Add parallel Print Page Options

Melkisedek - kung och präst

Denne Melkisedek var kung i staden Salem och samtidigt den högste Gudens präst. När Abraham kom tillbaka hem efter att ha vunnit ett stort slag mot flera kungar, mötte Melkisedek honom och välsignade honom.

Abraham tog då en tiondel av allt det han hade vunnit i kriget och gav det till Melkisedek.Namnet Melkisedek betyder rättfärdighetens kung, men också fridens och fredens kung efter betydelsen av Salem, som betyder fred.

Melkisedek hade ingen far eller mor, och det finns inget upptecknat om någon av hans förfäder. Precis som Guds Son är hans liv utan början och utan slut, och han är en präst i evighet.

Lägg nu märke till hur stor Melkisedek är.För det första: Till och med Abraham, stamfar för Guds utvalda folk, gav Melkisedek en tiondel av det krigsbyte som han tog från de besegrade kungarna.

Om Melkisedek hade varit en judisk präst hade Abrahams handlande varit begripligt. Senare krävde man nämligen genom lag att Guds folk skulle ge tionde till prästerna som de ju också var släkt med.

Men Melkisedek hörde inte till Abrahams släkt och ändå gav Abraham honom tionde av bytet.För det andra: Melkisedek välsignade också den mäktige Abraham,

och som alla vet är den person som välsignar alltid större än den som tar emot välsignelsen.

För det tredje: De judiska prästerna, som tog emot tionde, var vanliga, dödliga människor. Men det sägs om Melkisedek att han fortfarande lever.

För det fjärde: Man skulle kunna säga att Levi, förfadern till alla judiska präster, och som själv tog emot tionde, också gav tionde till Melkisedek genom Abraham.

10 För även om Levi ännu inte var född, när Abraham gav tionde till Melkisedek, så är han för Gud en av Abrahams efterkommande.

11 För det femte: Om de judiska prästerna och deras lagar hade kunnat frälsa oss hade inte Gud behövt sända Kristus som en präst med Melkisedeks ställning. I stället kunde han ha sänt någon med Arons ställning, samma ställning som alla andra präster hade.

12-14 Men när Gud beslutade om en ny ordning för prästerna, måste också hans lag ändras. Som vi alla vet tillhörde inte Kristus Levis präststam, utan han kom från Judas stam, som inte var utvald till prästtjänst. Mose hade aldrig gett dem den uppgiften.

Kristus påminner om Melkisedek

15 Det framstod som ännu tydligare då Kristus kom som en annan Melkisedek.

16 Han blev inte präst genom att uppfylla det gamla kravet på att tillhöra Levis stam utan på grund av den kraft som flödade från ett evigt liv.

17 Och psalmförfattaren visar på detta när han säger om Kristus: Du är en präst i evighet, på samma sätt som Melkisedek.

18 Den gamla prästordningen, som byggde på släktförhållanden, avskaffades alltså. Lagen var oduglig och för svag till att frälsa människor.

19 Den ledde inte någon människa in i ett rätt förhållande till Gud. Nu har vi i stället ett hopp som är mycket bättre, för Kristus leder oss till en rätt ställning inför Gud, och nu kan vi komma nära honom.

20 Gud bekräftade med en ed att Kristus alltid skulle vara präst.

21 Så starka ord har han aldrig använt om andra präster. Det är bara till Kristus han sagt: Herren har svurit en ed och han kommer aldrig att ändra sig: 'Du är för evigt präst på Melkisedeks vis.'

22 Därför kan Kristus för evigt garantera att detta nya och bättre förbund står fast.

23 Dessutom behövdes många präster enligt den gamla ordningen så att de yngre kunde ta vid när de äldre dog.

24 Men Jesus lever i evighet och fortsätter att vara präst, och därför behöver vi ingen annan.

25 Eftersom han är evig finns han alltid hos Gud för att be för oss och kan fullständigt och för alltid frälsa alla som kommer till Gud genom honom.

26 Därför är han just en sådan överstepräst som vi behöver, för han är helig och utan skuld, fri från synd och skild från syndare, och han har fått hedersplatsen i himlen.

27 Han behöver inte som andra präster det dagliga blodet från djuroffer för att först sona sina egna synder och sedan folkets. Hans offer på korset gäller en gång för alla.

28 Enligt Moses lag var till och med översteprästerna svaga och syndiga människor som inte kunde låta bli att handla orätt. Men nu har Gud genom en ed tillsatt sin Son, och han är fullkomlig i evighet.

