklar silver.

10 Jag undertecknade köpebrevet och förseglade det inför vittnen, vägde upp silvret och betalade.

11 Sedan tog jag det förseglade köpebrevet med avtalet, och även avskriften,

12 och i närvaro av Hanamel, dem som bevittnat handlingen och fängelsevakterna överlämnade jag det till Baruk, som var son till Neria och sonson till Mahaseja.

13 Medan de alla hörde på sa jag till honom:

14 Herren, härskarornas Gud, säger: Ta både det förseglade köpebrevet och avskriften och lägg dem i en lerkruka, så att de kan bevaras länge.

15 För Herren, härskarornas Gud, säger: I framtiden kommer dessa handlingar att bli värdefulla. En dag ska folk på nytt äga mark i detta land och köpa och sälja hus, vingårdar och åkrar.

16 När jag hade lämnat dokumenten till Baruk, bad jag:

17 Herre, Herre! Du har gjort himlarna och jorden genom din väldiga makt. Ingenting är för svårt för dig!

18 Du är god och barmhärtig mot tusenden, och ändå lider barnen för sina förfäders synder. Du är en stor och mäktig Gud, och Herren, härskarornas Gud, är ditt namn.

19 Du har all vishet och gör stora och väldiga under. Du ser hur alla människor lever och du belönar var och en efter hans liv och gärning.

20 Du har gjort häpnadsväckande saker i Egyptens land, sådant som man minns än i dag. Och du har fortsatt att göra stora under i Israel och över hela världen. Du har gjort ditt namn mycket berömt, och det är det än i dag.

21 Du ledde Israel ut ur Egypten med mäktiga under och med stor makt, och alla var förskräckta.

22 Du gav Israel detta land, som du lovat deras förfäder långt tidigare, ett underbart land som flyter av mjölk och honung.

23 Våra förfäder kom och intog det och bodde i det, men de vägrade att lyda dig och följa din lag. De struntade i alla dina befallningar. Det är därför som du sänt allt detta onda över dem.

24 Se hur belägringsvallar har byggts upp mot stadsmurarna och hur babylonierna kommer att besegra staden med svärd, hungersnöd och epidemier. Allting har blivit precis som du sagt, som du bestämt att det skulle bli!

25 Och ändå uppmanar du mig att köpa en åker och betala en ordentlig summa för den i vittnens närvaro, trots att staden kommer att tillhöra våra fiender.

26 Då kom det här budskapet till Jeremia:

27 Jag är Herren, hela mänsklighetens Gud. Skulle något vara för svårt för mig?

28 Jag kommer att överlämna den här staden till babylonierna och till Nebukadnessar, kungen i Babylon. Han ska inta den.

29 Babylonierna som är utanför ska komma in och tända eld på staden och bränna ner alla dessa hus, på vilkas tak man tänt rökelseoffer till Baal och hällt ut drickoffer åt andra gudar. Detta har uppväckt min vrede.

30 Israel och Juda har inte gjort något annat än ont sedan långt tillbaka i tiden. De har gjort mig rasande med alla sina ogudaktiga handlingar.

31 Alltsedan den här staden blev byggd har den inte gjort annat än retat mig, och därför har jag beslutat att utplåna den ur min åsyn.

32 Israels och Judas synder, kungarnas, officerarnas, prästernas, profeternas och folkets synder, gör mig upprörd.

33 De har vänt mig ryggen och vägrar att vända om. Dag efter dag och år efter år har jag försökt lära dem att skilja mellan rätt och orätt, men de har inte velat lyssna eller lyda.

34 De har också orenat mitt eget tempel genom sin avskyvärda avgudadyrkan.

35 De har byggt stora altaren till Baal i Hinnoms sons dal. Där har de bränt sina barn som offer till Molok. Jag har aldrig gett befallning om något sådant eller ens kunnat tänka mig något så fruktansvärt, som det som nu fått Juda att synda så svårt!

36 Ni säger att den här staden ska falla för Babylons kung genom krig, hungersnöd och sjukdom.

37 Men jag, Herren, Israels Gud, ska leda mitt folk tillbaka från alla de länder dit jag i min vrede förskingrat dem. Jag ska leda dem tillbaka till just den här staden och låta dem bo här i fred och trygghet.

