Add parallel Print Page Options

Kain mördar Abel

Sedan låg Adam med sin hustru Eva, och hon blev med barn och födde en son som fick namnet Kain, som betyder jag har skapat. Hon sa nämligen: Med Guds hjälp har jag skapat en människa!

Hennes nästa barn var Abel, Kains bror. Abel blev herde, medan Kain blev lantbrukare.

När skördetiden kom tog Kain en del av sin skörd och gav som gåva till Herren,

och Abel tog de feta köttstyckena från sina bästa lamm och gav dem till Herren. Herren tog emot Abels offer,

men inte Kains. Detta gjorde Kain både arg och besviken, och hans ansikte blev mörkt av vrede.

Varför är du så arg? frågade Herren. Varför är ditt ansikte så mörkt av vrede?

Det kan lysa av glädje, om du gör det du bör göra! Men om du vägrar att lyda, så var på din vakt! Synden väntar på att anfalla dig och vill förgöra dig, men du kan besegra den!

En dag föreslog Kain sin bror att de skulle gå ut på fälten tillsammans. Medan de var där, överföll Kain sin bror och dödade honom.

Strax därefter frågade Herren Kain: Var är din bror? Var är Abel? Hur ska jag kunna veta det? sa Kain. Ska jag hålla reda på honom?

10 Men Herren sa: Din brors blod ropar till mig från marken. Vad har du gjort?

11 Från och med nu är du bortvisad från denna mark, som du har befläckat med din brors blod.

12 Den kommer inte längre att ge dig några skördar, hur du än arbetar med den! Från och med nu ska du vara hemlös och fredlös och irra från plats till plats.

13 Kain svarade Herren: Mitt straff är större än jag kan bära,

14 för du har förvisat mig från min mark och från dig själv och gjort mig till en landsflyktig vandrare. Alla som ser mig kommer att försöka döda mig.

15 Då svarade Herren: De kommer inte att döda dig, för jag ska ge ett sju gånger värre straff åt den som gör det. Sedan satte Gud ett märke på Kain, som ett skydd så att ingen skulle döda honom.

16 Kain gick sedan bort ifrån Herren och bosatte sig i landet Nod, öster om Eden.

Kains ättlingar

17 Därefter blev Kains hustru med barn, och hon gav honom en son som hette Enok. När Kain senare byggde en stad kallade han den Enok efter sin son.

18 Enok var Irads far. Irad var Mehujaels far, Mehujael var Metusaels far, Metusael var Lemeks far.

19 Lemek gifte sig med två kvinnor - Ada och Silla.

20 Ada födde ett barn som hette Jabal, och han blev stamfar för alla som bor i tält och lever av boskapsskötsel.

21 Hans bror hette Jubal och blev den förste musikern - han uppfann harpan och flöjten.

22 Lemeks andra fru, Silla, födde Tubal-Kain. Han var den förste att gjuta redskap av brons och järn.

23 En dag sa Lemek till sina båda hustrur, Ada och Silla: Hör på! Jag har dödat en ung man, som anföll och sårade mig.

24 Om någon dödar Kain, kommer han att straffas sju gånger, men om någon dödar mig, ska han straffas sjuttiosju gånger!

Adams ättlingar

25 Senare födde Eva ytterligare en son. Han fick namnet Set, som betyder ersättning, för Eva sa: Gud har gett mig en annan son i stället för honom som Kain dödade.

26 När Set växte upp fick han en son som han kallade Enos. Det var under hans livstid som människorna först började att tillbe Herrens namn.

Här följer en förteckning över några av Adams släktingar. Adam var lik Gud från den dag han skapades.

Gud skapade mannen och kvinnan och välsignade dem och kallade dem redan från början för människor.

3-5 Adam var 130 år gammal när hans son Set föddes, och denne var sin fars avbild på alla sätt. Sedan levde Adam ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 930 år gammal.

6-8 Set var 105 år gammal när hans son Enos föddes. Sedan levde han ytterligare 807 år och fick söner och döttrar och dog 912 år gammal.

9-11 Enos var 90 år gammal när hans son Kenan föddes. Sedan levde han ytterligare 815 år och fick söner och döttrar och dog 905 år gammal.

12-14 Kenan var 70 år gammal när hans son Mahalalel föddes. Sedan levde han ytterligare 840 år och fick söner och döttrar och dog 910 år gammal.

15-17 Mahalalel var 65 år gammal när hans son Jered föddes. Sedan levde han ytterligare 830 år och fick söner och döttrar och dog 895 år gammal.

18-20 Jered var 162 år gammal när hans son Enok föddes. Sedan levde han ytterligare 800 år och fick söner och döttrar och dog 962 år gammal.

21-24 Enok var 65 år gammal när hans son Metusela föddes. Sedan levde han ytterligare 300 år i gemenskap med Gud och fick söner och döttrar. När han var 365 år, och hade levat i ständig gemenskap med Gud, försvann han, för Gud tog bort honom!

25-27 Metusela var 187 år gammal när hans son Lemek föddes. Sedan levde han ytterligare 782 år och fick söner och döttrar och dog 969 år gammal.