Kristus är översteprästen i det nya förbundet

Vi säger alltså att Kristus, vars prästtjänst vi just har beskrivit, är vår överstepräst, och att han har hedersplatsen i himlen närmast Gud själv.

Han tjänar i det tempel som är den enda egentliga platsen för gudstjänst, och som är ett himmelskt tält uppsatt av Herren själv och inte byggt av människor.

Eftersom varje överstepräst är tillsatt för att bära fram gåvor och offer, måste också Kristus ge något.

Det offer som han ger är mycket större än det offer som de judiska prästerna någonsin gav. Men trots detta skulle han inte ens ha varit präst, om han levde här på jorden, för här följer prästerna det gamla judiska offersystemet.

Deras tjänst sker i en jordisk avbild av det verkliga tältet i himlen. När därför Mose skulle resa gudstjänsttältet i öknen befallde Gud honom att exakt följa mönstret till det himmelska tält som han visade honom på berget Sinai.

Men Kristus har fått en mycket viktigare uppgift än de som tjänar under de gamla lagarna. Det nya förbundet som han förmedlar till oss från Gud innehåller mycket större löften.

Om det gamla förbundet hade fungerat hade det inte funnits behov av att ersätta det med ett annat.

Men Gud själv såg bristen i det gamla systemet, för han sa: Det ska komma en dag när jag ska ingå ett nytt förbund med Israels folk och Judas folk.

Det ska inte likna det gamla som jag gav till deras förfäder när jag ledde dem ut ur Egyptens land. De höll inte sin del av överenskommelsen, och därför vände jag mig ifrån dem.

10 Men detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk, säger Herren: Mina lagar ska styra deras tänkande och handlande. Jag ska inte skriva dem på stentavlor som förut, utan i deras sinnen, så att de alltid i sitt inre vet vad jag vill att de ska göra, utan att jag ens behöver säga det till dem. Jag ska vara deras Gud, och de ska vara mitt folk, som väljer att göra min vilja.

11 Och ingen ska behöva säga till sin vän eller granne eller bror: 'Du borde också lära känna Herren

12 Och jag ska förlåta dem all deras olydnad, och jag ska inte längre komma ihåg deras synder.

13 När Gud talar om dessa nya löften och detta nya förbund understryker han att det gamla nu har överlevt sig själv, och det som är gammalt och föråldrat ska snart försvinna.

En ny gudstjänst

1-3 Också i det första förbundet mellan Gud och hans folk fanns det regler för tillbedjan, och det fanns ett heligt gudstjänsttält här nere på jorden. Det bestod av två rum. Det första innehöll guldljusstaken och ett bord där det heliga brödet förvarades. Denna del kallades det heliga. Sedan fanns det ett förhänge, och bakom det ett rum, som kallades det allraheligaste.

Här stod rökelsealtaret av guld och den kista som kallades förbundsarken och som var överdragen med rent guld på alla sidor. Inuti arken låg stentavlorna med de tio budorden, en kruka av guld fylld med manna, det bröd man hade levt av i öknen, och Arons stav, den som en gång hade skjutit gröna skott.

Ovanpå guldkistan stod de statyer av änglar som kallades keruber och som vakar över Guds härlighet. Deras vingar sträckte sig ut över arkens guldlock, som kallades platsen för Guds nåd. Men vi kan inte fördjupa oss i allt detta nu.

Så såg alltså platsen för tillbedjan ut. Prästerna kunde gå in och ut ur det första rummet när de ville och utföra sin tjänst.

Men bara översteprästen fick gå in i det innersta rummet, och det gjorde han bara en gång om året, alldeles ensam och alltid med blod som han stänkte på platsen för Guds nåd som ett offer till Gud för att sona de misstag och synder han och folket begått i sin tanklöshet.

Den helige Ande använder allt detta för att visa oss att vanliga människor inte kunde gå in i det allraheligaste under det gamla systemets tid, så länge det första rummet fanns och användes.

Detta säger oss något mycket betydelsefullt om vår nuvarande situation. Under det gamla systemets tid bar man fram gåvor och offer, men dessa kunde inte rena de människor som bar fram dem.

10 Då gällde det bara att följa en massa olika regler, till exempel vad man fick äta och dricka och när och hur man skulle tvätta sig. Människorna var tvungna att följa alla dessa regler, tills Kristus kom med en ny och bättre väg till frälsning.