38 De ska vara mitt folk och jag ska vara deras Gud.

39 De ska bli ett hjärta och en själ och kommer att tillbe mig, för sitt eget och sina ättlingars bästa.

40 Jag ska upprätta ett evigt förbund med dem och lova att aldrig mer överge dem, utan bara göra dem gott. Jag ska lägga ner en längtan att tillbe mig i deras hjärtan, och de ska aldrig lämna mig.

41 Jag kommer att vara glad för att jag handlar väl mot dem, och jag ska med stor glädje återplantera dem i detta land.

42 På samma sätt som jag sänt all denna förskräckelse och ondska över dem, ska jag göra allt gott som jag lovat dem.

43 Åkrar ska på nytt köpas och säljas i landet, som nu är härjat av babylonierna och som både människor och djur flytt bort från.

44 Ja, åkrarna ska än en gång köpas och säljas. Köpebrev ska undertecknas, förseglas och bevittnas, både i Benjamins land och här i Jerusalem, i Juda städer och i berglandskapet, på filisteernas slätter och även i Negev, för en dag ska jag återupprätta landets välstånd.

Herren lovar fred och välstånd

33 Medan Jeremia fortfarande satt i fängelse, sände Herren detta andra budskap till honom:

Herrens, himlens och jordens skapare - Herren är hans namn - säger:

Fråga mig så ska jag avslöja märkliga saker som kommer att hända och som du inte vet om.

Även om ni har rivit ner husen i staden och till och med kungens palats för att få material till förstärkning av murarna mot fiendens belägring,

ska babylonierna ändå ta sig in. Människorna i staden är redan så gott som döda, för jag har i min fruktansvärda vrede bestämt mig för att förgöra dem. Jag har övergett dem för all deras ondskas skull.

Men ändå ska den tid komma, när jag ska bota den skada Jerusalem lidit och ge staden dess välstånd och fred tillbaka.

Jag ska bygga upp både Juda och Israels städer på nytt, så att de blir som förut.

Jag ska rena dem från de synder de begått mot mig och förlåta dem.

Då kommer den här staden att vara en heder för mig, och den ska ge mig glädje och bli en källa till lov och ära för mig inför alla jordens folk! Folk över hela världen ska se allt det goda jag gör för mitt folk och darra av bävan!

10-11 Herren försäkrar att brudparens lyckliga röster och glädjesångerna från dem som bär fram tackoffer till Herren på nytt ska höras i detta så hårt prövade land. Folket ska sjunga: Tacka Herren, för han är god och hans nåd varar i evighet! Jag ska göra detta land lyckligare och rikare än det någonsin varit.

12 Detta land, som nu är öde och ligger övergivet av både djur och människor, ska än en gång få se herdar leda sina hjordar på grönskande betesplatser.

13 Än en gång ska deras hjordar dra fram i bergsbyarna, i städerna öster om filisteernas slättland, i Negevs alla städer, i Benjamins land, i trakten runt Jerusalem och i alla Juda städer.

14 Ja, den dagen ska komma när jag ska göra allt det goda för Israel och Juda, som jag har lovat dem, säger Herren.

15 På den tiden ska jag låta en rättfärdig gren växa upp ur Davids ätt, och han kommer att regera med rätt och rättvisa.

16 Folket i Juda och Jerusalem ska då leva i trygghet, och deras motto ska vara: Herren är vår rättfärdighet!

17 Herren lovar att från den stunden och för all framtid ska en ättling till David sitta på Israels tron.

18 Det ska alltid finnas leviter som offrar brännoffer och spisoffer och slaktoffer till Herren.

19 Sedan fick Jeremia detta budskap från Herren:

20-21 Inte förrän ni kan bryta mitt förbund med dagen och natten, så att de inte längre kommer i sin vanliga ordning, ska jag upplösa mitt förbund med min tjänare David, så att han inte längre får ha någon av sina efterkommande på tronen. Och mitt förbund med de levitiska prästerna, mina tjänare, kan inte heller återkallas.