28-31 Lemek var 182 år gammal när hans son Noa föddes. Lemek kallade honom för Noa, för han sa: Han kommer att ge oss tröst under det hårda arbetet med den jord, som Gud har förbannat. Sedan levde Lemek 595 år och fick söner och döttrar och dog 777 år gammal.

32 Noa var 500 år gammal och hade tre söner, Sem, Ham och Jafet.

Den stora översvämningen

1-2 En befolkningsexplosion ägde nu rum på jorden. Det var vid den tid då varelser från andevärlden såg på de vackra kvinnorna på jorden och gifte sig med dem de ville ha.

Då sa Herren: Min Ande ska inte få vanäras i människan för alltid, eftersom hon är ond. Jag ska ge henne 120 år att rätta till sitt levnadssätt.

När de onda varelserna från andevärlden på den tiden, och också senare, låg med kvinnorna på jorden, blev deras barn de jättar, som det finns så många berättelser om.

Herren Gud insåg vidden av den mänskliga ondskan, och att människornas liv bara var inriktat på det onda.

Han sörjde över att han hade skapat dem, och var bedrövad i sitt hjärta.

Han sa: Hela mänskligheten, som jag har skapat, ska jag utplåna från jorden. Ja, jag ska också utplåna djuren och kräldjuren och fåglarna, för jag ångrar att jag skapade dem.

Men över Noa kunde Herren glädja sig, och här följer berättelsen om honom:

9-10 Noa var den enda verkligt rättfärdiga människan som bodde på jorden på den tiden, och han försökte i allt leva efter Guds vilja. Han hade tre söner: Sem, Ham och Jafet.

11 Brottsligheten bara ökade på jorden, och i Guds ögon blev världen mer och mer fördärvad inifrån.

12-13 Då Gud såg hur fruktansvärt allt var och såg att hela människosläktet var ont och fördärvat, sa han till Noa: Jag har beslutat mig för att förgöra hela människosläktet. Jorden är nämligen fylld av brottslighet på grund av människan. Ja, jag ska utplåna henne från jorden.

14 Bygg en båt av ett hartsrikt träslag och täta den med tjära och bygg däck och gör rum över hela skeppet.

15 Gör den 150 meter lång, tjugofem meter bred och femton meter hög.

16 Gör också takfönster runt hela skeppet, en halv meter under taket, och gör tre däck på båten, ett nedre däck, ett mellandäck och ett övre däck, och sätt en dörr på sidan.

17 En översvämning ska täcka jorden, och jag ska förgöra varje levande varelse, alla som det finns livsande i. Alla kommer att dö.

18 Men jag lovar dig att du ska vara trygg i båten tillsammans med din hustru, dina söner och deras hustrur.

19-20 Ta ett par av varje djurart, en hane och en hona, med dig i båten och håll dem vid liv under den tid översvämningen varar! Ta in ett par av varje art av fåglar, djur och kräldjur.

21 Samla också ihop all den mat i båten, som ni kommer att behöva.

22 Noa gjorde precis som Herren hade befallt.

Slutligen kom den dag då Herren sa till Noa: Gå in i båten med hela din familj, för bland alla människor på jorden är det bara du som jag anser som rättfärdig.

Ta med dig djuren också, ett par av varje art. Men när det gäller de djur som jag har utvalt att använda till mat och offer, ska du ta sju par av varje

och sju par av varje slags fågel. På så sätt kommer allt skapat att bevaras och föröka sig på nytt, efter översvämningen.

Om en vecka ska jag sända ett regn som kommer att hålla på i fyrtio dagar och fyrtio nätter, och alla djur och fåglar och kräldjur, som jag har skapat, kommer att dö.

Noa gjorde därför som Herren hade befallt honom.

Han var 600 år när översvämningen kom.

Han gick ombord på båten med sin hustru, sina söner och deras hustrur, för att fly undan översvämningen.

8-9 Tillsammans med dem fanns alla djur, både de som kunde ätas och offras, och de som inte var avsedda för detta, och alla fåglar och kräldjur. De kom in i båten parvis, hanar och honor, precis som Gud hade befallt Noa.

10-12 En vecka senare, när Noa var 600 år, två månader och sjutton dagar gammal, började regnet komma i skyfall från himlen. Vatten från underjordiska källor vällde fram ur jorden under fyrtio dygn.

13 Men Noa hade samma dag gått in i båten med sin hustru och sina söner Sem, Ham och Jafet och deras hustrur.

14-15 Tillsammans med dem i båten fanns par av varje djurart, husdjur och vilda djur, dessutom kräldjur och fåglar av varje art.

16 De kom parvis, hane och hona, precis som Gud hade befallt. Sedan stängde Herren Gud dörren efter dem.

17 Under fyrtio dagar brusade vattenmassorna fram. De täckte marken och lyfte båten högt ovanför jorden.

18 Vattnet steg högre och högre, men båten flöt tryggt.

19-20 Slutligen täckte vattnet alla berg och stod flera meter över de högsta topparna.

21 Jordens alla levande varelser drunknade, fåglar, husdjur, vilda djur, kräldjur och hela mänskligheten.

22 Allt som andades och levde på torra land,

23 ja, allt liv på jorden utplånades. Gud förgjorde dem allesammans och lät bara Noa och dem som var med honom i båten leva.

24 Vattnet täckte jorden i 150 dagar.