Kristus är det felfria offret för synd

11 Han kom som en överstepräst för det goda som vi nu har fått del av. Han har gått in i detta större och fullkomligare tält i himlen, som inte har uppförts av människor eller är en del av denna världen.

12 En gång för alla har han tagit med sig blod in i detta inre rum, det allraheligaste, och stänkt det på platsen för Guds nåd. Nu gäller det inte längre bockars eller kalvars blod. Nej, han tog sitt eget blod, och med det har han för evigt befriat oss från synden.

13 Om nu tjurars och getters blod och askan från kor kunde göra människors kroppar rena från synd så länge det gamla systemet gällde,

14 kan vi utan svårighet föreställa oss hur mycket mer blodet från Kristus ska förvandla oss och våra liv. Hans offer befriar oss från bekymret hur vi ska kunna lyda de gamla lagarna, och det gör oss villiga att tjäna den levande Guden. Fylld för evigt med den helige Ande gav Kristus sig villigt till Gud. Han som var fullkomlig och utan synd dog för våra synder.

15 Kristus kom med det nya förbundet så att alla inbjudna ska kunna komma och för evigt få äga allt det underbara som Gud har lovat dem. Kristus dog för att befria människorna från straffet för de synder de hade begått, medan de fortfarande levde under det gamla systemet.

16 Det är med det nya förbundet som med ett testamente. Ingen får något förrän det är bevisat att personen som skrev testamentet är död.

17 Då först träder det i kraft.

18 Därför var blodet, symbolen för någons död, nödvändigt också för att det gamla förbundet skulle träda i kraft.

19 När Mose hade gett folket alla Guds lagar, tog han blod från kalvar och getter tillsammans med vatten och stänkte det över Guds lagbok och över allt folket med hjälp av grenar från isopsbuskar och scharlakansröd ull.

20 Sedan sa han: Detta är det blod som markerar början på det förbund mellan er och Gud som han har upprättat.

21 På samma sätt stänkte han blod på det heliga tältet och på allt det som används vid gudstjänsten.

22 Man kan faktiskt säga att nästan allt under det gamla förbundets tid renades genom att man bestänkte det med blod. Utan att man utgjuter blod finns det nämligen ingen förlåtelse för synd.

23 Det var därför som det heliga tältet här nere på jorden och allt som fanns i det, och som är bilder av det som finns i himlen, måste renas av Mose genom att han bestänkte det med blod från djur. Men de verkliga förebilderna i himlen renades med ett mycket dyrbarare offer.

24 Kristus har nämligen inte gått in i det tempel som är byggt av människor, utan i själva himlen för att å våra vägnar träda fram inför Gud.

25 Och han behövde bara ge sig själv som offer en enda gång. Översteprästen här nere på jorden däremot måste varje år på nytt gå in i det allraheligaste och offra blodet från ett djur.

26 Om det hade varit så skulle Kristus ända sedan världens skapelse ha varit tvungen att lida och dö gång på gång. Nej! Han har dött en gång för alla, i denna sista tid, för att för evigt göra slut på syndens makt.

27 Och på samma sätt som vi människor en gång dör och därefter möter domen,

28 så dog också Kristus bara en gång. Han dog som ett offer för många människors synder, och han ska komma tillbaka, men inte för att än en gång befatta sig med våra synder. Nej, han ska komma med den slutliga frälsningen till alla som ivrigt och med tålamod väntar på honom.

Ett offer en gång för alla

10 Det gamla judiska lagsystemet kan bara få oss att ana de välsignelser som Kristus har förberett åt oss. Offren efter den gamla ordningen upprepades år efter år och kunde inte ge en nära gemenskap med Gud, utan bara en tillfällig befrielse från synd.

Om de hade gjort det, hade det ju varit tillräckligt med ett enda offer. Ingen skulle då längre ha varit medveten om sin synd.

Men det som skedde var raka motsatsen. De årliga offren påminde ständigt om olydnad och skuld i stället för befrielse.

Tjurars och getters blod kan nämligen inte ta bort synder.

Därför sa Kristus, när han kom till världen: Vanliga offer och gåvor kan inte tillfredsställa dig, min Gud. Därför har du gett mig denna kropp för att jag ska lägga den som ett offer på ditt altare.

Du blir inte tillfredsställd av djur, som slaktas och bränns åt dig som syndoffer.

Då sa jag: 'Jag kommer för att göra din vilja, för att lägga ner mitt liv, precis som Skriften sagt att jag ska göra.'