22 Både min tjänare Davids ättlingar och raden av leviter som tjänar mig ska förökas så att de blir lika många som stjärnorna på himlen och sandkornen på havsstränderna.

23 Herren talade igen till Jeremia och sa:

24 Har du hört vad folk säger? Jo, att Herren utvalde Juda och Israel och sedan övergav dem! De hånler och säger att Israel inte är värdigt att kallas ett folk.

25-26 Men det här är Herrens svar: Jag kan förkasta mitt folk lika lite som jag kan ändra på mina lagar för natt och dag, för himmel och jord. Jag kommer aldrig att överge Israels barn, eller ändra min plan att en son till min tjänare David en dag ska regera över Abrahams, Isaks och Jakobs efterkommande. I stället ska jag återupprätta deras välstånd och förbarma mig över dem.

Sidkia ska landsförvisas

34 Detta budskap kom till Jeremia från Herren, när Nebukadnessar, kungen i Babylon, och alla hans arméer från de olika rikena i hans imperium låg i strid med Jerusalem och Juda städer:

Gå och säg till Sidkia, kungen i Juda, att Herren säger: Jag ska ge den här staden till kungen i Babylon, och han ska bränna den.

Du ska inte kunna fly. Du kommer att bli tillfångatagen och förd inför kungen i Babylon, och han ska döma dig och låta föra bort dig till fångenskap i Babylon.

Men hör här, Sidkia, kung över Juda! Herren säger att du inte kommer att bli dödad av svärd.

Du ska få dö lugnt och stilla bland ditt folk. De ska tända rökelse till ditt minne, precis som de gjorde för dina förfäder. De ska sörja dig och säga: Ve oss, vår kung är död! Detta har jag bestämt, säger Herren.

Jeremia meddelade alltså kung Sidkia detta.

Just då belägrade de babyloniska trupperna Jerusalem, Lakis och Aseka, som var de enda befästa städer som ännu inte fallit.

Påbudet att frige slavar

Detta budskap kom till Jeremia från Herren, sedan Sidkia, kungen i Juda, hade befriat alla slavar i Jerusalem.

Kungen hade nämligen gett befallning om att alla skulle frige sina judiska slavar, både kvinnor och män. Han hade sagt att ingen skulle vara herre över en annan, utan att alla bland Guds folk var bröder.

10 Furstarna och allt folket hade lytt kungens befallning och frigett sina slavar, men bara tillfälligt,

11 för de ändrade sig och gjorde dem till slavar igen efter en tid.

12 Detta är anledningen till att Herren gav följande budskap till Jerusalem.

13 Herren, Israels Gud, säger:Jag ingick ett förbund med era förfäder för länge sedan, när jag ledde dem ut ur deras slaveri i Egypten.

14 Jag bestämde att judiska slavar skulle friges efter sex års tjänst. Men det blev inte så.

15 Nu har ni nyligen kommit på bättre tankar och börjat handla efter min vilja. I mitt tempel lovade ni högtidligt att frige era judiska bröder.

16 Men nu vägrar ni och vanärar mitt namn genom att bryta ert löfte och förslava dem igen.

17 Därför att ni inte vill lyssna till mig och frige dem, ska jag släppa er fria att dö genom krig, hungersnöd och epidemier, säger Herren. Jag ska sprida er som flyktingar över hela världen.

18-19 När ni nu har brutit mot dessa befallningar i mitt förbund, ska jag hugga itu er, precis som ni hugger itu en kalv och går mellan dess båda halvor för att bekräfta ett löfte. Ja, jag ska slakta er, vare sig ni är furstar, hovmän, präster eller vanligt folk, för ni har brutit ert löfte.

20 Jag ska utlämna er åt era fiender, och de ska döda er. Jag ska mata gamar och vilda djur med era döda kroppar.

21 Och jag ska överlämna Sidkia, kungen i Juda, och hans ämbetsmän till den babyloniske kungens armé, även om den tillfälligt har lämnat staden.

22 Jag ska kalla tillbaka de babyloniska trupperna, och de ska belägra staden, inta och bränna den. Jag ska se till att Juda städer blir fullständigt fördärvade och lämnade öde, utan en enda levande varelse.