Först säger alltså Kristus att Gud inte kunde bli tillfredsställd med de offer som krävdes under det gamla systemet.

Sedan säger han: Jag kommer för att göra din vilja och ge mitt liv.Han upphäver alltså denna första ordning till förmån för en mycket bättre.

10 Genom denna nya frälsningsplan får vi förlåtelse och blir rena genom att Kristus dör för oss en gång för alla.

11 Under det gamla systemet står prästerna vid altaret dag efter dag och bär fram offer, som aldrig kan ta bort våra synder.

12 Men Kristus gav sig själv som ett evigt offer till Gud och satte sig sedan på hedersplatsen vid Guds högra sida.

13 Nu väntar han på att hans fiender ska bli besegrade.

14 För genom detta enda offer har han för alltid gjort alla dem som Gud tar emot till sina barn fullkomliga i Guds ögon.

15 Den helige Ande vittnar också om att det är på det sättet, för han har sagt:

16 Detta är det nya förbundet som jag ska ingå med Israels folk: Mina lagar ska råda över deras tankar och deras handlande, och de ska alltid veta min vilja och alltid vilja lyda den.

17 Och sedan tillägger han: Jag ska aldrig mer komma ihåg deras synder och laglösa handlingar.

18 När nu synderna har blivit förlåtna och glömda en gång för alla, finns det inget behov av fler offer.

Att leva av tro

19 Kära bröder, därför kan vi nu tack vare Jesu blod gå rakt in i det allraheligaste där Gud är.

20 Denna nya och livgivande väg öppnades för oss när Kristus offrade sin kropp och förhänget som skymde vägen till Gud revs itu.

21 Vår store överstepräst regerar över Guds hus. Låt oss därför gå direkt in till Gud själv

22 i uppriktighet och vara helt förvissade om att han ska ta emot oss. Han har ju med sitt blod befriat vårt inre från synd, och genom dopet i vatten har vi visat att också våra kroppar fått sin delaktighet i synden avtvättad och ställts till hans förfogande.

23 Låt oss därför stadigt hålla fast vid det hopp vi bekänner oss till, för vi kan lita på att Gud håller sitt löfte till oss.

24 Låt oss överträffa varandra i att vara hjälpsamma och vänliga mot varandra och i att göra gott.

25 Låt oss nu inte svika och utebli från våra sammankomster utan uppmuntra varandra, särskilt nu när dagen för hans återkomst närmar sig.

26 Om någon har förstått sanningen om Kristus men ändå syndar med vett och vilja, finns det inget offer kvar för denna synd.

27 Då återstår bara Guds fruktansvärda straff, som kommer att utplåna alla hans fiender.

28 Den människa som vägrade att lyda de lagar som Mose gav dödades utan barmhärtighet, om det fanns två eller tre vittnen till hennes synd.

29 Tänk på hur mycket värre straffet kommer att bli för dem som har trampat Guds Son under sina fötter. De har behandlat hans renande blod som om det var orent och oheligt och har förolämpat och kränkt Guds Ande, som är förmedlare av Guds nåd.

30 Vi känner honom som sa: Rättvisan tillhör mig, jag ska hämnas på dem. Han sa också: Herren själv ska ta hand om dessa människor.

31 Det är fruktansvärt att falla i den levande Gudens händer.

32 Glöm aldrig den tid när ni först fick höra om Kristus. Kom ihåg hur ni höll er tätt intill Herren, även om det innebar svåra lidanden.

33 Man skrattade åt er och slog er, och ni fick se andra bli behandlade på samma sätt.

34 Ni led med dem som kastades i fängelse, och trots att man tog allt ifrån er gladde ni er faktiskt, eftersom ni visste att något bättre väntade er i himlen, något som skulle tillhöra er i evighet.

35 Fortsätt att vara lika frimodiga. Tänk på den belöning som väntar!

36 Ni måste hålla ut för att kunna göra allt det Gud förväntar sig av er. Då kommer ni att få allt det han har lovat er:

37 Hans återkomst dröjer inte länge till.

38 Den som har fått sin skuld förlåten och allt rätt ställt med Gud, måste fortsätta att leva av tro och lita på honom i allt. Den som drar sig tillbaka har Gud ingen glädje av.

39 Men vi tillhör inte dem som vänt Gud ryggen och därmed går förlorade. Nej, vi tillhör dem som är säkra på vår frälsning.